retard-messiah

Alla inlägg under juni 2016

Av Paul Karlsson - 30 juni 2016 12:30

INDEPENDENCE DAY: RESURGENCE


Nu efter 20 år har 1996 års storfilm "Independence Day" slutligen fått en uppföljare. Den har jag varit och sett. Den första tyckte jag om men tyckte att den innehöll lite för mycket amerikansk flaggviftande av den lokalpatriotiska varianten. Om uppföljaren "Independence Day: Resurgence" innehöll mycket sådant som drog ner betyget ska jag nu berätta. Men först lite om handlingen.


För att skydda jorden har världens länder tillsammans använt sig av tekniken utomjordingarna lämnade efter sig. Men inget kan förbereda oss på utomjordingarnas avancerade och otroliga styrka. Endast några män och kvinnors uppfinningsförmåga ska rädda planeten från total förstörelse.


Jag tycker att filmen får godkänt som en uppföljare till den där storfilmen som jag var ganska imponerad av då jag var tonåring och inte hade sett något liknande. Uppföljaren håller samma standard och intrigen är densamma. Lite sliskig amerikansk patriotism finns det, men inte i samma utsträckning som förra gången. Det känns mer som en katastroffilm med alien tema. Svagheten med uppföljaren är att tekniken blivit modernare. Detta leder till att det utomjordiska hotet som drabbar mänskligheten i filmen inte känns så övermäktigt som det utmålas. Eftersom det gått 20 år även i filmens handling så har även mänsklighetens teknologi utvecklats med hjälp av de kraschade farkoster utomjordingarna lämnade efter sig förra gången. Därmed ser filmen ut som vilken 3D-film som helst där det bjuds på CGI gjorda aliens och farkoster.


Det som däremot är kul att att få se Jeff Goldblums karaktär i en åldrad version. Samt hans pappa (Judd Hirsch)som fortfarande lever. De står för det mesta av humorn som känns igen ifrån den första filmen. Även en skäggig och sliten före detta president Whitmore spelad av Bill Pullman är tillbaka och har turligt nog lite mindre fokus än i första filmen. Samt den flummiga långhåriga Area 51 forskaren är tillbaka. Annars är det en ny generation av skådisar som dyker upp. Liam Hemsworth är den skådis som ska vara någon slags ersättning för Will Smiths kaxige stridspilot som var det bästa med förra filmen. Rollen som en sådan ersättare axlar inte Hemsworth så bra. Men han passar ändå in i storyn. För han är ganska underhållande ändå. Särskilt när han ställer sig och pissar framför utomjordingarna inne på deras territorium. En ung stridspilot spelad av skådisen Jessie T. Usher dyker upp som Will Smiths son som nu också har blivit stridspilot. Som en tredje bricka i spelet så finns en kvinna med i bilden som ger upphov till ett litet triangeldrama ibland de nya karaktärerna. Maika Monroe som spelar president Whitmores dotter Patricia är även hon stridspilot och är tillsammans med Liam Hemsworths karaktär vilket ställt till konflikter med svartsjuka ifrån Dylan Hiller som Will Smiths karaktärs son heter i filmen.


Det är i det stort sett filmen innehåll. En blandning av mycket nytt som blandas med gammal härlig nostalgi. Men som sagt så gör den moderna teknologin att man ibland tycker att det där utomjordiska hotet inte är ett lika stort hot längre. Det är mer en jämn kamp som båda parter kan vinna beroende på vem som har turen på sin sida. Däremot tycker jag att det var kul att få se utomjordingarna mer utan för sina farkoster denna gång då de kommer ut och går i närkamp med människorna. Då får vi bevittna att våra aliens och har anpassat sig fysiskt och inte är lika sårbara som i den första filmen. Dessa actionscener då man får se tentakelbeklädda aliens i närkamp med människor är det mest underhållande. Samt att det bjuds en del på humor på rätt ställen.


Jag tycker att filmen "Independence Day: Resurgence" funkar som en uppföljare om man inte har för stora krav på att den ska var precis likadan som sin föregångare "Independence Day". Humorn och tonen finns med på sina ställen. Samt är intrigen något liknande. Men det utomjordiska hotet blir som sagt inte riktigt lika skrämmande som förra gången. Filmen kan rekommenderas som sevärd och godkänd. Men inte mer. En svag trea av fem möjliga är betyget jag ger filmen.

 

 

 



ANNONS
Av Paul Karlsson - 4 juni 2016 15:53

TEENAGE MUTANT NINJA TURTLES: OUT OF THE SHADOWS


Nu har jag äntligen fått se den av mig väldigt efterlängtade uppföljaren på förra årets succéfilm "Teenage Mutant Ninja Turtles". Om filmen levde upp till mina förväntningar ska jag strax berätta. Men först lite om handlingen.


Efter att superskurken Shredder lyckats fly ur sin fångenskap slår han sina påsar ihop med den galne vetenskapsmannen Baxter Stockman och hans två klent begåvade hjälpredor Bebop och Rocksteady. Som om inte Shredder och hans planer på världsherravälde vore nog ställs sköldpaddorna plötsligt mot en annan, ännu ruskigare, fiende med liknande ambitioner: den fasansfulle Krang.


Jag blev helt lyrisk när jag såg filmen. Blev som en tioåring på nytt. Den gamla känslan ifrån tv-serien jag växte upp med var tillbaka i denna uppföljare som saknade de brister som den förra filmen hade. Beboop och Rocksteady såg precis ut som i serietidningarna och Krang såg ut precis som man hade föreställt sig honom. Filmen innehåller en portion väldigt välkommen humor som blir en trevlig kontrast till vissa andra mycket mörka superhjältefilmer som har gjorts den senaste tiden. Intrigen kanske kan ha sina små brister ibland. Men det är inget som stör direkt. Det är bara att koppla bort hjärnan och bli ett barn på nytt. Följa med på åkturen helt enkelt. För filmen bjuder som sagt på en härlig nostalgisk resa som har allt som man gillade med serietidningarna och den tecknade tv-serien som man växte upp med på 90-talet.


Utöver de nya skurkarna så dyker även karaktären Casey Jones upp helt perfekt gestaltad av Arrow-skådisen Stephen Amell. Jag gillar även Megan Fox gestaltning av April O'Neil som är en lite sexigare och porrigare version av karaktären än den man fick lära känna i tv-serien.


Sköldpaddorna är även denna gång väldigt välgjorda och jag gillar fortfarande att de har fått en massa karaktäristiska drag som gör att det går urskilja dem ifrån varandra. I tidningarna och tv-serien såg de likadana ut och det var bara färgen på deras bandanas som urskiljde dem från varandra. Det bjuds även på en hel del snygga actionscener och visuellt ögongodis.


Jag blev positivt överraskad av filmen "Teenage Mutant Ninja Turtles: Out of the Shadows" som till och med var bättre än jag hade väntat mig. Jag längtar redan efter att få se nästa uppföljare. Filmen kan starkt rekommenderas för den som har barnasinnet kvar och älskade Turtles som barn. En fyra av fem möjliga får filmen i betyg av mig.

 

 

 

ANNONS

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Vann rätt låt i Melodifestivalen 2012?
 JA
 NEJ

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ retard-messiah med Blogkeen
Följ retard-messiah med Bloglovin'

GÄSTBOK


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se