CANCELED

Nu har Joakim Lundell följt upp sin publiksuccé “Feed” med skräckfilmen “Canceled”. Jag har varit på bio och sett filmen och ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

Spökjägarna Gone Ghosting går från kungar till canceled när en före detta kameraman går ut med att de hela tiden fejkat sina paranormala möten. Fast besluten att göra en storartad comeback tar ledaren Alex (Vincent Grahl) sitt stukade team till ett hus som sedan länge varit igenbommat på grund av de fruktansvärda händelser som ägt rum där, med planen att låta kamerorna rulla oavbrutet, vad än de kan stöta på. Men det som väntar på dem bakom herrgårdens stängda dörrar är allt annat än fejk.

Filmen “Feed” som var Joakim Lundells stora publikframgång på bio förra året Var en helt okej film om influencers som gav sig ut på en ö där det sedan började hända skumma saker. Men vad jag saknade var inslag av det övernaturliga och paranormala. Den varan får man mer av i Lundells nya film “Canceled”. Redan ifrån start när filmens karaktärer når fram till det hemsökta hus där de ska vistas för att dokumentera paranormala aktiviteter så byggs en kuslig stämning upp. Huset de kommer till är väldigt obehagligt och miljön känns som klippt och skuren för en skräckfilm. Filmens story är effektivt uppbyggd så att man steg för steg får ta del av vad som tidigare har hänt i huset innan man får veta vad som väntar husets nuvarande gäster som är de man får följa. Karaktärerna är välskrivna och för tankarna till Jocke och Jonna Lundells egen realityshow “Spökjakt”. Den kopplingen är väldigt påtaglig vilket gör filmen underhållande. Man får alltså det man kan förvänta sig av en skräckfilm. Kusliga scener i ett mörklagt, gammalt hus med en demon som blir väckt till liv av de nya besökarnas vistelse i huset.

Inspirationen ifrån amerikanska skräckfilmer som “The Conjuring” och Guillermo del Toros skräckfilmer är tydlig, men riktigt så bra blir det aldrig. Är man väl bevandrad inom den typen av filmer så blir det hela förutsägbart. Det enda som blir spännande i slutänden är att få se vilka av filmens karaktärer som kommer levande ur det hemsökta huset. Men iI det stora hela funkar ändå filmen som skräckfilm eftersom historien som jag tidigare var inne på är effektivt uppbyggd så att det dröjer ett tag tills man vet i vilken riktning storyn är på väg. Och kopplingen till dagens youtuber och influencervärld är väldigt underhållande att bevittna. Så jag tycker att Jocke Lundell har lyckats överträffa sin tidigare succéfilm “Feed”. Det hela landar i att filmen är bra för att vara en svensk skräckfilm. En stark trea av fem möjliga är mitt betyg till filmen “Canceled”.

BLUE BEETLE

DC Comics har nu introducerat en ny superhjälte i sitt universum med filmen “Blue Beetle” som jag har varit på bio och sett. Jag ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

När en urgammal artefakt av utomjordisk bioteknik väljer Jaime Reyes (Xolo Maridueña) som dess symbiotiska värd, och skänker tonåringen en rustning som kan ha extraordinära och oförutsägbara krafter, förändrar det för alltid hans öde och han blir superhjälten Blue Beetle.

Filmen “Blue Beetle” når inte upp till samma nivå som exempelvis den första “Wonder Woman” filmen, “Aquaman” eller “Man of Steel”. Så något mästerverk inom DC Comics växande katalog är den inte. Men filmen känns ändå som en frisk fläkt som bjuder på en stor portion humor som är en ganska ovanlig ingrediens när det kommer till DC Comics filmer som ofta brukar vara ganska mörka och allvarliga i tonen. Filmen bjuder på många färgstarka och välutvecklade karaktärer med djup. Framförallt den charmiga mexikanska familjen som titelkaraktären ingår i bjuder på en hel del scener som gör filmen underhållande att se. Susan Sarandon är också intressant att se i rollen som filmens skurk eftersom osympatiska roller inte är något man är direkt van vid att se henne i. De välskrivna karaktärerna är filmens stora styrka. Samt humorn som gör att filmen inte tar sig själv på för stort allvar är en egenskap som lyfter den. Man får även ta del av en hel del häftiga actionscener som ser väldigt snygga ut.

Filmen “Blue Beetle” har de alltså de ingredienser som en superhjältefilm behöver. Intressanta karaktärer som man snabbt fattar tycker för både i hjälte och skurkroller och en lagom balans av humor och allvar. Detta räcker inte hela vägen för att lyfta den till samma nivå som andra mer lyckade superhjältefilmer. Men efter alla sågningar av filmen och alla spekulationer kring en framtida flopp så överraskade “Blue Beetle” mig med att vara en bättre film än jag hade förväntat mig. Det känns dessutom som ett välkommet och lite annorlunda upplägg med en mexikansk superhjälte. Det är något vi inte tidigare har fått uppleva inom den nu väldigt långdragna superhjälte franchisen och filmen bjuder även på ett fint budskap om att familjen är viktig och kan vara en styrka. Jag ger filmen “Blue Beetle” godkänt. En trea av fem möjliga är mitt betyg.

TEENAGE MUTANT NINJA TURTLES: MUTANT MAYHEM

Nu har ett nytt försök gjorts att dra folk till biograferna för att se de fyra ikoniska ninjasköldpaddorna som vi var många som växte upp med under 90-talet. Denna gång görs försöket med den animerade filmen “Teenage Mutant Ninja Turtles: Mutant Mayhem”. Jag har varit och sett filmen och ska nu berätta om huruvida jag tyckte att filmen lyckades leverera eller ej. Men först lite om handlingen.

Efter att ha levt skyddade från människornas värld i många år, ger sig turtle-bröderna ut för att vinna New York-bornas hjärtan och bli accepterade som normala tonåringar genom heroiska handlingar. Deras nya vän April O'Neil hjälper dem i kampen mot ett mystiskt brottssyndikat, men de kommer snart att ta sig vatten över huvudet, när en armé av mutanter släpps lös mot dem.

Många försök har gjorts att återuppliva “Teenage Mutant Ninja Turtles” franchisen genom åren med ett blandat resultat. På 90-talet gjordes exempelvis tre live-action filmer som var ganska okej. Men det som saknades i dem var att de inte följde serietidningarna så bra. De behöll grundkonceptet bara att det handlade om 4 ninjaskölpaddor som kämpade emot skurken Shredder. Men många andra karaktärer ifrån serietidningarna uteslöts och ersattes med andra. År 2014 gjordes ett nytt försök att göra en live-action version som faktiskt följde serietidningarna ganska bra. I alla fall när det gällde att ta med karaktärer som uteblev i live-action versionerna ifrån 90-talet. Dessvärre hade de filmerna lite tunna manus som kändes lite framstressade. Därav blev filmerna kritiserade och det blev därför bara två filmer.

Nu har de därför satsat på en animerad film istället. Och resultatet är halvlyckat. Till en början ser filmen ganska snygg ut. Filmen har en look som pendlar lite mellan att se ut som ritade bilder ifrån en serietidning som får liv samtidigt som filmens figurer ser ut som dockor. Det ser visuellt ganska snyggt ut. Men dessvärre påverkar det också utseendet på vissa av karaktärerna. Det som lockade mig att se filmen mutantgänget som blir de skurkar sköldpaddorna får bekämpa. I det gänget ingår bland annat den mänskliga djävulsrockan Ray Fillet som snabbt blev en favoritkaraktär för mig under barndomen. Men karaktärens design och att han nämns som en stingrocka istället för djävulsrocka är jag inte direkt tillfreds med. Dessutom så är det många av karaktärernas origin storys som inte stämmer. Ray Fillet exempelvis var inte en av skurkarna. Han största fiende var Shredder och stod därav på Turtles sida. Är man som jag uppvuxen med “Teenage Mutant Ninja Turtles” och känner till alla karaktärernas bakgrund så blir man därav inte imponerad av upplägget. Det märks tydligt att målet är att underhålla de som idag tillhör en yngre målgrupp. De har inte koll på dessa detaljer och bryr sig därför inte. Så därav lyckas filmen leverera som en simpel familjefilm om man inte har några som helst förväntningar på att få återuppleva de historier man växte upp med i serietidningarna. Med andra ord så gör “Teenage Mutant Ninja Turtles: Mutant Mayhem” som flerparten av de live-action versioner av kända Disney klassiker som för tillfället pumpas ut. De vill locka nya yngre biobesökare och struntar därav i viktiga detaljer som gjorde att man älskade grundmaterialet.

Om man bortser ifrån detta så var filmen lite underhållande och hade ett fint budskap om att vara annorlunda och trots det bli accepterad i samhället. Filmen är även kryddad med ett bra soundtrack och en stjärnspäckad lista av röstskådespelare. Tyvärr räcker inte detta hela vägen eftersom mycket grundmaterial ifrån serietidningarna som sagt ignoreras. Därav ger jag bara filmen “Teenage Mutant Ninja Turtles: Mutant Mayhem” en svag trea av fem möjliga i betyg.