LAST CHRISTMAS

Nu så här lite innan jul tänkte jag att en film med lite julstämning kunde vara skönt att sitta och värma sig till inne i biomörkret då det utomhus råder ett grått och kallt novembermörker som aldrig tycks ta slut. Vad vore då bättre än en romantisk komedi insprerad av popikonen George Michaels låtar. Dessutom med "Game of Thrones" stjärnan Emilia Clarke som ett charmigt yrväder som söker kärleken i ett snöigt julupplyst London. Inget borde kunna gå fel med henne i en romantisk komedi om att finna sin själsfrände i juletid. Om jag anser att filmen "Last Christmas" har lyckats ska jag tala om med denna recension, men först lite om filmens handling. 

Kate (Emilia Clarke) ränner runt i London och tar en massa dåliga beslut till ljudet av bjällrorna på hennes skor. Ytterligare en irriterande följd av hennes jobb som tomtens medhjälpare i en året runt öppen julaffär. När Tom (Henry Golding) dyker upp i Kates liv verkar han för bra för att vara sann och han genomskådar många av hennes känslomässiga barriärer. Fast London, under julen, förvandlas till världens mest underbara stad, verkar ingenting fungera för de här två. Men ibland måste du bara låta saker hända, lyssna på ditt hjärta och hysa lite hopp.

Om man bortser ifrån Emilia Clarkes oemotståndliga charm som man fick se prov på i filmen "Me Before You" så var det när jag fick höra om George Michael influenserna som intresset för filmen växte. Emilia Clarke levererar. Hon är så där oemoståndligt charmig som bara hon kan. Emilia Clarkes karaktär är en riktig virrpanna och man får veta att hon drömmer om en musikkarriär. Samt har hon George Michael som idol. Hon missar auditions och kan inte passa sina arbetstider i julaffären som hon arbetar i. Hon har ett glatt och bemötande humör. Men innerst inne känner hon sig ensam efter en olycka som hon med nöd och näppe överlevde.

När väl kärleken dyker upp i form av Tom (Henry Golding) som till en början verkar vara hennes raka motsats. Han är rena svärmorsdrömmen, tar henne till romantiska platser och hon känner det som att hon träffat sin själsfrände. Tom visar sig ha ett mystiskt nattjobb där han hjälper hemlösa, men när Kate i sitt sökande efter honom märker att ingen med det namnet finns på platsen så börjar hon komma till insikt om att något inte stämmer. 

Filmen "Last Christmas" bjuder på en twist i filmets slut som man kanske kan lista ut om man är uppmärksam eller om man kan texten på George Michaels låt som har gett filmen sin titel. Någon djupare anknytning till George Michaels musik uppfattade inte jag. Men filmen är ganska fin i sin julutsmyckning och man får verkligen julkänsla. Dock har man allt för många gånger sett den här typen av romantiska filmer. Gillar man filmer som "Bridget Jones's Diary" och "Love Actually" så kommer man nog att gilla denna charmiga komedi som på ett halvlyckat sätt försöker att influeras av de filmerna. Mest lik är filmen en annan julfilm som heter "Noel (Ängel i New York)", men till skillnad från den filmen så fokuserar "Last Christmas" mer på två karraktärer än en massa sidohistorier om många karaktärer. I det långa loppet tycker att filmen lyckas charma. Det finns andra karaktärer också runt omkring kärleksparet. Exempelvis Emma Thompson som är rolig som Kates mamma med en östeuropeisk accent. Men all charm och julstämning räcker inte hela vägen och twisten i slutet blir en aha-upplevelse. Men man blir inte direkt överraskad och kan man refrängen i Wham låten "Last Christmas" så kan man lista ut hur kärlekshistorien kommer att sluta. Men visst det är ett ganska vågat slut. En svag trea av fem möjliga kan filmen vara värd i alla fall. Emilia Clarke går det inte att komma ifrån att är väldigt söt och charmig att titta på. Och julstämningen är på topp. Så som sagt 3/5 är mitt betyg till filmen "Last Christmas". 

https://www.discshop.se/filmer/dvd/last_christmas/P166710

https://cdon.se/film/last-christmas-49719394

JAG KOMMER HEM IGEN TILL JUL

Julfilmen "Jag kommer hem igen till jul" med Peter Jöback i huvudrollen har jag varit och sett på bio. Det skedde för över en vecka sedan. Men eftersom min dator krashade då jag kom hem efter biobesöket så kommer en recension där jag berättar vad jag tyckte om filmen först nu när jag sitter framför min nyinköpta dator. Men först lite om filmens handling. 

Världsstjärnan Simon (Peter Jöback ) kommer hem till Sverige för att fira jul. I det lilla samhället han växte upp arrangerar hans bror Anders (Johannes Kuhnke ) den årliga julkonserten och Simon har övertalats att vara med. Anders, som alltid levt i skuggan av sin bror, är inte helt nöjd med detta. Simon däremot tar lätt på det hela, tills gamla minnen väcks till liv och han konfronteras med begravda familjehemligheter.

Vid första anblicken när man tittar på filmaffischen till filmen "Jag kommer hem till jul" så förväntar man sig en glad julkomedi med mycket humor och musik. Eller något i stil med "Tomten är far till alla barnen". Istället blir det lite Kay Pollaks "Så som i himmelen" möter Lars von Triers "Festen". Alltså musik och återvändande stjärna ifrån utlandet till hembygden där han växte upp som får göra upp med sitt förflutna och de familjehemligheter som inte är uppklarade. Jag blev väldigt positivt överraskad av detta upplägg. Inget ont om Jöback och musikaler. Två saker som jag verkligen älskar. Men så nyskapande är det kanske inte att låta dessa två element figurera i julsammanhang. Men fördomarna raseras genast då det istället är en film om vad som döljer sig bakom den vackra familjefasaden och den påtvingat ångestladdade julstämning man tvingas att handskas med varje år. Det avhandlas jultraditioner på löpande band i filmen som utspelar sig några dagar innan jul och räknar ner till julafton. Peter Jöbacks karaktär Simon får återuppleva sin bardom och att inget har förändrats. Allt som är mörkt och jobbigt att prata om ska tystas ner tills julen är över och helst tills Simon har åkt hem igen. Men som man kanske kan vänta så kommer familjehemligheterna upp till ytan och julen blir inte så sockersöt och pepparkaksdoftande som alla hade väntat sig. 

Att Peter Jöback är en naturbegåvning som får all kroppsbehåring att resa sig har man sett bevis på i åtskilliga i klipp ifrån musikaler som han har medverkat i. Men i en huvudroll i en film har jag aldrig sett honom agera förrut. Och han visar sig vara en mycket bra skådis. Att barndomsupplevlserna sägs vara självupplevda ger bara mer styrka och svärta åt hans skådespeleri och det känns väldigt fint och hjärtskärande att se honom öppna sig och visa sin skörhet. Filmen är hans show, men för den sakens skull är det inte hans enmansshow. Alla filmens skådisar får ta plats på sitt vis. Johannes Kuhnke som brodern Anders som fått leva i Simons skugga och försöker att hålla ihop fasaden både med kyrkokören och familjelivet gör det trovärdigt. Loa Falkman sticker ut som skämtaren vid familjejulbordet. Anja Lundqvist och Rennie Mirro är övertygande som det selfie-fotande paret som inte vill inse att de kanske inte borde vara ett par. Jennie Silfverhjelm är riktigt bra som Anders fru som inte trivs med det dubbelliv hon tvingas leva pga familjehemligheterna. Och Suzanne Reuter som den cancersjuka mamman till bröderna får briljera i sin gestaltning av en karaktär som växer mer och mer under resans gång.   

Filmen "Jag kommer hem till jul" är en fin film som har justämning, men den ger även en bitter smak av ångest vilket ger en bra balans. Ibland kan man ana vad som komma skall. Så för den vane filmtittaren så kan kanske storyn bli något förutsägbar om man bortser ifrån den stora tvisten med familjehemligheten som ska uppdagas i filmens slut. Jag fick vad jag förväntade mig och lite till när jag såg filmen. Så mitt betyg är en stark fyra av fem möjliga.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/jag_kommer_hem_igen_till_jul/P166560

DOCTOR SLEEP

Filmatiseringen av Stephen Kings bok “Doctor Sleep” som är en uppföljare på skräckklassikern “The Shining har nu haft premiär. Jag har varit och sett den och ska med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

Efter skräckupplevelserna på Overlook hotel har Danny Torrance (Ewan McGregor) nu blivit vuxen. När han träffar en ung flicka (Kyliegh Curran) som precis som han verkar ha magiska krafter bestämmer han sig för att skydda henne från Rose the Hat (Rebecca Ferguson), ledaren för kulten The True Knots, som jagar personer som Danny och den unga flickan i sin strävan efter odödlighet.

Filmen “Doctor Sleep” är framför allt en uppföljare på Stanley Kubricks film “The Shining”. Den filmen har ett annorlunda slut jämfört med Stephen Kings roman som är förlagan till filmen. I boken “The Shining” brinner Overlook Hotel ner och Jack Torrance omkommer i branden medan hotellet klarar sig i filmen och Jack Torrance fryser ihjäl utomhus. Den här filmatiseringen av uppföljarromanen “Doctor Sleep” tar vid efter slutet i filmen. Alltså finns Overlook Hotel kvar vilket det inte gör i boken. Så denna förändring får man ha överseende med om man har läst boken. Samt har slutet ändrats i filmen. Det blir lite förvirrande med dessa ändringar eftersom jag har läst boken, men det är bara att gilla läget och acceptera de förändringarna.

Men bortsett från de där förändringarna tycker jag att filmen lyckas med att frambringa samma känsla som boken. Det är intressant att få ta del av vad som hände Danny Torrance efter händelserna på Overlook Hotel och karaktären är väldigt briljant gestaltad av Ewan McGregor. Men när det kommer till skådespelarprestationer så är det Rebecca Fergusons show. Hon gör en riktigt obehaglig och bra gestaltning av filmens kvinnliga skurk Rose The Hat. En scen där hon mördar en pojke bland annat ger en hel del obehag. Hennes gestaltning av Rose The Hat är den bästa gestalningen av en kvinnlig Stephen King karaktär som gjorts sedan Kathy Bates underbart obehagliga gestaltning av Annie Wilkes i filmen “Misery”.

Karaktärerna har fått mer djup än de har i Kubricks version av “The Shining” där de blev ganska platta och intetsägande jämfört med i boken vilket gör att man får mer sypmati för karaktärerna denna gång. Historien är väldigt spännande från början till slut och den 2 och en halv timme långa speltiden känns aldrig seg. Återkomsten till Overlook Hotel känns mäktig även om den känns lite påklistrad eftersom den egentligen inte finns med riktigt i boken. Men det är ändå häftigt att få återvända dit och historien vävs på ett effektivt sätt samman med händelserna i “The Shining”. Så jag kan ha överseende med de där ändringarna trots att jag inte tycker om när de ändrar för mycket ifrån litterära förlagor. Bokens story förmedlades ändå ganska bra och fick med både lite av Stephen King och Stanley Kubrick på samma gång. Jag känner mig sammanfattningsvis nöjd med den filmatisering man fick och jag kan verkligen rekommendera den. 4/5 är mitt betyg till filmen “Doctor Sleep” som jag känner att är en väldigt lyckad Stephen King filmatisering.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/doctor_sleep/P166470

https://cdon.se/film/doctor-sleep-49258240