ANDRA AKTEN

Efter succén med filmen “Min Pappa Marianne” med Rolf Lassgård i huvudrollen så har regissören Mårten Klingberg nu gjort en ny dramakomedi som heter “Andra Akten”. Den filmen med Rolf Lassgård och Lena Olin i huvudrollerna har jag nu varit och sett på bio och ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.

Livet som nybliven pensionär kunde vara bättre. Evas exman flyttar in tvärs över gatan med sin nya fru och Evas son verkar obegripligt nog tröttna på sin mammas daltande och vill ha mer egen tid, utan hennes överbeskyddande hjälp. Vad ska Eva göra av all tid? Ett extraknäck dyker upp som Eva inte kan motstå – den store stjärnskådespelaren, den excentriske Harald Skoog, har drabbats av en stroke och behöver rehabilitering i sitt eget hem. Vad som börjar som en katastrof växer till varm vänskap, spirande livsglädje och till ett hopp om att livet inte är över. Faktum är att det kanske inte ens har börjat.

Regissören Mårten Klingberg gav oss senast skidkomedin “Ur Spår”. En lite mer simpel relationskomedi. Dessförinnan gjorde han succé med filmen “Min Pappa Marianne” som hade premiär precis innan pandemin bröt ut på allvar. Det ledde till att filmen hängde kvar ett tag på bio som en av de få filmer som inte blev stoppad pga Covid-19. Där fick vi se Rolf Lassgård briljera i rollen som en medelålders man som levde ut det liv han hade hållit dolt för allmänheten. Att han egentligen vill leva som kvinnan Marianne. Det var en riktigt fin feel good movie. När nu regissören uppföljer succén med Rolf Lassgår i rollistan i filmen “Andra Akten” så är det snarlika ingredienser vi får. En excentrisk skådespelare med namnet Harald Skog som får en stroke efter en föreställning. Efter några turer får han vårdas i sitt hem av en fysioterapeut spelad av Lena Olin. Mycket bådar för en romantisk komedi där man nästan kan räkna ut vart det ska sluta. Att de båda trots motgångar ska bli kära i varandra. Men som tur är så är det inte riktigt så enkelt. De här två huvudkaraktärerna är ifrån två helt olika världar. Hon jobbar inom vården och sätter värde på det lilla i livet och han sätter mest värde på sin karriär och att kunna fortsätta sin succé som skådespelare. Men när omständigheterna tvingar dem samman så finner fysioterapeuten Eva en lekfullhet i hjälpa Harald Skog med manus och träda in i hans värld samtidigt som hon handskas med sin trista vardag med att vara nybliven pensionär och att leva ensam. Det här är hennes historia som ramar in berättelsen. Karaktären Eva hade nog kunnat bli något platt om det inte vore för att Lena Olin skänker henne värme och ger oss sympati för henne. Det här osannolika kärleksparet är den duo som står I fokus. Men skådespelerskan Anneli Martini får också skina i sin biroll som en charmig och ärrad vän som Eva finner under resans gång. Skådisarna Charlie Gustafsson och Görel Crona får man också se i några inte fullt så minnesvärda roller som är med för berätta lite om Evas bakgrund.

Sammanfattningsvis är det vi får en charmig romantisk komedi där två helt olika människor möts och lär varandra nya saker om livet. Det är också en berättelse om att inte tro att livet är helt slut för att man drabbas av en allvarlig sjukdom. Rolf Lassgård och Lena Olin har en fin kemi tillsammans och det hela kryddas med Ted Gärdestad Låten “Come give me love” och First Aid Kits engelskspråkiga cover av samma låt i sluttexterna. Allt detta i kombination ger ett charmigt helintryck. Så mitt betyg till filmen “Andra Akten” är 5/5.

ANT-MAN AND THE WASP: QUANTUMANIA

Marvel har precis släppt sin trettionde film på bio. Filmen är “Ant-Man and The Wasp: Quantumania” och jag har varit och sett den. Jag ska nu med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

Superhjältevännerna Scott Lang (Paul Rudd) och Hope van Dyne (Evangeline Lilly) återvänder som Ant-Man och Wasp. De två, tillsammans med Hopes föräldrar Janet van Dyne (Michelle Pfeiffer) och Hank Pym (Michael Douglas) samt Scotts dotter Cassie Lang (Kathryn Newton), hamnar i kvantvärlden, där de träffar märkliga varelser och ger sig ut på ett äventyr som tvingar dem att tänja på gränserna för vad de trodde var möjligt.

I en tid av massproduktion av superhjältefilmer så börjar man bli lite mätt på den genren och Marvel har på senare tid bara levererat halvlyckade filmer inom den utmjölkade genren. Den enda av Marvels nyare filmer som har varit hellyckad var “Thor: Love and Thunder” som gick på bio under år 2022. Annars har det mest varit dynga de har släppt ifrån sig. Så förväntningarna på “Ant-Man and The Wasp: Quantumania” när man satte sig i biosalongen var inte direkt skyhöga. Men jag blev verkligen positivt överraskad. Jag gillar förvisso de två föregående filmerna om karaktären “Ant-Man”. Men med tanke på hur dåligt Marvel har levererat på senare år så hade jag känslan av att de inte kunde leverera något nytt och fräscht. Men jag hade fel. I den här tredje Ant-Man filmen får vi kliva in i världen Quantum Realm där filmens karaktärer kastas in. Den världen är väldigt visuellt vacker och gjord med kreativitet och skaparglädje. Man får ta del av diverse underliga varelser som lever i den världen. Samt introduceras vi till skurken Kang The Conqueror som är en väldigt färgstark karaktär som skänker lite nytt liv åt storyn. Positivt för filmen är det även att Michael Douglas och Michelle Pfeiffers karaktärer får en viktigare roll i handlingen än tidigare. Tillsammans med Ant-Man, The Wasp och Ant-Mans dotter så blir de ett intressant team att följa i kampen mot Kang The Conqueror.

Det man sammanfattningsvis får är en spännande historia i en ny värld som inte liknar något man tidigare skådat i någon annan film. Mycket i den världen för tankarna till “Star Wars”. Så är man ett fan av den franchisen vilket jag är så lär man gilla “Ant-Man and The Wasp: Quantumania”. Marvel slår verkligen på stora trumman den här gången och levererar spänning med de ingredienser man räknar med inom superhjälte genren. Allt levereras i en bra balans mellan humor och allvar. Kul är det även att få se Bill Murray i en liten biroll under resans gång. Filmen “Ant-Man and The Wasp: Quantumania” är lite över 2 timmar lång men det finns inte en död minut. Man är underhållen ifrån början till slut. Mitt betyg är en fyra av fem möjliga.

KNOCK AT THE CABIN

Den originelle regissören M. Night Shyamalan har gjort en ny film som heter “Knock at the Cabin”. Den filmen har jag varit och sett och ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

När de är på semester i en avlägsen stuga, tas en ung flicka och hennes föräldrar som gisslan av fyra beväpnade främlingar som kräver att familjen gör ett otänkbart val för att avvärja apokalypsen. Med begränsad tillgång till omvärlden måste familjen bestämma vad de tror på innan allt är förlorat.

Filmregissören M. Night Shyamalan har en gäng annorlunda filmer på sitt CV. Gemensamt för de flesta av hans filmer är att de brukar ha en twist på slutet så förändrar hela filmens helhet. I den framgångsrika genombrottsfilmen “The Sixth Sense” etablerade han detta upplägg och har i stort sett kört det i varje film som han senare har regisserat. Hans filmer har fått blandat mottagande genom åren efter genombrottet och de som tillhör hans bättre verk är filmerna “Lady in the Water”, “Unbreakable”, “Split”, “Glass”, “Signs” och “The Village”. Han har i alla dessa filmer satt sin egna personliga prägel och skapat något som inte liknar något annat man har sett. Samma gäller filmen “Knock at the Cabin”. Skillnaden här är att tempot är lite högre. Spänningen börja i princip från och med filmens första scen där en 8-årig flicka möter en mystisk man i skogen. Senare dyker 3 människor till upp och kidnappar flickan och hennes föräldrar som är på semester i en stuga därute i skogen. Kidnapparna ställer ett ultimatum om en uppoffring som kan förhindra världens undergång. Därefter sitter man som biobesökare på helspänn och är nyfiken på vilken riktning historien ska ta. Eftersom M. Night Shyamalan är regissören så sitter man också och undrar lite vilken typ av twist som den här gången ska förändra hela filmen. Någon riktigt så stor twist som man är van vid när det kommer till Shyamalans filmer får man aldrig. Men spänningen är på topp ifrån början till slutet. Man vill under hela filmens speltid få veta vems sanning som är den rätta. Kidnapparnas eller deras offer.

Bra skådespelarprestationer bjuds det på hela filmen igenom. Intressant var det också att se Harry Potter stjärnan Rupert Grint i en annorlunda och mörkare roll än man är van vid att se honom i och “Guardians of the Galaxy” stjärnan Dave Bautista gör en överraskande bra rollprestation som en av kidnapparna.

Sammanfattningsvis så är “Knock at the Cabin” en väldigt spännande film där man inte vet vart det bär förrän det hela nått sitt slut. "Knock at the Cabin" är lång ifrån M. Night Shyamalans bästa film, men det är en originell historia som inte liknar något annat man har sett. Så en stark trea av fem möjliga är ett betyg jag tycker att filmen förtjänar.

EN DAG KOMMER ALLT DET HÄR BLI DITT

Jag har varit på bio och sett den svenska filmen “En dag kommer allt det här bli ditt” och ska nu med den recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.

Den framgångsrika serietecknaren Lisa (Karin Franz Körlof) och hennes syskon samlas på föräldrarnas gård för första gången på över tio år. Föräldrarna vill att endast en av dem ska ärva skogen, som varit i familjen i generationer. Men är någon av dem villig att flytta hem igen?

Filmen “En dag kommer allt det här bli ditt” är en väldigt annorlunda film som inte liknar något annat man har sett inom svensk film tidigare. På ytan känns filmen som ett vanligt svenskt familjedrama. Humor möter tragik på ett väldigt effektivt sätt. Det som gör filmen annorlunda är huvudkaraktären Lisas inre dialog som tar sig form i badskum , kokta potatisar och kräftor som får liv och sjunger. Dessa surrealistiska scener skänker mycket humor till filmen och ger den en speciell karaktär. Mycket humor bjuds det på även när huvudkarkatären Lisa som biljant spelas Karin Franz Körlof och på ett tourettes liknande vis utbrister, könsord, svordomar och annat i olämpliga situationer.

I övrigt är filmen ett finstämt drama om att hitta sig själv och att ta reda på vilka drömmar det är man egentligen har. Det är även en film om familjeförsoning och att ta tag i det gamla för att kunna gå vidare med sitt liv. Skådespelarna som är castade är väldigt passande för sina roller. Speciellt Peter Haber var det trevligt att få se i något annat än Beck filmer eftersom man på senare år inte har fått se honom i något annat. Suzanne Reuter och han har fin kemi i sina scener tillsammans. Men filmens stora stjärna är Karin Franz Körlof. Det är hennes resa som är filmens huvudfokus. Man fattar snabbt tycke för den karaktären och man vill veta hur allting kommer att utvecklas för henne. Karin Franz Körlofs gestaltning av Lisa förtjänar verkligen en Guldbaggenominering nästa år.

“En dag kommer allt det här bli ditt” är verkligen en film som överraskar. Jag gick in i biosalongen utan några som helst förväntningar och blev överrumplad över hur bra filmen var. Till en början undrar man lite vart filmen är på väg. Men när den har nått sitt slut så knyts alla trådar ihop på ett effektivt sätt så man känner sig helnöjd med filmupplevelsen. En stark fyra på gränsen till en femma är mitt betyg till filmen “En dag kommer allt det här bli ditt”.

THE FABELMANS

I en tid då den breda skaran begår hädelse genom att välja streaming som det mest omfattande och prioriterade sättet att uppleva film på så har mästerregissören Steven Spielberg gjort en film som bitvis är baserad på hans egen barndom och hans steg emot rampljuset för att bli Hollywoods kändaste och mest respekterade filmregissör. Filmen heter “The Fabelmans”. Jag har varit och sett denna förhandstippade Oscarsfavorit och ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.

Som ett djupt personligt porträtt av en amerikansk barndom på 1900-talet, är "The Fabelmans" en coming-of-age berättelse om en ung mans upptäckt av en omskakande familjehemlighet, och ett utforskande i filmens kraft för att hjälpa oss att se sanningen om varandra och oss själva. Historien är inspirerad av regissören Steven Spielbergs egen barndom och utveckling till att bli tidernas största och mest ikoniska filmskapare.

När biosalongens lampor har slocknat och bioduken är den enda ljuskällan man ser så dyker Steven Spielberg upp på i ett litet förinspelat intro innan filmen börjar. Där tackar han biopubliken för att de valt att ta sig till biografen för att se filmen istället för att välja det allt mer vanliga sättet idag att se på film hemma via streaming. Han berättar hur stor betydelse detta har för honom och att det här är hans mest personliga film någonsin. Med detta sagt så är stämningen skapad och min uppmärksamhet är redan vunnen.

Med det streaming samhälle som förhoppningsvis går i graven när nyhetens behag inte längre är så lockande har mycket av den filmmagi som man växte upp med försvunnit. Folk i det stora hela ser inte det som en självklarhet att besöka biograferna. För mig har det alltid varit det förhandsalternativet att se film på första gången jag ser en ny film innan den hamnar ibland mina andra dvd-filmer i hyllan här hemma. Att uppleva filmen i mindre format för min del hade känts som hädelse. Med detta sagt så tar filmen “The Fabelmans” upp ett tema som jag brinner för. Att uppleva filmmagi i biosalongen. I filmens inledning får vi följa den amerikanska judefamiljen Fabelmans då de tar med sin son på bio för första gången. Pojken blir helt exalterad av upplevelsen. Vill senare själv med en hemmakamera försöka att skapa egna filmer med en ambitionen att en dag få ett genombrott och därefter visa sina långfilmer på en stor bioduk. När han blivit lite äldre och lite mer etablerad så råkar han filma en händelse inom sig egen familj som i all framtid kommer att forma deras öde.

Det är upplägget för hela filmen. En historia om att hitta sin egen skaparglädje och följa sin dröm. Det är även en berättelse om att upptäcka filmen som ett medie att se sanningen och hitta sin egen roll i det hela. Att det är inspirerat av Steven Spielbergs eget liv gör det hela mer intressant eftersom jag själv är uppväxt med hans ikoniska filmer som “E.T. the Extra-Terrestrial", “Jurassic Park” och många fler nyskapande mästerverk. Mycket i filmen påminner om scener ur hans filmer. Ungdomsgäng som tar sig fram på cyklar, en förkärlek till att även skildra tragiska händelser såsom krig och mycket annat som kännetecknar Steven Spielberg. Det är också en fin skildring om hur det kan vara att växa upp som ensam judefamilj i ett USA präglat av andra världskriget. Den unga skådisen Gabriel LaBelle som får bära större delen av filmen som den unge filmskaparen gör det med bravur. Han ser till och med ut som en ung Steven Spielberg. Michelle Willams får också briljera som hans sköra mamma som inte hittar sin roll i den annars lyckliga familjen. Utöver deras skådespelarprestationer så får vi även se väldigt begåvat agerande av de etablerade skådisarna Seth Rogen, Paul Dano och Judd Hirsch, men även många yngre och mindre kända skådisar levererar i sina roller.

Filmen “The Fabelmans” är det Spielberg ger oss en aptitretare av i sitt inledande försnack. Det är en fin historia om filmmagi. Att hitta en väg att skapa den och att den dyker upp inom rätt forum som är i en nedsläckt biosalong med ett gäng förväntansfulla människor. Jag blev väldigt tagen av den fina historien och hoppas på att filmen kammar hem sina Oscarssatyetter i de tyngre kategorierna. 5/5 är mitt självklara betyg till filmen “The Fabelmans”.