retard-messiah

Alla inlägg under april 2016

Av Paul Karlsson - 29 april 2016 06:43

CAPTAIN AMERICA: CIVIL WAR


Jag har varit och sett Marvels storfilm "Captain America: Civil War". Så nu ska jag säga vad jag tyckte om superhjältespektaklet. Men först lite om handlingen.


När ett av Avengers internationella åtaganden går snett och får katastrofala konsekvenser skakas omvärldens syn på våra superhjältar om. Politikers och regeringars tålamod med att de maskerade hämnarna lämnar milslånga spår av skadegörelse efter sig, når sin brytningspunkt. Ett nytt system åberopas. Ett system som ska hålla dessa övermänniskor i schack och som överser vilken roll de ska inta i katastrof- och krissituationer. Plötsligt ligger makten i FN:s händer när Avengers ska ingripa.
Detta nya direktiv blir en vattendelare hos ledargestalterna i "hämnar-gänget". En tidigare anti-auktoritär, Tony Stark/Iron Man (Robert Downey Jr.), ställer sig i ledet för projektet. Steve Rogers/Captain America (Chris Evans) vägrar dock rakryggat att bli en nickedocka åt politikerna. Det dröjer inte länge innan de tidigare allierade i Avengers blir bittra motståndare bakom respektive lagledare. Det bryter ut ett inbördeskrig mellan dessa ideologier. Detta medan det i kulisserna smids planer med mycket bittrare och mörkare motiv än vad de krigande hjältarna kan ana.


"Captain America: Civil War" skulle kunna kallas för "Avengers: Civil War" istället. Filmen känns inte direkt som Captain America uppföljare som den med sin titel marknadsförs som. Detta eftersom i princip hela Avengers gänget förutom Hulken och Thor dyker upp i filmen. Intrigen tar vid där "Avengers Age of Ultron" slutade och utvecklas till att Avengers gänget delas upp i 2 läger och kämpar emot varandra. Just den där hjälte vs hjälte grejen blir lite tjatig så här kort inpå mästerverket "Batman v Superman: Dawn of Justice" och det blir några scener för mycket där hjältarna pucklar på varandra vilket leder till att man ibland gäspar och nästan hoppas att filmen ska avrundas.


Det var en negativ sak med filmen. Men nu lämnar det negativa tills vidare för att ta upp det som var positivt med filmen. Framför allt gillade jag att mycket var gjort med glimten i ögat och med humor som blev en passande kontrast i en annars ganska mörk historia. Dessutom fick man lära känna lite nya karaktärer som kommer att få egna filmer. Ant-Man som redan har fått sin första spin-off film var ett roligt inslag då han dök upp. Samt att karaktären Black Panther introducerades och att karaktärerna Scarlet Witch och Vision också fick ganska mycket utrymme i filmens handling. En karaktär som det däremot finns lite mer negativt att påpeka om är Spider-Man. För det första var hans dräkt väldigt ful. Och för det andra så kändes det inte vidare trovärdigt med en tonårsvalpig nörd som inte ens hade passerat målbrottet som Spider-Man. Därför satt jag bara och retade mig på karaktären så fort scener med honom dök upp. Jag kan med andra ord inte precis påstå att mitt intresse är stort för den kommande "Spider-Man" filmen som är på g. Den nya Spider-Man hade passat bättre i en tv-serie som sänds på Disney Chanel.


Annars var filmen sevärd som en pusselbit i Marvels universum. Man bör ha sett den för att hänga med i kommande filmer eftersom nya karaktärer som kommer att spela viktiga roller i seriens fortsättning dyker upp. Men det som sänker betyget så att jag inte kan ge filmen så högt som jag hade velat är just Spider-Man och liknande inslag i filmen som verkligen poängterar att filmen är en Disney produktion. Utöver detta så "Captain America: Civil War" ett underhållande återseende av Avengers hjältarna. En trea av fem möjliga får filmen i betyg av mig.

 

 

 



ANNONS
Av Paul Karlsson - 15 april 2016 06:00

THE JUNGLE BOOK


Jag har varit och sett den omtalade och publikdragande live-action versionen av Disneys "The Jungle Book". Är den så bra som alla säger? Det ska ni få svar på nu med min recension på filmen. Men först lite om handlingen.


Som bebis hittas Mowgli (Neel Sethi) av pantern Bagheera (Ben Kingsley) djupt inne i Indiens djungel. Han tar med sig Mowgli till Akelas vargflock, som tar hand om honom som om han var en dem. Åren går och Mowgli växer upp och blir en pojke full av hyss. Allt är frid och fröjd tills Shere Khan (Idris Elba), en lömsk och hänsynslös tiger, hälsar på.
Khan vill inget hellre än att döda Mowgli, men han kan inte göra något för stunden eftersom det råder fred i djungeln bland samtliga djur i näringskedjan. Detta tillstånd inträffar varje gång fredsklippan visar sig i vattenhålet, något som sker när torkan är så extrem att alla djur måste samsas om vattnet för överlevnad. Men Khan ger löftet att så fort fredsklippan blir osynlig igen, kommer han att återvända för sin sak.
Efter många om och men beslutar sig Bagheera för att ta med sig Mowgli till den enda plasten Khan låter honom vara ifred på, människobyn. På sin resa dit kastas Mowgli in i en rad olika äventyr. Bland annat får han träffa Kaa (Scarlett Johansson), en hungrig pytonorm, som vill äta honom. Mowgli stöter även på Baloo (Bill Murray), en björn som lever livet som om varje dag skulle bli hans sista. Mowgli lyckas dessutom hamna i armarna på apan Louie (Christopher Walken), samtidigt som Khan ständigt lurar i bakgrunden och är beredd att göra precis allt för att sätta klorna i Mowgli.


Först bör det nämnas att den här nyversionen av "Djungelboken" är mer baserad på Disneys något omgjorda tecknade version än på Rudyard Kiplings bok. Det kan ju låta något oroväckande då Disney också står för den här otecknade versionen. Personligen så tyckte jag att det kändes oroväckande då jag hörde att Disney skulle släppa en nyversion av filmen. Det som gjorde deras tecknade klassiker kul var de talande djuren. Sådant brukar inte funka i live-action filmer. Gör man sedan istället en film som är mer trogen boken och vill vara trovärdig utan pratande djur så blir det tråkigt. Det finns det ett exempel på då de försökte sig på en filmatisering år 1994 med Jason Scott Lee i huvudrollen som en vuxen Mowgli. Den filmen var katastrofalt dålig. Men till min stora glädje var all oro obefogad.


Filmen håller nämligen en lagom mörk och vuxen ton som brister ut i det lekfulla och lite barnsliga. Det blir en bra balans och inte för barnsligt. Något som lättar upp stämningen är att de två kändaste låtarna ifrån den tecknade versionen är med. Vi får höra björnen Baloo sjunga "Bare necessities (Var nöjd med allt som livet ger)" och apan King Louie sjunga "I wanna be like you (Jag vill ju va som du)". Denna lekfullhet i kontrast med den mörka historien om en människopojke som tvingas att klara sig i den vilda djungeln med alla dess hot funkar jättebra. De talande djuren är inte heller något problem. Djur blir så snyggt gjorda med dagens CGI-teknik så att man faktiskt tror på att det är riktiga djur som har lärt sig att tala människospråk. Hade djuren inte sett trovärdiga ut så hade det varit en dödsdom för filmen eftersom den enda skådespelare som syns i bild är barnskådisen Neel Sethi som gör en väldigt begåvad porträttering av "människovalpen" Mowgli.


Att djuren funkar så bra ska givetvis skådisarna ha credit för. Bill Murray och Christopher Walken har jag redan nämnt. Men Murrays röst skänker värme och humor till den nonchalanta men kärleksfulla björnen Baloo och Walken ger sin apa King Louie en härligt maffialiknande framtoning vilket blir väldigt underhållande i kontrast till Idris Elbas mer mullrande och elaka tigerröst som den andra skurken tigern Shere Khan. Detta innebär förstås också att de där två Disney låtarna blir väldigt annorlunda versioner jämfört med de vi tidigare hört vilket är positivt. Scarlett Johansson är det klockrenaste valet när det kommer till röstcasting i denna film. Hon ger sin röst åt pytonormen Kaa och ger karaktären mystiska, sensuella och förföriska drag. Tråkigt är det bara att man inte får se mer av den karaktären än just det som blir Mowglis första möte med ormen. Samt så gör Ben Kingsley ett bra jobb då han ger sin röst åt den präktiga, visa och ansvarstagande pantern Bagheera.


I grund och botten kan man beskriva "The Jungle Book" som en fabel där Mowgli kan tala med de flesta av djuren. Man får följa djungels lag. Vargflocken är väldigt organiserad och lär ut ramsor om djungels lag som de bokstavligen följer inom flocken. Elefanterna är de gamla och visa beskyddarna av djungeln som alla de vänliga djuren bugar sig inför. Det finns vänliga och elaka rovdjur. Alla djuren beter sig alltså så som vi kan tänka oss att djuren skulle bete sig i denna fabel. Men det blir misstänksamhet då ett människobarn inkräktar och kanske sätter dessa lagar ur balans. Människan ses nämligen som det yttre hotet. De behärskar konsten att göra upp eld eller som djuren kallar det så har människan den "röda blomman". Mowglis mänskliga talanger att exempelvis använda sig av redskap kan komma till användning i djurens värld. Men är han ett hot eller en passande pusselbit som kan föra samman alla djungelns djur i en fungerande symbios. Dessa lite djupare frågeställningar i kontrast till filmens lagom lättsinniga humoristiska ton skapar en bra helhet.


Mycket väl godkänt får denna nyversion av "The Jungle Book" av mig. Filmen har allt man kan önska sig och lite till. Den följer inte heller traditionellt Disneys tecknade version och har ett slut som öppnar för en kommande uppföljare som det nu har blivit klart att de ska göra. För er som gillade filmen "The Revenant" men tyckte att den var tung och lite småseg så kan jag tillägga att man kan se denna "Djungelboken" tolkning som en lite lättsmältare variant på temat att leva i harmoni med naturen och de element den har att erbjuda. Björnen Baloo är dessutom mycket snällare och roligare än den björn som Leo DiCaprio brottades med för att senare få en guldstatyett i sin bokhylla. En stark fyra av fem möjliga får filmen "The Jungle Book" av mig i betyg.

 

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - 9 april 2016 07:34

THE HUNTSMAN: WINTER'S WAR


Nu har den omstridda uppföljaren till filmen "Snow White and The Huntsman" haft premiär och jag har varit och sett den. Den första filmen blev lite skandalomsusad för att "Twilight" stjärnan Kristen Stewart som gjorde huvudrollen som Snövit råkade vara otrogen emot den dåvarande pojkvännen Robert Pattison med filmens regissör. Om detta har påverkat beslutet att det istället för en uppföljare blev en prequel med Chris Hemsworth i huvudrollen som jägaren är inget jag vet något om. Men jag har sett filmen och ska nu med denna filmrecension förmedla vad jag tyckte om denna sagobaserade och mörka fantasyfilm som har funktionen att tillfredsställa biopublikens otåliga väntan på "Maleficent 2". Men först lite om filmens handling.


I denna uppföljare till Snow White and the Huntsman får drottning Ravennas syster Freya (Emily Blunt) höra talas om sin systers (Charlize Theron) öde och samlar sina krigare för att en gång för alla återföra den magiska spegeln till den enda häxa som fortfarande kan tillgodogöra sig dess krafter.
Men när Freya upptäcker att hennes syster går att återuppliva står det förtrollade landet plötsligt inför sitt största hot någonsin. De enda som står mellan den till synes oövervinnliga armén och total ödeläggelse är ett par jägare (Chris Hemsworth och Jessica Chastain) som förvisats från riket efter att de brutit mot drottningens viktigaste regel: bli aldrig förälskade.


Filmen "Snow White and The Huntsman" var en trevlig, mörk, vuxen och fantasybaserad sagofilmatisering. Sådana faller verkligen mig i smaken och filmen funkade till viss del i syftet att tillfredsställa behovet av en liknande film inför den olidliga väntan man fick utstå innan Angelina Jolie mästerverket "Maleficent" fick svensk biopremiär. Nu är det tal om en uppföljare på succén med den filmen. Det enda som återstår är att Angelina Jolie ska skriva på kontraktet för en film till. Ett manus är redan påbörjat eller klart. Så filmen "The Huntsman: Winter's War" gör att historien upprepas. Nu får vi istället denna prequel film i väntan på att "Maleficent 2 ska komma ut. Jag hoppas inte det dröjer allt för länge bara.


Men hur funkar som den prequel den är då? Utan att avslöja för mycket. Då filmen nått sitt slut så saknar jag vissa pusselbitar som ska lappa ihop filmen med den Snövit film som den är en föregångare till. Men orsaken till det är väl kanske att de gör möjligheterna öppna för en uppföljare som ytterligare ska knyta ihop föregångaren med efterföljaren. Filmbolagen vill väl ha koll på publiksiffrorna först och om det blir så många intäkter som de hoppats på innan de tar chansen att göra en film till.


Det är denna gång en ny regissör. Om det beror på otrohetsskandalen mellan Kristen Stewart och den första filmens regissör Rupert Sanders vet jag inte. Istället blev det "Snow White and The Huntsman" filmens second unit regissör Cedric Nicolas-Troyan som tog sig an arbetet med denna "The Huntsman" spin-off. Han fångar den mörka tonen bra i denna föregångare och man rycks snabbt in intrigen kring jägarens öde då han förälskar sig i den kvinnliga jägaren som hans liv sammanflätats med sedan barnsben. Hon är perfekt spelad av den rödhåriga skönheten Jessica Chastain. Hon levererar som ännu en actionhjältinna med skinn på näsan. Kvinnorna fortsätter att ta plats i filmer som innehåller action. Detta tycker vänsterpartisten i mig om. Jämställdhet är något man ska arbeta för även i filmens värld enligt min åsikt. Så starkt jobbat av Jessica att fortsätta den trenden. Hennes Merida (Brave) liknande pilbågsskjutande hjältinna funkar bra vid Chris Hemsworths sida. De kompletterar varandra bra. Det blir en del actionelement under historiens gång. Men i det stora hela är det en mörkt berättad historia om valet mellan att förlora kärleken eller bevara freden i den sagovärld där det är förbjudet att välja kärleken.


Emily Blunt som den onda drottningens syster Freya är en färgstark ny karaktär som nämns som flyktigast i "Snow White and The Huntsman". Blunt förmedlar verkligen smärtan i att bli av med sitt barn pga av orsaker jag inte tänker gå in närmare på. Men hennes karaktär har lite nyanser av Elsa i "Frozen" och titelkaraktären i filmen "Maleficent". En missförstådd karaktär som egentligen inte är riktigt ond. Hat och svek leder bara till att hon väljer den mörka sidan istället. Charlize Therons karaktär är som hon ska vara i den traditionella sagan. Alltså genomond. Det förmedlar Theron bra. Det är en upprepning av hennes karaktär i den fösta filmen men nu får man en fördjupning i varför hon blev så ond. Och det gör att man tycker mer illa om karaktären.


Lite humor ges det också utrymme för i filmen. Framför allt så ger Chris Hemsworth sin karaktär en lagom portion av humor och självdistans. Till sin hjälp på humorfronten har han 4 dvärgar som blir sällskapets följeslagare under resans gång. Dessa i klassisk "Sagan om Ringen" anda spelade av normalväxta skådespelare omgjorda till dvärgar med hjälp av datoreffekter.


Filmen har alltså allt man kan önska. Men den tillför inte något nyskapande till genren. Men som tillfredsställelse av våra behov av en ny "Maleficent" film så är den helt okej. Det blir ett mörkt fantasybaserat matinéäventyr i sagans värld med en effektiv mix av humor och mörker. Jessica Chastain är som alltid sexig och vacker att titta på. Allra helst som en stark kvinna som behärskar pilbåge och andra stridsmetoder. Den breda skaran kanske kommer att svika filmen. Men jag ger i alla fall filmen "The Huntsman: Winter's War" godkänt. Den är inte riktigt lika bra som "Snow White and The Huntsman". Men jag gillar att den har mer mörker. 2,5 av 5 möjliga hade jag gett filmen i betyg om det hade varit en möjlighet. Men det som ligger närmst till hands är en trea. Så en 3:a får filmen i betyg av mig för att den är fantasifull i sitt berättade och aldrig blir riktigt tråkig trots att filmskaparna valt att ge filmen styrka genom att på filmaffischerna marknadsföra den som en film gjord av manusförfattaren bakom "Maleficent".

 

 

 



Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Vann rätt låt i Melodifestivalen 2012?
 JA
 NEJ

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ retard-messiah med Blogkeen
Följ retard-messiah med Bloglovin'

GÄSTBOK


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se