retard-messiah

Alla inlägg under december 2017

Av Paul Karlsson - 28 december 2017 18:06

THE GREATEST SHOWMAN


Jag har nu varit och sett filmmusikalen "The Greatest Showman" som blev min sista film på bio under år 2017. Jag ska strax berätta vad jag tyckte om den. Men först lite om handlingen.


Den unge P.T .Barnum (Hugh Jackman) kämpar sig ur rännstenen och lyckas så småningom gifta sig med sin stora kärlek, societetsflickan Charity (Michelle Williams). De har inte mycket men de har varandra och sina två söta flickor och gör sitt bästa för att skapa magi i vardagen. Men Barnum nöjer sig inte med det lilla. Han drivs av en stenhård ambition att bevisa för hela världen att han inte är det där fattiga ensamma gatubarnet längre. Med list och glatt humör och med en massa musikalnummer snickrar han ihop en helt egen cirkus, bestående av olika utstötta typer som får ett riktigt hem. Han lyckas också övertyga den rike Phillip Carlyle (Zac Efron) att ge upp tanken på att finna en plats i överklassen och slå följe med cirkusen istället.


"The Greatest Showman visade sig bli en mycket mäktig och vacker avslutning på detta filmår. Den hade allt man kan önska sig av en filmmusikal. Visuellt vackra miljöer, bra sångnummer och skådespelare som levererar väldigt bra sångmässigt. Att Hugh Jackman levererade sångmässigt var inte direkt en överraskning. Det har man fått se prov på både i "Les Miserables" och när han var värd för Oscarsgalan för några år sen. Men det var spännande att bland annat se svenska Rebecca Ferguson leverera i rollen som Jenny Lind som gav henne ett par riktigt mäktiga sångnummer. Kul även att få se Zac Efron sjunga något mognare än High School Musical låtar. I mångt och mycket påminde "The Greatest Showman" om filmmusikalen "Moulin Rouge" fast med den stora skillnaden att den enbart innehöll nyskrivet material. Låtarna i "Moulin Rouge" var till största del bara redan etablerade sångklassiker i populärkulturen vilket förvisso också var trevligt. Men det blev lite intressantare med helt nyskrivet material.


Det finns i princip inget negativt jag har att säga om denna ljuvliga filmmusikal. Man fick rysningar och håren reste sig då man fick bevittna alla mäktiga sångnummer. Dessutom så hade filmen ett vackert budskap om att våga leva ut sina drömmar oavsett vilka hinder man stöter på i livet. Intressant var det också att historien hade viss verklighetsförankring och handlade om personer som har levt och existerat. Rebecca Fergusons karaktär Jenny Lind exempelvis känner vi svenskar till för att hon var motivet på våra 50-lappar innan sedlarna byttes ut med nya motiv. En femma av fem möjliga får filmen "The Greatest Showman" av mig i betyg.

 

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - 15 december 2017 17:15

STAR WARS: EPISODE VIII - THE LAST JEDI


Den efterlängtade tidpunkten är nu nådd. Vi har fått återkomma till en galax långt, långt borta för att eventuellt få våra frågor besvarade. Vad har Luke Skywalker haft för sig sedan sist? Vilken roll spelar Princess Leia med tanke på Carrie Fishers död och kommer några släktband eller konstiga schismer mellan den mörka och ljusa sidan i kraften att avslöjas? Jag har nu sett filmen och har svaren. Men det här är en filmrecension där jag så smidigt som jag kan ska kringgå dessa frågor för att bevara överraskningsmomentet för att mina läsare ska slippa spoilers. Men innan jag berättar vad jag tyckte om filmen "Star Wars: The Last Jedi" så tänker jag nämna lite om handlingen.


Rebellerna är under en attack. The New Order använder sig av sitt nya vapen krigsskeppet "Dreadnaught" som har potentialen att släcka ut den upproriska gnistan en gång för alla. En hektisk evakuering tar vid. General Leia (Carrie Fisher) och Poe Dameron (Oscar Isaac) måste göra allt som står i deras makt för att rädda den spillra av hopp som fortfarande finns kvar i galaxen. Samtidigt får vi återse Rey. Hon har precis lyckats spåra upp Luke Skywalker som hon hoppas på att ska hjälpa rebellerna att vinna kriget en gång för alla. Den mystiske Snoke (Andy Serkis) med sin lärling Kylo Ren (Adam Driver) styr på den mörka sidan av kraften och den ljusa sidans nya kämpe Rey (Daisy Ridley) måste hitta både sin inre styrka samt övertyga Luke om att återvända för att förhindra rebellernas totala nederlag.


En visuellt vackert och episkt rymdsaga får vi med alla dess ingredienser. Miljöerna är vackra. Framförallt den planet där Luke Skywalker har valt att spendera sitt numera mer bittra exilliv. Utöver den fridfulla paradisplaneten där Luke lever ett "Cast Away" liknande och skäggigt liv så utspelas filmen mest på rymdskepp om man bortser ifrån rebellernas rymdbas där filmens mäktiga final utspelar sig.


Svar på det som blev obesvarat i förra filmen fick vi delvis.Att det här är en film tillägnad karaktären Luke Skywalker har nog de flesta som är läskunniga och har kommit så här långt in i min recension kunnat räkna ut. Man får veta vad han har haft för sig i alla år då han lyst med sin frånvaro i berättelsen och vi får även veta lite om bakgrunden till den situation som ledde till den situation han är i då filmens handling tar vid. Han får sin mäktiga strid emot Kylo Ren och transportsträckan dit ger oss många spännande intriger i klassisk såpopera i rymden tradition. Carrie Fisher får även en hel del mäktiga scener som hyllar hennes förmodligen sista medverkan i rymdsagan. Hennes avslut som skulle ha blivit i nästa film är min gissning. Filmens regissör Rian Johnson har trots detta valt att inte göra om något i historien vilket jag tycker är smart. Det är vad Carrie Fisher hade velat. Att hennes karaktär får fortsätta som vanligt i den här filmen där hennes scener turligt nog hann spelas in. Det blir med andra ord mycket känslosamt. Carrie levererar nämligen sin karaktär professionellt och med en lite gnutta humor. Det var just humorn som kännetecknade Carrie Fisher som privatperson och nu gav hon äntligen sin Star Wars karaktär dessa karaktärsdrag. Detta var de två klassiska karaktärer som vi minns så väl ifrån de gamla kultfilmerna. Men även Chewbacca är tillbaka. Denna gången utan Han Solo (Harrison Ford) vid sin sida. Nu är det Rey som har tagit över spakarna i Millenniumfalken med Chewie vid sin sida. De funkar bra som ett nytt radarpar som i denna film möter Luke Skywalker, men som om man får gissa kanske kommer att bli förenade med karaktären Finn (John Boyega).


Ny karaktärer som är intressanta är Laura Derns vice amiral i rebellstyrkan och Benicio Del Toros lurige halvskurk. Laura Dern ger färg åt en nyanserad och färgstark tillfällig kvinnlig ledare medan Benicio Del Toros karaktär fungerar lite smått som en Lando Calrissian liknande karaktär som man inte vet om han är god eller ond.


En del gulliga djur finns det också. Bland annat de pingvinliknande varelserna med inslag av hamsterutseende som Chewbacca blir vän med på Luke Skywalkers exilplanet. Deras gullighet och humor tar inte överhanden även om de får en del välkomna humorscener tillsammans med Chewie. Det kan lätt bli för mycket och för barnsligt om den där typen av gulliga rymddjur tar överhanden. Det gör de som tur är inte. Filmen "The Last Jedi" vill helst göra den vuxna publiken nöjda får man intrycket av och det lyckas de med också.


Så för att summera mina reaktioner på filmen så blev jag än en gång som en tolvåring på nytt då den klassiska textremsan med lite av filmens handling rullar fram över en mörk galax till tonerna av "Star Wars theme song". Förväntningarna byggs upp och nästan aggressionen också då tekniken strular på biografen så att vi i publiken får vänta extra länge på att få årets mest efterlängtade film levererad. Men när filmen till slut har börjat så kastas man in den galax långt, långt borta där man har velat befinna sig i två år sedan "The Force Awakens" på ett effektivt sätt blandade nytt med gammalt. Det lyckas även "The Last Jedi" med. I tonen påminner den lite om "The Empire Strikes Back" men den är ändå väldigt olik den filmen. Förutsägbart blir det aldrig och det överraskas rejält i filmens slutscen. Jag var mycket nöjd då jag lämnade biosalongen och hånlog inombords åt de få kritiska kommentarer jag hörde muttras runt omkring mig. Man ser en Star Wars film för att få träda in i en annan värld utan kritiska ögon. Ändå ska det klagas på det som är ologiskt. Sådan är inte jag. Jag köper det ologiska eftersom det är ett spännande rymdäventyr som liknar de jag upplevde som barn som jag vill se.


"Star Wars: The Last Jedi" får verkligen godkänt av mig. Den levde upp till alla mina förväntningar och överraskade verkligen. Och ni som har sett trailern. Tro inte för mycket på allt som visats i den. Det finns hemligheter som nästan får dig att flyga ur biostolen fortfarande. Poängen var nog att vi skulle bli lite lurade av trailern. Det här en bra Star Wars film som introducerar nya fans till filmerna och även gör oss gamla fans nöjda. Tillägga bör jag också göra att skurken Snoke introduceras med lagom mystik. En femma av fem möjliga får filmen "Star Wars: The Last Jedi" av mig i betyg.

 

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - 14 december 2017 00:42

 

TED - FÖR KÄRLEKENS SKULL

 


Nu har jag varit och sett filmen "Ted - För kärlekens skull" på bio och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


Ted Gärdestads makalösa genombrott saknar motstycke i svensk pophistoria. I början av 70-talet greps Sverige av total Ted-feber och hela landet fascinerades av hans glädje, energi, talang och fantastiska låtar. Över en natt blev han Sveriges första riktiga tonårsidol. Filmen är en berättelse om en av vår tids största kompositörer, hans orubbliga relation till brodern Kenneth, till musiken och till livet. Teds livsöde kom att beröra en hel nation. Hans musik har på många sätt definierat svensk pop, med genialiska texter av brodern Kenneth, fyllda med liv, kärlek, smärta och hopp.


Filmen var lika nyskapande som Flaggenhuset i Karslhamn. Den har lika många låtar i sitt soundtrack som det gigantiska köpcentret har butiker. Jag älskade filmen och Adam Pålsson var jättebra i huvudrollen. Högsta betyg får denna epokfilm som med hjärta och värme berättar om en stor popikon.

 

 

 

 

 

 

Av Paul Karlsson - 2 december 2017 16:02

SOLSIDAN


Nu har jag varit och sett "Solsidan" i långfilmsformat på bio och ska med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


På julafton släpper Alex (Felix Herngren) bomben för sina närmsta vänner att han och Anna (Mia Skäringer) ska skiljas. Anna har börjat dejta en hunkig äventyrskille (Henrik Schyffert), medan Alex fått upp ögonen för en säljare på tandläkarkliniken (Frida Hallgren). Under tiden har Fredde (Johan Rheborg) egna bekymmer med sin hippie-far (Sven Wollter), och medan Mickan (Josephine Bornebusch) jagar den perfekta Instagram-selfien, upptäcker Ove (Henrik Dorsin) och Anette (Malin Cederblad) att de bara kan få barn med en spermadonator.


För de mest frälsta "Solsidan" fansen är det här en kär återförening med karaktärerna i serien. Mycket är nämligen sig likt och filmen känns mer som ett förlängt avsnitt av serien än som en långfilm. Den enda skillnaden är att Felix Herngrens och Mia Skäringers karaktärer nu har beslutat sig för att separera så att temat blir skilsmässa och försök till att få nya relationer till att fungera. Samt blir det lite miljöombyten då karaktärerna bland annat lämnar seriens traditionella Solsidan miljö för bland annat det sommaridylliska samhället Torekov. Det bjuds på igenkänningshumor kring klasskillnader och relationsproblem vilket leder till många skratt. Henrik Schyfferts, Sven Wollters och Frida Hallgrens karaktärer är nya friska fläktar som tillför lite nytt till handlingen. Annars är det mesta sig likt som sagt och man får det man som inbiten följare av "Solsidan" serien förväntar sig.


Filmen "Solsidan" kan starkt rekommenderas till de som följt serien. Är man inte bekant med serien så kanske inte långfilmen ger lika mycket. Själv har jag sett hela serien och gillar den så därav blev jag även underhållen av filmen som lockade till många skratt. En stark trea av fem möjliga får filmen av mig i betyg. Betyget hade blivit högre om manuset hade vågat ta ut svängarna lite mer och överraska.

 

 

 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Vann rätt låt i Melodifestivalen 2012?
 JA
 NEJ

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ retard-messiah med Blogkeen
Följ retard-messiah med Bloglovin'

GÄSTBOK


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se