retard-messiah

Inlägg publicerade under kategorin FILMRECENSIONER

Av Paul Karlsson - Onsdag 14 nov 16:26

 

FANTASTIC BEASTS: THE CRIMES OF GRINDELWALD


Den efterlängtade Harry Potter spin-off uppföljaren "Fantastic Beasts: The Crimes of Grindelwald" har nu haft biopremiär. Mina förväntningar har varit höga på grund av att ingen mindre än Johnny Depp gör titelrollen som den onda trollkarlen Gellert Grindelwald. Om jag blev nöjd med min bioupplevelse ska jag berätta med denna filmrecension. Men först lite om handlingen.


Grindelwald (Johnny Depp) har lyckats undkomma arresten och har bestämt sig för att samla anhängare som inte får veta sanningen om hans egentliga agenda som är att uppfostra renblodstrollkarlar till att styra över alla icke-magiska varelser. I ett försök att hindra Grindelwalds planer tar Albus Dumbledore hjälp av sin tidigare elev Newt Scamander (Eddie Redmayne) som går med på att hjälpa till ovetandes om vilka faror som väntar. Såväl kärlek som lojalitet testas även hos trogna vänner och inom familjer i en alltmer uppdelad värld.


Johhny Depp som har blivit emotsedd då den stora skaran kritiserade hans medverkan som en huvudkaraktär. Detta för att Johnny Depp har blivit kritiserad för hustrumisshandel av sin ex. Jag har förbisett dessa anklagelser eftersom jag fann dem uppenbart osanna eftersom Amber Heard som var tillsammans med Johnny Depp då verkar vara en falsk person och dessutom så blev Johnny Depp frikänd i rätten. Om han nu var skyldig eller inte har ringa betydelse för den insats han gör i filmen. Dessutom så har den som Harry Potter författarinnan J.K Rowling tillbringade sitt liv med utsatt henne för liknande brott och hon har godkänt Johnny Depps medverkan.


När det kommer till Johnny Depps insats så är han briljant i rollen som den onda trollkarlen. Han är sminkad till oigenkännlighet i sin bleka uppsyn besmyckad med obehagliga ögon. Och vi som har följt Johnny Depps karriär vet att han trivs som fisken i vattnet då han får på sig make up som tar bort snygghetsstämpeln. Här ser han som sagt mycket obehaglig och ond ut vilket ger honom verktygen automatiskt och han använder dem bra och man tror på honom som en dominerande ondska. Han känns som en diktator som vem som helst skulle kunna bli skrämd och tvingad till att lyssna på och troget följa i ur och skur.


Det märks tydligt att det är Grindelwalds historia J.K Rowling vill lyfta fram med regissören till de senaste 4 och mer mörka Harry Potter filmerna. 3D-effekterna kan jag inte uttala mig om eftersom biografen i min hemstad sedan en tid tillbaka har slutat att köpa in 3D-versioner av de storfilmer som man uppenbart har förväntat sig att få se i 3D. Men det har jag inte fått göra den här gången trots att jag såg den första "Fantastic Beasts" filmen i 3D. Eddie Redmayne som var huvudpersonen förra gången som introducerade oss till trollkarlsvärlden utanför Hogwarts gör även denna gång bra ifrån sig med men hamnar i skymundan för Johnny Depps färgstarka och dominerande skådespeleri. Alla nya och gamla karaktärer ifrån den första filmen hamnar också lite i skymundan då de mest är karaktärer som tas med på resan för att berätta Gellert Grindelwalds historia.


Detta gör förstås inte deras insatser eller del i berättelsen mindre intressanta. Newt Scamander (Eddie Redmayne) dras mellan kärleken till den förra filmens karaktär Tina Goldstein (Katherine Waterston) medan vägarna korsas av ungdomskärleken Leta Lestranges (Zoë Kravitz) öde. Han får alltså välja vilken väg han ska gå. Är det den nyfunna kärlekens eller ungdomskärlekens ondskefulla bana han ska välja att färdas på. Lestrange är en släkt som har ett mörkt förflutet medan Tina har ett mer fläckfritt förflutet.


Detta triangeldrama plus Albus Dumbledores unga jag spelat av Jude Law för in äventyret på nostalgiska höjder där vi återigen får kliva in i Hogwarts miljön i en period tidigare än den som berättats i de mer bekanta Harry Potter historierna. Någon fördjupning i Grindelwalds och Dumbledores historia får vi inte. Var det bara vänskap eller en gayrelation de hade? Det utforskas inte så ingående mer än att man får veta att de av någon anledning inte kan fajtas.


Filmen i det stora hela behöver man nog se mer än en gång för att hänga med i alla komplicerade släktband som är viktiga för att knyta samman den här prequel-serien med de gamla filmerna som utspelar sig efteråt. Man får hintar inför den kommande tredje och sista filmen i trilogin som ska länka ihop "Fantastic Beasts" filmerna med Harry Potter filmerna. Jag var dessvärre lite trött på grund av yttre faktorer och hängde inte med till 100% under hela filmen. Men ska se om den på dvd igen när den släpps i det formatet.


Sammanfattningsvis så är filmen "Fantastic Beasts: The Crimes of Grindelwald" en underhållande och mörk trollkarlshistoria. Den första "Fantastic Beasts" filmen var mer en ljus och lättvindig introduktion medan den här är mer en klimax med en storslagen strid där det inte sparas på krutet. Skurken Credence Barebone ifrån den första "Fantastic Beasts" filmen vävs också in på ett passande sätt som en sidekick till Johnny Depps superskurk. Det här är Johnny Depps mörka show med en del inslag av Eddie Redmaynes karaktärs magiska djur för att lätta upp stämningen. Men i det stora hela blir det en mörkare film vilket jag gillar. Nu ser jag fram emot den sista och avslutande delen i den nya trilogin. En fyra av fem möjliga får filmen "Fantastic Beasts: The Crimes of Grindelwald" av mig i betyg.

 

 

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - Måndag 5 nov 11:25

 

THE NUTCRACKER AND THE FOUR REALMS


Den klassiska julsagan "The Nutcracker and the Four Realms" har nu fått en ny påkostad filmatisering. Jag har varit och sett filmen och ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


Allt Clara (Mackenzie Foy) önskar sig är en väldigt speciell nyckel som kan låsa upp en ask vilken innehåller en ovärderlig gåva från hennes döda mor. En gyllene tråd, som hon får på sin gudfar Drosselmeyers (Morgan Freeman) årliga julfest, leder henne till den eftertraktade nyckeln. Men nyckeln försvinner omedelbart in i en underlig och mystisk parallell värld. Där möter Clara soldaten Phillip (Jayden Fowora-Knight), ett gäng möss och regenterna som härskar över tre av världarna: Land of Snowflakes, Land of Flowers och Land of Sweets. För att få tag i nyckeln måste Clara och Phillip bege sig till den olycksbådande fjärde världen som styrs av tyrannen Mother Ginger (Helen Mirren).


Det är en sockersöt historia man får ta del av som innehåller mycket julstämning. Filmen känns som en Charles Dickens historia med Narnia liknande fantasyinfluenser. Historien innehåller lite svärta i form av en dysfunktionell familj där mamman till huvudkaraktären har gått bort och är saknad. Men det mörka tar inte överhanden. Det blandas upp med en lagom portion av lättsinnighet som gör att filmen funkar för alla åldersgrupper. Något stort mästerverk blir aldrig filmen. Den känns bara i sin helhet som ytterligare en spektakulär 3D-film som ska få in så mycket sådana effekter som möjligt under filmens gång.


Sammanfattningsvis så är filmen lite småcharmig och det är lite kul att få se vår svenska regissör Lasse Hallström utforska en ny genre. Filmen kan rekommenderas om man gillar filmer om att hitta sig själv i en Narnia-liknande vintervärld. Filmen är lite småcharmig och har hjärtat på rätta stället och Keira Knightly är underhållande att se som en glittrande sagofe. Likaså Morgan Freeman och Helen Mirren gör bra ifrån sig i sina roller. Men som sagt så blir det aldrig superbra. Vill man se en bra julfilm så kan jag mer rekommendera att se Jim Carrey filmen "How the Grinch Stole Christmas". En trea av fem möjliga får filmen "The Nutcracker and the Four Realms" av mig i betyg.

 

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - Torsdag 1 nov 17:11

 

BOHEMIAN RHAPSODY


Den av mig mycket efterlängtade Queen-filmen "Bohemian Rhapsody" har nu haft premiär på bio. Jag har varit och sett den och ska nu med denna recension tala om vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


"Bohemian Rhapsody" är en hyllning till Queen, deras musik och enastående sångare Freddie Mercury, som trotsade stereotyperna, rev upp konventionerna och blev en av världens mest älskade underhållare. Filmen följer bandets explosionsartade uppgång genom deras ikoniska låtar och revolutionerande sound, när bandet nästan splittras på grund av Mercuys urspårade livsstil och den triumfartade återföreningen under Live Aid då Mercury leder bandet i ett av de mäktigaste framträdandena i rockhistorien, samtidigt som han kämpar mot en livshotande sjukdom. Under tiden cementerar de arvet från ett band som fortsätter att inspirera outsiders, drömmare och musikälskare än idag.


En film om bandet Queen har varit på gång i många år. Först skulle Sacha Baron Cohen ha haft huvudrollen som Freddie Mercury, men han hoppade av pga meningsskiljaktigheter med de kvarlevande medlemmarna i Queen som har producerat filmen. Därefter har en metoo skandal gjort att filmen mitt under inspelning fick genomgå ett regissörsbyte. Dessa turer gjorde att man befarade att slutresultatet inte skulle bli det bästa. Men glädjande nog blev det en bra film av det hela. Rami Malek som till slut fick rollen som den ikoniska rocklegenden Freddie Mercury gör en näst intill porträttlik gestaltning av karaktären.Sjunger gör han inte. Det är Freddie Mercurys röst som hörs i alla sångnummer vilket var ett smart drag eftersom Mercurys originella röst är väldigt svår att efterlikna. Men allt annat faller på plats och i vissa stunder av filmen tror man nästan att det är den riktiga Freddie Mercury man ser. Även skådisarna som gestaltar de övriga Queen medlemmarna gör det med inlevelse och trovärdighet.


Filmen levererar det man förväntar sig. Mäktig musik, ett bands upp och nergångar med bandbråk och hur de tar sig igenom dessa. Det bjuds både på både glädje och sorg . Det är en fantastisk historia man får ta del av med ett fint budskap om att våga gör revolt, vara annorlunda och sticka ut inom musikindustrin.


Filmen "Bohemian Rhapsody" är sammanfattningsvis en mycket fin film som skänker historien om ett av världens mest omtalade och legendariska band den värdighet den förtjänar. En femma av fem möjliga är mitt betyg.

 

 

 

Av Paul Karlsson - Måndag 29 okt 18:04

 

 

THE GIRL IN THE SPIDER'S WEB


Nu har den så kallade fjärde Millennium filmen haft premiär på bio. På ett respektlöst vis har två av Stieg Larsons romaner hoppats över och David Lagercrantz fortsättning har istället filmatiserats. Jag har varit och sett spektaklet och ska nu med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


Lisbeth Salander (Claire Foy) bor i Stockholm och hjälper utsatta kvinnor genom att ta hämnd på de män som skadar dem. En dag tar en man vid namn Frans Balder (Stephen Merchant) kontakt med henne. Han har utvecklat ett program åt NSA som han nu vill att Salander skall ta tillbaka. Han är rädd att de skall använda detta då det kan kontrollera satelliterna som styr alla kärnvapenmissiler. Men mörka krafter i skuggorna vill också åt programmet och snart står det klart att både Balder och Salanders liv är i fara.


Claire Foy gör en mycket bra och trovärdig gestaltning av Lisbeth Salander och filmen innehåller en del spänning och några snygga actionscener. Men de sakerna är tyvärr det enda positiva man kan säga om filmen. För det första så är David Lagerkrantz bok mycket sämre än Stieg Larssons originaltrilogi. Därmed finns det denna gång sämre material att göra en film av. Det blir samt lite svårt att köpa att det här ska vara en uppföljare på de tidigare delarna i historien då Mikael Blomkvist spelad av Sverrir Gudnason ser mycket yngre ut än sina företrädare i den rollen och de övriga som arbetar på tidningen Millennium har också blivit yngre. Detta känns väldigt ologiskt då det dessutom känns som att Lisbeth Salander har åldrats. Filmen har ett väldigt högt tempo vilket inte ger någon tid till några större fördjupningar i karaktärer eller intriger under historiens gång. Märkligt känns det även att detaljer ifrån Lisbeth Salanders bakgrund har ändrats.


Det här är den sämsta Millennium filmen som gjorts. Om man ser filmen "The Girl in the Spider's Web" som en fristående film om Lisbeth Salander och om man saknar respekt för Stieg Larssons verk så kan jag rekommendera filmen. Men hoppas man på en uppföljare som lever upp till föregångarna så kommer man att bli väldigt besviken. Mikael Blomkvist skildras dessutom som en trist bakgrunds karaktär som inte tillför lika mycket till storyn som han har gjort tidigare. En svag tvåa av fem möjliga får filmen "The Girl in the Spider's Web" av mig i betyg.

 

 

 

Av Paul Karlsson - Torsdag 25 okt 15:46

 

LYRRO – IN & UTVANDRARNA


Nu har äntligen Lorrygängets humorklassiker "Yrrol" fått en en uppföljare. "Lyrro – In & Utvandrarna" heter filmen och jag har nu varit sett den. Om de höga förväntningarna blev uppfyllda ska jag berätta nu. Men först lite om filmens handling.


Borta bra men hemma bäst? Nej, det stämmer nog inte riktigt och har nog aldrig gjort. "Lyrro – In och Utvandrarna" är en sketchfilm som handlar om att människan alltid har varit på väg. Ibland flyende från något men ofta också sökande efter något annat. Kanske är det bättre någon annanstans och kanske blir vi också bättre människor om vi får möjligheten att leva på en plats längre bort?


Jag gillade verkligen filmen "Yrrol" och tycker att det är en av de bästa svenska humorfilmerna som någonsin gjorts. Så därav var mina förväntningar skyhöga. Tyvärr så kan jag inte säga att mina förväntningar blev direkt uppfyllda. Det skämtas på en hel del i några träffsäkra sketcher om desperata pensionärer som vägrar åldras. Verklighetsfrånvända nationalister, PK-liberaler och radikalfeminister drivs det också med. Och i en sketch bråkas det om vilken världsreligion som är viktigast och har störst betydelse. Det blir många träffsäkra satirer och iakttagelser kring vårt samhälle. Men humorn är tyvärr väldigt ojämn och lockar inte till skratt lika ofta som humorn i "Yrrol". En del av filmens innehåll faller tyvärr platt och det känns lite tomt när inte Ulla Skoog är med denna gång.


Jag kan rekommendera filmen om man vill se en lätt underhållande sketchfilm. Men hoppas man på en lika rolig film som "Yrrol" så kommer man att bli besviken. En tvåa av fem möjliga får filmen "Lyrro – In & Utvandrarna" av mig i betyg.

 

 

 

Av Paul Karlsson - Lördag 20 okt 17:31

 

HALLOWEEN


Nu har den elfte "Halloween" filmen som är en uppföljare på de första filmerna i ordningen haft premiär på bio och jag har varit och sett den. Så nu ska jag med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) lever kvar i Haddonfield och är både emotionellt och fysiskt ärrad efter Michael Myers attack 1978. Hon har en ansträngd relation med dottern Karen (Judy Greer), är överbeskyddande av barnbarnet Allyson (Andi Matichak) och väntar tålmodigt på att Michael ska fly ifrån mentalsjukhuset där han sitter inspärrad. När det väl sker på Halloween så står hon redo.


Det har som sagt hunnits med en hel del "Halloween" filmer genom åren. Jag har inte sett alla men de jag har gillat mest är den första och Rob Zombies reboot med efterföljande uppföljare. Jag är lite oklar över om filmen utspelar 40 år efter den första filmen eller om det tar vid 40 år efter den andra. Men den har väldigt mycket samma känsla som den som den första filmen. Därav får man en härlig nostalgisk känsla när man ser filmen. Och det är helt underbart att se Jamie Lee Curtis återkomma till sin ikoniska roll. Denna gång med mer skinn näsan nästan i stil med Linda Hamiltons gestaltning av Sarah Connor i "Terminator 2". Filmen bjuder väl kanske inte på några överraskningar och är inte så nyskapande för genren. Men man får det man förväntar sig och en rejäl nostalgitripp. En hel del blodiga och våldsamma scener levereras under filmens gång. Något mästerverk blir det aldrig riktigt tal om. Men man lämnar ändå biosalongen med ett leende på läpparna och känner att man hår fått det man har hoppats på.


En stark trea av fem möjliga är mitt betyg till filmen "Halloween" som är den film i serien som kommit närmst känslan man fick i den första filmen.

 

 

 

 

 

Av Paul Karlsson - Onsdag 10 okt 18:46

 

VENOM


Att Spider-Man skurken "Venom" skulle få en egen film har det ryktats om länge. Nu har detta skett och jag har sett filmen på bio. Lyckas de att berätta en historia som ger karaktären värdighet? Det ska jag berätta nu med denna filmrecension. Men först lite om handlingen.


Eddie Brock (Tom Hardy) har länge försökt avslöja den ökände grundaren av Life Foundation, geniet Carlton Drake ( Riz Ahmed) Jakten på sanningen blir en besatthet som förstör hans karriär och förhållandet med flickvännen Anne Weying (Michelle Williams). När han undersöker ett av Drakes experiment, förenas utomjordingen Venom med Eddies kropp, och plötsligt har han otroliga superkrafter och förmågan att göra i stort sett vad han vill. Förvriden, mörk, oförutsägbar och driven av raseri, tvingar Venom Eddie att kämpa för kontrollen över de farliga egenskaperna, vars styrka är både skrämmande och berusande. När Eddie och Venom behöver varandra, blir föreningen allt starkare. Var slutar Eddie och var börjar Venom?


Först och främst vill jag inleda med att den här av andra kritiker totalsågade filmen faktiskt inte är så urusel som den påstås vara. Det må hända att den är något seg i starten. Mycket segas ut för att karaktären Eddie Brock ska introduceras ordentligt för tittarna så att man vet vem personen bakom Venom masken är. Alla bär vi på masker istället för att visa vårat inre tankeliv är nämligen lite av budskapet i filmen. Och den snubblar ibland i all vetenskap som ska förklaras kring symbioten som Eddie blir smittad av. Samt syftet med de ofrivilliga försök och experiment som utförs på människor genom att testa symbioten i deras kroppar. Syftet är att använda symbioten för att kunna överleva ute i rymden då vår planet går under. Eddie Brock blir smittad och därefter kommer filmen igång på allvar. efter att halva speltiden av den drygt 2 timmar långa filmen har dragit igång.


Jag är inte superpåläst kring karaktären Venom. Det lilla jag har läst och sett är hans medverkan i Spider-Man sammanhang. Spider-Man dyker aldrig upp i filmen vilket jag upplevde som konstigt då jag först hörde att de skulle börja med att göra en Venom film istället för att introducera en ny Spider-Man först. Men efter att ha sett filmen så tycker jag att karaktären står stabilt på egna ben. Tom Hardy gestaltar honom bra som en slags anti-hjälte med glimten i ögat. Karaktären har både humor och allvar i en bra balans och för oss som sett honom "Mad Max: Fury Road" så känns det intressant för omväxlings skull att se honom i en mindre tystlåten roll. Det är även Tom Hardy som står för det bästa i filmen som är den schizofreni-liknande dialogen mellan symbioten Venom och Eddie Brock. Konflikten om han ska vara en god och välmenande hjälte eller ge efter för Venoms hunger efter färskt människokött är mycket underhållande att följa.


Samt så är actionscenerna snygga. Framför allt en motorcykelscen i början av den del av filmen som är mer fartfylld. Men även en snygg duell får man se framåt slutet där filmens skurk är involverad. Jag får säga att jag är mycket nöjd med filmen. Något mästerverk blir den aldrig. Men man blir intresserad av att se mer av karaktären om man nu fler filmer får se dagens ljus med tanke på den dåliga kritiken den fått. Jag är som sagt inte enig med dessa kritiker och vill se mer. Särskilt efter en extrascen under filmens eftertext då Woody Harrelson dyker upp och hintar om en intressant fortsättning.


Sammanfattningsvis så kan jag rekommendera filmen om man gillar serietidningsäventyr som inte tar sig själv på allt för stort allvar. Gällande det där med R-Rated så vet jag ej vad det är de klippt bort för att göra filmen mer barnvänlig. Jag tycker att den är ganska olämplig för barn som den är. Karaktären biter ju faktiskt huvudet av sina offer. Men vi får se om det kommer en extended version senare på dvd. En trea av fem möjliga ger jag filmen "Venom" i betyg.

 

 

 

Av Paul Karlsson - Söndag 7 okt 13:02

 

A STAR IS BORN


Lady Gaga är min stora idol. Jag har därav väntat i något som känns om en evighet på att få se hennes första medverkan som huvudrollsinnehavare i en långfilm. Nu blev det äntligen dags i filmen "A Star is born" som jag har varit och sett på bio. Om filmen levde upp till mina förväntningar ska jag med denna recension tala om. Men först lite om filmens handling.


Ally (Lady Gaga) har precis gett upp drömmen om att slå igenom som sångerska, när hon en dag upptäcks av musikern Jack (Bradley Cooper) som hjälper henne in i rampljuset. Men när Allys karriär äntligen börjar ta fart så håller deras relation på att rasera – samtidigt som Jack kämpar mot sina inre demoner.


Bradley Cooper som gör den manliga huvudrollen regidebuterar med den här filmen. Inte nog med det. Han fick även lära sig att sjunga eftersom alla sångnummer är inspelade live i filmen. Bara det är han värd en eloge för. Han skänker även sin karaktär den svärta den behöver och resultatet blir verkligen en trasig människa som är en riktigt dalande stjärna. Han får verkligen glänsa i sin roll och när jag tänker tillbaka på Bradley Coopers karriär så har jag kommit fram till att det här måste vara hans hittills bästa rollprestation.


Sedan har vi en stigande stjärna. Lady Gaga som den vanliga tjejen Ally som möter Bradley Coopers trasiga rockstjärna Jack vilket är upploppet till en allt annat än ljus kärlekshistoria. Ally har ett vanligt jobb hon är trött på och skriver låtar som hon i hemlighet drömmer om att få sjunga på en stor scen. Hon vågar inte för hon har fått höra att hon inte är vacker och karismatisk nog att stå på en scen. Men så övertalar Jack henne att göra en duett med honom på en rockkonsert. Och därefter får de ombytta roller.


Att Lady Gaga är duktig på att sjunga överraskar inte mig. Det visste jag innan. Det är där hon har sin trygghet. Men det är hennes första stora filmroll och hon imponerar verkligen på den fronten. Hon gestaltar en person som försöker att var tuff utåt men egentligen är väldigt skör på grund av ett dåligt självförtroende. När hon tar det stora steget upp på scenen blir det bara så mäktigt. Man får gåshud och till och med skäggstråna reser sig. Musiken är helt underbar och den kemi Copper och Lady Gaga har tillsammans är oslagbar både på rockscenen och i de mer känslomässiga scenerna. Man tror på deras relation och blir riktigt tagen.


Sam Elliot dyker också upp i en viktig biroll som han gör mycket bra. Men huvudpersonerna är de som glänser i sin vackra kontrast till varandra och alla andra hamnar i bakgrunden. Filmen "A Star is born" erbjuder glädje, sorg, kärlek och en massa fin musik. Den kan starkt rekommenderas för att den har allt det där. Man får sitta i biostolen och torka tårarna innan man lämnar salongen med en känsla inombords som känns glad och varm. Minst tre Oscarsnomineringar gissar jag på att "A Star is Born" kommer att få. En mycket bra film med budskapet att våga tro på sig själv. Jag ger den en femma av fem möjliga i betyg.

 

 

 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Vann rätt låt i Melodifestivalen 2012?
 JA
 NEJ

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ retard-messiah med Blogkeen
Följ retard-messiah med Bloglovin'

GÄSTBOK


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se