TRANSFORMERS: RISE OF THE BEASTS

Michael Bay satte år 2007 ribban högt med en nyskapande teknik där vi fick se snälla robotar ifrån yttre rymden förvandlas till bilar och andra fordon under sin exil på planeten Jorden för att sedan lära sig att lita på och samarbeta med människor. Detta medan det också dök upp onda robotar som ville ta över vår planet. Franchisen var baserad på leksaker ifrån 80-talet som i sin tur blev en tecknad serie. Så nostalgikänslan var hög och blandades effektivt med modern tid. Detta funkade i två filmer. Sedan började filmerna bli sämre och sämre. Nu har ett nytt försök gjorts med filmen “Transformers: Rise of the Beasts” som jag har varit och sett på bio. Jag ska nu med denna filmrecension berätta lite vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

"Transformers: Rise of the Beasts" tar med publiken på ett globalt 90-talsäventyr med Autobots och introducerar en helt ny sorts Transformer – Maximals – som blir deras allierade i den pågående striden på jorden.

Efter en dalande kvalitet på “Transformers” filmer så var inte mina förväntningar skyhöga. Jag har sett alla “Transformers” filmer på bio. Filmerna började tappa det redan i Michael Bays tredje film. I den fjärde var det helt nya skådespelare. Därefter kom en märklig film som hette “Transformers: The Last Knight” och gjorde ett misslyckat försök att väva in historien om King Arthur i “Transformers” världen. Sedan kom ett lyft med spin-off filmen om Autoboten Bumblebee. Det var en kärleksfull familjefilm med 80-tals feeling och hjärtat på det rätta stället av en annan regissör. Med “Transformers: Rise of the Beasts” spinner man lite vidare på samma fungerande koncept. Fast istället för 80-tal blir det nu 90-tals nostalgi med referenser till den tidseran. Och överraskande nog blev filmen bättre än jag hade förväntat mig. Tidigare har det varit den eviga kampen mellan Autobots och Decepticons som stått i fokus. Så att lägga till en ny robotgrupp som kallas Maximals och kan förvandlas till djur kändes ganska fräscht. Det ger robotarna nya men välbekanta rörelseförmågor. Det bjuds såväl på nya som gamla karaktärer. Optimus Prime och Bumblebee står för igenkänningen. Och djurrobotarna och deras fiender är nytillskotten. Autoboten Mirage står för mycket av filmens komik. Detta är alltså inte helt oväntat de datorskapade robotarnas film. När det kommer till skådespelare som syns i mänsklig skepnad så satsas det på mångfald vilket inte är mig emot. Skådisarna Anthony Ramos och Dominique Fishback som inte är vita skådisar är filmens affischnamn. De gör sina roller bra. Lite tråkigt och anonymt känns det dock med skådisar som jag inte har någon susning om vilka de är. Men det är inget problem för mig. Filmen är underhållande och de två skådisarna gör vad som förväntas av dem.

Sammanfattningsvis så är “Transformers: Rise of the Beasts” en plikttrogen blockbusterfilm ämnad för popcornpubliken. Action, nostalgi och Science Fiction mixas som vi är vana vid i denna franchise utan att det känns för mycket som en upprepning. Man får skratta och även känna spänning i den intrig som skapas då nya figurer tillkommer. Filmen “Transformers: Rise of the Beasts” får en stark trea av fem möjliga av mig i betyg.

THE FLASH

Efter uppskjutna premiärer och en huvudrollsinnehare som satt projektet på spel så har nu äntligen DC Comics filmen "The Flash" fått sin uppskjutna biopremiär. Jag har varit och sett filmen och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.

Barry (Ezra Miller) använder sina superkrafter och reser tillbaka i tiden för att ändra sitt förflutna. Men när han försöker rädda sin familj påverkar han framtiden. Barry fastnar i en ny verklighet där General Zod (Michael Shannon) har återkommit och hotar med förintelse. Nu finns det ingen superhjälte som kan hjälpa honom. Hans enda chans är om han lyckas lirka en väldigt annorlunda Batman (Michael Keaton) ur sin pension och rädda en fängslad Kryptonian (Sasha Calle). För att rädda världen han är i och för att kunna återvända till sin framtid måste han springa för livet. Om han gör den ultimata uppoffringen så kommer han kanske att kunna återställa universum.

Filmen “The Flash” har haft en brokig resa till bioduken som till stor del är befläckad av huvudrollsinnehavaren Ezra Millers långa lista av brott som han har gjorts sig skyldig till. Något som har grusat produktionen till den grad att det inte var en självklarhet att filmen skulle bli av överhuvudtaget. Men nu har den till slut nått bioduken. Och man kan tycka vad man vill om den saken med tanke på att vissa andra skådisar i en liknande situation har blivit svartlistade och i vissa fall blivit ersatta med andra skådisar. Men Ezra Miller gör bra ifrån sig i rollen som The Flash och alteregot Barry Allen och det är underhållande att se honom spela två alternativa versioner av karaktären i olika åldrar. Så hans prestation i filmen finns det inget att anmärka på. Det enda negativa man kan anmärka på i filmen “The Flash” är att specialeffekterna inte ser så snygga ut emellanåt, Men annars får man det man förväntar sig. Ett fartfyllt superhjälteäventyr kryddat med en hel del humor, multiverse och tidsresor.

Filmen försöker vinna väldigt mycket på samma koncept som filmerna "Spider-Man: No Way Home" och "Doctor Strange in the Multiverse of Madness". Att via multiverse temat ta oss till parallella universum där tidigare versioner av etablerade superhjältar dyker upp. I det här fallet Batman och Superman i ett gäng olika versioner som jag inte ska avslöja pga det är en av filmens stora överraskningar. Men vad som inte är direkt någon hemlighet är att Michael Keaton återkommer som sin version av Batman ifrån Tim Burtons filmer om karaktären. Keatons återkomst som Batman är det bästa med den här filmen och det är det som höjer betyget. Utan det här nostalgiska återvändandet av gamla karaktärer så hade nog filmen förlorat mycket av sin charm och därmed fått ett lägre betyg.

Men sammanfattningsvis så ros det hela i land till en bra helhet. Multiverse och tidsresor kan lätt spåra och det kan vara svårt att hänga med då det hoppas i tidslinjer och olika parallella universum. Men i det här fallet är det inte direkt komplicerat att hänga med. Man får det man förväntar sig och hel del överraskningar i form av välkända karaktärer som dyker upp i små cameos. Dessutom får man möta en ny Supergirl spelad av Sasha Calle som skänker något nytt och bra till historien. Mitt betyg till filmen “The Flash” är 4/5.

THE BOOGEYMAN

Stephen Kings 15 sidor korta novell “The Boogeyman” har nu varit en inspirationskälla till en skräckfilm med samma titel. Jag har nu varit på bio och sett den och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

Gymnasieeleven Sadie Harper (Sophie Thatcher) och hennes yngre syster Sawyer (Vivien Lyra Blair) sörjer sin nyligen bortgångna mamma och får inte mycket stöd från sin pappa Will (Chris Messina), en terapeut som sörjer på sitt sätt. När en desperat patient (David Dastmalchian) oväntat dyker upp i deras hem för hjälp, lämnar han efter sig en skrämmande övernaturlig varelse som livnär sig på sina offrens lidande.

Inför den här filmen så läste jag Stephen Kings novellsamling "Nightshift" som novellen "The Boogeyman" på 15 sidor förekommer i. I den novellen berättas historien om en man som uppsöker en terapeut och berättar att det är en monster ifrån garderoben som har dödat hans fru och barn. Ingen tror på den osannolika historien och misstänker honom för morden. Det är utgångspunkten filmskaparna till den här filmatiseringen har att göra film av. Därav har de ganska fria händer att skapa fritt utifrån det källmaterialet. Filmen "The Boogeyman" använder sig av grundidén i novellen. En man uppsöker en terapeut för att berätta samma historia som i boken om ett monster som har dykt upp och dödat patientens barn på natten. Men i filmen är det bara den händelse som inleder filmen. Patienten dör i terapeutens hus. Och därefter börjar mystiska saker hända.

Utifrån ett ganska minimalt grundmaterial byggs därav intrigen på och får en bättre helhet. Den kusliga stämningen filmen igenom är på topp och man sitter på helspänn hela tiden inför vad som ska hända härnäst. Väldigt stämningsfullt är det att större delen av skräckmomenten utspelar sig i mörklagda rum så att man aldrig vet vad som lurar där i mörkret. Filmen fyller med andra ord sin funktion med kusliga scener och tillfällen då man hoppar till i biostolen. Men det är inte bara en läskig historia om monster som dyker upp ur mörkret. Det är även en fin historia om sorgarbete och olika vägar att hantera förlusten när någon närstående har gått bort.

Sammanfattningsvis så har det av Stephen Kings korta novell skapats en film som både skrämmer och berör. Den följer inte grundligt händelseförloppet i novellen, men materialet är utfyllt med ingredienser som enligt min uppfattning gör storyn bättre och mer intressant. Och den unga skådespelerskan Sophie Thatchers begåvning i rollen som Sadie Harper gör bara filmen ännu mer intressant att se. "The Boogeyman" lär nog inte bli ihågkommen som den bästa och mest skrämmande Stephen King filmatiseringen. Men det är en skräckfilm som berör. Mitt betyg till filmen "The Boogeyman" är en stark trea av fem möjliga.

NIGHTSHIFT

Stephen King är en författare som givit oss många gastkramande skräckhistorier såväl som science fiction och dramahistorier. Oftast I romanform och I många fall väldigt tjocka sådana. Han är en mästare på karaktäresbeskrivninar och att plasera dessa karaktärer I en målande miljö som skapar helhet och spänning som trappas upp under lång tid och gör att man framåt slutet inte kan lägga ifrån sig hans böcker. Nu har jag för första gången läst en av hans många novellsamligar. “Nightshift” heter den roman jag nu har läst pga att skräcknovellen “The Boogeyman” som inom kort är högaktuell på bio är en av dessa 20 noveller som finns I boken.Jag ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte om denna bok och upplevelsen att läsa kortare berättelser än vad man är van vid av denna ikoniska författare. Först inledsboken med skräcknovellen “Jerusalems Lot” som handlar om Charles Boone som återvänder till sitt gamla släkthus som ligger lite utanför den ökända stadaen “Jerusalem´s Lot. Huset bär på ett ödesdiget förflutet och när Charles Boone börjar att forska vidare så leder detta honom till “Jeruslems Lot”. Den här inledande novellen är lite av en prequel till romanen “Salem´s”. Novellen har fått en filmatisering I form av serien “Chapelwaite” med Adrien Brody I huvudrollen. Därefter är det novellen “Nightshift” som följer. Det är en novell som fokuserar på rädslan för råttor. Historien utspelar sig på en gammal frabrik som ett gäng människor får I uppgift att rensa. Vad de inte vet är att det lever blodtröstgar råttor där som lever på människokött. Den novellen tillhör inte en av Stephen Kings starkaste. Men man läste med intresse då historien pågick och jag såg även kalkonfilmen till filmatisering som heter “Graveyard Shift” när jag hade läst klart novellen. Bokens tredje novell är "Night Surf" som verkar ha anknytning till Stephen King romanen "The Stand" eftersom den handlar om viruset Captain Trips som är det viruset folket i den boken dör av om de inte är immuna. Som alltid så är det trevligt när Stephen King bjuder på sådana referesner till tidigare böcker. Historien hände det dock inte så mycket I. Så den var ganska snabbt bortglömd när man tog sig vidare I novellsamlingen. Efter den korta novellen kastas man in I storyn "I am the doorway" som handlar om en rymdresa till Venus som får ödesdigra konsekvenser. En intressant novell som snuddar vid genren science fiction som Stephen King varit inne på en hel del i några av sina romaner. Efter det lilla rymdäventyret så får vi lära känna en blodtröstig mangel som lever på mänskliga själar. En mycket fånig historia som fått en filmatisering gjord av “The Texas Chainsaw Massacre” regissören Tobe Hooper med “Nightmare on Elm Street” skådisen Robert Englund I en av rollerna. Man läser med spänning när historien pågår. Men man känner att det inte dirket är något av Kings bästa verk. Därefter kommer romanen som var huvudskälet till att jag tog mig an läsningen av den här novellsamlingen. Nämligen novellen “The Boogeyman” som har fått en filmatisering som jag antar att är ganska fritt baserad på Stephen Kings historia. Den handlar om en man som sitter hos terapeut då hans fru och barn har blivit brutalt mördade och han är den huvudmisstänkte för morden. Han påstår ett monster ifrån garderoben är skyldig till dåden. Och det är lite oklart om han pratar sanning eller ej. I filmen som jag I skrivande stund ska se på bio ikväll får man intrycket ifrån trailern av att det finns ett monster I garderoben. Sedan hur fritt baserad filmen är på novellen ska bli själva överraskningen när man ser filmen.
Fortsättning följer. Skriver klart recensionen vid ett senare tillfälle och berättar vad jag tyckte om de återstående novellerna. Samt fixar eventuella slarv och stavfel I texten. Vill bara få ut inlägget innan jag ser filmen och redigerar jag och lägger till I efterhand.