retard-messiah

Alla inlägg under januari 2016

Av Paul Karlsson - 24 januari 2016 18:41

THE 5TH WAVE


Nu har jag varit och sett den efterlängtade filmatiseringen av Rick Yanceys roman "The 5th Wave" och ska berätta med denna filmrecension vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


Fyra attackvågor av tilltagande styrka har lämnat Jorden i spillror. I en värld av fruktan och misstro befinner sig Cassie (Chloë Grace Moretz) på flykt i ett desperat försök att rädda sin yngre bror. Medan hon förbereder sig på den oundvikliga och dödliga femte vågen, slår sig Cassie ihop med en ung man som skulle kunna vara hennes sista hopp om hon bara vågar lita på honom.


Det var inte mycket som var olikt boken i filmatiseringen. De inslgaen som var lite sega att ta sig igenom i boken hade på ett effektivt sätt kortats ner. Clhoe Grace Moretz gör en lysande prestation som Cassie Sullivan och även de andra skådisarna som är castade i andra roller gör bra ifrån sig. Förutom Chloe Graze Moretz så är filmens starkast lysande stjärna skådisen Maika Monroe i rollen som karaktären Ringer. Det enda som finns att klaga på med den här filmen är möjligtvis att skådisarna är lite för perfekt sminkade i den katastrof som deras karaktärer genomgår. Annars får man i filmen "The 5th Wave" historien levererad precis som man har förväntat sig effter att ha läst boken. När filmen nått sitt slut så längtar man efeter att få se fortsättningen i fimatiseringen av boken "Det Oändliga Havet" som är nästa del i trilogin.


Jag kan starkt rekommendera filmen "The 5th Wave" som ytterligare en intressant ungdomsfranchise i en postapokalyptisk miljö. Dock kan det vara en fördel om man har läst boken innan man ser filmen för att uppskatta den mer. "The 5th Wave" får en stark trea på gränsen till en fyra av fem möjliga i betyg av mig.

 

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - 9 januari 2016 06:33

SLUTET AV ROBIN WILLIAMS KARRIÄR I FILMER


Nu har tiden kommit då jag har sett i alla fall alla Robin Williams allra sista filmer. Nu börjar jag att kunna ta in mer och mer att han i alla fall är fysiskt död. I mitt minne och i mitt hjärta kommer han alltid att underhålla mig såväl dramatiskt som humoristiskt. Men det kommer inte att släppas fler filmer. Nu tänker jag att förmedla lite kort vad jag tyckte om de 6 filmer som satte punkt för hans karriär.


 


THE FACE OF LOVE


Det här är en berättelse om en änka vid namn Nikki (Annette Bening) som flertalet år efter maken Garretts död träffar Tom (Ed Harris) som ser exakt likadan ut som hennes bortgångna make. Plötsligt överväldigas hon av känslor - hon har träffat sitt livs kärlek. Robin Willams spelar huvudkaraktären Nikkis manliga vän Roger Stillman som egentligen vill vara mer än en vän. Det var ett gripande drama om förlorad kärlek och styrkan att gå vidare. Robin har bara en biroll här, men i de få scener han dyker upp i själ han showen i en mindre humoristisk roll.


 


BOULEVARD


Nolan Mack (Robin Williams) lever ett stillsamt liv. Han arbetar på samma bank som han gjort i årtionden och lever tryggt tillsammans med sin hustru (Kathy Baker). Men en till synes slumpartad händelse gör att han tvingas omvärdera allt - och skrapa bort ett stort lager lögner för att släppa fram sitt sanna jag. Det här är ett lågmält drama där Robin Williams för sista gången gör en mer dramtisk huvudroll. I det här dramat handlar det om att omvärdera sitt liv och hitta sig själv. Ett väldigt gripande drama där Robin får visa än en gång att han kan mer än humor.


 


THE ANGRIEST MAN IN BROOKLYN


En vred och döende man (Robin Williams) får ett felaktigt besked om att han bara har nittio minuter kvar att leva. Med insikten om att livet hastigt går mot sitt slut fylls han av ångerkänslor och skyndar sig för att ordna upp så mycket han kan. Den här filmen ser jag personligen som min favorit av Robin Williams nyare filmer. Han får i filmen briljera både med humor och svärta i en perfekt balans. Det är väldigt underhållande att få se hur han tänder till på alla cylindrar då han får sina raseriutbrott. Man får även bevittna hur hans karaktär växer och utvecklas under den korta 90 minuter långa resa han har på sig.


 


A MERRY CHRISTMAS MIRACLE


Boyd (Joel McHale) vill ge sin son en perfekt jul. Problemet är bara hans egen excentriska familj, däribland fadern Mitch (Robin Williams) och deras föga kärleksfulla relation. När Boyd anländer inser han att han har glömt sonens julklappar. Han åker för att hämta dem, men kör fast så att Mitch måste hjälpa honom. De tvingas nu konfrontera varandra och inse att ens familj, även en galen sådan, verkligen är värd att älska. En småcharmig julkomedi. Men som helhet har filmen bara ett fåtal roliga situationer som tyvärr slarvas bort pga en massa sliskig amerikansk sentimentalitet kring att barnen måste tro att det är tomten som existerar och levererar julklapparna. Robin Williams är som alltid sevärd. Dock är det långt ifrån en av hans bästa komedier.



NATT PÅ MUSEET 3 - GRAVKAMMARENS HEMLIGHET


Under en ny utställning på Naturhistoriska museet i New York upptäcker nattvakten Larry att den antika guldtavla som ger museets föremål liv plötsligt börjar rosta. För att förhindra att magin för alltid försvinner tvingas Larry resa till London. Han samlar sina historiska vänner en sista gång och ger sig iväg på ett äventyr de sent ska glömma. Det blev en okej avslutning på denna humortrilogi som det här var sista delen i. Trevligt var det dessutom att det blev fler scener med Robin Williams som karaktären President Teddy Roosevelt än vad det blev i film nummer 2. Besviken hade jag blivit annars eftersom det sorgligt nog blev hans allra sista humorroll där han dyker upp i fysisk form.


 



ABSOLUTELY ANYTHING


Läraren Neil Clarke (Simon Pegg) upptäcker plötsligt att han har magiska krafter. Bara med en gest kan han få precis vad som helst att hända. Enda haken är att han måste se till att använda rätt ord, och att veta vad det är han egentligen vill. Misstag efter misstag leder honom till den ultimata och mest kniviga frågan som så många före honom har fruktat och haft svårt att besvara –
ska han välja flickan (Kate Beckinsale)eller hunden (Robin Williams)? Om man hoppas på många scener med Robin Willams i denna scifi komedi kommer man att bli besviken. Att göra rösten till en animerad hund är kanske inte den där mäktiga avslutningen på en lysande filmkarriär som man kan hoppas på. Men i helhet som komedi var filmen underhållande. På sätt och vis har filmen samma typ av humor som filmen "Bruce Almighty". Dock är den en blek kopia i så fall eftersom den inte har Jim Carrey i huvudrollen. Men Simon Pegg är rolig och dialogscenerna med hunden som Robin Willimas gör rösten till var kul då de dök upp.


 



Robin William R.I.P





ANNONS
Av Paul Karlsson - 7 januari 2016 04:48

IN THE HEART OF THE SEA


Nu har jag påbörjat mitt bioår 2016. Ron Howards verklighetsbaserade äventyrsfilm "In the Heart of the Sea" fick inleda det här här filmåret. Nu ska jag med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


Historien bygger på den sanna historien om valskeppet Essex som vintern 1820 attackeras av en enorm val med ett närmast mänskligt hämndbegär. Det var denna händelse som inspirerade till boken om Moby Dick. Filmen avslöjar vad som hände efter den ödesdigra attacken. Hur besättningen ledd av förste styrman Owen Chase (Chris Hemsworth) gav sig ut på en skräckfylld resa ut på havet. Där fick de möta fasor som tvingade dem till diverse otänkbara metoder för att överleva.


Det hela börjar i vanlig ordning med en förste styrman (Chris Hemsworth) som vill gå upp sig i karriären och vara kapten över ett stort skepp. Han gapar efter för mycket och vill vara förste kapten över det dyra skeppet. Han har en gravid hustru som han lämnar till ett otåligt väntande på land då han ger sig ut på havet på sin ödesdigra resa. Den här historien känner vi igen ifrån allt för många filmer. Så uppbyggnaden är inget direkt unikt. Stanna hemma hos din fru och nöj dig med det lilla ska vi tänka. Sedan ska vi introduceras lite för länge med besättningen på skeppet Essex.


Då det hela börjar med att besättningen för första gången får se en kaskelotvals bekanta stjärtfena sticka upp ibland vågorna så har man hunnit gäspa och blivit underhållen av ett gäng delfiner som dyker upp precis innan valarna. Det sker lite dramatik som jag inte tänker utveckla för er som inte sett filmen än och besättningen tar sig i land och blir varnade med något som betraktas som en havsskröna om en vit och demonisk val som tagit död på många valjägare. Detta stoppar inte besättningen.


Man kan i princip genom erfarenheter av liknande filmer som "Cast Away", "Unbroken", "Kon-Tiki" och "Life of Pi" räkna ut i vilken riktning historien är på väg. Den självklara frågan är "Vem ska man hoppas på att går levande ur striden? Valen eller människorna?". Karaktärerna på besättningen har man inte riktigt fått sympati för på grund av att de inte är skildrade med några direkt positiva egenskaper. Möjligtvis den klassiska unga tonårsgrabben som är städare på båten och inte vet vad han har gett sig in på kan man lite sympatisera med. Men den där typen av karaktär är använd på tok för många gånger i den här typen av filmer. Chris Hemsworths ledarroll i filmen är ingen man ser upp till direkt heller. Det blir istället att man dömer honom för att han väljer havet och framgången istället för sin fru och sitt kommande barn. Man håller med andra ord mest på den stora valen.


Vad vill man då ha mer av för att historien skulle kunna bli mer intressant? Mer vackra undervattensbilder på kaskelottvalar borde den inte längre så nya 3D-tekniken användas till. 3D-effekterna kunde man nämligen i den här filmen vara helt utan. Det hade istället blivit en vackrare film om man hade fått se lite välgjorda valar som inte ser ut som CGI-kreationer denna gång. Men det är som sagt en bristvara. Därav levde inte filmen "In the heart of the sea" upp till mina ganska höga förväntningar. Jag har sedan jag var liten gillat valar. Men det här blir istället en 2 timmar lång havsberättelse uppe på ytan. Gigantiska stjärtfenor och stora valar som tar höga höga hopp upp ur vattenytan eller försöker dra ner besättningen under ytan blir de enda ingredienserna man får ta del av istället.


Om det inte vore för det långt under denna på bioduken ganska överanvända berättelse finns en kärlek till äventyrsfilmer och skildringar av den typen av mänskliga dilemman som Ron Howard visat sig duktig på förut så hade betyget blivit bottennapp. Men man märker av Howards passion och glöd för det här projektet djupt under allt det tråkiga. Han har gjort bättre ifrån sig tidigare bara. En tvåa i betyg av fem möjliga ger jag filmen "In the heart of the sea". Det kunde ha blivit en trea om man hade fått se lite mer undervattensbilder som de i filmens inledning under resans gång. Nu blev det inte så. Så jag kan bara rekommendera filmen till de som inte har sett allt för många liknande havsskildringar berättas på film.

 

 

 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Vann rätt låt i Melodifestivalen 2012?
 JA
 NEJ

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ retard-messiah med Blogkeen
Följ retard-messiah med Bloglovin'

GÄSTBOK


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se