retard-messiah

Alla inlägg under juni 2017

Av Paul Karlsson - 25 juni 2017 02:31

TRANSFORMERS: THE LAST KNIGHT


Nu har jag varit och sett Michael Bays femte och enligt honom själv den sista "Transformers" filmen. Om den blir den sista återstår att se eftersom han sa att även den fjärde filmen var den sista. Jag har nu i alla fall med låga förväntningar gått och sett filmen på bio eftersom jag hade en gratis biobiljett att nyttja till den här filmen. Jag ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först ska jag dra lite kort om filmen handling.

Människan ligger i krig med Transformers, och Optimus Prime är försvunnen. Nyckeln till mänsklighetens framtida överlevnad ligger i det förflutna – i den begravda historien om hur Transformers först kom till Jorden. Krigets utgång vilar i händerna på en osannolik allians: Cade Yeager (Mark Wahlberg), Bumblebee, en engelsk lord (Anthony Hopkins) och en Oxford-professor (Laura Haddock).


I vanlig ordning så verkar det som att uttrycket "less is more" är något regissören Michael Bay inte känner till. Han blåser på som bara den med långt utdragna actionscener där robotar kämpar emot varandra. Detta är denna gånga varvat med en invävd King Arthur hisoria för att det ska ges utrymme till att andas mellan stridsscenerna. Att väva in King Arthur, Merlin och riddarna runt det runda bordet låter på pappret som något originellt i Transformers sammanhang. Men det blir aldrig direkt nyskapande. Det enda som är lite nyskapande är att trollkarlen Merlin är en vanlig och väldigt försupen människa som har kommit i kontakt med en trollstav som Transformersrobotarna har i sin ägo.Mer originellt än så bli det inte. Det är det temat som blir lite grunden för historien, men det känns bara som en dålig ursäkt för att göra ytterligare en på tok för lång film som hade kunnat bli bättre om stridsscenerna hade kortats ner.


Filmen har alltså en ganska tunn intrig och saknar det mer lekfulla skapandet och humorn som fanns i de första två filmerna. Transformers filmerna har tyvärr dalat i kvalité. Den första var bra och den andra nästan lika bra. Sedan blev det tomt utan i Megan Fox i den tredje filmen och i den fjärde var inte ens Shia LaBeouf med. Samt saknade man i fjärde filmen Shia LaBeoufs karaktärs föräldrar som stod för mycket av den roliga humorn i de två första filmerna. Mark Wahlberg är förvisso en bra ersättare. Men det räcker tyvärr inte. Känslan och charmen ifrån de två första filmerna är helt borta. Försök till humor sker oftast via robotar med konstiga karaktärsdrag och komisk framtoning och dessa försök kan jämföras med när George Lucas introducerade av karaktären Jar-Jar Binks i "Star Wars". Därmed blir det ofta mer ett magplask då humor ska vävas in.


Men finns något positivt att säga? Nja, inte mycket. Det skulle i så fall vara att de häftiga Dinobotsen som dök upp i förra filmen. De dyker även upp i denna femte film och man får se dem som barn då de är små och söta. Skådespelerskan Laura Haddock som är den här filmens kvinnliga fägring är trevlig att vila blicken på. Samt så är Bumblebee och Optimus Prime fortfarande karaktärer som är trevliga att se. Lite intressant var det också att få se Optimus Prime byta sida och bli ond även om det kanske inte direkt var någon oväntad vändning.


Mer än så finns det inte att säga om Michael Bays återupprepning. Jag hoppas bara på att det här är den absolut sista filmen i serien. Åtminstone under Bays regi. Han har tydligt visat nu under de senaste filmerna att han har ett storhetsvansinne och inte kan tona ner det som behövs i de här filmerna. Utan att avslöja något så kan jag även tillägga att filmens slut dessvärre gör det öppet för ytterligare en film via en cliffhanger.


En tvåa av fem möjliga får filmen "Transformers: The Last Knight" av mig i betyg. Den kan rekommenderas för de riktigt inbitna Transformers fansen. För min del var barndomen mer präglad av "He-Man" och "Teenage Mutant Ninja Turtles". Därav av blev jag lite sömnig av alla strider och bristen på intrig. Transformers känns med denna film som ett avslutat kapitel och som en spik på den kista som Michael Bay snart har begravt sin karriär i.

 

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - 14 juni 2017 17:58

THE MUMMY


Jag har nu varit och sett filmen "The Mummy" som är den första filmen i en ny franchise som heter kallas för "Dark Universe" och innefattar en uppsjö av inplanerade nyversioner av gamla klassiska monsterfilmer som exempelvis Frankensteins Monster och Varulven. Jag ska nu med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


När den egyptiska drottningen Ahmnet (Sofia Boutella) vaknar till liv efter tusentals år av vila, vill hon hämnas på den värld som mördade henne. Den före detta soldaten Nick Morton (Tom Cruise) hamnar ofrivilligt i vägen för hennes planer och får en förbannelse kastad över sig. Därefter tvingas han fly ifrån både Ahmnets övernaturliga krafter och den hemliga organisationen "The Prodigum", som leds av Doktor Henry Jekyll (Russel Crowe). Till sin hjälp har Nick arkeologen Jenny Halsey (Annbelle Wallis).


Det är inte direkt något mästerverk som levereras. Men historien är ganska underhållande och det känns lite nyskapande att mumien denna gång är en kvinna. Samt att historien till stora delar utspelar sig i London och inte i Egypten som i vanliga fall. Filmen innehåller en del klassiska klyschor. En hjältekaraktär spelad av Tom Cruise och en kvinnlig karaktär som det uppstår i en romans med. Men om man bortser ifrån klyschor och del halvtaskiga CGI effekter så är filmen en en underhållande matinéfilm. Kul är det dessutom att få se Tom Cruise göra något annat än filmer där han spelar en hemlig agent för variationens skull. Om man förväntar sig en monsterskräckfilm så blir man nog besviken eftersom det aldrig blir riktigt skrämmande. Filmen kan klassas mer som en actionfilm än en skräckfilm. Men den är helt klart ett mer lyckat försök till en reboot av "The Mummy" historien än trilogin som gjordes och inleddes i slutet av 90-talet. Denna gång slipper man åtminstone Brendan Frasers träaktiga skådespeleri.


Jag kan rekommendera filmen "The Mummy" som en hyfsat underhållande matinéfilm om man inte har för höga förväntningar. En trea av fem möjliga ger jag filmen i betyg.

 

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - 3 juni 2017 17:05

WONDER WOMAN


Nu har jag sett filmen som skulle reparera de påstådda skadorna som DC Comcs senaste storsatsning "Batman v Superman: Dawn of Justice" orsakade. Jag gillade den filmen trots den förhållandevis allvarliga tonen och det mörker som är regissören Zack Snyders signum. Den filmen kändes något okomplett bara i och med att det var en nerklippt bioversion. Den förlängda versionen har bara fått se dagens ljus på bluray och jag väntar fortfarande väldigt otålmodigt på att den förlängda versionen ska släppas på dvd vilket förmodligen görs inför biopremiären av samma regissörs nya film "Justice League" som har premiär då vintern närmar sig. "Wonder Woman" är en spin-off film om karaktären Wonder Woman som fick sin introduktion i just filmen "Batman v Superman: Dawn of Justice" och nu har jag alltså varit och sett filmen "Wonder Woman" och ska med denna filmrecension tala om vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


Innan hon blev Wonder Woman (Gal Gadot) var hon Diana, prinsessa av Amazonerna, tränad att bli en oövervinnerlig krigare. Hon är uppvuxen på en skyddad paradisö men när en amerikansk pilot (Chris Pine) kraschar där och berättar om en massiv konflikt som härjar i världen utanför lämnar hon ön. Diana lämnar sitt hem, övertygad om att hon kan stoppa hotet. Tillsammans med människan slåss hon för att stoppa alla krig och upptäcker då inte bara sina fulla krafter utan även sitt sanna öde.


En kvinnlig hjältinna i DC Comics universum. De måste njuta något oerhört över att få ut sin film först. En Captain Marvel film är på g med Brie Larson i huvudrollen. Men Marvel har för många manliga karaktärer att släppa filmer med först. Så de har inte hunnit dit än. Och vad gör DC Comics med detta försprång. Jo, de bjuder på tuff hjältinna med ett stort hjärta som går sin egen väg. Men är man helskinnat en feminist så har man säkert vissa anmärkningar på hur karaktären blir behandlad. En manlig karaktär som vinner hennes hjärta är nämligen den som får henne att utveckla sin styrka i slutänden trots att hon kommer ifrån en ö med enbart kvinnor. På denna ö blir hon därför tränad just av kvinnor, men när det kommer till kritan så är det en stridspilot spelad av Chris Pine som sätter stenen i rullning och får iväg den blivande hjältinnan ifrån ön för att söka sanningen omkring sitt öde.


Personligen så är jag lite vänsterriktad och mer för jämställdhet. Jag tycker att bägge könen ska få ta lika mycket plats. Så om någon vänlig man triggar igång hjältinnans krafter så är detta inget jag har några som helst problem med. Det finns istället egenskaper hos karaktären som jag ogillar. Framför allt det där med hennes lasso som får hennes infångade brottslingar att tala sanning. Detta vapen är dessvärre med, men det tar inte jättemycket fokus eftersom Wonder Woman mest fajtas med svärd och sköld. Samt med någon form av energi som hon skjuter med händerna. Hennes parerande armband finns givetvis med och hennes look stämmer ganska bra överens med den karaktär man sett i serietidningarna. Lyckligt nog så är inte hennes osynliga flygplan med i filmen. DC Comics tyckte kanske att ett sådant skulle bli för likt den osynliga farkost som Avengers gänget flyger i under Marvels första "Avengers" film.


Vad skådespelarinsatserna beträffar så finns inget att klaga på skådespelerskan Gal Gadot som ursprungligen är ifrån Israel har trots detta ett enligt mig grekiskt utseende och har därmed trovärdiga karaktärsdrag för att spela den odödliga grekiska gudinna som hon i grund och botten är. Hon levererar bra i så väl actionspäckade fajtingscener som i mer känslomässiga scener då hon får erfara vår världs orättvisor. Man ser nästan lite drag av verklighetens Angelina Jolie i henne då hon känslomässigt påverkas av de fasor krigens offer får utstå. Jolies välkända välgörenhetsprojekt i krigshärjade länder är globalt kända därför får man lätt den associationen då Diana Price/Wonder Woman påverkas känslomässigt över att det sägs till henne att alla inte kan räddas. Ett dilemma som förövrigt Superman råkade ut för i de föregående filmerna i denna serie av DC Comics mastodont filmer.Besvikelsen över att inte Jaimie Alexander (Thor, Blindspot, Kyle XY) fick rollen är därmed över trots att jag hade hoppats på att få se henne i titelrollen.

 

De övriga skådisarna gör också bra ifrån sig. Chris Pine är både bra på att charma sin motspelerska och att spela godhjärtad och förstående som den stridspilot som introducerar Wonder Woman till vår värld. Lucy Davis som karaktären Etta Candy skänker en hel humor till filmen då hon får hjälpa Chris Pines karaktär med att introducera Wonder Woman till det kvinnliga perspektivet i vår värld. Mode och sådant som inte Wonder Woman känner till något om då hon dyker upp i vår Första Världskriget härjade värld. Harry Potter skådisen David Thewlis levererar bra som filmens huvudskurk. Han förmedlar den där vänliga gubbe auran som gör att man tror att han är vänlig även att han kanske bär på en del ondska också. Danny Huston och Elena Anaya levererar också i färgstarka skurkroller. Förövrigt kan även tilläggas att skådespelerskorna Connie Nielsen och Robin Wright dyker upp i starka kvinnoroller i början av filmen då vi befinner oss i Amasonernas värld på den ö som Wonder Woman är skapt på.


Tonen i denna superhjälte film gillar jag. Den är något färggladare än i exempelvis "Batman v Superman: Dawn of Justice" och även humorn är lite lättsammare då Wonder Woman utsätts för diverse roliga kulturchockar i vår värld och även då det skämtas om att hon kommer ifrån en ö bebodd av enbart kvinnor. Samt så får man ta del av en massa vackra grekiska miljöer i början av filmen och i vår värld tycker jag att Första Världskriget miljöerna är trovärdiga. Regissören Patty Jenkins har därmed förvaltat sitt arbete med filmen bra.


Filmen "Wonder Woman" får ett varmt mottagande ifrån mig. Jag gillade den verkligen. Jag hänger som sagt inte upp mig på feministiska detaljer. En intressant historia om en kvinna ifrån en annan värld som vill ge vårt släkte en chans är det vi får. Kanske inte så värst nyskapande sätt. Men jag gillade filmen och tror att den nya Wonder Woman kan bli en lika ikonisk karaktär som de andra versionerna som burit samma trikåer en gång blev. 2 timmar och 20 minuter kändes kanske i det längsta laget. Men den långa speltiden gör åtminstone att filmen känns mer komplett än den bioversion av "Batman v Superman" som man fick se. Jag kan starkt rekommendera filmen. En fyra av fem möjliga får "Wonder Woman" av mig i betyg.

 

 

 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Vann rätt låt i Melodifestivalen 2012?
 JA
 NEJ

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ retard-messiah med Blogkeen
Följ retard-messiah med Bloglovin'

GÄSTBOK


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se