retard-messiah

Alla inlägg under december 2013

Av Paul Karlsson - 31 december 2013 02:50

RUSH


Jag har nu sett det verklighetsbaserade och actionspäckade dramat "Rush" som Ron Howard har regisserat med Chris Hemsworth i huvudrollen. Jag ska säga vad jag tyckte då jag utan att säga för mycket om intrigen har återgett handlingen.


Filmen "Rush" är ett actiondrama baserat på den ikoniska F1-föraren Niki Laudas (Daniel Brühl) spektakulära kamp mot rivalen James Hunt (Chris Hemsworth) – ett race som var nära att kosta honom livet. Det är många faror som hotar i en sådan fartfylld sport. Niki Lauda är racerföraren som bara tar risker på banan, kör lugnt i den vanliga trafiken och har ett ganska lugnt och städat liv privat. Medan James Hunt har en förkärlek för festande, brudar och själva kändisskapet utanför sporten. Dessa möts som två rivaler, värsta fiender och konkurrenter om världsmästerskapstiteln. En spännande kamp dem emellan är det som tar sin början och historien är verklighetsbaserad.


Personligen är inte jag någon sportfåne. Det kanske tillhör allmänbildningen att veta vem Niki Lauda är ändå. Men det visste inte jag. Så det var väldigt intressant att få en inblick i den värld dessa rallyförare lever i. Chris Hemsworth är jättebra i sin första lite djupare roll där hans karaktär framställs som en rockstjärna som egentligen är mjuk på insidan och inte pallar pressen. Hemsworth ger honom mänskliga drag. Den relativt okända spanskfödda tyska skådespelaren Daniel Brühl gör en för mig väldigt trovärdig gestaltning av Niki Lauda som är en lite mer krävande karaktär eftersom Lauda upplevde lite mer tragedier än James Hunt under sitt liv.


Den som tror att "Rush" är en simpel bilsportsfilm har lite rätt. Men fokuset ligger mycket mer på livet kring sporten rätt att det är en hel del välgjorda scener ifrån tävlingarna ute på körbanan. De scenerna är mycket starka precis som personporträtten. Men det som är intressantast i denna film är relationen och hur det eventuellt kommer att utvecklas mellan Lauda och Hunt.


Filmen "Rush" kan jag starkt rekommendera som en gripande verklighetsbaserad historia fylld av tragedier, men ändå finns det hopp och man får uppleva män som kämpar för att uppnå sina drömmar oavsett vad som krävs för att nå det målet. En stark trea av fem möjliga blir det till denna för sin genre väldigt bra film.

 

 

 



ANNONS
Av Paul Karlsson - 28 december 2013 22:42

SAVING MR. BANKS


Det blev lite oväntat att jag såg en film som inte ens har kommit ut i Sverige. Vilket är ganska kul för att jag då kanske blir en av de första i det här landet med att leverera en recension. Jag har sett biografin "Saving Mr. Banks" som bland annat handlar om Walt Disney och arbetet med filmen "Mary Poppins". Jag ska säga vad jag tyckte strax. Ska bara lite kort berätta om filmens handling.


När Walt Disneys döttrar bad honom göra en film grundad på deras favoritbok, P. L. Travers “Mary Poppins" gav han dem ett löfte – som han inte insåg att det skulle ta honom 20 år att införliva. I sin jakt på att komma över rättigheterna ställs Walt öga mot öga mot en helt kompromisslös författare som absolut inte har några som helst planer på att låta sin älskade magiska barnflicka misshandlas av Hollywoodmaskinen, men när boken slutar sälja och hon får ont om pengar går Travers motvilligt med på att resa till Los Angeles för att lyssna till Disneys filmplaner.

Den här filmen trodde jag att skulle fokusera mer på Walt Disney och hur han byggde upp sitt imperium som vid sidan om Pixar idag står för de mesta större succéerna inom tecknad film och mycket annat som görs på Disneys bolag. Jag blev positivt överraskad över att historien istället fokuserade på författarinnan P.L Travers och hennes motvilliga kamp mot att Disney skulle köpa rättigheterna till hennes bok "Mary Poppins". På så vis får man en vinkling som visar att det faktiskt finns en del som inte älskade allt det som Walt Disney höll på med. Och dessutom fick man ett starkt kvinnoporträtt levererat då Emma Thompson på ett propert och väldigt brittiskt vis gestaltar P.L Travers.


Parallellt med att historien om hur Disney kämpar för att filmen "Mary Poppins" ska bli av så får man pusselbitar levererade från P.L Travers barndom där man får se hur hon formades till den hon är i filmens nutid och kanske lite hintar om var inspirationen till hennes kända bok hämtades ifrån. I dessa återblickar gör Colin Farrell väldigt bra ifrån sig som Travers far.


Tom Hanks är som vanligt också en duktig skådis rätt att han hamnar lite i bakgrunden med sin gestaltning av Walt Disney eftersom det är Emma Thompson som själ showen i denna film.

Jag kan starkt rekommendera filmen "Saving Mr. Banks" som är en gripande historia med ett starkt och intressant kvinnoporträtt om en kvinna som kämpar för sina drömmar och visioner.

 

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - 26 december 2013 16:04

HUNDRAÅRINGEN SOM KLEV UT GENOM FÖNSTRET OCH FÖRSVANN


Nu har jag varit på det som blir årets sista biobesök för mig. Jag har varit och sett filmatiseringen av Jonas Jonassons bok "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Den filmen ska jag med denna recension utdela mina åsikter om. Men först lite om handlingen.


Efter ett långt och händelserikt liv hamnar Allan Karlson (Robert Gustafsson) på ett ålderdomshem i tron att det blir hans slutstation. Problemet är bara att hans hälsa fortfarande är utmärkt och dagarna blir därför alldeles för trista. När firandet av Allans hundrade födelsedag närmar sig, vilket Allan själv inte är det minsta intresserad av, tar han chansen och flyr sin tråkiga vardag.


Först och främst så gör Robert Gustafsson en brilliant gestaltning av Hundraåringen Allan Karlsson. Gubbmakeupen är väldigt välgjord. Gustafsson ger verkligen karaktär åt gamlingen på ett sätt som bara han kan. Även i Allans olika åldrar briljerar han och ger färg åt karaktären med både humor och svärta.


Alla andra skådisar är också bra men hamnar lite i skuggan av huvudpersonens stjärnglans. Den enda skådespelarprestationen som finns något att anmärka på är då Johan Rehborg dyker upp i en liten roll. Han har tagit in lite för mycket Farbror Barbro och Percy Nilegård i karaktären.


Annars levereras vad man kan förvänta sig efter att ha läst boken. Humor på gränsen till fars då handlingen utspelar sig i nutid. De scener som tillhör Allans förflutna balanserar upp filmen till en bättre helhet. Och på ett snyggt sätt har de delar av just de där historiska ögonblicken som Allan råkat uppleva kortats ner så det inte blir lika segt som i boken.
Filmen utspelas dessutom i väldigt vackra miljöer och de miljöer som ska föreställa andra länder är trovärdiga trots att de är filmade i Sverige.


Jag kan rekommendera filmen "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" som en charmig dramakomedi i "Forrest Gump" anda gjord med glimten i ögat. Mina förväntningar levde den upp till och den blir säkert bättre nästa gång man ser den. En starkt trea av fem möjliga får filmen av mig. Kunde blivit en fyra om inte en stackars söt räv får sätta sitt liv till i början av filmen.

 

 

 

Av Paul Karlsson - 12 december 2013 14:28

THE HOBBIT: THE DESOLATION OF SMAUG


Nu har jag äntligen varit och sett den efterlängtade andra delen i Peter Jacksons "The Hobbit" trilogi. Så ska jag i vanlig ordning med en recension berätta vad jag tyckte om filmen. Men först lite om handlingen.


Efter att ha lyckats överleva första etappen av resan strävar gruppen vidare mot Ensliga berget och den skräckinjagande varelsen som vilar i dess innandöme. Men innan de når sitt mål måste de ta sig igenom den förrädiska Mörkveden och ställas öga mot öga med Thranduil, kung över ett rike bestående av farliga och oförutsägbara skogsalver.
När Bilbo och hans vänner lyckats ta sig ur fångenskapen hos alvkungen når de fram till stränderna vid Sjöstaden där människorna strider för sin överlevnad i ett land känt som Smaugs ödemark - ett område som blivit fullständigt ödelagt av en enorm eldsprutande drake för många, många år sedan. Gruppen färdas österut och alltmedan Azog och hans orcher förföljer dem måste de också hålla sig utom räckhåll för ett nytt hot i Midgård - den mystiske Nekromanten som skaffat sig ett fäste vid Dol Guldur.


Den här delen av trilogin levde verkligen upp till mina förväntningar. Den lyckades till och med att överträffa förra delen. De partier ifrån förra filmen som var lite sega har nu i princip försvunnit eftersom den här delen har ett snabbare tempo och dessutom en lite mindre barnvänlig och mörkare ton vilket är väldigt positivt. En del nya karaktärer introduceras. Mikael Persbrandts som skinnbytaren Beorn är en av de nya karaktärerna. Den rollen gör Persbrandt bra. Man hade bara velat se lite mer av honom vilken man förmodligen får i nästa del istället. Evangeline Lilly som alven Tauriel är också en ny karaktär som dyker upp som dessutom inte var med i böckerna. Den karaktären är istället specialskriven för filmatiseringen. Ett väldigt smart drag tycker. En av de positivaste grejerna som har lagts till för att kunna utöka en tunn bok som "Hobbiten" till 3 filmer. Däremot kunde de ha slopat att ha med Legolas som fjantar omkring med pilbåge och skövlar Orcher. Den tvålfagre Legolas fick man nog av i original trilogin. Men denna karaktärs medverkan är det enda som finns att klaga på med filmen.


Det bjuds i vanlig ordning på samma vackra miljöer som man blivit bortskämd med i de tidigare filmerna. Tonen börjar mer och mer likna den som fanns i de andra filmerna och storyn börjar på ett väldigt effektivt sätt vävas samman med originaltrilogin. 3D-effekterna är nog de snyggaste jag har upplevt sedan jag såg "Avatar". Särskilt i scenerna där Bilbo och dvärgarna är jagade av gigantiskt stora spindlar. Samt är scenerna med draken 'Smaug väldigt snyggt gjorda. Min oro över att det skulle bli töntigt med en talande drake släcktes ganska snabbt då man hade nått den delen av filmen.


Jag kan starkt rekommendera filmen "The Hobbit: The Desolation of Smaug". Den lever upp till alla förväntningar och lyckas med bedriften att vara till och med bättre än förra filmen.

 

 

 

Av Paul Karlsson - 1 december 2013 14:56

CARRIE


Jag läste för ett tag sedan Stephen Kings debutroman "Carrie". En bok som tog upp ett ständigt aktuellt ämne. Nämligen mobbing i skolmiljö. Om en ung kvinna som träder in vuxenvärlden och det med en utanförskap som är väldigt smärtsamt och målande skildrad. Särskilt i öppningsscenen då huvudkaraktären Carrie White som i en sluten och överbeskyddad värld uppfostrats av sin religiösa fanatiker till mamma får sin första menstruation i duschen efter gymnastiklektionen bland de andra flickorna. Och hur hon i denna försenade mognad till kvinna börjar utveckla paranormala förmågor. Jag har alltså sett den andra remake som gjorts på den första kultförklarade filmatiseringen av Stephen Kings roman och ska nu säga vad jag hade för åsikter kring moderniseringen i denna filmrecension, men först lite om filmens handling i allmänhet.


Den blyga Carrie White (Chloë Grace Moretz) blir konstant mobbad och förödmjukad av sina klasskamrater och sin mamma Margaret (Julianne Moore), en religiös fanatiker med vanföreställningar. När hennes plågoandar en natt går för långt visar sig Carries övernaturliga krafter och hon slår tillbaka med full kraft.


Det går aldrig att komma ifrån att Brian De Palmas kultklassiker "Carrie" ifrån 1976 är oslagbar. Sissy Spaceks prestation som den mobbade och sköra kvinnan Carrie White är svår att toppa. Chloë Grace Moretz gör rollen bra som hackkyckling trots att hennes roll brukar vara tuffare i filmer som "Kick-Ass" och "Let Me in". Och även Piper Lauries porträtt av överdrivet religiösa mamman gjordes på ett trovärdigt och högst psykotiskt sätt i originalfilmen. Men Julianne Moore är en väldigt begåvad skådespelerska och hon för in precis samma galenskap i karaktären. Det är härligt att se henne spela ut hela sitt register på detta vis. Och det är ju just relationen mellan Carrie och henne mamma Margaret som är den intressanta delen i denna tolkning.


Mobbingtemat är förvisso alltid lika aktuellt, men så mycket har egentligen inte uppdaterats kring det i historien. Det enda nytillskottet är mobiler och internet som gör det möjligt att fortsätta mobbingen utanför skolans murar. Annars är allt sig likt och de andra tonåriga skådespelarna gör inte direkt några prestationer som kommer att gå till världshistorien. Det är Moretz och Moore som är de starkast skinande stjärnorna i denna film. Förövrigt är historien inte direkt ändra. Carries paranormala förmågor är kryddade med mer ljud och mer trovärdiga effekter bara. Utöver det är allt som vanligt och alla de klassiska scenerna som tex grisblodsscenen är med. Och så är förstås menstruation scenen med i början. Dock är den mindre naket som syns eftersom sådant inte är så kontroversiellt som det var på 70-talet. Finalen av filmen är väldigt mäktig också. Hatet man ser i Chloë Moretz ögon då hon släpper sina paranormala förmågor fria är något man verkligen tror på. Hon totalt personlighet från en svag hackkyckling till en väldigt tuff och farlig brud.


Jag kan rekommendera den här remaken. Den är inte sämre än originalet. Den känns bara inte så direkt nyskapande när var och varannan ungdomsfilm nu för tiden handlar om tonåringar som slår tillbaka med magiska förmågor. Men den filmen "Carrie" är om inte annat väldigt sevärd pga av Chloë Grace Moretz och Julianne Moore i huvudrollerna. Så jag tycker inte att någon som gillade den gamla filmen eller Stephen Kings debutroman bör missa denna film.

 

 

 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Vann rätt låt i Melodifestivalen 2012?
 JA
 NEJ

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ retard-messiah med Blogkeen
Följ retard-messiah med Bloglovin'

GÄSTBOK


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se