BLACK PANTHER

Efter en liten presentation i den ganska hyfsade Marvelfimen "Captain America: Civil War" har nu även hjälten Black Panther fått sin egen spin-off film. Karaktären har inte jag varit direkt intresserad av sedan jag såg den ovannämnda filmen där karaktären Black Panther gjorde sin entré för första gången. Men som de flesta säkert vet så är varje spin-off film en viktig pusselbit i ett större Marveluniversum och biopubliken behöver den pusselbiten oavsett åsikt om huvudkaraktären för att hänga med i uppladdningen inför Marvels ännu större storsatsning "Avengers: Infinity War" som vi på svenska biografer redan får se i april. Jag har nu varit och sett filmen "Black Panther" och ska nu med denna filmrecension berätta lite vad jag tyckte. Men först lite kort om filmens handling.

Efter händelserna i Captain America: Civil War återvänder T’Challa (Chadwick Boseman) till sitt hemland, det isolerade, högteknologiska afrikanska landet Wakanda, för att bli dess kung. Men när en gammal fiende dyker upp måste T’Challa, både som kung och Black Panther visa sin styrka. Han dras in i en konflikt som hotar inte bara Wakandas öde, utan hela världen.

Filmen "Black Panther" bjuder på en lagom portion action i form av snygga biljakter som även får den som somnar till de tråkiga biljakterna i de överreklamerade "The Fast and The Furious" filmerna att bli imponerad. Några scener i slutet av filmen bjuder även på futuristiska, Star Wars-liknande farkoster i en ganska fantasifullt skapad och fiktiv värld i en påhittad del av Afrika.

Filmens största behållning är radarparet ifrån den första "The Hobbit" filmen. Alltså Andy Serkis (Gollum) och Martin Freeman (Bilbo). Skurken spelas på ett färgstarkt sätt av en förvånansvärt fysiskt uppumpad Andy Serkis. Hans skurkkaraktär Ulysses Klaue står för den på tok för begränsade bråkdel av humor som faktiskt finns i filmen. Med en kul dialog och en del sarkasm levererar han sin karaktär på ett underhållande vis. Martin Freemans karaktär i sin tur ger honom liten mothugg vilket gör de bådas scener minnesvärda. De är de två karaktärer som syns mest ifrån världen utanför det fiktiva afrikanska samhället.

I fokus står som sagt gänget ifrån det afrikanska fantasilandet Wakanda. Även de karaktärerna är castade med träffsäkerhet. Men de får en utmaning att glänsa starkare än stjärnorna Andy Serkis och Martin Freeman. Ingen lyckas direkt med detta dessvärre, men Lupita Nyong'o som Black Panthers kärleksintresse Nakia lyser starkast. Michael B. Jordan, Forest Whitaker och Angela Bassett är också skådespelare ur det gänget som är underhållande att titta på.

Om jag sak sammanfatta det hela vilket jag väljer att göra nu så var filmen underhållande till viss del. Filmen har lite för många scener med prat där det försöker smygas in lite politiska budskap. Humorn och tempot som ska representera en Marvelfilm försvinner därmed snabbt. Min favorit ur Marvels repertoar är utan tvekan filmen "Thor: Ragnarok". Den har allt jag gillar. Fantasy, SciFi, humor, äventyr och en minnesvärd fantasifullt skapad värld. Filmen "Black Panther" har förvisso en fantasifullt skapad värld, men nyskapande är den inte. Allt ser ut som Star Wars förflyttat till vår egen planet. Men världen där Black Panther möter sin döda pappa är visuellt vacker att skåda.

Extrascenerna då filmens eftertexter rullat igång kan jag inte uttala mig om. Såg bara en. Eventuellt så fanns det en till när eftertexten var helt slut. Men så länge stannade inte jag på biografen. Jag kan rekommendera filmen om man man nöjer sig med en superhjältefilm där det berättas om ett fåtal intressanta karaktärer. Skurken (Andy Serkis) är här intressantare än hjältarna. Filmen är till för Marvelfansen. Nyfunna tittare bör välja en annan Marvelfilm att titta på. "Iron-Man" eller "Thor" filmerna ger mer valuta för pengarna. En trea av fem möjliga får filmen "Black Panther" av mig i betyg.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/black_panther/P156886

https://cdon.se/film/black-panther-40609772

THE SHAPE OF WATER

Guillermo del Toros trettonfaldigt Oscarsnominerade film "The Shape of Water" har nu äntligen nått biografen i den småstad jag bor i. Därmed ska jag nu med denna recension säga vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

Elisa (Sally Hawkins) jobbar som städerska på ett statligt laboratorium. En dag upptäcker hon och hennes kollega Zelda (Octavia Spencer) ett hemligstämplat experiment i form av en vattenvarelse (Doug Jones) som hittats i Amazonas djungler. Amerikanerna vill använda varelsen i kriget emot ryssarna. Elisa får bevittna hur varelsen plågas och får sympati för den. Senare växer känslor för vattenvarelsen fram och hennes liv förändras därmed drastiskt.

Redan i filmens inledning så förstår man att upplevelsen kommer att bli en visuell fröjd för ögat. Min hjärna som är väldigt präglad den beundran jag känner för regissören Tim Burton associerar direkt till de vackra undervattensscener man fått ta del av i bland annat filmerna "Big Fish" och ""Miss Peregrine's Home for Peculiar Children". Men så är ju också Guillermo del Toro en lika stor mästare som Tim Burton på att skapa vackra sagovärldar. Här funkar dessa vackra undervattensscener som en väldigt effektiv kontrast till den mörka kalla kriget miljö där filmens handling utspelas.

När det kommer till filmens handling så är det en mycket vacker historia som kan jämföras lite med den i "Skönheten och Odjuret". Det är med andra ord en klassisk kärlekssaga som del Toro levererar i ett något annorlunda format. I grunden handlar det om en kvinna som blir förälskad i en varelse som av omgivningen anses som ett monster. Men istället för att karaktären vi får följa är en blivande prinsessa så är det en stum kvinna utan talförmåga som via teckenspråk och andra metoder lyckas närma sig varelsen och därefter utveckla en relation med den. Därmed tar historien ställning för de utsatta i samhället istället för att berätta om prinsessor som ska få leva lyckliga i alla sina dagar i ett vackert slott. I bakgrunden finns också en sidohistoria om rädslan för det okända och frågeställningar kring vilka som egentligen är monster.

Bra skådespelarprestationer är det gott om. Framförallt Sally Hawkins levererar som den stumma kvinnan Elisa som står i centrum för filmen handling. Men även Richard Jenkins i rollen Elisas bästa vän Giles är riktigt bra. Dessa båda karaktärers relation är en av filmens huvudattraktioner. Samt så är Octavia Spencer bra i sin biroll som Elisas vän på jobbet och Michael Shannon är riktigt obehagligt i filmens skurkroll.

Om man är en trångsynt filmtittare som inte ser filmens vattenvarelse som något annat än ett djur så kan man kanske få problem med kärlekshistorian som som är filmens grundpelare. Men om man i annat fall tolkar filmen rätt och ser karaktären med mänskliga drag så uppskattar man historien mer.

"The Shape of Water" är ett visuellt mästerverk som ger njutning åt ögat. Gillar man klassiskt sagoberättande med små inslag av skräck och likheter med exempelvis regissören Guillermo del Toros film "Pan's Labyrinth" eller bara vill se en gripande fantasydoftande historia i en vacker inpackning så lär man bli imponerad. I annat fall bör man se en annan film. Själv blev jag impad och därmed ger jag filmen en femma av fem möjliga i betyg.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/the_shape_of_water/P156325

https://cdon.se/film/the-shape-of-water-42565249

FIFTY SHADES FREED

Jag har nu varit och sett filmen "Fifty Shades Freed" som är den avslutande delen i "Fifty Shades of Grey" trilogin. Jag ska därmed nu berätta vad jag tyckte om filmen. Men först lite om handlingen.

Nygifta Christan (Jamie Dornan) och Anastasia (Dakota Johnson) omfamnar till fullo sin komplicerade relation och sitt lyxiga liv i tron om att de mörka skuggorna från deras förflutna är långt borta. Precis innan hon axlar sin roll som Mrs Grey och han slappnar av i den ovana stabiliteten uppkommer nya hot som kan riskera deras lyckliga slut innan det ens har börjat.

Den här filmen har blivit totalsågad i större delen av de recensioner jag läst. Usel och liknande ord har den beskrivits med. Jag håller inte med. Den följer boken ganska bokstavligt vi som läst böckerna får precis det vi har väntat oss. Romantik varvat med många sexscener och besök i Christian Greys lekrum där de diverse redskap för bondagelekar finns. Dessutom kryddas historien med en spännande thriller intrig som innefattar bland annat ett kidnappningshistoria. Huvudrollsinnehavarna Dakota Fanning och Jamie Dornan har även utvecklat en bättre kemi än de haft tidigare och är mer samspelta. Det enda som drar ner betyget så att jag inte kan ge filmen högsta betyg är att Jamie Dornan precis som i de övriga filmerna inte känns riktigt rätt för rollen. Karaktären Christian Grey beskrivs nämligen som mycket snyggare i böckerna. Samt tycker jag att sexscenerna är lite väl censurerade från midjan och neråt på karaktärerna med tanke på hur grafiskt avslöjande sexscenerna i böckerna är. Men utöver detta finns det inte något att klaga på. Filmatiseringen är trogen boken man får det man förväntar sig av filmen.

En stark trea på gränsen till en fyra får filmen "Fifty Shades Freed" av mig i betyg.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/fifty_shades_freed/P156784

https://cdon.se/film/fifty-shades-freed-33574639

  EUPHORIA

Jag har varit och sett den svenska filmregissören Lisa Langseths första engelskspråkiga film med Alica Vikander och Eva Green i huvudrollerna och ska nu med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.

Efter att ha levt många år utan egentlig kontakt, vill Emelie (Eva Green) återförenas med sin storasyster Ines (Alicia Vikander). Systrarna möts upp för en resa mot en mystisk plats någonstans i mitten av Europa. Fullständigt främmande för varandra och med olika livssanningar konfronteras de med sina livsval och börjar närma sig varandra på nytt. Samtidigt går det upp för Ines vad Emelies egentliga anledning med vistelsen är.

Filmen "Euphoria" är en kavalkad i känslor. Den mystiska plats som filmens systrar kommer till är är schweizisk klinik som erbjuder döende människor dödshjälp och ett bra liv den sista tiden innan döden faller in. Alicia Vikanders karaktär får veta att systern spelad av Eva Green har drabbats av en obotlig cancer och att hon valt att spendera sin sista tid på kliniken för att även under sin sista tid reda ut saker med sin syster. Fokuset i filmen blir med andra ord att följa Eva Greens karaktärs sista dagar och att ta del av hur systrarna försöker att reda ut det som är otalt mellan dem. Med andra så är det en väldigt gripande historia med mycket vemod och sorg som gör att det är svårt emellanåt att hålla tårarna tillbaka.

Framförallt relationen mellan Alicia Vikanders och Eva Greens karaktär är välspelad och trovärdigt gestaltad. Så den är intressant att följa. Men även även Charlotte Rampling briljerar i rollen som Emelies ledsagare på kliniken. Precis som Alica Vikander och Eva Green så har hon fått en välskriven och intressant karaktär att gestalta. "Euphoria" är helt klart kvinnornas film. Den är fylld med starka kvinnokaraktärer som gör minnesvärda avtryck som man sent kommer att glömma.

Visuellt är det också en vacker film där de tyska skogsinspelningsplatserna skänker mystik till filmen. Samt så är det en film som väcker intressanta frågeställningar kring dödshjälp.

Jag kan starkt rekommendera filmen "Euphoria" om man gillar känslostarka filmer som har en tendens och att locka fram tårar. Eller om man vill se en film men bra leverans ifrån mycket begåvade kvinnliga skådespelerskor. En stark trea av fem möjliga får filmen "Euphoria" av mig i betyg.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/euphoria/P156759

https://cdon.se/film/euphoria-42878522