retard-messiah

Alla inlägg under oktober 2018

Av Paul Karlsson - Måndag 29 okt 18:04

 

 

THE GIRL IN THE SPIDER'S WEB


Nu har den så kallade fjärde Millennium filmen haft premiär på bio. På ett respektlöst vis har två av Stieg Larsons romaner hoppats över och David Lagercrantz fortsättning har istället filmatiserats. Jag har varit och sett spektaklet och ska nu med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


Lisbeth Salander (Claire Foy) bor i Stockholm och hjälper utsatta kvinnor genom att ta hämnd på de män som skadar dem. En dag tar en man vid namn Frans Balder (Stephen Merchant) kontakt med henne. Han har utvecklat ett program åt NSA som han nu vill att Salander skall ta tillbaka. Han är rädd att de skall använda detta då det kan kontrollera satelliterna som styr alla kärnvapenmissiler. Men mörka krafter i skuggorna vill också åt programmet och snart står det klart att både Balder och Salanders liv är i fara.


Claire Foy gör en mycket bra och trovärdig gestaltning av Lisbeth Salander och filmen innehåller en del spänning och några snygga actionscener. Men de sakerna är tyvärr det enda positiva man kan säga om filmen. För det första så är David Lagerkrantz bok mycket sämre än Stieg Larssons originaltrilogi. Därmed finns det denna gång sämre material att göra en film av. Det blir samt lite svårt att köpa att det här ska vara en uppföljare på de tidigare delarna i historien då Mikael Blomkvist spelad av Sverrir Gudnason ser mycket yngre ut än sina företrädare i den rollen och de övriga som arbetar på tidningen Millennium har också blivit yngre. Detta känns väldigt ologiskt då det dessutom känns som att Lisbeth Salander har åldrats. Filmen har ett väldigt högt tempo vilket inte ger någon tid till några större fördjupningar i karaktärer eller intriger under historiens gång. Märkligt känns det även att detaljer ifrån Lisbeth Salanders bakgrund har ändrats.


Det här är den sämsta Millennium filmen som gjorts. Om man ser filmen "The Girl in the Spider's Web" som en fristående film om Lisbeth Salander och om man saknar respekt för Stieg Larssons verk så kan jag rekommendera filmen. Men hoppas man på en uppföljare som lever upp till föregångarna så kommer man att bli väldigt besviken. Mikael Blomkvist skildras dessutom som en trist bakgrunds karaktär som inte tillför lika mycket till storyn som han har gjort tidigare. En svag tvåa av fem möjliga får filmen "The Girl in the Spider's Web" av mig i betyg.

 

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - Torsdag 25 okt 15:46

 

LYRRO – IN & UTVANDRARNA


Nu har äntligen Lorrygängets humorklassiker "Yrrol" fått en en uppföljare. "Lyrro – In & Utvandrarna" heter filmen och jag har nu varit sett den. Om de höga förväntningarna blev uppfyllda ska jag berätta nu. Men först lite om filmens handling.


Borta bra men hemma bäst? Nej, det stämmer nog inte riktigt och har nog aldrig gjort. "Lyrro – In och Utvandrarna" är en sketchfilm som handlar om att människan alltid har varit på väg. Ibland flyende från något men ofta också sökande efter något annat. Kanske är det bättre någon annanstans och kanske blir vi också bättre människor om vi får möjligheten att leva på en plats längre bort?


Jag gillade verkligen filmen "Yrrol" och tycker att det är en av de bästa svenska humorfilmerna som någonsin gjorts. Så därav var mina förväntningar skyhöga. Tyvärr så kan jag inte säga att mina förväntningar blev direkt uppfyllda. Det skämtas på en hel del i några träffsäkra sketcher om desperata pensionärer som vägrar åldras. Verklighetsfrånvända nationalister, PK-liberaler och radikalfeminister drivs det också med. Och i en sketch bråkas det om vilken världsreligion som är viktigast och har störst betydelse. Det blir många träffsäkra satirer och iakttagelser kring vårt samhälle. Men humorn är tyvärr väldigt ojämn och lockar inte till skratt lika ofta som humorn i "Yrrol". En del av filmens innehåll faller tyvärr platt och det känns lite tomt när inte Ulla Skoog är med denna gång.


Jag kan rekommendera filmen om man vill se en lätt underhållande sketchfilm. Men hoppas man på en lika rolig film som "Yrrol" så kommer man att bli besviken. En tvåa av fem möjliga får filmen "Lyrro – In & Utvandrarna" av mig i betyg.

 

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - Lördag 20 okt 17:31

 

HALLOWEEN


Nu har den elfte "Halloween" filmen som är en uppföljare på de första filmerna i ordningen haft premiär på bio och jag har varit och sett den. Så nu ska jag med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) lever kvar i Haddonfield och är både emotionellt och fysiskt ärrad efter Michael Myers attack 1978. Hon har en ansträngd relation med dottern Karen (Judy Greer), är överbeskyddande av barnbarnet Allyson (Andi Matichak) och väntar tålmodigt på att Michael ska fly ifrån mentalsjukhuset där han sitter inspärrad. När det väl sker på Halloween så står hon redo.


Det har som sagt hunnits med en hel del "Halloween" filmer genom åren. Jag har inte sett alla men de jag har gillat mest är den första och Rob Zombies reboot med efterföljande uppföljare. Jag är lite oklar över om filmen utspelar 40 år efter den första filmen eller om det tar vid 40 år efter den andra. Men den har väldigt mycket samma känsla som den som den första filmen. Därav får man en härlig nostalgisk känsla när man ser filmen. Och det är helt underbart att se Jamie Lee Curtis återkomma till sin ikoniska roll. Denna gång med mer skinn näsan nästan i stil med Linda Hamiltons gestaltning av Sarah Connor i "Terminator 2". Filmen bjuder väl kanske inte på några överraskningar och är inte så nyskapande för genren. Men man får det man förväntar sig och en rejäl nostalgitripp. En hel del blodiga och våldsamma scener levereras under filmens gång. Något mästerverk blir det aldrig riktigt tal om. Men man lämnar ändå biosalongen med ett leende på läpparna och känner att man hår fått det man har hoppats på.


En stark trea av fem möjliga är mitt betyg till filmen "Halloween" som är den film i serien som kommit närmst känslan man fick i den första filmen.

 

 

 

 

 

Av Paul Karlsson - Lördag 13 okt 20:18

EN FÖR MIG VIKTIG ERA INOM TELEVISIONEN HAR NU NÅTT SITT SLUT.


Ja, man får väl säga att drottningens avslutande ord då vi får besöka sagovärlden Storybrook för sista gången är ord som stämmer bra överens på verkligheten och den resa jag tvingats göra för att få se hela serien "Once Upon A Time" och alla dess avsnitt. Först gick det på Kanal 5 en gång i veckan där det var luddigt ibland huruvida när det gick i repris om man råkade missa det. Hade man inte möjligheten att se reprisen så skulle man betala pengar för att se serien på nätet. Efter några säsonger beslutade femman sig för att visa programmet i sin systerkanal Kanal 11 utan att kolla upp hur många av "Once Upon A Times" trogna tittare som faktiskt hade Kanal 11 i sitt utbud. Till slut fick vi Kanal 11 i mitt hushåll. Men sen var det innan säsong 5 skulle dra igång stridigheter kring om kanalen skulle ingå i kanalutbudet för oss i lägenhet. Det problemet löste sig och jag kunde följa serien enda tills några avsnitt in i den här sjunde och sista säsongen som denna krönika handlar om. Mitt i den sista säsongen så tog Kanal 11 beslutet att avsluta sändningarna av serien utan någon som helst anledning eller förklaring. Man fick tjata innan man ens fick svaret att serien inte kommer att visas mer. Så rötäggen fick det som de ville. Avsikten måste väl ha varit att de vill att man skulle bojkotta kanalen. Annars väljer man inte att visa tråkiga serier eller repriser i tablån istället för att visa den enda intressanta serie som de hade i sitt utbud. Nu fick jag alltså min andra chans på dvd och har där med fått mitt happy ending. Nu ska jag berätta lite vad jag tyckte om avslutet på denna långa och sagolika historia som trollbundit mig så länge i sju långa säsonger.


Jag var först tveksam till den sista säsongens upplägg. Detta för att det var en lång lista av seriens omtyckta och bärande karaktärer som inte skulle fortsätta att vara med i den avslutande säsongen.Kanal 11 gjorde inte det bättre heller precis genom att bryta sändningen av serien innan man kommit in i sjunde säsongen och riktigt börjat förstå upplägget. Nu när jag har den på dvd så fick jag god tid på mig för just detta och sakta, men säkert började jag faktiskt förstå upplägget och uppskatta det. Många av huvudkaraktärerna fick sina efterlängtade happy endings redan i näst sista säsongen. Därmed var deras historier färdigberättade och de som inte fått lyckliga slut än var de vi fick följa tillsammans med några nya karaktärer. Det börjar med att Henry beslutar sig för att lämna Storybrook för att söka äventyr i världen utanför. Där visar det sig att tiden har gått framåt och Henry är vuxen när han kommer dit. Där finns en ny förbannelse att bekämpa för att förhindra att en ny kastas av några nya skurkar. Det blir ibland lite svårt att hänga i vilken parallell tidslinje karaktärerna vistas då det hoppas fram och tillbaka.


Men efter ett tag bryr man sig inte om det man kanske inte förstår. Man kan fylla i de luckorna nästa gång man ser säsongen. Det jag gillade mest ifrån den sjunde säsongen var återanvändandet av historien "Alice in Wonderland". Denna gång en version som till dialogen var uppenbart inspirerad av Tim Burtons version av berättelsen. Samt gillade jag att "Once Upon A Time" bröt isen och lät två kvinnliga karaktärer bli kära i varandra. Något gaytema har i alla fall inte jag läst eller sett i sagornas värld förut. Rumplestiltskin får dessutom sitt lyckliga slut tillsammans med sin älskade Belle efter att han upphört att vara The Dark One, besegrat en annan version av sig själv och offrat sitt hjärta för att få en döende Captain Hook att överleva. Det är så den sista förbannelsen bryts. Men Regina bestämmer sig i slutet för använda sin magi till något gott. Hon förenar med sin magi alla de olika sagorikena på ett och samma ställe som givetvis är Storybrook. Där kröns hon av dessa förenade sagoriken till drottning fast med titeln "The Good Queen" denna gång. Den onda drottningen som började det onda med att kasta en förbannelse blir alltså god och får till slut sitt lyckliga slut. Man får dessutom en återförening av alla de karaktärer som hoppade av i förra säsongen. Jag är nöjd med slutet. Men blev till en början nervös när en massa twistar drogs igång i näst sista avsnittet. Det löste sig till det bästa i alla fall och sagan avslutades med den värdighet man hade hoppats på.


Men vemodigt och känsloladdat kändes det att ta farväl av den här serien som varit en så stor del av mitt liv i många år. Allra helst i de allra sista scenerna då man får följa en långsam kameraåkning genom Storybrook som avslutas med en vägskylt där det står "Leaving Storybrook". För det är ju precis vad man gör. Men man kan ju återvända dit när man vill förvisso när man har hela serien på dvd. Men det känns märkligt att serien nu faktiskt på riktigt är slut. Jag älskar serien och dess karaktärer och det kommer jag alltid att göra just för att det är en så mysig, positiv och magisk serie som inger hopp till tittaren som ser på den.

 

 

 

 

 


Av Paul Karlsson - Onsdag 10 okt 18:46

 

VENOM


Att Spider-Man skurken "Venom" skulle få en egen film har det ryktats om länge. Nu har detta skett och jag har sett filmen på bio. Lyckas de att berätta en historia som ger karaktären värdighet? Det ska jag berätta nu med denna filmrecension. Men först lite om handlingen.


Eddie Brock (Tom Hardy) har länge försökt avslöja den ökände grundaren av Life Foundation, geniet Carlton Drake ( Riz Ahmed) Jakten på sanningen blir en besatthet som förstör hans karriär och förhållandet med flickvännen Anne Weying (Michelle Williams). När han undersöker ett av Drakes experiment, förenas utomjordingen Venom med Eddies kropp, och plötsligt har han otroliga superkrafter och förmågan att göra i stort sett vad han vill. Förvriden, mörk, oförutsägbar och driven av raseri, tvingar Venom Eddie att kämpa för kontrollen över de farliga egenskaperna, vars styrka är både skrämmande och berusande. När Eddie och Venom behöver varandra, blir föreningen allt starkare. Var slutar Eddie och var börjar Venom?


Först och främst vill jag inleda med att den här av andra kritiker totalsågade filmen faktiskt inte är så urusel som den påstås vara. Det må hända att den är något seg i starten. Mycket segas ut för att karaktären Eddie Brock ska introduceras ordentligt för tittarna så att man vet vem personen bakom Venom masken är. Alla bär vi på masker istället för att visa vårat inre tankeliv är nämligen lite av budskapet i filmen. Och den snubblar ibland i all vetenskap som ska förklaras kring symbioten som Eddie blir smittad av. Samt syftet med de ofrivilliga försök och experiment som utförs på människor genom att testa symbioten i deras kroppar. Syftet är att använda symbioten för att kunna överleva ute i rymden då vår planet går under. Eddie Brock blir smittad och därefter kommer filmen igång på allvar. efter att halva speltiden av den drygt 2 timmar långa filmen har dragit igång.


Jag är inte superpåläst kring karaktären Venom. Det lilla jag har läst och sett är hans medverkan i Spider-Man sammanhang. Spider-Man dyker aldrig upp i filmen vilket jag upplevde som konstigt då jag först hörde att de skulle börja med att göra en Venom film istället för att introducera en ny Spider-Man först. Men efter att ha sett filmen så tycker jag att karaktären står stabilt på egna ben. Tom Hardy gestaltar honom bra som en slags anti-hjälte med glimten i ögat. Karaktären har både humor och allvar i en bra balans och för oss som sett honom "Mad Max: Fury Road" så känns det intressant för omväxlings skull att se honom i en mindre tystlåten roll. Det är även Tom Hardy som står för det bästa i filmen som är den schizofreni-liknande dialogen mellan symbioten Venom och Eddie Brock. Konflikten om han ska vara en god och välmenande hjälte eller ge efter för Venoms hunger efter färskt människokött är mycket underhållande att följa.


Samt så är actionscenerna snygga. Framför allt en motorcykelscen i början av den del av filmen som är mer fartfylld. Men även en snygg duell får man se framåt slutet där filmens skurk är involverad. Jag får säga att jag är mycket nöjd med filmen. Något mästerverk blir den aldrig. Men man blir intresserad av att se mer av karaktären om man nu fler filmer får se dagens ljus med tanke på den dåliga kritiken den fått. Jag är som sagt inte enig med dessa kritiker och vill se mer. Särskilt efter en extrascen under filmens eftertext då Woody Harrelson dyker upp och hintar om en intressant fortsättning.


Sammanfattningsvis så kan jag rekommendera filmen om man gillar serietidningsäventyr som inte tar sig själv på allt för stort allvar. Gällande det där med R-Rated så vet jag ej vad det är de klippt bort för att göra filmen mer barnvänlig. Jag tycker att den är ganska olämplig för barn som den är. Karaktären biter ju faktiskt huvudet av sina offer. Men vi får se om det kommer en extended version senare på dvd. En trea av fem möjliga ger jag filmen "Venom" i betyg.

 

 

 

Av Paul Karlsson - Söndag 7 okt 13:02

 

A STAR IS BORN


Lady Gaga är min stora idol. Jag har därav väntat i något som känns om en evighet på att få se hennes första medverkan som huvudrollsinnehavare i en långfilm. Nu blev det äntligen dags i filmen "A Star is born" som jag har varit och sett på bio. Om filmen levde upp till mina förväntningar ska jag med denna recension tala om. Men först lite om filmens handling.


Ally (Lady Gaga) har precis gett upp drömmen om att slå igenom som sångerska, när hon en dag upptäcks av musikern Jack (Bradley Cooper) som hjälper henne in i rampljuset. Men när Allys karriär äntligen börjar ta fart så håller deras relation på att rasera – samtidigt som Jack kämpar mot sina inre demoner.


Bradley Cooper som gör den manliga huvudrollen regidebuterar med den här filmen. Inte nog med det. Han fick även lära sig att sjunga eftersom alla sångnummer är inspelade live i filmen. Bara det är han värd en eloge för. Han skänker även sin karaktär den svärta den behöver och resultatet blir verkligen en trasig människa som är en riktigt dalande stjärna. Han får verkligen glänsa i sin roll och när jag tänker tillbaka på Bradley Coopers karriär så har jag kommit fram till att det här måste vara hans hittills bästa rollprestation.


Sedan har vi en stigande stjärna. Lady Gaga som den vanliga tjejen Ally som möter Bradley Coopers trasiga rockstjärna Jack vilket är upploppet till en allt annat än ljus kärlekshistoria. Ally har ett vanligt jobb hon är trött på och skriver låtar som hon i hemlighet drömmer om att få sjunga på en stor scen. Hon vågar inte för hon har fått höra att hon inte är vacker och karismatisk nog att stå på en scen. Men så övertalar Jack henne att göra en duett med honom på en rockkonsert. Och därefter får de ombytta roller.


Att Lady Gaga är duktig på att sjunga överraskar inte mig. Det visste jag innan. Det är där hon har sin trygghet. Men det är hennes första stora filmroll och hon imponerar verkligen på den fronten. Hon gestaltar en person som försöker att var tuff utåt men egentligen är väldigt skör på grund av ett dåligt självförtroende. När hon tar det stora steget upp på scenen blir det bara så mäktigt. Man får gåshud och till och med skäggstråna reser sig. Musiken är helt underbar och den kemi Copper och Lady Gaga har tillsammans är oslagbar både på rockscenen och i de mer känslomässiga scenerna. Man tror på deras relation och blir riktigt tagen.


Sam Elliot dyker också upp i en viktig biroll som han gör mycket bra. Men huvudpersonerna är de som glänser i sin vackra kontrast till varandra och alla andra hamnar i bakgrunden. Filmen "A Star is born" erbjuder glädje, sorg, kärlek och en massa fin musik. Den kan starkt rekommenderas för att den har allt det där. Man får sitta i biostolen och torka tårarna innan man lämnar salongen med en känsla inombords som känns glad och varm. Minst tre Oscarsnomineringar gissar jag på att "A Star is Born" kommer att få. En mycket bra film med budskapet att våga tro på sig själv. Jag ger den en femma av fem möjliga i betyg.

 

 

 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Vann rätt låt i Melodifestivalen 2012?
 JA
 NEJ

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ retard-messiah med Blogkeen
Följ retard-messiah med Bloglovin'

GÄSTBOK


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se