THE BOOGEYMAN

Stephen Kings 15 sidor korta novell “The Boogeyman” har nu varit en inspirationskälla till en skräckfilm med samma titel. Jag har nu varit på bio och sett den och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

Gymnasieeleven Sadie Harper (Sophie Thatcher) och hennes yngre syster Sawyer (Vivien Lyra Blair) sörjer sin nyligen bortgångna mamma och får inte mycket stöd från sin pappa Will (Chris Messina), en terapeut som sörjer på sitt sätt. När en desperat patient (David Dastmalchian) oväntat dyker upp i deras hem för hjälp, lämnar han efter sig en skrämmande övernaturlig varelse som livnär sig på sina offrens lidande.

Inför den här filmen så läste jag Stephen Kings novellsamling "Nightshift" som novellen "The Boogeyman" på 15 sidor förekommer i. I den novellen berättas historien om en man som uppsöker en terapeut och berättar att det är en monster ifrån garderoben som har dödat hans fru och barn. Ingen tror på den osannolika historien och misstänker honom för morden. Det är utgångspunkten filmskaparna till den här filmatiseringen har att göra film av. Därav har de ganska fria händer att skapa fritt utifrån det källmaterialet. Filmen "The Boogeyman" använder sig av grundidén i novellen. En man uppsöker en terapeut för att berätta samma historia som i boken om ett monster som har dykt upp och dödat patientens barn på natten. Men i filmen är det bara den händelse som inleder filmen. Patienten dör i terapeutens hus. Och därefter börjar mystiska saker hända.

Utifrån ett ganska minimalt grundmaterial byggs därav intrigen på och får en bättre helhet. Den kusliga stämningen filmen igenom är på topp och man sitter på helspänn hela tiden inför vad som ska hända härnäst. Väldigt stämningsfullt är det att större delen av skräckmomenten utspelar sig i mörklagda rum så att man aldrig vet vad som lurar där i mörkret. Filmen fyller med andra ord sin funktion med kusliga scener och tillfällen då man hoppar till i biostolen. Men det är inte bara en läskig historia om monster som dyker upp ur mörkret. Det är även en fin historia om sorgarbete och olika vägar att hantera förlusten när någon närstående har gått bort.

Sammanfattningsvis så har det av Stephen Kings korta novell skapats en film som både skrämmer och berör. Den följer inte grundligt händelseförloppet i novellen, men materialet är utfyllt med ingredienser som enligt min uppfattning gör storyn bättre och mer intressant. Och den unga skådespelerskan Sophie Thatchers begåvning i rollen som Sadie Harper gör bara filmen ännu mer intressant att se. "The Boogeyman" lär nog inte bli ihågkommen som den bästa och mest skrämmande Stephen King filmatiseringen. Men det är en skräckfilm som berör. Mitt betyg till filmen "The Boogeyman" är en stark trea av fem möjliga.