retard-messiah

Alla inlägg under maj 2018

Av Paul Karlsson - Torsdag 24 maj 21:52

 

SOLO: A STAR WARS STORY


Julaftonen börjar tidigt i år för oss "Star Wars" nördar med Han Solo spin-offen "Solo: A Star Wars Story". Hur det hela började för en av de mest älskade "Star Wars" karaktärerna har i alla fall jag var väldigt nyfiken på under många år. Nu har vi fått filmen som ger oss dessa svar. Om Han Solos historia är tillräckligt intressant för en hel film ska jag berätta nu med denna filmrecension. Men först lite om handlingen.


Från sin hemplanet Corellia, som styrs av den tyranniska Proxima, en fruktansvärd syndikatsledare, tvingas Han Solo (Alden Ehrenreich) att fly desperat tillsammans med sin kärlek Qi’ra (Emilia Clarke). Men hans flyktplan går snett och Qi’ra blir kvar på planeten Corellia. Men Han lovar att återvända för att befria sin flickvän. Han Solo kommer ändå inte undan och kastas i en lergrop, där ett stort monster dödar fångarna. Hans upptäcker att monstret är hans blivande andre pilot Chewbacca (Joonas Suotamo). De flyr tillsammans och blir oskiljaktiga. Motgångarna gör att Han Solo oavsiktligt tvingas ut ur Imperial Navy och hamnar bland en grupp kriminella som leds av Beckett (Woody Harrelson). Denne arbetar för Dryden Vos (Paul Bettany), en fruktansvärd ledare av ett annat brottssyndikat med namnet Crimson Dawn. Ännu en gång styr Millennium Falcon sin resa till en avlägsen galax och för oss in i nya, dramatiska äventyr. I "Solo: A Star Wars Story" får rymdskeppets resenärer uppleva en rad spännande händelser och även konfronteras med mörka, fientliga krafter. Han Solo möter sin mäktige och även ökände spelare Lando Calrissian (Donald Clover) som visar sig vara en av Star Wars sagans kanske mest osannolika hjältar.


Det spekuleras till höger och vänster hela tiden om vilka karaktärer som ska få en egen "Star Wars" film. Först ut var alltså Han Solo och det hade kunnat bli pannkaka av det hela om de hade valt fel skådis i Harrison Fords ikoniska roll. Det blev det inte. Alden Ehrenreich som har fått axla manteln gjorde klokt i att lyssna på veteranen Harrison Ford som gav honom tipset att inte försöka imitera Fords egna skådespeleri på något sätt. Ehrenreich levererar en helt fri tolkning. En och annan klassisk Han Solo replik levereras bara och en del gester som kännetecknar karaktären finns fortfarande kvar. Men utöver detta är det en helt ny Han Solo man får uppleva. Samma kaxighet finns fortfarande kvar trots att man fick se hur han tog sig ifrån botten till toppen.


Det som jag finner mest intressant med filmen är att få se hur Han Solos och Chewbaccas relation börjar och utvecklas. Chewie har alltid varit en av mina favoritkaraktärer ifrån "Star Wars" världen och jag skulle gärna vilja se en spin-off film om honom. Han Solos kärleksintresse som spelas av "Game of Thrones" stjärnan Emilia Clarke är också intressant och karaktären får en del spännande vändningar. Deras relation är inte lika gnistrande romantisk som den vi fått uppleva mellan Han och Leia i den gamla trilogin. Men kemi har de och ett väldigt bra komiskt samspel. Många andra intressanta karaktärer introduceras också i filmen. Framförallt Woody Harrelsons mentorliknande karaktär ger färg åt historien. Likadant Donald Glovers gestaltning av en ung Calrissian. Det lilla rymdgäng som dessa karaktärer sammanflätas till är ett glatt gäng som är underhållande att följa.


Ron Howard som har tagit över registolen efter en annan regissör har fått till en bra balans mellan humor och allvar. Det flirtas med film noir och western genren ganska brett samtidigt som filmen i mångt och mycket påminner om en traditionell "Star Wars" film. Det märks inte att det har skett ett regissörsbyte mitt under filmens arbete. Filmen håller samma ton hela vägen. Min oro var att filmen skulle bli för spretig åt olika håll med en ny regissör. Men Howard visar verkligen sin kärlek till "Star Wars" universumet och levererar en sevärd och underhållande historia. Vackra utomjordiska miljöer bjuds det också på även om det inte är så många världar som hinns med. Chewbaccas hemplanet Kashyyyk exempelvis är en värld jag hade velat se mer av. Men om det blir en Chewbacca spin-off så kommer nog ett sådant tillfälle. Jag är dessutom övertygad om att man kommer att upptäcka eastereggs och andra detaljer då man ser filmen fler gånger. Cameoroller och liknande kan man missa vid första anblicken av en film. Men kul var det i alla fall att den kortväxte skådisen Warwick Davis dök upp i en liten omaskerad roll som faktiskt också fick leverera en replik.


Sammanfattningsvis så tycker jag att "Solo: A Star Wars Story" är en underhållande och sevärd "Star Wars" historia som verkligen tillför något nytt och även väcker nyfikenheten inför kommande uppföljare och hur de ska sammanflätas med de andra äldre "Star Wars" filmerna. Och mest gillar jag att Chewies och Hans vänskap får ett stort fokus och en början i denna film. En fyra av fem möjliga får filmen "Solo: A Star Wars Story" av mig i betyg.

 

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - Onsdag 16 maj 23:15


 

DEADPOOL 2


Nu har jag varit på bio och sett den efterlängtade uppföljaren på "Deadpool". En film som blev nyskapande med sin barnförbjudna humor, sitt övervåld och innehåll av filmnördiga referenser både inom genren och i allmänhet. Filmen skapade förhoppningar och en längtan efter att få se mer av karaktären. Samt så dök det i ett sent skede upp en nyhet om att vår svenska stolthet Bill Skarsgård skulle medverka i filmen. Hur stor rollen var fick vi inte veta innan premiären. Men nu har jag fått chansen att ta reda dessa saker och ska med denna recension berätta om filmen "Deadpool 2" lyckades att leverera. Men först ska jag berätta lite om filmens handling.


Nu är Deadpool (Ryan Reynolds) tillbaka, och han är sig lik. Samma rappa oneliners, samma talang för oåterhållsamt ultravåld och samma kärvande moralkompass. I ett inledande mordmontage får vi se honom massakrera ett gäng skurkar av den värsta sorten, sådana som ingen annan vill handskas med. Samtidigt planerar han och Vanessa (Morena Baccarin) att skaffa barn. Det är inte en kombination som bådar gott, och snart störtar Wades värld samman i kaskader av eld och blod. Det är först när han möter en ung mutantpojke (Julian Dennison) på glid som hans liv återigen får mål och mening.


Att Bill Skarsgårds medverkan är väldigt kort kan jag börja med att meddela. Han spelar en mutant med förmågan att kasta upp dödligt giftiga spyor. Vems sida han står på eller något annat tänker jag inte avslöja av spoilersjäl. Men jag kan säga att han fick några minnesvärda minuter i filmen.


Den barnförbjudna delen lever verkligen upp till förväntningarna och testar alla gränser. Där den första filmen tro det eller ej var återhållsam så tar den här uppföljaren ut svängarna ytterligare. Detta kan låta riskfyllt, men faktiskt så balanseras humor upp på ett bra sätt. Historien är i grund och botten mycket mörk och Deadpools förmåga bygger på att hans kropp kan muteras och bland annat bota den cancer som han drabbades av innan han efter ett experiment fick sina helande superkrafter. Det finns sådana här liknande mörka element även hos andra karaktärer som exempelvis hos mutantpojken Russell (Julian Dennison) eller filmens huvudskurk Cable (Josh Brolin). Men där i princip stannar filmens mörka element. Sedan breds det på med sjuk under bältet humor och en massa roligt kring filmvärlden, populärkulturen och inte minst superhjältevärlden. För de som inte är så insatta så kanske det interna kan vara svårt att hänga med i. Men de välskrivna karaktärerna och det universum de befinner sig i är nog lätt för de flesta att falla för.


Just de välskrivna karaktärerna imponeras jag mest av. Deadpool framförallt som är perfekt castad med skådespelaren Ryan Reynolds. Han är så självironisk och burdus i sin humor att jag bara älskar varje scen han är med i. Därefter tycker jag även väldigt mycket om den blinda äldre damen som han våldgästar när han känner för det. Deras relation är så konstig men kärleksfullt beskriven. Alla bikaraktärer som dyker upp under filmens gång är också bra gestaltade och får en viktig roll i handlingen. Dessutom så levererar även andra skådisar ett skådespeleri med samma självironiska nyanser som Ryan Reynolds har och de hakar gärna på i de interna nördskämt som dyker upp här och var.


Jag kan starkt rekommendera filmen "Deadpool 2" till de som gillade den första filmen eller vill introduceras till ett superhjälte universum som står sig lite lagom fritt ifrån andra Marvel filmer och tar sig tid att skämta rejält med liknade filmer. Ett konfetti av humor sammanflätat med en gnutta allvar är det denna film har att erbjuda. Samt en del skojig drift med tidsresor för att skämta med bland annat X-Men universumet. En fyra av fem möjliga får filmen "Deadpool 2" i betyg av mig.

 

 

 

ANNONS

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Vann rätt låt i Melodifestivalen 2012?
 JA
 NEJ

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ retard-messiah med Blogkeen
Följ retard-messiah med Bloglovin'

GÄSTBOK


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se