retard-messiah

Alla inlägg under december 2015

Av Paul Karlsson - 30 december 2015 21:18

EN MAN SOM HETER OVE


Nu har jag varit och sett den svenska publikframgången "En man som heter Ove" på bio och ska med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


Ove (Rolf Lassgård) är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom "bitter" och "grannarnas skräck". Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg och saknad. När de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande historia och Oves liv tar en oväntad riktning.


Den bästsäljande bok med samma namn som denna film är baserad på har jag inte hunnit läsa. Så någon jämförelse med boken kan det inte bli i denna recension. Men som film var historien väldigt underhållande. Rolf Lassgård visar sig var som klippt och skuren för att spela den vresiga besserwisser gubben Ove. En stor portion humor blandas med vemod och man får ta del av en gripande historia kring hur Ove blev den vresiga gubbe som han är idag. Det blir en intressant resa man får ta del då hans karaktär mjuknar något av de nya människor som kommer in i Oves liv. Mycket skratt och knivskarp dialog bjuds det på och även en del situationer då man får en klump i halsen och har nära till tårarna. Regissören Hannes Holm har lyckats att göra en intressant film som både berör och roar.


Jag kan starkt rekommendera denna feel good movie till personer som liksom jag gillar filmer som på ett bra sätt balanserar humor och allvar. En fyra av fem möjliga får filmen "En man som heter Ove" av mig i betyg.

 

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - 17 december 2015 21:47

STAR WARS: EPISODE VII -
THE FORCE AWAKENS


Da da da da da da da da da da da da da da da da. Ja, så börjar det i vanlig ordning. En text om vad som hänt sedan sist rullar ut i den oändliga galaxen långt, långt borta. Jag blir som en tioåring på nytt. Jag får tårar i ögonen av igenkänningen och med tankarna på att alla hemligheter och spekulationer snart ska avslöjas. Nu är väntan över. Jag har sett årets mest efterlängtade film och ska nu med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


Den siste jedin Luke Skywalker (Mark Hamill) är försvunnen. Han Solo (Harrison Ford) tillsammans med sin ständige följeslagare Chewbacca (Peter Mayhew) är ute och letar efter honom. I sin jakt på Luke korsas Han Solos öde med två nya karaktärers. Skrotdelsletaren Rey (Daisy Ridley) och den före detta Stormtroopern Finn (John Boyega) i sällskap med en nästan onödigt söt droid som kan bära på ledtrådar kring var Luke Skywalker befinner sig. Dessa gamla och nya karaktärer möts i det mytomspunna och något slitna rymdskeppet Millennium Falcon. Det är här äventyret tar fart på allvar. Med det nya imperiet som numera kallas för The First Order ledda av den onde Sithlorden Kylo Ren (Adam Driver) tätt i hälarna försöker de ansluta sig till den nya alliansen kallad motståndsrörelsen ledd av Princess Leia eller som hon numera heter General Leia (Carrie Fisher). Det blir en balansgång mellan det mörka och det ljusa i jakten på Luke Skywalker som kanske åter igen kan bringa rätt balans i kraften.


Låter det hela bekant? Låter det som att historien upprepar sig. Just precis. Man minns den tioåring man var och varför man älskade "Star Wars". Känslan ifrån de gamla filmerna ifrån 1977 och några år in på 80-talet känns igen. Det är mer den känslan av gammalt hederligt matinéäventyr än de snabbt framrusande CGI-sagor som upphovsmannen George Lucas har bjudit oss på de senaste åren. Det var ett smart drag av George Lucas att luta sig tillbaka och låta någon annan sätta sig i registolen. Det blir alltså den gamla "Star Wars" känslan. Därmed är jag ju som sagt en tioåring igen när jag ser filmen. Så därför är det svårt att ge konstruktiv kritik med mer vuxna ögon. För den vaksamme kanske det finns vissa hål i historien som skulle kunna fyllas ut. Men vem bryr sig om det. Jag älskade filmen och blev ett barn på nytt. Jag har fått uppleva hysterin och hemlighetsmakeriet ifrån början till slut som många i generationen innan mig kanske upplevde med exempelvis den femte delen "Empire Strikes Back" då Darh Vaders och Luke Skywalkers släktskap inte avslöjades förrän vid premiären. Den här filmen bär på en massa sådana hemligheter som på ett snyggt sätt ha dolts under marknadsföringen.


Ett kärt återseende är det att få återse Luke, Leia och Han i sina åldrade versioner då ca 30 år har gått sedan "Return of the Jedi". Men även de nya karaktärerna i kombination med de gamla lyfter filmen. Daisy Ridleys karktär är en vacker kvinna med skinn på näsan som man gärna ser mer av. Samt ex-Stormtroopern Finn ger krydda till historien. Som tredje ny karaktär på den goda sidan finns även X-Wing piloten Poe Dameron spelad av skådisen Oscar Isaac. Den karaktären kan man lite se som den nya generationens Han Solo. På den mörka sidan är det framför allt Sithlorden Kylo Ren spelad av Adam Driver som är intressant. Samt "Game of Thrones" skådisen Gwendoline Christie som Stormtrooper ledaren Captain Phasma och Domhnall Gleeson som General Hux är färgstarka karaktärer.


Filmen i sig kan jämföras mest med "Star Wars: Episode IV - A New Hope" ifrån 1977. Filmen är en introduktion till det som komma skall och man börjar redan längta efter att få se om film 2 denna gång kommer att bi lika mörk som förra gången. Allt är gjort med en lagom portion humor kombinerat med allvar. Mest överlycklig blev jag över hur stort utrymme Chewbacca fick denna gången i historien. Många frågor återstår nu som man vill ha svar på om två år när nästa "Star Wars" film har premiär.


Jag kan starkt rekommendera "Star Wars: Episode VII - The Force Awakens" som årets bästa julklapp till både gamla och nyblivna fans av "Star Wars" filmerna. En lagom portion rymdskeppsstrider, lasersvärdfajter och mycket annat som man förväntar sig av en sådan här film. Leendet sprids över hela ansiktet redan i inledningen av filmen och består under hela filmens lite över 2 timmar långa speltid. Kraften är med den här filmen och fyller biosalongen. Jag hoppas och tror att det kommer bli så även i de kommande två utlovade uppföljarna i den här nya trilogin. Högsta betyg blir det för den här efterlängtade filmen.

 

 

 

ANNONS

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Vann rätt låt i Melodifestivalen 2012?
 JA
 NEJ

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ retard-messiah med Blogkeen
Följ retard-messiah med Bloglovin'

GÄSTBOK


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se