retard-messiah

Senaste inläggen

Av Paul Karlsson - 26 maj 2016 22:51

ALICE THROUGH THE LOOKING GLASS


Nu har jag varit och sett den efter ett tag även av mig efterlängtade filmen "Alice Through the Looking Glass" som dessvärre inte regisserades av Tim Burton som originalfilmen "Alice in Wonderland". Detta gjorde mig till en början kritisk till om jag överhuvudtaget ville se filmen. Men det har jag alltså gjort nu och ska nu med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.


När Alice (Mia Wasikowska) återvänder från Underlandet tror alla att hon är galen och hon måste fly omvärldens omsorg genom sjukhusfönstret. En spegel blir hennes dörr tillbaka till Underlandet, men när hon kommer dit har allt förändrats. Hattmakaren (Johnny Depp) är i fara, The Red Queen (Helena Bonham Carter) hotar att återta tronen och Tiden (Sacha Baron Cohen) vill frysa världen till ett fruset ödelandskap. Alice enda chans är att finna det magiska föremål som kan stoppa Tiden från att stoppa tiden.


Det märks på sina ställen att Tim Burton inte längre står för regin. Detta pga att lite av den där härliga känslan som man har blivit så förälskad i när det gäller Burtons filmskapande saknas. Men trots att det saknas lite av den filmmagi som Tim Burton har skämt bort oss med genom åren så är filmen sevärd. Den finns ändå en del magi kvar. Mycket tack vare att större delen av skådespelargänget ifrån förra filmen repriserar sina roller. Samt så gör återigen Danny Elfman filmmusiken. Detta gör att det på sätt och vis ändå känns som en Tim Burton film.


Förövrigt så gör tidsresetemat historien intressant. Tidsresandet skapar möjligheter till att ge karaktärerna ifrån den första filmen mer djup genom att man får möjligheten att lära sig lite mer om dessa karaktärers bakgrund. I den förra filmen var det mest Alice historia som berättades och alla andra karaktärer upplevdes som lustiga och något endimensionella. I den här uppföljaren får karaktärerna med andra ord mer kött på benen och man börjar att tycka om dem mer när man har fått veta lite om den bakgrund som har format dem till de som de har blivit. Framförallt Johnny Depps hattmakare lär man sig att se på ett annat sätt efter att ha sett honom gestaltas i olika åldrar och i olika livssituationer. Det kändes denna gång mer som att Johnny Depp hade växt in i karaktären och att det inte enbart var ytterligare en knasig vitsminkad karaktär som det kanske lite allt för ofta har blivit då han har medverkat i sin vän Tim Burtons filmer.


Filmen är dessutom väldigt färgsprakande och visuellt vacker. 3D-effekterna är bättre än i den första filmen och känns inte denna gång som att de bara är påklistrade i efterhand. Sacha Baron Cohens karaktär Time känns som ett nytt fräscht tillskott som tillför något till historien och han gör den gestaltningen av karaktären mycket bra. Så mycket negativt finns faktiskt inte att säga om filmen. Det skulle väl i så fall då vara att lite av Tim Burtons filmmagi saknas och så var det lite av en besvikelse att inte karaktären Absolem dök upp mer än i ett fåtal scener. Den nyligen tragiskt bortgångna skådisen Alan Rickman gjorde rösten till den karaktären. Så det hade varit trevligt att få se lite mer den karaktären eftersom det här var Rickmans sista film.


Jag kan starkt rekommendera filmen "Alice Through the Looking Glass". Den för på ett intressant och lekfullt sätt historien ifrån den första filmen vidare. Dessutom så har den ett fint budskap om att familjen ska hålla samman och att man ska våga tro på ingenting är omöjligt. Inte ens att vara kvinna och våga ta ta plats i ett viktorianskt, mansdominerat samhälle. "Alice Through the Looking Glass" får en stark trea på gränsen till en fyra av fem möjliga i betyg av mig.

 

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - 23 maj 2016 13:52

X-MEN: APOCALYPSE


För några dagar sedan var jag och såg den efterlängtade storfilmen "X-Men: Apocalypse". Så nu jag med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


I början av civilisationen var han dyrkad som en gud. En Sabah Nur (Oscar Isaac), den första och starkaste av alla mutanter i X-Men universumet, tog krafter från andra mutanter för att bland annat bli odödlig. Efter tusentals år vaknar han igen och blir djupt besviken på den nya värld han möts av. Han rekryterar flertalet mutanter, bland annat en förkrossad Magneto (Michael Fassbender), för att rensa världen på människor och skapa en ny världsordning där han själv regerar. Ställda inför detta hot måste Raven (Jennifer Lawrence) med hjälp av Professor X (James McAvoy) leda ett team av unga X-Men för att rädda mänskligheten från total undergång.


Det är en mäktig avslutning på denna prequeltrilogi som tog sin början med "X-Men: Fist Class" som levereras. Det sparas inte på krutet då X-Men gänget som efter senaste filmen har splittras återförenas för att möta sin svåraste motståndare någonsin. X-Men franchisen har hållit på väldigt länge så man borde egentligen tycka att konceptet är litet uttjatat. Men "X-Men: Apocalypse" överraskar och tillför något nytt till historien och knyter ihop säcken på ett bra sätt i denna del som i alla fall känns som en avslutning. Karaktären Quicksilver får i vanlig ordning ett par klockrena scener och står för mycket av filmens humor. En frisk ny fläkt är "Game of Thrones"-stjärnan Sophie Turner som gör rollen som en yngre Jean Grey mycket bra. Man får precis vad man förväntar sig och lite till av denna film. Så mycket väl godkänt är mitt betyg på filmen.


Jag kan starkt rekommendera filmen "X-Men: Apocalypse" som en storlagen och mäktig del i "X-Men" serien och filmen har ett fint budskap om att se speciella förmågor som en tillgång istället för ett handikapp. En stark fyra på gränsen till en femma får filmen av mig i betyg.

 

 

 



ANNONS
Av Paul Karlsson - 29 april 2016 06:43

CAPTAIN AMERICA: CIVIL WAR


Jag har varit och sett Marvels storfilm "Captain America: Civil War". Så nu ska jag säga vad jag tyckte om superhjältespektaklet. Men först lite om handlingen.


När ett av Avengers internationella åtaganden går snett och får katastrofala konsekvenser skakas omvärldens syn på våra superhjältar om. Politikers och regeringars tålamod med att de maskerade hämnarna lämnar milslånga spår av skadegörelse efter sig, når sin brytningspunkt. Ett nytt system åberopas. Ett system som ska hålla dessa övermänniskor i schack och som överser vilken roll de ska inta i katastrof- och krissituationer. Plötsligt ligger makten i FN:s händer när Avengers ska ingripa.
Detta nya direktiv blir en vattendelare hos ledargestalterna i "hämnar-gänget". En tidigare anti-auktoritär, Tony Stark/Iron Man (Robert Downey Jr.), ställer sig i ledet för projektet. Steve Rogers/Captain America (Chris Evans) vägrar dock rakryggat att bli en nickedocka åt politikerna. Det dröjer inte länge innan de tidigare allierade i Avengers blir bittra motståndare bakom respektive lagledare. Det bryter ut ett inbördeskrig mellan dessa ideologier. Detta medan det i kulisserna smids planer med mycket bittrare och mörkare motiv än vad de krigande hjältarna kan ana.


"Captain America: Civil War" skulle kunna kallas för "Avengers: Civil War" istället. Filmen känns inte direkt som Captain America uppföljare som den med sin titel marknadsförs som. Detta eftersom i princip hela Avengers gänget förutom Hulken och Thor dyker upp i filmen. Intrigen tar vid där "Avengers Age of Ultron" slutade och utvecklas till att Avengers gänget delas upp i 2 läger och kämpar emot varandra. Just den där hjälte vs hjälte grejen blir lite tjatig så här kort inpå mästerverket "Batman v Superman: Dawn of Justice" och det blir några scener för mycket där hjältarna pucklar på varandra vilket leder till att man ibland gäspar och nästan hoppas att filmen ska avrundas.


Det var en negativ sak med filmen. Men nu lämnar det negativa tills vidare för att ta upp det som var positivt med filmen. Framför allt gillade jag att mycket var gjort med glimten i ögat och med humor som blev en passande kontrast i en annars ganska mörk historia. Dessutom fick man lära känna lite nya karaktärer som kommer att få egna filmer. Ant-Man som redan har fått sin första spin-off film var ett roligt inslag då han dök upp. Samt att karaktären Black Panther introducerades och att karaktärerna Scarlet Witch och Vision också fick ganska mycket utrymme i filmens handling. En karaktär som det däremot finns lite mer negativt att påpeka om är Spider-Man. För det första var hans dräkt väldigt ful. Och för det andra så kändes det inte vidare trovärdigt med en tonårsvalpig nörd som inte ens hade passerat målbrottet som Spider-Man. Därför satt jag bara och retade mig på karaktären så fort scener med honom dök upp. Jag kan med andra ord inte precis påstå att mitt intresse är stort för den kommande "Spider-Man" filmen som är på g. Den nya Spider-Man hade passat bättre i en tv-serie som sänds på Disney Chanel.


Annars var filmen sevärd som en pusselbit i Marvels universum. Man bör ha sett den för att hänga med i kommande filmer eftersom nya karaktärer som kommer att spela viktiga roller i seriens fortsättning dyker upp. Men det som sänker betyget så att jag inte kan ge filmen så högt som jag hade velat är just Spider-Man och liknande inslag i filmen som verkligen poängterar att filmen är en Disney produktion. Utöver detta så "Captain America: Civil War" ett underhållande återseende av Avengers hjältarna. En trea av fem möjliga får filmen i betyg av mig.

 

 

 



Av Paul Karlsson - 15 april 2016 06:00

THE JUNGLE BOOK


Jag har varit och sett den omtalade och publikdragande live-action versionen av Disneys "The Jungle Book". Är den så bra som alla säger? Det ska ni få svar på nu med min recension på filmen. Men först lite om handlingen.


Som bebis hittas Mowgli (Neel Sethi) av pantern Bagheera (Ben Kingsley) djupt inne i Indiens djungel. Han tar med sig Mowgli till Akelas vargflock, som tar hand om honom som om han var en dem. Åren går och Mowgli växer upp och blir en pojke full av hyss. Allt är frid och fröjd tills Shere Khan (Idris Elba), en lömsk och hänsynslös tiger, hälsar på.
Khan vill inget hellre än att döda Mowgli, men han kan inte göra något för stunden eftersom det råder fred i djungeln bland samtliga djur i näringskedjan. Detta tillstånd inträffar varje gång fredsklippan visar sig i vattenhålet, något som sker när torkan är så extrem att alla djur måste samsas om vattnet för överlevnad. Men Khan ger löftet att så fort fredsklippan blir osynlig igen, kommer han att återvända för sin sak.
Efter många om och men beslutar sig Bagheera för att ta med sig Mowgli till den enda plasten Khan låter honom vara ifred på, människobyn. På sin resa dit kastas Mowgli in i en rad olika äventyr. Bland annat får han träffa Kaa (Scarlett Johansson), en hungrig pytonorm, som vill äta honom. Mowgli stöter även på Baloo (Bill Murray), en björn som lever livet som om varje dag skulle bli hans sista. Mowgli lyckas dessutom hamna i armarna på apan Louie (Christopher Walken), samtidigt som Khan ständigt lurar i bakgrunden och är beredd att göra precis allt för att sätta klorna i Mowgli.


Först bör det nämnas att den här nyversionen av "Djungelboken" är mer baserad på Disneys något omgjorda tecknade version än på Rudyard Kiplings bok. Det kan ju låta något oroväckande då Disney också står för den här otecknade versionen. Personligen så tyckte jag att det kändes oroväckande då jag hörde att Disney skulle släppa en nyversion av filmen. Det som gjorde deras tecknade klassiker kul var de talande djuren. Sådant brukar inte funka i live-action filmer. Gör man sedan istället en film som är mer trogen boken och vill vara trovärdig utan pratande djur så blir det tråkigt. Det finns det ett exempel på då de försökte sig på en filmatisering år 1994 med Jason Scott Lee i huvudrollen som en vuxen Mowgli. Den filmen var katastrofalt dålig. Men till min stora glädje var all oro obefogad.


Filmen håller nämligen en lagom mörk och vuxen ton som brister ut i det lekfulla och lite barnsliga. Det blir en bra balans och inte för barnsligt. Något som lättar upp stämningen är att de två kändaste låtarna ifrån den tecknade versionen är med. Vi får höra björnen Baloo sjunga "Bare necessities (Var nöjd med allt som livet ger)" och apan King Louie sjunga "I wanna be like you (Jag vill ju va som du)". Denna lekfullhet i kontrast med den mörka historien om en människopojke som tvingas att klara sig i den vilda djungeln med alla dess hot funkar jättebra. De talande djuren är inte heller något problem. Djur blir så snyggt gjorda med dagens CGI-teknik så att man faktiskt tror på att det är riktiga djur som har lärt sig att tala människospråk. Hade djuren inte sett trovärdiga ut så hade det varit en dödsdom för filmen eftersom den enda skådespelare som syns i bild är barnskådisen Neel Sethi som gör en väldigt begåvad porträttering av "människovalpen" Mowgli.


Att djuren funkar så bra ska givetvis skådisarna ha credit för. Bill Murray och Christopher Walken har jag redan nämnt. Men Murrays röst skänker värme och humor till den nonchalanta men kärleksfulla björnen Baloo och Walken ger sin apa King Louie en härligt maffialiknande framtoning vilket blir väldigt underhållande i kontrast till Idris Elbas mer mullrande och elaka tigerröst som den andra skurken tigern Shere Khan. Detta innebär förstås också att de där två Disney låtarna blir väldigt annorlunda versioner jämfört med de vi tidigare hört vilket är positivt. Scarlett Johansson är det klockrenaste valet när det kommer till röstcasting i denna film. Hon ger sin röst åt pytonormen Kaa och ger karaktären mystiska, sensuella och förföriska drag. Tråkigt är det bara att man inte får se mer av den karaktären än just det som blir Mowglis första möte med ormen. Samt så gör Ben Kingsley ett bra jobb då han ger sin röst åt den präktiga, visa och ansvarstagande pantern Bagheera.


I grund och botten kan man beskriva "The Jungle Book" som en fabel där Mowgli kan tala med de flesta av djuren. Man får följa djungels lag. Vargflocken är väldigt organiserad och lär ut ramsor om djungels lag som de bokstavligen följer inom flocken. Elefanterna är de gamla och visa beskyddarna av djungeln som alla de vänliga djuren bugar sig inför. Det finns vänliga och elaka rovdjur. Alla djuren beter sig alltså så som vi kan tänka oss att djuren skulle bete sig i denna fabel. Men det blir misstänksamhet då ett människobarn inkräktar och kanske sätter dessa lagar ur balans. Människan ses nämligen som det yttre hotet. De behärskar konsten att göra upp eld eller som djuren kallar det så har människan den "röda blomman". Mowglis mänskliga talanger att exempelvis använda sig av redskap kan komma till användning i djurens värld. Men är han ett hot eller en passande pusselbit som kan föra samman alla djungelns djur i en fungerande symbios. Dessa lite djupare frågeställningar i kontrast till filmens lagom lättsinniga humoristiska ton skapar en bra helhet.


Mycket väl godkänt får denna nyversion av "The Jungle Book" av mig. Filmen har allt man kan önska sig och lite till. Den följer inte heller traditionellt Disneys tecknade version och har ett slut som öppnar för en kommande uppföljare som det nu har blivit klart att de ska göra. För er som gillade filmen "The Revenant" men tyckte att den var tung och lite småseg så kan jag tillägga att man kan se denna "Djungelboken" tolkning som en lite lättsmältare variant på temat att leva i harmoni med naturen och de element den har att erbjuda. Björnen Baloo är dessutom mycket snällare och roligare än den björn som Leo DiCaprio brottades med för att senare få en guldstatyett i sin bokhylla. En stark fyra av fem möjliga får filmen "The Jungle Book" av mig i betyg.

 

 

 

Av Paul Karlsson - 9 april 2016 07:34

THE HUNTSMAN: WINTER'S WAR


Nu har den omstridda uppföljaren till filmen "Snow White and The Huntsman" haft premiär och jag har varit och sett den. Den första filmen blev lite skandalomsusad för att "Twilight" stjärnan Kristen Stewart som gjorde huvudrollen som Snövit råkade vara otrogen emot den dåvarande pojkvännen Robert Pattison med filmens regissör. Om detta har påverkat beslutet att det istället för en uppföljare blev en prequel med Chris Hemsworth i huvudrollen som jägaren är inget jag vet något om. Men jag har sett filmen och ska nu med denna filmrecension förmedla vad jag tyckte om denna sagobaserade och mörka fantasyfilm som har funktionen att tillfredsställa biopublikens otåliga väntan på "Maleficent 2". Men först lite om filmens handling.


I denna uppföljare till Snow White and the Huntsman får drottning Ravennas syster Freya (Emily Blunt) höra talas om sin systers (Charlize Theron) öde och samlar sina krigare för att en gång för alla återföra den magiska spegeln till den enda häxa som fortfarande kan tillgodogöra sig dess krafter.
Men när Freya upptäcker att hennes syster går att återuppliva står det förtrollade landet plötsligt inför sitt största hot någonsin. De enda som står mellan den till synes oövervinnliga armén och total ödeläggelse är ett par jägare (Chris Hemsworth och Jessica Chastain) som förvisats från riket efter att de brutit mot drottningens viktigaste regel: bli aldrig förälskade.


Filmen "Snow White and The Huntsman" var en trevlig, mörk, vuxen och fantasybaserad sagofilmatisering. Sådana faller verkligen mig i smaken och filmen funkade till viss del i syftet att tillfredsställa behovet av en liknande film inför den olidliga väntan man fick utstå innan Angelina Jolie mästerverket "Maleficent" fick svensk biopremiär. Nu är det tal om en uppföljare på succén med den filmen. Det enda som återstår är att Angelina Jolie ska skriva på kontraktet för en film till. Ett manus är redan påbörjat eller klart. Så filmen "The Huntsman: Winter's War" gör att historien upprepas. Nu får vi istället denna prequel film i väntan på att "Maleficent 2 ska komma ut. Jag hoppas inte det dröjer allt för länge bara.


Men hur funkar som den prequel den är då? Utan att avslöja för mycket. Då filmen nått sitt slut så saknar jag vissa pusselbitar som ska lappa ihop filmen med den Snövit film som den är en föregångare till. Men orsaken till det är väl kanske att de gör möjligheterna öppna för en uppföljare som ytterligare ska knyta ihop föregångaren med efterföljaren. Filmbolagen vill väl ha koll på publiksiffrorna först och om det blir så många intäkter som de hoppats på innan de tar chansen att göra en film till.


Det är denna gång en ny regissör. Om det beror på otrohetsskandalen mellan Kristen Stewart och den första filmens regissör Rupert Sanders vet jag inte. Istället blev det "Snow White and The Huntsman" filmens second unit regissör Cedric Nicolas-Troyan som tog sig an arbetet med denna "The Huntsman" spin-off. Han fångar den mörka tonen bra i denna föregångare och man rycks snabbt in intrigen kring jägarens öde då han förälskar sig i den kvinnliga jägaren som hans liv sammanflätats med sedan barnsben. Hon är perfekt spelad av den rödhåriga skönheten Jessica Chastain. Hon levererar som ännu en actionhjältinna med skinn på näsan. Kvinnorna fortsätter att ta plats i filmer som innehåller action. Detta tycker vänsterpartisten i mig om. Jämställdhet är något man ska arbeta för även i filmens värld enligt min åsikt. Så starkt jobbat av Jessica att fortsätta den trenden. Hennes Merida (Brave) liknande pilbågsskjutande hjältinna funkar bra vid Chris Hemsworths sida. De kompletterar varandra bra. Det blir en del actionelement under historiens gång. Men i det stora hela är det en mörkt berättad historia om valet mellan att förlora kärleken eller bevara freden i den sagovärld där det är förbjudet att välja kärleken.


Emily Blunt som den onda drottningens syster Freya är en färgstark ny karaktär som nämns som flyktigast i "Snow White and The Huntsman". Blunt förmedlar verkligen smärtan i att bli av med sitt barn pga av orsaker jag inte tänker gå in närmare på. Men hennes karaktär har lite nyanser av Elsa i "Frozen" och titelkaraktären i filmen "Maleficent". En missförstådd karaktär som egentligen inte är riktigt ond. Hat och svek leder bara till att hon väljer den mörka sidan istället. Charlize Therons karaktär är som hon ska vara i den traditionella sagan. Alltså genomond. Det förmedlar Theron bra. Det är en upprepning av hennes karaktär i den fösta filmen men nu får man en fördjupning i varför hon blev så ond. Och det gör att man tycker mer illa om karaktären.


Lite humor ges det också utrymme för i filmen. Framför allt så ger Chris Hemsworth sin karaktär en lagom portion av humor och självdistans. Till sin hjälp på humorfronten har han 4 dvärgar som blir sällskapets följeslagare under resans gång. Dessa i klassisk "Sagan om Ringen" anda spelade av normalväxta skådespelare omgjorda till dvärgar med hjälp av datoreffekter.


Filmen har alltså allt man kan önska. Men den tillför inte något nyskapande till genren. Men som tillfredsställelse av våra behov av en ny "Maleficent" film så är den helt okej. Det blir ett mörkt fantasybaserat matinéäventyr i sagans värld med en effektiv mix av humor och mörker. Jessica Chastain är som alltid sexig och vacker att titta på. Allra helst som en stark kvinna som behärskar pilbåge och andra stridsmetoder. Den breda skaran kanske kommer att svika filmen. Men jag ger i alla fall filmen "The Huntsman: Winter's War" godkänt. Den är inte riktigt lika bra som "Snow White and The Huntsman". Men jag gillar att den har mer mörker. 2,5 av 5 möjliga hade jag gett filmen i betyg om det hade varit en möjlighet. Men det som ligger närmst till hands är en trea. Så en 3:a får filmen i betyg av mig för att den är fantasifull i sitt berättade och aldrig blir riktigt tråkig trots att filmskaparna valt att ge filmen styrka genom att på filmaffischerna marknadsföra den som en film gjord av manusförfattaren bakom "Maleficent".

 

 

 



Av Paul Karlsson - 24 mars 2016 18:04

BATMAN V SUPERMAN: DAWN OF JUSTICE

 

Nu är äntligen min olidliga väntan över. Jag har äntligen fått se den av mig väldigt efterlängtade filmen "Batman v Superman: Dawn of Justice". Och jag ska nu med denna recension förmedla huruvida filmen levde upp till mina förväntningar eller inte. Men först lite om handlingen.

 

Av rädsla för vad en gudalik superhjältes ohämmade krafter kan leda till tar sig Gothams egen brottsbekämpare an Metroplis högaktade hjälte. Samtidigt frågar sig världen vilken hjälte de faktiskt behöver, för medan Superman (Henry Cavill) och Batman (Ben Affleck) strider mot varandra uppstår ett nytt hot, ett hot större än något mänskligheten tidigare skådat.

 

Det är svårt att finna orden nu när jag ska skriva denna recension. Man fick så många intryck att ta in under filmens två och en halv timme långa speltid att det knappt finns ord som är tillräckliga för att beskriva denna underbara filmupplevelse. Det var mäktigt och storslaget. Sjukt snygga actionscener. Framför allt den efterlängtade fightigscenen där Batman och Superman slutligen drabbar samman. Karaktärerna är väldigt välskrivna och storyn som jag oroade mig över till en början att skulle bli för spretig och att hänga med i visade sig fungera. Det blev en vacker och mörk uppföljare på "Man of Steel" som till och med lyckades med bedriften att överträffa den mästerligt bra föregångaren. Redan ifrån första bildrutan då man får ta del av vissa av händelserna i "Man of Steel" ur Batmans perspektiv så är man som trollbunden och i extas och man hoppas att denna underbara film aldrig ska ta slut.

 

Filmens skådisar ska också ha credit för att de verkligen ger liv åt de karaktärer de har tilldelats att gestalta. Jesse Eisenberg gör en lysande prestation av den manipulativa och smått galna skurken Lex Luthor. Han gör den hittills bästa versionen av den karaktären. Ben Affleck i rollen som Batman var något jag länge var kritisk till efter att ha sett honom i usla filmer som "Gigli" och "Daredevil". Men efter att ha sett hans lysande prestation i hans egenregisserade film "Argo" så ändrade jag uppfattning och märkte hur mycket Affleck faktiskt har utvecklats som skådis under de senaste åren. Han gör en minst lika bra gestaltning av Batman som Christian Bale gjort i Christopher Nolans Batman-trilogi. Och det var intressant att få ta del av en mycket mörkare Batman än vad vi är vana vid ifrån tidigare versioner. Affleck gör inte jobbet bättre än Bale, däremot göra han det precis lika bra.

 

"Batman v Superman: Dawn of Justice" kommer i all evighet ligga i toppen på mina bästa superhjältefilmlistor. Det finns ytterst få negativa saker att säga om den här filmen. Det skulle i så fall vara att karaktären Doomsdays medverkan i trailern kan kan upplevas som en spoiler och göra filmens slut ganska förutsägbart för oss relativt pålästa serienördar. Aquaman hade jag kanske förväntat mig att få se mer av i filmen och trist var det dessutom att vattnet inte är tillräckligt genomskinligt i det badkar som skådespelerskan Amy Adams dyker upp naken i under en scen. Men detta är som sagt de enda få sakerna som finns att klaga på.

 

Filmen "Batman v Superman: Dawn of Justice" levde upp till mina förväntningar och lite till. Det hela blev bättre än man hade vågat drömma om. Jag kan starkt rekommendera filmen som en av de bästa superhjältefilmerna som någonsin har gjorts. Mitt betyg blir en stark fyra på gränsen till femma av fem möjliga.

 


 

 

Av Paul Karlsson - 23 februari 2016 04:03

ZOOLANDER 2


Nu har jag äntligen fått se den efterlängtade uppföljaren till den humoristiska kultklassikern "Zoolander". Så nu ska jag berätta lite om vad jag tyckte om filmen som jag har sett fram emot att få se sedan den första kom ut för 15 år sedan. Men först lite om handlingen.


Derek Zoolander (Ben Stiller) har gått i pension. Han tackar ändå ja till en modevisning i Rom och blir kontaktad av Interpols moderotel som undersöker morden på popstjärnor som hittats med läpparna formade i Zoolanders ikoniska blue steel-min. Han går med på att bidra med sin hjälp på villkoret att han ska få hjälp att hitta sin son. I Rom återförenas han med sin gamla vän modellen Hansel (Owen Wilson). Därefter tar deras galna och allt annat än intellektuella äventyr sin början.


"Zoolander" är en värdig uppföljare. Den håller samma nivå på humorn som förra filmen. Så man får det man förväntar sig. En satir över modellvärlden som känns lika aktuell nu som för femton år sedan. Den här gången vävs även nutidens besatthet av sociala medium in i sammanhanget på ett träffsäkert sätt. Detta sker framför allt i filmens roliga inledningsscen där Justin Bieber blir mördad och det sista han gör innan han dör är att ta upp mobilen för ta den perfekta instagram selfien med det perfekta filtret. Att få se Justin Bieber dö var väldigt underhållande.

Förövrigt känns humorn igen ifrån första filmen och det är en kavalkad av nostalgi och gamla bekanta karaktärer som gör ett kärt återseende. Men även nya och välspelade karaktärer dyker upp spelade av bland annat Penélope Cruz, Kristen Wiig och Benedict Cumberbatch.


Om man precis som jag är ett stort Zoolander fan så kommer man att bli nöjd. Mycket humor levereras kring två korkade personer och deras ständiga missförstånd på samma vis som i föregångaren som kom ut för 15 år sen. Om man ska jämföra filmen med andra kultförklarade komedier som fått efterlängtade uppföljare så är filmen som "Anchorman 2". Skämten är många och man får skratta mycket. När det gäller "Dum & Dummare 2" som också är av samma genre och fick en efterlängtad uppföljare så var skämten många men det var längre mellan skratten. Så var alltså inte fallet med "Zoolander 2". Där levereras träffsäkra skämt hela tiden och det bjuds på skrattfest under hela filmens en och en halv timme långa speltid.


Jag kan starkt rekommendera "Zoolander 2" till er som har samma sjuka humor som jag har eller gillar att se intelligensbefriade modeller göra bort sig genom sina korkade upptåg. En stark trea av fem möjliga får filmen i betyg av mig.

 

 

 

Av Paul Karlsson - 15 februari 2016 19:42

DEADPOOL


Jag har varit och sett "Deadpool" på bio och ska nu med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


Wade Wilson är en skrupelfri legosoldat som alltid tar sig tid till ett par goda repliker när han utför sina uppdrag. Så möter han kärleken i jämnbördiga Vanessa (spelad av utmärkta Morena Baccarin). Tiden går (visualiserad i ett oväntat festligt montage!) men efter lust kommer som bekant nöd. Wade får ett brutalt cancerbesked: lever, lungor, prostata och hjärna är angripna. Efter att frivilligt ha genomgått ett smärtsamt experiment för att bota sjukdomen förvandlas Wade till den vanställde, men självläkande, lika hårt slående som pricksäkre, superhjälten Deadpool. Nu måste den ansvarige för hans tillstånd ställas till svars.


Jag blev väldigt positivt överraskad av den här filmen. Jag hade inte alls höga förväntningar. Av trailern fick man intrycket av att "Deadpool" skulle vara en komedi som skulle fjanta till allt så att man inte skulle kunna ta filmen seriöst på samma vis som med den bedrövliga "Guardians of the Galaxy". Så var som tur var inte fallet. Mycket humor innehåller filmen. Men på ett mer stilfullt och mer balanserat sätt med allvar. Därför funkar det. Dessutom är humorn mer riktad till den äldre målgrupp som Marvels och DC Comics filmer egentligen ska vara riktad till. Ett trevligt element som används mycket i filmen är att huvudkaraktären bryter den så kallade fjärde väggen då han bjuder in publiken genom att se in kameran och tala in i den.Humorn är ett bra redskap i det här fallet för att balansera upp en annars ganska mörk och tragiskt historia. Ryan Reynolds är helt perfekt i huvudrollen med sin rappa käft som levererar kvicka repliker på löpande band.


Jag kan stark rekommendera filmen "Deadpool" som en lite annorlunda superhjälte franchise än vad vi är vana vid att se. Mycket humor kombinerad med allvar i en effektiv mix utlovas i den här filmen. En fyra av fem möjliga får "Deadpool" i betyg av mig.

 

 

 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Vann rätt låt i Melodifestivalen 2012?
 JA
 NEJ

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ retard-messiah med Blogkeen
Följ retard-messiah med Bloglovin'

GÄSTBOK


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se