retard-messiah

Alla inlägg under november 2012

Av Paul Karlsson - 26 november 2012 17:39

ON THE ROAD


Jag har nu sett filmen "On the road" två gånger. Jag tycker att den är en sådan film man behöver se två gånger för att få en fullvärdig uppfattning. Så därför ska jag nu efter att ha sett filmen två gånger med denna recension berätta vad jag tyckte.


I filmen får man följa Sal Paradise som följer med sin vän och hjälte Dean Moriarty på en livsomvandlande resa genom USA. Fast besluten att undvika ett trist och förbestämt liv, törstande efter den ultimata friheten och de stora äventyren upptäcker de allt deras värld har att erbjuda. Och slutligen, sig själva.

Jag hade väldigt höga förväntningar på denna filmatisering av Jack Keroacs kända generationsroman som har blivit en oförglömlig klassiker bland många läsare. Många som upplevt 50-talet kan nog uppleva filmen som ett väldigt nostalgiskt tidsdokument. Själv kan jag inte relatera så mycket till just den tidsepoken eftersom jag inte var född då. Filmens problem blir just att regissören Walter Salles just fastnat för att bara skapa en nostalgikänsla. Det hela blir därför segt och historien blir ganska seg och intetsägande.


En del minnesvärda scener gör ibland att att intresset tänds under filmens gång. Men det dör lika snabbt igen pga hur långsamt och trist historien rullar på. Temat människors sökande efter frihetskänsla är ett intressant tema till en början men att historien bara rullar på om och om igen utan något stopp gör att man sitter och skruvar på sig och undrar när filmen ska ta slut.


Det finns dock en del positiva saker att säga om filmen. Scenerna då Viggo Mortensen dyker upp som karaktären Old Bull Lee är riktigt bra. Den rollen gestaltar Viggo på ett färgstarkt och roligt sätt. Även Amy Adams som hans fru glänser i sin roll. Sam Riley däremot gör sin roll som Sal med anonymitet och lite brist på karisma. Någon färgstarkare skådis borde ha valts till just den karaktären. Kristen Stewart och Kirsten Dunst sköter sig bra i de roller de tilldelats.


Filmen får en svag trea av mig. På gränsen till bara en tvåa av fem möjliga. Helt värdelös är inte filmen. Den har sina fina stunder. Så därför kan jag rekommendera den om man har tålamod att sitta och titta på en film som ibland går på tomgång. Det är möjligt att "On the road" kanske också blir bättre om man läst boken och har en starkare relation till historien. Det har jag tyvärr inte gjort.

 

 

 


ANNONS
Av Paul Karlsson - 19 november 2012 13:57

THE TWILIGHT SAGA: BREAKING DAWN - PART 2

 

Nu har jag äntligen fått se den avslutande delen av "Twilight". Filmen jag sett fram emot mycket för den episka finalen man hade att förvänta sig.

 

Historien tar vid där den förra filmen slutade. Bella har överlevt förlossningen som nästan tog livet av henne och är nu vampyr. Hon är starkare än alla i Cullen familjen. Äntligen kan hon och Edward leva lyckliga i alla sina dagar som de så länge sett fram emot. Men ett hot från Volturi dyker upp och de och tvingas förbereda sig på en strid som ser ut att vara till allt annat än deras egen fördel.

 

Filmen levde upp till alla mina förväntningar. Förra filmen kändes som en ganska seg uppladdning inför den här avslutande delen. Det var härligt att se Bella som en mycket vacker vampyr och ta del av de nya förmågor hon fått. Allt är väldigt vackert scenografiskt genom hela filmen. Slutstriden är väldigt mäktig som förväntat. Dock fanns det tillfällen i slutet då jag till en början var nära att bli förbannad över att vissa saker var nära att sluta annorlunda än i boken. Men det rättade en twist till som tur var. I helhet kändes filmen som en väldigt lyckad avslutning av en historia jag i många år varit trollbunden av. Lite vemodigt kändes det förstås att ta farväl av de här underbara filmerna och dess karaktärer. Men det hela avslutades med värdighet.

 

"The Twilight Saga: Breaking Dawn - Part 2" kan starkt rekommenderas.

 

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - 10 november 2012 07:45

THE KIDS ARE ALL RIGHT

 

"The Are All Right" var en film om flator som jag tittade på igår. Ovanligt tema som riktar in sig på två kvinnor (Annette Bening och Julianne Moore) som med hjälp av provrörs befruktning har skaffat två barn. När dottern (Mia Wasikowska) fyllt 18 år så är hon lite tveksam. Men när hennes lillebror (Josh Hutcherson) övertalar henne så tar hon kontakt med deras mammors spermadonator (Mark Ruffalo. Det visar sig snabbt att deras biologiska pappa är en trevlig prick som gärna vill vara en del av deras liv. Detta ställer mammorna sig först tveksamma till, men de välkomnar honom till slut. Vilket får vissa oväntade konsekvenser då en mamman (Julianne Moore) blir attraherad av honom och söker spänning i sitt liv.

 

Filmen är lite seg till en början. Men när intrigerna sätter igång så blir det riktigt spännande och Julianne Moore får man se i några riktigt heta sexscener vilket jag tycker är mycket trevligt. För övrigt är det en väldigt välspelad film av alla medverkande. "The Kids Are All Right" kan starkt rekommenderas. Temat är intressant och ur den här vinkeln har man inte sett det berättas förut.

 

 

 

Av Paul Karlsson - 8 november 2012 05:23

FIFTY SHADES OF GREY


Så var då äntligen första delen i E.L James trilogi om sexuellt maktspel utläst. Nu ska jag med denna recension skriva lite om vad jag tyckte om boken. Men föst ska jag berätta lite om vad boken handlar om för de som mot all förmodan har lyckats missa det.

"Femtio nyanser av honom" som första boken heter på svenska handlar om den oskuldsfulla litteraturstudenten Anastasia Steele som hoppar in istället för sin rumskamrat då den rika och framgångsrika vd:n Christian Grey ska intervjuas till en studenttidning. Anastasia vet inte vad det är för känslor den mystiska Mr. Grey väcker hos henne. Men från deras första möte har hon en dragningskraft till honom som inte går att motstå. Detta trots att en varningsklocka ringer och att hennes rumskamrat varnar henne. Dessutom varnar Christan Grey själv henne genom att säga att hon bör hålla sig borta från honom. Det visar sig att han bär på mörka hemligheter som innefattar något i hennes ögon väldigt konstiga sexuella böjelser som bygger på kvinnlig underkastelse. Dessutom är han ett riktigt kontroll freak. Det hela blir inte heller bättre genom att Christan har samma dragningskraft till Miss Steele. Anastasia ställs nu alltså inför sitt livs största val. Ska hon gå vidare med relationen som hon har svårt att säga nej till eller bör hon lyssna på varningarna från sina vänner och sitt undermedvetna?

Jag gillade verkligen boken. Storyn känns inte helt obekant. Det är som en mer vuxen version av "Twilight" böckerna. En oskuldsfull kvinna som aldrig upplevt kärlek och förälskelse som faller för en farlig man. Skillnaden är bara den att här finns inget övernaturligt om varulvar och vampyrer. Istället bygger man på med det sexuella temat som saknades i "Twilight" böckerna. Men historien är liknande uppbyggd. Storyn utformas som en långt utdragen orgasm. 100 sidor in i boken så handlar det om åtrå och sexuell väntan för bokens huvudperson. När förspelet sedan är passerat och bokens klimax är nådd så görs det i princip inte annat än att knullas i boken. Det är bara några sidor däremellan som laddar inför varje samlag. Väldigt detaljerat, snuskigt men också romantiskt är sexscenerna beskrivna. Det märks att det är en kvinna som har skrivit boken.

Det enda man kan klaga lite på är karaktären Christian Grey. Han är lite väl stereotyp och för att heta Grey i efternamn så saknas det verkligen en gråskala i hans karaktärsdrag. Titelns syftar förvisso på nyanserna i hans förstörda psyke. Just vad som ligger till grund för de 50 gråa nyanserna kanske man får svar på i någon av de efterföljande 2 böckerna.

Men vad jag menar är att det inte finns något mellanting för Christian Grey vad gäller hans udda sexuella intressen.
Antingen köper man hela paketet eller får man inget alls. Om jag ska utgå från mig själv som blev lite nyfiken på vissa bondage grejer och annat efter att ha läst boken så tycker jag att Grey är lite väl kompromisslös. Jag skulle bara intressera mig av sådana där skumma sexgrejer om min partner skulle dela samma intresse. Så på så vis är Christian Grey ganska endimensionell. Men det kanske utvecklas i de andra två böckerna som sagt.. Anastasia Steele och många andra karaktärer fattar man tycker för direkt däremot.

Jag kan starkt rekommendera boken. När man börjat läsa den är den svår att lägga ifrån sig. Inte enbart för att man är nyfiken på de eggande sexscener som det talats om mycket i hypen kring böckerna. Man är även nyfiken på hur det ska sluta för det här ganska osannolika kärleksparet. Och när man läst sista sidan i "Femtio nyanser av honom" så längtar man verkligen efter att läsa bok 2.

 

 

Av Paul Karlsson - 6 november 2012 03:53

A DANGEROUS METHOD

 

David Croneberg historiska dram om två av de kändaste filosoferna inom psykologi har jag velat se väldigt länge. Och nu fick jag chansen då den äntligen släpptes på dvd.

"A Dangerous Method" handlar om två av världens mest intelligenta, men kanske också mest kontroversiella män, Carl Jung (Michael Fassbender) och Sigmund Freud (Viggo Mortensen), har en intensiv och turbulent relation som leder fram till psykoanalysens födelse. Deras gemensamma nämnare blir den djupt störda, men också intelligenta och vackra Sabina Spielrein (Keira Knightly) som både enar och splittrar dem.

 

Förväntningarna var för mig stora på den här filmen. Sigmund Freuds teorier kring sexualitet, kvinnors underkastelse och psykoanalys är något som alltid har fascinerat mig även om jag inte tror på alla hans konstiga teorier. Carl Jung har jag inte lagt så mycket av hans arbete på minnet. Här är de en 50-årig Freud vi får möta och en Jung i början av sin karriär på ett sjukhus där han med vissa av Frueds metoder behandlar till mestadels kvinnliga patienter.

 

Alltså en del av dessa tänkares liv som man inte känner till så mycket om. Hur det hela med psykoanalysen började är vad denna film vill förmedla. Och det gör den på ett ibland småsegt sätt. Mycket kostymklädda farbröder i långa samtals scener är den större delen av filmen ingredienser. Det som lyfter filmen är bra skådespeleri och de scener där de psykologiska experimenten utförs.

 

Viggo Mortensen som var huvudanledningen till att jag var nyfiken på den här filmen spelar Freud bra. Men han överraskar inte direkt i rollen. Mest går han omkring med en cigarr i mungipan och ser fundersam ut. Michael Fassbender som Jung övertygar men karaktären är ganska färglös. Han vandrar omkring med sina teorier som han brinner för att bepröva då han ser Freud som sin stora mentor. Detta samtidigt som han kämpa med den sexuella frustration han bär inombords. Keira Knightly är den skådis som är filmens stora stjärna. Hon gestaltar väldigt färgstarkt patienten och kvinnan som blir materialet för Freuds och Jungs triangeldrama.

En bra och tankeväckande film och psykologi som kan rekommenderas. Men småsegt är det som sagt ibland. Inget mästerverk från David Croneberg. Men sevärd är filmen helt klart.

 

 

 

 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Vann rätt låt i Melodifestivalen 2012?
 JA
 NEJ

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ retard-messiah med Blogkeen
Följ retard-messiah med Bloglovin'

GÄSTBOK


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se