retard-messiah

Alla inlägg under augusti 2014

Av Paul Karlsson - 25 augusti 2014 15:59

TOPP 7: NAKENSCENER MED JULIANNE MOORE


Att jag är svag för rödhåriga kvinnor är ingen direkt hemlighet. Kvinnan som startade det intresset för mig då jag var en pubertal tonåring var ingen mindre än Julianne Moore. På senare år har hon blivit mer känd och gjort fler roller. Hon är en väldigt begåvad skådespelare enligt min åsikt. Men något måste ju starta intresset för en viss skådespelerska och i detta fallet var det för min del ett par nakenscener jag såg henne i som fick mig att minnas hennes namn. Och eftersom det nästan är mer en regel än ett undantag att Julianne Moore tar av sig kläderna i sina filmer så kommer här en lista på mina favoritscener där man får se denna underbart vackra och rödhåriga kvinna naken.


1. SHORT CUTS (1993)
Filmen i sin helhet är ganska seg och osammanhängande. Men scenen där Julianne Moore dyker upp naken har verkligen satt sina spår hos mig. Det är en scen där Moores karaktär grälar med sin man och under tiden hon gör detta så råkar hon spilla vin på sina byxor vilket leder till att hon får ta av sig dem för att rengöra dem. Det visar sig att hon inte har trosor på sig. Hon springer omkring och fortsätter med sina sysslor och sina argument i grälet samtidigt som hon helt ogenerat visar upp både sina fina rumpa och snippa. Och vad som är det allra läckraste med den här scenen är att man verkligen ser att hon är naturligt rödhårig. Man kan nog säga att just denna scen satte igång min attraktion för rödhåriga tjejer.


2. THE KIDS ARE ALL RIGHT (2010)
Den här nakenscenen är också oförglömlig. Inte för att den visar så mycket naket i form av intima kroppsdelar. Men den är sensuellt vacker för att man ser att Julianne är helt naken, men ändå lämnas lite åt fantasin. Och det bästa utav allt att man får se hennes vackra kropp ur väldigt fina vinklar. Dessutom ger scenen rättvisa åt hennes vackert porslinsvita hy.


3. CHLOE (2009)
I den här filmen är det mest den vackra skådespelerskan Amanda Seyfried man får se i läckra nakenscener där det är väldigt mycket av hennes fina och naturliga kropp som exponeras. Men lite får man även se av Julianne Moores nakna kropp. Vid ett tillfälle i sexiga lesbiska sexscener tillsammans Amanda Seyfried där henne läckra kurviga kropp och hennes bröst syns i bild. Samt är det en duschscen där hon smeker sig på ett väldigt intimt område vilket tyvärr sker utanför bild. Men hennes väldigt ljusa, rosafärgade och läckra bröstvårtor är hårda och fina i den duschscenen.


4. BOOGIE NIGHTS (1997)
Den här filmen är en väldigt härlig skildring av 70-talet som på ett stilfullt sätt med glimten i ögat ger inblick i den tidens porrindustri. Och en film som tar upp porrtemat gör det ju ganska oundvikligt att inte ha med en och annan nakenscen. Även skådespelerskan Heather Graham dyker upp i en läcker nakenscen. Men nu handlar ju som sagt denna topplista om Julianne Moore och hon dyker framför allt upp i en scen där en porrfilmsinspelning pågår. Hon har sex med Mark Wahlberg i den scenen och man får se henne vackra höfter, rumpa och bröst i profil. Sedan kan jag ju också tillägga att Julianne Moore är sjukt jävla söt i den här filmen.


5. BODY OF EVIDENCE (1993)
Den här filmen köpte jag på vhs då jag var en hormonstinn tonåring och ville se sångerskan Madonna som har huvudrollen i denna film naken. Och det är en hel del naket med henne i denna film som ska försöka vara en ny "Basic Instinct" utan att lyckas särskilt bra. Men det allra bästa med filmen är att Julianne Moore dyker upp i en liten biroll där hon har sex med sin man medan man får en härlig close up på hennes bröst. Efter akten reser hon sig upp och går mot badrummet så att man får en helkroppsvy av henne bakifrån vilket är en fröjd för ögat.


6. THE BIG LEBOWSKI (1998)
Den här filmen är en oförglömlig och skruvad klassiker. Helt klart den bästa filmen som bröderna Coen har regisserat. Julianne Moore dyker här upp i en kort nakensekvens. Det tråkiga är att sekvensen är väldigt kort innan hon tar på sig kläder. Man får se hennes läckra kropp helt avklädd framifrån. Dessvärre är det på långt avstånd så man hinner inte avgöra om hon är rakad längre ner eller har kvar sitt läckert eldfärgade könshår därnere. Man hade ju inte hellre än något velat ha en favorit i repris ifrån "Short Cuts". Men det lilla man får se är hur som helst väldigt läckert. Och man kan ju hoppas på att modet med rakning längre ner hade slagit igenom i slutet av 90-talet. Så att man inte gick miste om något.


7. THE END OF THE AFFAIR (1999)
Den här filmen är mest en ganska seg och deprimerande historia om omöjlig kärlek. Men ur naket perspektiv så är den bra. Man får se Julianne Moore helt naken i diverse trevliga vinklar där borde hennes kvinnliga former och fina bröst syns. Dock lämnas min favoritkroppsdel på kvinnokroppen åt fantasin.


Det var min lilla topplista som tar upp de enligt min åsikt läckraste scenerna där Julianne Moore har bjudit på sig själv och visat sin vackra kropp i sin fulla nakenhet. Det finns fler filmer där hon slänger av sig kläderna. Men jag tog bara med dem på listan som jag gillar mest. Det ryktas även att hennes kommande film "Maps to the Stars" ska innehålla en del heta scener. Det återstår att se om de eventuella nakenscenerna kommer att platsa på en topplista. Mest av allt längtar jag givetvis efter få se henne läckra rödhåriga snippa igen. Scenen i "Short Cuts" gav mersmak. Men det återstår väl att se vad hon vill bjuda på. Hon börjar ju bli äldre också. Hon har sin ungdomlighet och skönhet kvar. Men det kan ju finnas risk för att hon vill visa mindre och mindre ju äldre hon blir. Så om inte annat får man väl vara glad över alla läckra scener hon har levererat genom åren. Och givetvis är jag inte enbart intresserad av att se henne naken. Det är bara en extra bonus som man inte tackar nej till. Mest är hon så klart sevärd i filmer för sin begåvning och sitt sätt att gestalta roller. Hon är väldigt trovärdig och har levererat många färgstarka och emotionella kvinnoporträtt genom åren.

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - 9 augusti 2014 05:00

TEENAGE MUTANT NINJA TURTLES


Nu har jag då äntligen fått se filmen om mina 4 stora och gröna barndomshjältar i filmen "Teenage Mutant Ninja Turtles". Har den här filmen förstört fina minnen ifrån barndomen undrar ni? Det ska jag nu berätta vad jag anser om den saken i denna filmrecension. Men först lite om handlingen.


I grund och botten är allt sig likt från ramhandlingen i serietidningarna som de flesta av oss pojkar som befann oss i det där stadiet innan tonåren under skiftet mellan 80 och 90-talet har läst. Staden New York drabbas av ett kriminellt gäng som heter Fotklanen som växer sig allt större under ledning av den ondskefulle japanen Schredder. Detta är ett ämne som den lite ibland för ambitiösa tv-reportern April O'Neil (Megan Fox) vill ta vara på för att få en bra story för att klättra i karriären. Hon lyckas med bedriften att bevittna då Fotklanen blir attackerade och besegrade i en fight med en anonym brottsbekämpare. Hon kan inte släppa detta och börjar forska mer och mer i det hela tills hon möter 4 mänskliga och talande ninjasköldpaddor. Dessa muterade sköldpaddor är resultatet av ett experiment på ett laboratorium som brann ner för många år sedan. De överlevde branden och flydde tillsammans med den mänskliga råttan och tillika deras ninjatränare Splinter ner till kloakerna där de hållit sig gömda för mänskligheten i alla år. Men då Fotklanen och Schredders framfart blir allt större så inser sköldpaddorna Leonardo, Michelangelo, Raphael och Donatello att de är staden New Yorks enda hopp och de lämnar sitt gömställe i kloakerna för bekämpa brottsligheten.


Det var med blandade känslor jag gick och såg denna film. Jag har inte varit lika negativt inställd till den här filmen som många andra som inte gillat att Michael Bay är involverad. Och det kan jag förstå efter den ganska fruktansvärda filmen "Transformers 4" som gick på bio tidigare i år. Men turligt nog så står han bara som producent den här gången och regiarbetet har i stället gått till regissören Jonathan Liebesman som har bland annat filmerna "The Texas Chainsaw Massacre: The Beginning", "World Invasion: Battle Los Angeles" och "Wrath of the Titans" på sin meritlista.


Resultatet blir en film som balanserar mellan mörk serietidningsaction och barnfilm. Att filmen är lite anpassad för barn får man har överseende med. De är den största målgruppen till denna franchise med actionfigurer och annan merchandise.


Men det är den mörka delen om utanförskap och sammanhållning mellan 4 bröder som hållit sig undan samhället för att till slut ge sig ut i världen som gör filmen intressant. Sedan att det hela är kryddat med en hel del härlig och charmig humor som Turtlarna själva står för är en bonus. Vad gäller just våra fyra huvudkaraktärer så framställs de i alla fall utseendemässigt bättre än i serietidningarna. För det första så har alla fyra sköldisarna en väldigt reptillik hy med ett mer fjälligt utseende. I serien hade de helt slät hy vilket inte är vidare likt den hy som en riktig sköldpadda har. Dessutom har de fått näsborrar vilket riktiga sköldpaddor har. Detta ger dem en mer realistisk känsla vilket gör att man verkligen tror på att de är sköldpaddor med mer mänskliga egenskaper. Och vad gäller mänskliga egenskaper så har även olikheter i de 4 olika sköldpaddornas utseende gett karaktär åt deras personligheter. Det är alltså inte bara deras färger på maskerna som skiljer dem åt utseendemässigt som i serierna. Just det med utseendevariationerna är det bästa med filmen.


Förövrigt gillar jag att de är så trogna storyn i serietidningen. Den enda skillnaden är att sköldpaddorna i filmen är ett labbexperiment till skillnad ifrån i serien där de råkade få grönt gift på sig som förvandlade dem nere i kloakerna där de av en slump befann sig. Och råttan Splinter skapades på samma vis som Turtlarna i filmen. I serien var han en ninjakunnig människa innan han blev råtta. Men dessa få förändringar kan man köpa. Det hade varit värre om ryktena hade stämt att Turtlarna skulle vara aliens. Då hade inte jag kunnat se det här som en referens till den serietidning som jag älskade då jag var liten.


Filmens stjärna med mänskligt utseende. Megan Fox gör en bra gestaltning av reportern April och framställs inte som ett sexobjekt på samma sätt som det hade blivit om Michael Bay hade suttit i registolen. Det som däremot är lite negativt är att det förekommer lite väl mycket explosioner, 3D-effekter, Matrix liknande slow motion fighter och annat som kunde skippas. Men Michael Bay gillar sådant. Så han är säkert nöjd med regissörens jobb på den fronten. Själv blir jag mest yr i huvudet av sådant och har svårt att hänga med vad som händer.


Sammanfattningsvis så får den här filmen godkänt. Den är första filmen i en förmodligen påbörjad filmsvit. Och i första filmen brukar det ingå att förklara karaktärers historik osv och hur de formas till hjältar. Det gör att tempot kanske blir lite segt ibland. Men det kan man ha överseende med och längta efter uppföljaren som inte behöver ha med sådant då det redan är avklarat i första filmen. Jag kan starkt rekommendera filmen till oss gamla nostalgiska 90-tals barn som älskade serietidningen. Huruvida dagens kids impas av de här hjältarna vet jag inte. Men jag gör det fortfarande och hade gärna av nostalgiska skäl gett filmen "Teenage Mutant Ninja Turles" en fyra av fem möjliga i betyg. Men jag får helt enkelt koppla bort detta. Det blir istället en stark trea eftersom det ibland sega tempot med för mycket överdriven action gör att man blir trött i ögonen. Men för övrigt är det här den bästa filmatiseringen hittills som gjort av serietidningen.

 

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - 2 augusti 2014 05:49

GUARDIANS OF THE GALAXY


Jag har nu varit och sett filmen "Guardians of the Galaxy". En film som jag tvekade lite inför att se efter den humoristiska lite väl barnvänliga ton som visades upp i de trailers man fick som smakprov innan hela filmen kunde ses. Nu har jag sett filmen som sagt. Så en recension ska det bli som förmedlar mina åsikter. Men innan åsikterna ska uttalas så kommer en liten beskrivning av filmens handling.


Filmen följer Peter Quill (Chris Pratt) rymdpirat och intergalaktiskt skön kille, när han bokstavligt talat till skön musik dansar in i ett gammalt tempel och stjäl en uråldrig sfär. När denna visar sig innehålla nyckeln till galaxens framtid, tvingas Quill slå sig ihop med lönnmördaren Gamora (Zoe Saldana), hämnaren Drax (Dave Bautista), den genmanipulerade tvättbjörnen Rocket (Bradley Cooper) och trädhumanoiden Groot (Vin Diesel) för att rädda universum.


Den lättsamma tonen som trailern tyder på finns i hela filmen. Det är en lättsam historia som en hel del lever på skön musik och ett humoristiskt sätt att använda den för att lätta upp ett ganska okomplicerat manus. Många igenkänningsögonblick blir det för de som gillar "Star Wars". Den här filmen är baserad på en för de flesta ganska okänd serietidning skrivna av Marvel. Och man kan säga att den serien är Marvels svar på Star Wars. Detta märker man framför allt på att huvudkaraktären har en viss Han Solo aura över sig. Samma kaxighet och sarkastiska humor tar ut sin rätt då Peter Quill öppnar sin mun. Zoe Saldana får figurera som hans andra hälft i en ganska osannolik kärlekshistoria. Utöver detta så är det Bradley Cooper som underhåller mest genom att låna ut sin röst till den CGI-skapade och skjutgalna tvättbjörnen Rocket. Vin Diesel gör det bästa av sin humoristiska karaktär som det levande men fåordiga trädet Groot. Till och med "Star Wars" håriga och vänliga best Chewbacca har en mer omfattande dialog än den Groot har.


Lee Pace som spelar skurken Ronan gör en hyfsad gestaltning av denna karaktär. Likaså Thanos är en intressant skurk som Josh Brolin har lånat ut sin röst till. Dock tycker jag att de skurkarna känns lite för mörka för den här filmen som har en för lättsam stämning för att den typen av skurkar ska passa in.


Många kända skådespelare dyker även upp i små men ibland viktiga biroller. Glen Close och John C. Reilly är båda skådisar som dyker upp den typen av roller. Men mest underhållande är det att när det kommer till biroller bevittna Benicio Del Toros gestaltning av karaktären The Collector.


"Guardians of the Galaxy" är sevärd för den lättroade. Vill man ha ett intelligent serietidning äventyr så får man leta upp en annan film att titta på. För här finns som sagt ingen svärta eller nämnvärt bra dialog. Man kan lämna hjärnan hemma och ändå fatta vad som händer under filmens gång. Det är en berg och dalbana i en avlägsen galax av påkostade specialeffekter. Så vuxet blir det inte, men charmigt ändå. Detta mycket pga roliga musik och filmreferenser. Samt historiska rymdreferenser då man kommer till Benicio Del Toros samlare som samlar på sällsynta rymdföremål. Hos honom får man exempelvis möta rymdhunden Laika och en annan välkänd karaktär som dyker upp då filmens sluttext har rullat förbi.


Sammanfattningsvis kan jag säga att den här filmen får godkänt som ren sommarunderhållning som passar efter en kväll ute på krogen då man fått för mycket i sig att dricka och är bakis eller som underhållning för barn. Man behöver inte tänka. Bara charmas över ett familjeäventyr som kan missas utan att man felar på en pusselbit inför nästa seriebaserade film efter en historia signerad av Marvel. En svag trea av fem möjliga får filmen "Guardians of the Galaxy" av mig.

 

  

 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Vann rätt låt i Melodifestivalen 2012?
 JA
 NEJ

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ retard-messiah med Blogkeen
Följ retard-messiah med Bloglovin'

GÄSTBOK


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se