ELD & LÅGOR

På alla hjärtans dag förväntar sig biopubliken romantik. Den här gången är det svensk film som har slagit på stort och vill berätta en Romeo och Julia liknande historia med verklighetsförankring i en "Moulin Rouge" liknande tivolimiljö. Vad är då mer passande än att berätta historien om hur det uppstår kärlek mellan två personer ifrån två konkurrerande tivolin under svenskt 30-tal. Svaret på den frågan ska jag ge med denna filmrecension. Men först lite om handlingen.

Året är 1940 och på var sin sida om Allmänna Gränd på Djurgården ligger två konkurrerande nöjesparker, det tjusiga Gröna Lund med karuseller för barnfamiljerna och det simpla Nöjesfältet med billig öl, levande musik och lättklädda damer. De två ägarfamiljerna har legat i öppen strid med varandra i decennier, men allt förändras natten då de unga arvtagarna, John (Albin Grenholm) och Ninni (Frida Gustavsson), inleder en förbjuden kärlekshistoria. I skuggan av ett rasande världskrig, trappas konflikten mellan familjerna upp i samma takt som kärleken mellan John och Ninni blomstrar allt kraftfullare.

Om du tänker TV3-prgrammet "Grannfejden", lite Romeo & Julia Moulin Rouge utsmyckning så har du årets svenska alla hjärtans dag satsning "Eld & Lågor". Två familjer konkurrerar om svenskarnas intresse för tivoliverksamhet. Arvtagarna bör vara värsta fienderna och är till viss del det i början av filmen. Arvingarna av motsatta kön har idéer kring en berg och dal bana som ska vara det finnande konceptet. Men ändå uppstår förbjuden kärlek mellan dem. Det här låter som rätt ingredienser för en broadway musikal. Men hur osannolikt det tycks låta så är ändå historien verklighetsbaserad.

Viss fiktion har blandats in i verkliga händelser. Men karaktärerna baseras på verkliga personer som har levt och kärlekshistorian är sann. Men historien kryddas med det visuella. Formen är det som tar fokuset i historien. Det finns drömska scener med kärleksdueller, fjärilar och trollsländor som filmens kvinnliga huvudkaraktär sägs kunna kommunicera med. Det finns sång i form av 30-tals versioner av Bon Jovi och Abba låtar. Musiken är till stor del framförd av artisterna Zara Larsson och Jay-Jay Johanson Att allt ska vara så musikaliskt och poetiskt tar bort udden på den sanna berättelsen. Det man får är en visuellt vacker resa in i 30-talets Stockholm och vår första stora tivoliattraktion i vår huvudstad. Men till grund för detta så offras manuset och det känns mer som en lättsmält, visuellt vacker kärlekshistoria.

Skådisarna gör bra ifrån sig. Filmens stora stjärnor är debutanterna Frida Gustavsson och Albin Grenholm som gestaltar kärleksparet. Därefter är det Robert Gustafsson som Ninnis ondskefulla och tattarhatande pappa som är färgstarkast i sin gestaltning och Lennart Jähkel i rollen som konkurrenten skiner också starkt medan Helena af Sandeberg och Pernilla Augsut hamnar lite i skymundan som kärleksparets mammor. Men även de får möjlighet att leverera vid de tillfällen som ges.

Filmen "Eld och Lågor" är lite övertydlig i sitt språk och i sin symbolik. Men filmen är vacker fröjd för ögat och aldrig har Stockholm gestaltats på ett så visuellt tilltalande sätt förut. Resultatet blir en småcharmig kärleksfilm som ger ett smakprov ifrån svensk historia. Detta gör man vill läsa på lite kring vad som var verklighet och fiktion. En stark trea av fem möjliga får filmen "Eld & Lågor" av mig i betyg.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/eld_lagor/P162724

https://cdon.se/film/eld-och-lagor-46990876

GRÄNS

John Ajvide Lindqvist filmatiseringen "Gräns" har jag velat se sedan en Facebook vän som beundrar författaren tipsade om filmen. Jag bor dessvärre i en småstad där vår biograf bara har en biosalong. Filmen hanns därmed inte med på grund av andra konkurrerande filmer. Men nu har den släppts på dvd. Så jag ska för ovanlighetens skull göra en dvd-recension där jag äntligen kan få tala om vad jag tycke. Men först lite om handlingen.

Tullpolisen Tina (Eva Melander) har ett sjätte sinne när det gäller att peka ut smugglare. Det är nästan som om hon kan lukta sig till när någon döljer något. Men när den mystiske Vore (Eero Milonoff) kliver av färjan så tvekar hon för första gången på sina känslor. De attraheras av varandra, men när hon lär känna honom inser hon samtidigt att hennes liv är baserat på en enda stor lögn. Precis som Vore så hör Tina inte hemma i den här världen.

När jag först hörde orden övernaturligt och fantasy i sammanhanget svensk film så blev jag först lite kritisk. Men eftersom jag gillar John Ajvide Lindqvists sätt att skriva och hans sätt att blanda teman som övernaturligt, skräck och personer i samhällets utkant så tyckte jag att filmen kunde vara värd att ge en chans. I det här fallet lockade även influenserna av svensk mytologi och troll. Därmed så läste jag novellen filmen är baserad på och sedan fanns ingen återvändo eftersom jag älskade boken. Och filmen älskar jag lika mycket om inte mer. I det stora hela följs boken ganska punktligt med undantag för vissa vidareutvecklingar som behövs för filmformatet. Sådana vidareutvecklingar kan vara ödesdigra ibland. Men inte i detta fall. Framförallt uppskattar jag att filmens huvudtema är identitetskris vilket jag själv i vissa faser av livet har kunnat identifiera mig med. Vem man är i ensamhet kan vara svårt nog. Men hur är man i grupp och måste man befinna sig inom samhällets sociala normer? Det är viktiga frågor som tas upp. Filmen är även en oförglömlig kärlekssaga som inte liknar någon annan man har sett. Trollmytologin som präglar filmens huvudkaraktärer vill filmens regissör Ali Abbasi att man ska se som en metafor för det västerländska samhället och vissa minoriteter som inte anses tillhöra majoriteten. De som faller utanför den sexuella normen, ser annorlunda ut, är annorlunda eller har annan hudfärg. Det kan lätt hända att dessa grupper känner sig ensamma och utfrysta och att den där metaforen är påtaglig i filmens story gör att jag verkligen tycker om den.

Skådespelarna Eva Melander och Eero Milonoff som fått en varsin Guldbagge för sina roller ger verkligen färg och nyanser åt storyn. Särskilt Eva Melander som får utmaningen att spela en kvinna som i och med sitt avvikande utseende är återhållsam med såväl känslomässiga utspel som yttre gester. Detta för att inte utmärka sig. Eva Melander som precis som sin motspelare är sminkad till oigenkännlighet är en vacker kvinnan som förmodligen privat är van vid att ta större plats.Så att förminska sig på det viset som människa måste ha varit en utmaning. Och kemin som uppstår emellan hennes och Eero Milonoffs karaktärer känns väldigt äkta och påtaglig.

Visuellt är också filmen en fröjd för ögat då man dras ut i trolska nästan John Bauer lika skogar fyllda med rävar, älgar och annat trevligt. Aldrig har skogar gestaltats med sådan mystik och skönhet i en svensk film. Skogsscenerna som symboliserar fristad och möjligheter till sexuell frigörelse blir en spännande kontrats till det trista samhälle där resten av filmen utspelar sig.

Sammanfattningsvis så levde filmen "Gräns" verkligen upp till mina förväntningar. Det är en vacker kärlekshistoria om att våga vara sig själv trots att omgivningen har ljugit för en om vem man egentligen är. Man inspireras till tankar och grubblerier om vad som borde ändras på i vår värld och de tankarna dröjer sig kvar tills långt efter filmens slut. Mitt betyg till den vackra filmen "Gräns" är en femma av fem möjliga.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/grans/P160203

https://cdon.se/film/grans-45299120