retard-messiah

Alla inlägg under juni 2012

Av Paul Karlsson - 29 juni 2012 16:44

21 JUMP STREET - SEASON 4

Så jag då äntligen fått se näst sista säsongen av "21 Jump Street". Äkta vara alltså. Inte den där 2000-tals remaken som kom för ett tag sedan och saknar den där 80-tals feelingen som ger just denna serie sin charm.

Och ja den var sevärd precis som de andra säsongerna. Dock börjar det märkas att Johnny Depp börjar att tröttna på att spela Officer Tom Hanson. Det är inte alls med samma energi han gestaltar sin karaktär. I alla fall inte hela vägen genom hela serien. Det finns en del höjdpunkter förstås. Exempelvis så gör han i slutet av säsongen ett stumfilmsinslag i ett av de sista avsnitten som är sjukt roligt då han försöker sig på Chaplin liknande komik. Dessutom är det också ett flummigt avsnitt som utspelar sig i framtiden då huvudkaraktärerna ser tillbaks på gamla minnen. Då är Depp utspökad till oigenkännlighet som gammal. Något som han trivs med och har gjort till sitt signum i bla Tim Burtons filmer. Och det var ju förmodligen just under i skedet då denna serie spelades in som Burton upptäckte Johnny Depp. Så det förklara kanske en hel del varför det är mindre speltid med Johnny Depp i den här säsongen. Han var helt enkelt för upptagen med sin begynnande filmkarriär.

Förövrigt är allt sig likt. Peter DeLuise som Officer Doug Penhall, Holly Robinson som Officer Judy Hoffs och Steven Williams som Captain Adam Fuller är i vanlig ordning med i gänget. De gör det bästa av situationen då inte Johnny Depp är med. Det går ju inte att komma ifrån att Depp redan då var den stora stjärnan och att de andra fick agera i hans skugga. Men Peter DeLuise har jag tyckt om hela serien igenom. Han fick dessutom regissera ett avsnitt. Naturligtvis var det avsnittet som var så utflippat och utspelar sig i framtiden.

Så sammanfattningsvis så var även detta en bra säsong. Men man märker att inspiration börjar dala och att serien är på väg mot sitt slut. Så jag antar att det bara blir sämre och sämre. Men jag ska göra allt jag kan för att få tag i även den femte och sista säsongen på dvd.

 

 

 


ANNONS
Av Paul Karlsson - 28 juni 2012 01:40

GHOST RIDER: SPIRIT OF VENGEANCE

"You cannot live in fear". Det var det motto Johnny Blaze levde efter i "Ghost Rider" som kom ut 2007. Nu har då äntligen uppföljaren nått min dvd-samling. Jag har dessutom sett filmen och ska nu berätta vad jag tyckte.

Johnny Blaze (Nicolas Cage) kämpar alltjämt mot sin förbannelse som djävulens prisjägare och när en hemlig religiös sekt vill anlita hans tjänster, känner han sig inte redo att ännu en gång ikläda sig Ghost Riders brinnande krafter och makt, men kanske är detta den sista möjligheten att göra sig fri från djävulens förbannelse en gång för alla. Förbannelsen han i första filmen drog på sig var en pakt med djävulen. En pakt som innebar att åtog sig uppgiften att i all evighet vara djävulens egna prisjägare. Den som gör de smutsjobben som Djävulen själv inte har befogenhet eller kraft att utföra på egen hand.

Jag gillade verkligen första filmen som enligt många ses som en b-film. Då filmer placeras i den kategorin av vanligt folk som inte är så bevandrade i filmens värld så brukar det oftast handla om att filmen försöker göra sig intelligentare än dess handling. Så var det absolut inte med första filmen. Den var en härlig mix av bikerfilm, skräck, Marvel historia och gammal hederlig western. En blandning som funkade väldigt bra.

Vissa av dessa ingredienser saknas i tvåan. Vad jag saknade var framför allt en del av den coola dialogen. Som exempelvis Blaze som Ghost Rider tar sin offers själar. I första filmen levererade han då repliker som "All their souls? A thousand souls to burn. Look into my eyes. Your souls are stained with the blood of the innocent. Feel their pain". På den fronten är det ganska tunt med minnesvärda repliker. Men en del lite kortare inte så genomtänkta repliker levereras då och då.

Något som är negativt är också att det finns frågetecken kvar från första filmen som det inte görs någon vidare ansträngning för att förklara för åskådaren. Eva Mendes karaktär Roxanne som var Johhny Blaze stora kärlek. Var har hon tagit ivägen? Det får man inte den minsta förklaring på. Och djävulen kan förvisso anta vilken skepnad han vill i mänsklig form. Men i första filmen spelades han av Peter Fonda. motorcykel veteranen från klassikern "Easy Rider". Riktigt coolt att han var med i filmen. Sam Elliot som sidecick saknar man också. Men hans karaktär försvann i första och förklaring lämnades.

Sist men inte minst på den negativa fronten så hade jag hoppats på ett lika coolt soundtrack som första filmen hade.

Nu till det positiva. Filmen gick snabbt framåt. Bakgrundsintrigen behövde inge närmare förklaring. Bara en kort återblick i början i snygga inledande bilder där Johhny Blaze själv berättar om sitt öde och förflutna. Intrigen är också ganska spännande om en pojke som antas vara djävulens son. En pojke som en lägret vill utplåna och våra hjältar vill rädda. Konflikten med Johnny Blaze som fortfarande kämpar med att göra något gott av de ondskans krafter han fått sig tilldelad griper fortfarande tag. Allt går tyvärr lite för snabbt ibland, men det går inte snabbare än att man orkar hänga med i intrigen.

Några nya karaktärer finns det också. Pojkens mamma Nadya (Violante Placido) som är trevlig att vila blicken på. Idris Elba från filmen "Thor" dyker upp som bikern som söker Blaze hjälp. Dessutom dyker kultskådisen Christopher Lambert upp i en mindre men väldigt betydande roll.

"Ghost Rider: Spirit of Vengeance" är helt klart sevärd. Inte riktigt lika bra som ettan. Men helt klart ingen film jag skulle vilja ha osedd. Effekterna är dessutom snyggare än i första filmen.

 

 

 


ANNONS
Av Paul Karlsson - 24 juni 2012 08:46

ROCK OF AGES

Nu har jag då äntligen sett den. Större hyllning till 80-tals rocken får man verkligen leta efter. Och alla gillar vi väl då Tom Cruise plockar fram komikerna inom sig?

Rock of ages kretsar kring en ökänd rockklubb i 80-talets Los Angeles. Rock’n’roll har aldrig varit större och den starkast lysande stjärnan är Stacee Jaxx. Till klubben kommer Sherrie och Drew, båda två med drömmen om det stora genombrottet men steget är långt från dröm till verklighet…

Ramhandlingen kretsar alltså kring kärleksparet Sherrie (Julianne Hough) och Drew (Diego Boneta) som träffas på den där rockklubben. Hon vill söka lyckan i Los Angeles som sångerska. Han jobbar på rockklubben och vill leva rock n roll drömmen som sångare i ett stort hårdrocks band. Allt är 80-tal och sprayflaskorna sprutar det mycket med i de fluffiga frisyrerna.

Men samtidigt som filmen är ett träffsäkert och bra tidsdokument så bygger den ju också på en broadway musikal med samma namn. Och det är kända hits från Twisted Sister, White Snake, Guns n Roses, Posion, Skid Row, Thin Lizzy och det mesta inom genren som gick att headbanga till.

Historien är full av roliga och väldigt bra spelade karaktärer. Alec Baldwin som den sliskige klubbägaren är helt klockren. Russell Brand likaså som är hårdrockar killen som jobbar på klubben. De får dessutom ett underbart roligt sångnummer tillsammans som handlar om hur manlig kärlek kan uppstå mellan två män som brinner för samma musiksmak. Lite oväntat men väldigt kul.

Svenska Malin Åkerman som musikjournalist är också mycket bra. Sångrösten har hon också. Och det alla undrar är förstås om Tom Cruise kan sjunga. Ja det kan han faktiskt säger jag då. För det är med inlevelse och med de rätta hårdrocks poserna han agerar på den stora scenen. Hans ego är så stort så att till och med alla killarna i Mötley Crüe ligger i lä. Dessutom är han sjukt rolig i de scener han har väldigt vågade läderkläder som visar upp hans bara skinkor och nästan hans familjelycka därnere också. Dessutom har han en läderklädd babian i sitt släptåg. Sjukt rolig karaktär den där Staccee Jaxx som karaktären heter.

Catherine Zeta Jones är också väldigt underhållande och har inte helt oväntat mycket bra sångröst också. Hon spelar ledaren för moraltanterna som tycker att rockmusik är syndigt och att den får tonåringar på dåliga tankar. En av filmen höjdpunkter är då motståndarrörelsen och alla rockare på klubben möts i duell med låtarna "We´re not gonna take it" och "We built this city".

För att nämna de sångnummer som är höjdpunkter så gillar jag bland annat då Tom Cruise sjunger Bon Jovis "Wanted dead or alive". Samt när Cruise och Åkerman gör ett sexigt nummer i en duett version av klassikern "I Want To Know What Love Is".

Sammanfattningsvis så kan jag rekommendera filmen som både en rolig komedi och sanslöst bra kavalkad av häftiga sångnummer. För mig som älskar den här typen av musik så känns det som att vara i himmelriket då filmen pågår. Men för er andra så kanske ni kan göra en upptäckt inom en för er outforskad genre.

Toppbetyg till den här filmen och jag älskar när Tom Cruiser lever ut sin komiska sida. Han är faktiskt en väldigt bred skådespelare inom olika typer av roller. Så det är roligt att se honom plocka fram den här sidan också. Man visste ju faktiskt inte att han också var musikalisk.

 

 

 

Av Paul Karlsson - 20 juni 2012 00:59

Äntligen! Första bilden på Angelina Jolie som Maleficent i filmen med samma namn som har premiär 2014.

Hon ser ju helt underbar ut. Verkar som att de går efter Maleficents traditionella utseende i Disneys version av "Törnrosa". Jag har verkligen längtat efter att få se hur Angelina Jolie kommer att se ut i den här filmen och har varje dag suttit och letat efter uppdateringar om filmen under en ganska lång tid. Och så här ser hon ut. Lika vacker som alltid. Bättre skådespelerska hade de inte kunnat välja för rollen. USA premiären är beräknad till den 14:e mars, 2014. Olidligt länge att vänta. Jag vill se filmen nu!!!

 

 



Av Paul Karlsson - 14 juni 2012 00:25

SHERLOCK HOLMES: A GAME OF SHADOWS


Nu har jag precis tittat på "Sherlock Holmes: A Game Of Shadows" som blev Noomi Rapace första Hollywood film.


Det här är den story man får ta del av den här gången:
När den Österrikiska kronprinsen hittas död konstaterar Sherlock Holmes snabbt att det rör sig om mord och att 

detta är en del i en långt större konspiration som leds av kriminella geniet Professor Moriarty. Med hjälp av Simza, 

en spåkvinna som sitter på kunskap som kan vara nyckeln till mysteriet, tar Holmes och Watson upp jakten på Moriarty.


Mycket är sig likt från förra filmen. Man får även denna gång en massa humor levererad av radarparet 

Robert Downey Jr och Jude Law. Den här gången ges det också utrymme att utveckla deras karaktärer och 

mer på djupet förklara deras relation till varandra. Vilket inte hanns med i första filmen för att karaktärerna 

behövde introduceras. Precis som förra gången bjuds det på en hel del spektakulära actionscener av den 

varianten där man i förväg i slow motion får se hur Sherlock Holmes kommer att gå till väga i exempelvis slagsmål. 

Annars är den här filmen precis som förra ganska seg och lite väl långt utdragen mellan action scenerna. 

Men vad som höjer betyget är de scener som Noomi Rapace medverkar i som den zigenska spåkvinnan Simza Heron. 

Den rollen gör hon mycket bra. 


Jag kan rekommendera filmen om man gillade den första och vill se Noomi Rapace i en färgstark roll.


 


 

Av Paul Karlsson - 12 juni 2012 19:46

SNOW WHITE AND THE HUNTSMAN


Ikväll har jag varit och tittat på filmen som fortsatt trenden som förra året började med den mindre bra filmen "Red Riding Hood". 

Även en mer barnvänlig version av "Snövit" kom på bio tidigare i år. Men ikväll var det då dags för den mer vuxna och lite 

mörkare versionen som heter "Snow White and The Huntsman".


Historien följer mycket den traditionella Snövit sagan. En ond drottning som vill vara den vackraste kvinnan i världen får reda 

på att det finns en ung prinsessa som är vackrare än henne. Den unga prinsessan är Snövit och enligt profetian så ska just 

Snövit också vara den enda som kan besegra drottningen. Det enda som kan bevara den onda drottningens skönhet och 

eviga liv är om hon får tag i Snövits hjärta. Drottningen skickar därför ut en jägare för att leta rätt på Snövit i en allt annat än 

mysig skog dit hon rymt.


Jag gillade den här versionen av sagan väldigt mycket. Den hade inslag av fantasy, magi och klassiskt sagoberättande. 

Formen påminner mer om "Sagan Om Ringen" än om en sockersöt saga med trallande prinsessor och gulliga djur. 

Filmens miljöer är väldigt vackra. Den mörka skogen är det kusligaste man sett sedan den skog som skildras i 

"Sleepy Hollow". I kontrast till detta mörker finns också färgglada miljöer som tex den Snövit tar sig till då hon 

träffat de sju dvärgarna. Den världen påminner nästan lite om den värld man fick ta del av i filmen "Avatar".


Charlize Theron är mycket bra som den onda drottningen Ravenna. Det är hon som skiner mest i sin rollprestation. 

Men även Chris Hemsworth är bra som den inombords trasige och försupne jägaren som får i uppgift att föra Snövit 

tillbaka till drottningen men istället till slut blir förälskad i henne. Kristen Stewart gör kanske inte sin starkaste roll hittills. 

Det blir mest Bella fast nu iklädd rustning i hennes rollgestaltning.


Filmen i sin helhet är jättebra. Precis den mix av fantasy, skräck och sagoberättande som går hem hos mig. 

Jag hoppas verkligen att Angelina Jolies kommande "Törnrosa" spin off "Maleficent" har en liknande ton. 

För då kommer jag verkligen att älska även den filmen. Jag kan starkt rekommendera alla att se den här 

filmen hellre än den andra Snövit filmen "Mirror, Mirror".


 


Av Paul Karlsson - 6 juni 2012 04:22

DESPERATE HOUSEWIVES ÄR SLUT FÖR ALL FRAMTID!


Så har nu då "Desperate Housewives" äntligen nått sitt slut. Det blev en långkörare i hela 8 säsonger. Och jag har i princip 

sett nästan alla avsnitt. Det är några avsnitt i säsong 2 jag kanske har missat. Men vilken charmig serie det har varit och 

frågor blev faktiskt besvarade i säsong 8. De hemliga hotfulla breven Bree fick från en anonym avsändare visade sig att de 

var från Orson som var besatt av att få henne tillbaka. Bree var när på att gå hans fula trick i en svag period av sitt liv då de 

andra hemmafruarna hade vänt sig emot henne. Men när sanningen uppdagades så dumpade hon Orson vilket ledde till att 

han avslöjade om fruarnas mörkläggning av mordet som var i fokus ett bra tag. Bree fick ta på sig skulden för det hela i en 

långdragen rättslig process. Men till slut tog Karen på sig brottet eftersom hon skulle gå bort i cancer inom den närmaste 

perioden. Bree och alla de andra blir rentvådda precis innan sanningen skulle uppdagas då Gaby tänkte ta på sig brottet som

hennes make Carlos begått för att skydda henne.


Lynette och Tom hittar tillbaks till varandra efter separationen. Renee gifter sig i sista avsnittet och i samma skede 

föder Susans dotter sitt barn. Karen genomgår en relativt fridfull död. Det hela slutar sen med att de desperata hemmafruarna

har sin sista pokerkväll tillsammans. Susan är som bekant den första som beslutar sig för att flytta ifrån Wisteria Lane. 

Efter Mikes död är det smärtsamt för henne att bo kvar ensam i ett hus fullt av fina minnen. Hon flyttar istället med sin dotter 

till ett ställe som är närmare dotterns läkarutbildning. På så vis kan Susan hjälpa henne att ta hand om barnet.


Lynette blir erbjuden ett jobb i New York. Så hon och Tom tar med familjen och flyttar dit. Bree blir tillsammans med sin 

advokat från rättegången. Hon slår sig fram i politikens tecken. Och även Gaby och Carlos flyttar till en större stad där 

Gaby blir framgångsrik i ett shopping show på tv.


Detta är i det stora hela slutet på en era i mitt liv där jag varje tisdag suttit bänkad i tv-soffan. I den avslutande scenen 

är det Susan som kör med bilen en sista runda. Detta medan de som inte längre är vid livet syns som spöken då hon kör förbi. Man får veta att de alltid finns kvar där på den intrigfyllda gatan för att vaka över de som fortfarande finns kvar i livet.


Om man skulle vilja dra det längre så kan man faktiskt fortsätta serien. För man får se när den första hemmafrun 

anländer till Wisteria Lane då karaktärerna vi lärt känna lämnar området tomt. Men så hoppas jag inte att det bli. 

Jag tycker att det var ett mycket bra sätt att knyta ihop säcken genom att alla hemmafruarna skapade sin egna liv 

på olika håll. Väldigt fin kärlek det fanns mellan dessa vänner. Men dessvärre så hamnade de här vännerna alltid i 

trubbel då de var tillsammans.


Känns både vemodigt och skönt på samma gång att det är över. Men en fin avslutning och 

många år har man skämts bort med denna underbara serie.


 

Av Paul Karlsson - 5 juni 2012 16:15

TRUE BLOOD SEASON 4


Nu har jag äntligen fått se säsong 4 av min absoluta favoritserie "True Blood". Så nu är det många som här helt galna av förväntan och vill veta vad jag tyckte om denna säsong. Och det ska jag verkligen i detalj också uttrycka i denna recesion/analys av fjärde säsongen.


Det hela börjar vackert. Sookie Stackhouse (Anna Paquin) får vi följa då hon kommit till älvornas värld. Säsong 3 slutade som bekant med att man fick veta att hon var halvblods älva. Det är vacker värld fylld av ljus och lysande frukter som man kan äta av. De mest delikata frukter man kan finna. Men det är en förbjuden frukt som får en att glömma det liv man hade tidigare. Världen är en illusion och älvorna är inte så vackra som de utger sig för att vara. De lurar dit vilsna själar till detta falska paradis för egna syften. Om man inte äter den förbjudna frukten kan man genomskåda deras lögner och minnas sitt liv innan man kom dit. Sookie smakar inte av frukten. Hon träffar sin farfar där och de flyr tillsammans. Eftersom hennes farfar ätit av den förbjudna frukten så kan han inte överleva i vår värld. Sookie upptäcker så småningom att hon har varit försvunnen i 13 månader. Livet har gått vidare i den lilla fiktiva staden Bon Temps. Hennes bror Jason Stackhouse (Ryan Kwanten) har blivit polis. Hennes älskade hus har blivit sålt och vampyren Eric Northman (Alexander Skarsgård) har blivit ägare till huset. Därför har han äntligen fått den makt han vill ha över Sookie.


Vampyren Bill Compton (Stephen Moyer) har blivit kung över Louisiana. Bill och Eric har dessutom fri entré till hennes hem att komma in oinbjudna eftersom inte Sookie äger huset längre.Detta är förstås frustrerade för Sookie som har tänkt lämna livet med vampyrer bakom sig. Men det blir omöjligt då nya intriger drar igång.


Vid sidan om dessa huvudkaraktärer har Sam Merlotte (Sam Trammell) träffat en kvinnlig shapeshifter som han har inlett en 

kärleksrelation med. Hoyt Fortenberry ( Jim Parrack) och den sexiga vampyren Jessica Hamby (Deborah Ann Woll) kämpar förtvivlat för att hålla samman sin relation. Men det funkar ej eftersom det är Jessicas allra första relation och hon är som bekant ganska nybliven vampyr. Hon har sug efter olika personers 

blod. Vilket Hoyt har svårt för att acceptera. Därför glider de mer och mer ifrån varandra. Istället blir det att Jessica och 

Jasons vägar möts. Jason har också haft det känslomässigt svårt. Han träffade en shapshifter tjej i förra säsongen som förvandlas till panter då det är fullmåne. Det visades sig att hon bara var ute efter att ha honom till att para sig själv och hennes hembys kvinnor med för att den släkten skulle fortsätta att existera. Efter en kidnappning där han blev fastbunden och våldtagen av byn Hot Shots kvinnor så blev Jason ganska avtrubbad.


Lafayette (Nelsan Ellis) relation med hans manliga läkare fortsätter. Lafayette upptäcker att han har magiska förmågor 

som medium. Han kan få kontakt med andevärlden. Det ger upp till det som blir den stora intrigen i fjärde säsongens historia. De ansluter sig nämligen till ett gäng häxor som utforskar magi. Detta går överstyr då ledarhäxan Marnie Stonebrook (Fiona Shaw) får kontakt med en gammal häxa från det förflutna som blev bränd på bål. Hon får oväntade krafter som hon blir besatt av och henne syfte är att använda krafterna för att förgöra alla vampyrer i Bon Temps.


Den första som drabbas av hennes krafter är Eric Northman som tappar minnen och glömmer bort helt vem han är. 

Det blir plötsligt Sookies uppgift att ta hand om Eric tills han får tillbaka sitt minne. Saken är bara den att 

Sookie blir störtförälskad i Eric mer oskuldsfulla jag. Alla hans elaka maktlystna egenskaper är som bortblåsta. 

Detta enda som finns kvar av den forna Eric är den kärlek som han hyser till Sookie. Och hon visste inte att han 

verkligen kände så. För Sookie trodde att det hela handlade om att han ville ha makt över henne. Men när den finare 

Eric dyker upp så smälter hon och struntar i att det kanske bara är en tillfällig kärlek hon får uppleva med Eric. 

Bill bli så klart galen av svartsjuka när han får reda på detta.


Vid sidan om detta triangeldrama så dyker varulven Alcide Herveaux (Joe Manganiello) upp. Han har numera gått tillbaka 

till sitt ex Debbie som han dumpade i förra säsongen för att hon var nära att döda Sookie av svartsjuka. Han blir medlem 

i en ny varulvsflock som håller sig lite i bakgrunden då striden mellan häxor och vampyrer pågår. Ledare för Alcides nya 

flock råkar vara exmannen till den shapshifter tjej som Sam Merlotte dejtar vilket leder till att Sams bror dör.


Det är nog i princip de viktigaste intrigerna i säsong fyra. Allt är väldigt spännande och man vet som vanligt 

inte i riktigt vilken riktning historien ska bege sig. Jag har läst de fem första böckerna som serien är baserad på. 

Men man vet aldrig vilka delar av böckerna som kommer att tas upp då en ny säsong släpps. Dessutom är det saker i 

serien som faktiskt inte finns i böckerna. Bland annat min favoritkaraktär Jessica Hamby är specialskriven för serien. 

Hon är så vacker och sexig denna rödhåriga vampyr. Det är väldigt intressant att se hur hennes karaktär utvecklas. 

Innan hon blev vampyr så var hon en kristet troende oskuld. Och nu vill hon levat ut det hon missade sexuellt osv som 

vampyr. Jag satt förstås och väntade på nakenscener med henne för att jag älskar rödhåriga kvinnor. Inte förrän i slutet av 

allra sista avsnittet var det några intima scener med henne. Men då doldes det göttaste. Jag hoppas på mer av Jessicas 

nakna kropp i säsong 5. Eftersom hon i slutet blir tillsammans med Jason Stackhouse så blir det nog många härliga 

sexscener att vänta på.


Och upplösningen av serien lever också upp till förväntningarna. I näst sista avsnittet besegras häxan Marnie genom att 

anden som besitter hennes kropp drivs ut. Men i sista avsnittet tar den över Lafayettes kropp. Så Sookie och Bon Temps 

alla häxor slår sig samman och bekämpar henne en gång för alla genom att locka fram andra starkare andar som bekämpar 

Marnies ande och visar henne över till andra sidan. Lite häftigt är det dessutom att det är bland annat Sookies farmor som 

kommer och sliter bort Marnies ande ur Lafayettes kropp.


Och kärlekshistorien slutar med att Sookie kommer fram till att hon älskar både Eric och Bill precis lika mycket. 

Hon klarar inte att välja. Så därför beslutar hon sig trots att det känns väldigt smärtsamt för att lämna dem båda.


Men det allra lyckligaste som händer i filmen är det jag önskat väldigt länge. Jag avskyr verkligen karaktären Tara. 

Då Alcides svartsjuka flickvän Debbie återigen beslutar sig för att döda Sookie så blir det istället Tara som blir dödad. 

Underbart om det blir så att de inte hinner rädda livet på henne.


Det var allt jag hade att säga om säsong 4 av den underbara vampyrserien "True Blood". Om det mot all förmodan är 

någon som inte hunnit se fjärde säsongen så kan jag starkt rekommendera er till att göra det. Mycket övernaturligt, sex, 

vampyrer och blod i vanlig ordning som har gjort att jag älskar den här serien.


 


Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Vann rätt låt i Melodifestivalen 2012?
 JA
 NEJ

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
<<< Juni 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ retard-messiah med Blogkeen
Följ retard-messiah med Bloglovin'

GÄSTBOK


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se