CANDYMAN

Skräckfilmen “Candyman” som kom ut 1992 har nu fått en fortsättning som jag har varit och sett på bio. Med denna recension ska jag nu berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.

Så länge invånarna i bostadsområdet Cabrini i Chicago kan minnas terroriserades de av spökhistorien om den övernaturliga seriemördaren med krok till hand, som lockades fram när du stod framför spegeln och upprepade hans namn fem gånger. Ett decennium efter att det sista av Cabrini tornen rivits, har konstnären Anthony McCoy (Yahya Abdul-Mateen II) och hans flickvän, Brianna Cartwright (Teyonah Parris) flyttat in i en loftlägenhet i den nu hippa delen av Cabrini. Sociala medier-generationen är helt ovetandes om Candyman-historien men när Anthony börjar använda sig av historien bakom legenden ändras allt.

Originalfilmen “Candyman” ifrån 90-talet såg jag för några år sedan men har inte den färskt i minnet. Den nya “Candyman” filmen är ingen reboot visade det sig. Den är en slags uppföljare på den första filmen ifrån 1992. Därav bör man kanske ha sett om den första filmen innan man sätter sig i biosalongen och ser den nya. Det gjorde inte jag. Men som fristående film tyckte jag ändå att den funkade ganska bra. Den snuddar vid händelserna i den första filmen och visar återblicksscener ifrån originalfilmen vilket gör att det ändå blir lätt att återknyta till den gamla filmen. Direkt skrämmande blir det inte vilket är det som är vad man förväntar sig när man sätter sig för att se en skräckfilm. Men blod sparas det inte direkt på. Under filmens gång skildras en hel del brutala mord. Bland annat ett som sker på en offentlig toalett. Det är den scenen som sätter mest spår. Det mesta av det mordet syns i den scenen i en liten spegel som ligger på toalettens golv vilket är väldigt effektfullt. Så vill man uppleva bloddrypande mord och otäckheter så lär man inte bli besviken. Och historien griper verkligen tag. Den innehåller ingredienser som polisbrutalitet och rasfördomar inbakat i ett skräckpaket som gör att filmen känns sevärd. Mästerligt bra blir filmen aldrig och den kommer nog inte att uppnå samma kultstatus som originalfilmen. Men den är helt klart sevärd. Jordan Peele som är filmens producent och har gjort succé med filmer som “Get Out” och “Us” lyckas att göra sin egen grej av storyn. Men samma höjder som han nådde med sina föregående filmer når han aldrig med “Candyman”.

Sammanfattningsvis så är det en underhållande film som tar upp viktiga ämnen och bjuder på en del läskiga scener och mord. Så ganska nöjd blev jag med den filmupplevelse jag fick. En trea av fem är mitt betyg till filmen “Candyman”.

THE GREEN KNIGHT

Jag har varit och sett filmen “The Green Knight” och ska nu med denna recesion berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.

När den väldige, mystiske Gröne riddaren (Ralph Ineson) konfronterar riddarna kring det runda bordet är det kung Arthurs modige, våghalsige systerson Sir Gawain (Dev Patel) som antar hans utmaning. Ett år senare ska de båda drabba samman igen. På väg till den ödesdigra återföreningen kämpar Gawain mot vålnader, jättar och tjuvar och möter en hemlighetsfull skön lady. Han kommer till insikt om att det han egentligen slåss för är sin heder och sitt värde i familjens ögon.

Innan jag såg den här filmen så visste jag inte så mycket om filmen. Jag tyckte att trailern så snygg ut, blev lite nyfiken och tyckte att det kunde trevligt omväxlings skull att se en film som man inte visste så mycket om och kanske därmed kunde bli lite positivt överraskad. Överraskad blev jag. Men inte direkt positivt överraskad. Jag blev med överraskad över hur seg, händelselös och långtråkig filmen var att ta sig igenom. Filmen “The Green Knight” är en väldigt visuellt vacker film och en fröjd för ögat att se. Men tyvärr lider filmen av brist på intriger och handling vilket gjorde att det var nära att jag somnade när såg filmen på bio. Det märks att regissören till filmen har mer ambitionen att göra en konstnärligt vacker film än att leverera underhållning. På fronten att vara konstnärlig levererar verkligen regissören David Lowery. Men så direkt underhållande är som sagt inte filmen.

Skådespelarprestationerna ifrån bland annat Dev Patel och svenska Alicia Vikander är bra men det håller som sagt inte hela vägen att filmen är en visuellt vacker upplevelse och att skådisarna gör bra ifrån sig då filmens handling är för tunn. Sammanfattningsvis så kan filmen rekommenderas till de som gillar att se konstnärligt vackra filmer. Men vill man se ett episkt och mäktigt riddaräventyr så bör man leta upp en annan film att titta på. En svag tvåa av fem möjliga är mitt betyg till filmen "The Green Knight”.

THE SUICIDE SQUAD

Regissören David Ayer gjorde ett i mångas tycke misslyckat försök att sammanföra ett gäng Gothamskurkar ifrån serierna om Batman i filmen “Suicide Squad” år 2016. Många blev besvikna på resultatet. Men Margot Robbies gestaltning av karaktären Harley Quinn gjorde succé vilket ledde till att hon fick en egen film. Den filmen gjorde inte heller många nöjda. Så nu gick det stor ansvaret istället till “Guardians of the Galaxy” regissören James Gunn. Uppdraget slutförde han och resultatet blev filmen “The Suicide Squad” som jag nu har varit och sett på bio. Jag ska nu med denna filmrecension berätta om huruvida han har lyckats eller ej. Men först lite om handlingen.

Belle Reve är känt som helvetet på jorden och är mer känt som fängelset med den högsta dödssiffran i USA. Det är här de värsta superskurkarna sitter fängslade och gör allt för att bryta sig ut, även om det innebär att de måste ansluta till den superhemliga och tveksamma Task Force X. Deras nya uppdrag är att samla ihop fångar som Bloodsport, Peacemaker, Captain Boomerang, Ratcatcher 2, Savant, King Shark, Blackguard, Javelin och allas favoritpsykopat Harley Quinn (Margot Robbie). De ska alla tungt beväpnade släppas ner på den avlägsna ön Corto Maltese. Rick Flag (Joel Kinnaman) har den otacksamma uppgiften att ensam se till att gänget håller sig till planen i en djungel som kryllar av legosoldater och gerillakrigare, medan Amanda Wallers (Viola Davis) tekniker följer minsta rörelse från sambandscentralen. Ett enda snedsteg innebär döden, antingen på grund av fienden, en teammedlem eller Waller själv. Oddsen för att något ska gå fel är lika låga som moralen i denna osannolika grupp av misfits.

En film om Gotham Citys värsta skurkar som har dykt upp i Batman serietidningarna och samlats i ett gäng för att leka superhjältar som ska rädda världen. Vad skulle kunna gå fel? Mycket tydligen. När regissören David Ayer år 2016 gjorde ett försök så blev det inte många fans eller medlemmar inom kritikerkåren nöjda. Fansen menade att Jared Letos Joker fick för lite utrymme. Det tyckte jag också. Samt så var intrigen för tunn och det hjälpte inte att de blåste på med ett bra soundtrack och en härlig humoristisk jargong. Själva hantverket blev inte en bra slutprodukt. För lång tid togs till att berätta bakgrunden till varje enskild karaktär i Suicide Squad gänget. Efter den uppladdningen fick man ingen direkt intressant avrundning av den första filmen. Man vad som däremot blev en succé var Margot Robbies färgsprakande porträtt av karaktären Harley Quinn som sedan fick en egen film år 2020 som hette “Birds of Prey”. Inte heller den karaktärens framgång räckte för att lyfta en hel film enligt merparteten av dem som såg filmen. Inte ens då filmen var regisserad av en kvinna som byggde upp handlingen kring att Harley Quinn skulle förena sig med ett gäng tuffa brudar som skulle bekämpa de manliga hoten i Gothams undre värld. Jag tyckte som andra att Margot Robbie gjorde ett lysande jobb men att intrigen inte höll filmen igenom. Scenerna med Harley Quinn ensam var häftigast att se. Men det blev aldrig riktigt så bra som man hade hoppats även om Ewan McGregor var underhållande som Birds of Preys hot som de kämpade emot.

Men så fick “Guardians of the Galaxy” regissören James Gunn en ny chans med filmen som jag nu har sett som heter “The Suicide Squad”. Filmen är ingen reboot. Den är en uppföljare som tar vid efter de två föregående nämnda filmerna. Ett nytt Suicide Squad gäng samlas än en gång för ett nytt uppdrag. Många nya karaktärer introduceras. Det är verkligen återigen Margot Robbies show. Hennes tuffa och med glimten i ögat gestaltade fightingscener är en fröjd för ögat visuellt med alla psykedeliska färger. Hon är verkligen en fullblodspsykopat gestaltad med charm. Och den där tjejen är väldigt smart och manipulerande.

Men andra karaktärer får också ta fokus. Framför allt får vår svenska stolthet Joel Kinnaman kliva fram ett snäpp och ta plats som personen som får den till sinnes omöjliga uppgiften att hålla samman gruppen. Det gör han med humor och finess samtidigt som han har en del allvar i karaktären. Idris Elba som karaktären Bloodsport är lite av en ny ledare i gänget vid sidan om Joel Kinnaman. Hans karaktär har ersatt den karaktär som Will Smith spelade i första filmen. John Cena dyker upp som en kul konkurrent om ledarskapet som karaktären Peacemaker. Karaktären King Shark som är hälften människa och hälften en blodtörstig haj är ett humoristisk inslag i filmen som actionlegenden Sylvester Stallone gör rösten till. Daniela Melchior dyker även upp som karaktären Ratcatcher 2 som har förmågan att styra råttor till att göra vad hon vill. Listan kan bli lång på intressanta karaktärer som får lagom mycket utrymme. Men framför allt är det action ifrån början till slut som filmen bjuder på. Att hotet gänget kämpar emot i slutänden är färgglad jättesjöstjärna ifrån yttre rymden är också en idé som håller. Den finalen gör bara filmen mer psykedelisk och humoristiskt.

Jag kan bara säga att jag på det stora hela är supernöjd med resultatet. Det är ett underhållande serietidningsäventyr som det bjuds på där alla karaktärer får ta lika mycket plats utan att varje karaktär ska förklaras med övertydlighet. Så sammanfattningsvis kan jag bara säga att förväntningarna överträffades. James Gunn har levererat en film som alla kan bli underhållna av. Den är lite väl blodig på sina ställen för de minsta barnen. Men den vuxna tonen höjer bara kvalitén ännu mer enlig min åsikt. En stark fyra av em möjliga är mitt betyg till filmen “The Suicide Squad”.