BARBIE

Nu har den ikoniska dockan Barbie fått sin egna live-action film med Margot Robbie i titelrollen. Jag har varit på bio och sett filmen “Barbie” och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.

Allt är perfekt i Barbieland. Varje dag blir till en perfekt dag för Barbie (Margot Robbie) tills en existentiell kris plötsligt dyker upp och en reva uppstår mellan Barbieland och vår värld. Det blir upp till Barbie att lösa problemet. Den verkliga världen visar sig inte vara som Barbie tänkt sig. Alla jämställdhetsproblem är inte alls lösta. Männen kommer med sexistiska kommentarer och Barbie fylls av en känsla hon aldrig haft förut. Hon får veta att den känslan heter ångest. Dessutom beskylls hon för skeva kroppsideal, konsumism och kapitalism. Ken (Ryan Gosling) som blivit Barbies följeslagare till får värld upptäcker däremot till sin glädje en värld som till skillnad ifrån Barbieland styrs av män.

När den kända dockan Barbie som förekommit i de flesta flickrum skulle få en egen film så trodde jag att det skulle röra sig om en film riktad till barn. Så är lyckligtvis inte fallet. Istället levererar regissören Greta Gerwig en intressant samhällssatir som ifrågasätter de kroppsideal vi har idag och vilka signaler den stereotypa Barbiedockan sänder ut till de flickor som hon tillverkats för. Vi tas med till den färgsprakande, rosa värld där Barbie lever sitt perfekta liv som till en början verkar vara bekymmersfritt. Och senare får den världen möta vår egen inte fullt så färgsprakande och perfekta värld. Detta blir en intressant kontrast att bevittna då två världar möts och krockarna som sker kring fantasi och verklighet är väldigt underhållande att ta del av. Margot Robbie är gör ett strålande jobb när hon gestaltar Barbie. Härligt är det också att se Ryan Gosling i sin gestaltning av Barbies manliga motsvarighet Ken. Gosling har man mest fått uppleva i ganska nertonade roller och här får man se en helt annan sida av honom där han visar sig vara ett komiskt geni vilket är en fröjd att uppleva.

I det stora hela är filmen “Barbie” en film som tar upp viktiga samhällsfrågor kring ideal. Men samtidigt är det en väldigt underhållande komedi där det bjuds på många skratt, minnesvärda musikal och dansnummer. Samhällsfrågor och en rosafärgad värld fylld av sång, dans och glädje visar sig bli en bra kombination i sin helhet. Det bjuds också uppdykanden av bland annat skådisar som John Cena, Kate McKinnon, Simu Liu och Will Ferrell som stjäl showen i de scener de medverkar i. Jag gillade verkligen upplägget i filmen Barbie där ett djupt budskap lindas in i ett mer humoristiskt upplägg och jag fylldes av glädje när jag såg filmen. Mitt betyg är en fyra av fem möjliga.

MISSION: IMPOSSIBLE - DEAD RECKONING PART ONE

Nu har Tom Cruise storslagna sjunde “Mission Impossible” film som på grund av pandemin fått en allt annat än enkel väg till bioduken haft sin premiär. Filmen som har fått titeln “Mission: Impossible - Dead Reckoning Part One” har jag nu varit och sett och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

Ethan Hunt (Tom Cruise) och hans IMF-team ger sig ut på sitt farligaste uppdrag hittills: att spåra upp ett fruktansvärt nytt vapen som hotar hela mänskligheten, innan det hamnar i orätta händer. När kontrollen över framtiden och världens öde står på spel, och mörka krafter från Ethans förflutna närmar sig, börjar ett dödligt race runt hela världen. Konfronterad av en mystisk, allsmäktig fiende, tvingas Ethan inse att inget kan vara viktigare än hans uppdrag – inte ens de människor vars liv han bryr sig mest om.

Jag kan inte säga att jag någonsin har varit en ett fan av filmer om hemliga agenter som James Bond Jason Bourne osv, men av någon märklig anledning har Tom Cruise “Mission: Impossible” filmer alltid legat mig varmt om hjärtat vilket jag verkligen märkte nu när jag inför den här sjunde filmen plöjde igenom all de 6 föregående filmerna. Alla de sex filmerna innehåller ren och skör underhållning i toppklass. Man märker verkligen av Tom Cruise och hela filmteamets stora passion för att leverera den bästa möjliga filmupplevelsen för tittaren. Det är inget som har förändrats i den sjunde filmen “Mission: Impossible - Dead Reckoning Part One”. Filmens speltid på ca 2 timmar och 40 minuter lät som ett risktagande innan man hade sett filmen. Det är en lite väl mastig speltid för en simpel actionfilm. Då gäller det verkligen att man fyller filmen med intriger som gör att tittaren inte har tråkigt. Det lyckas verkligen “Mission: Impossible - Dead Reckoning Part One” med. Filmen är fylld av spektakulära actionscener som man kan se som några av de maffigaste som filmhistorien har att erbjuda. Spänningen är ifrån filmens första scen på helspänn vilket gör att man som tittare aldrig har tråkigt. Att filmen har orden “Part One” i sin titel hintar om att detta bara är en halv story man ska få berättad vilket på förhand gav viss oro om att filmen skulle kännas okomplett. Men så är inte fallet. Filmen står sig själv utmärkt på egna ben som en fristående film. En hint om att historien fortsätter får man förstås när filmen nått sitt slut, men det är inget som påverkar helheten och gör filmen okomplett. Det som känns lite originellt och nyskapande för just “Mission: Impossible - Dead Reckoning Part One” är att filmens bad guy denna gång inte är en fysisk person. Den här gången är det istället AI som Ethan Hunt och hans team får tampas med vilket är en lite annorlunda twist i sammanhanget i dessa tider då AI är ett hett samtalsämne.

Jag blev väldigt positivt överraskad av “Mission: Impossible - Dead Reckoning Part One” och att en film ur en genre som jag inte brukar var direkt imponerad av håller en sådan toppklass och levererar till 100%. Det är dessutom härligt att ytterligare en gång få se såväl gamla som nya karaktärer leverera i denna actionfest där alla involverade har gjort sitt yttersta för att ge oss en mäktig bioupplevelse. Skådespelerskan Hayley Atwell är dessutom ett trevligt tillskott i den här filmen som näst intill stjäl showen och överglänser Tom Cruise. Det här är den bästa “Mission: Impossible” filmen så här långt. Så nu längtar jag bara tills nästa film i serien. 5/5 är mitt betyg till filmen “Mission: Impossible - Dead Reckoning Part One”.

NO HARD FEELINGS

Jennifer Lawrence är högaktuell på bio med en romantisk komedi som heter “No Hard Feelings”. Den filmen har jag nu varit och sett. Jag ska därmed med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.

När Maddie (Jennifer Lawrence) ställs inför att förlora sitt barndomshem ser hon en intressant platsannons. Några rika curlingföräldrar letar efter någon som kan "dejta" deras introverta 19-årige son, Percy (Andrew Barth Feldman), innan han börjar på college. Till sin förvåning upptäcker Maddie snart att den udda Percy inte är som han verkar och att dejtandet kommer att bli mer komplicerat än hon hade kunnat ana.

För Oscarsvinnaren Jennifer Lawrence som för många är mest känd för sin huvudroll i “The Hunger Games” trilogin så har det genom åren blivit mest tunga och dramatiska roller eller roller i traditionella blockbuster filmer. Därav lät det intressant att för första gången se henne i en romantisk komedi där hon gör en roll som är ganska långt ifrån de roller hon har gjort tidigare. Det var anledningen till att filmen “No Hard Feelings” lockade mig till biografen och romantisk komedi visade sig vara ett en genre som Jennifer Lawrence verkligen passade för. Det var väldigt underhållande att se henne pröva ny mark. Temat att en kvinna får betalt för för att dejta en i jämförelse med henne minderårig kan tyckas vara ett kontroversiellt tema som också har skapat en del reaktioner kring den här filmen. Men relationen mellan filmens huvudkaraktärer är ganska oskyldig. Så någon anledning till dessa negativa reaktioner finns inte. Dock kan historien tyckas ganska förutsägbar. Det har gjorts många romantiska filmer där kärlekspar möts på falska premisser och det sedan uppstår kärlek eller vänskap på riktigt. Så temat känns inte direkt obekant. Men detta räddas mycket av Jennifer Lawrence charm och den kemi hon har med sin relativt okända motspelare Andrew Barth Feldman. Det märks dessutom att Jennifer Lawrence stormtrivs med att göra denna för henne annorlunda roll och det sprider energi över hela filmen. Hon och Andrew Barth Feldman blir en charmig duo att följa och det är svårt att inte gilla karaktärerna.

Filmen “No Hard Feelings” är en charmig romantisk komedi med hjärtat på rätta stället. Man får många skratt på resans gång då det här osannolika kärleksparets relation växer fram. Identitet och klasskillnader är teman som filmen snuddar vid. Men sammanfattningsvis så är det man får en fin film där två vilsna personer finner sig själva i mötet med varandra. Att mycket med filmen kan kännas förutsägbart är inget som gör något. En romantisk komedi ska man bli glad av och glad känner man sig efteråt när man lämnar biosalongen. Så mitt betyg till filmen “No Hard Feelings” är 4/5.

NO HARD FEELINGS

Jennifer Lawrence är högaktuell på bio med en romantisk komedi som heter “No Hard Feelings”. Den filmen har jag nu varit och sett. Jag ska därmed med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.

När Maddie (Jennifer Lawrence) ställs inför att förlora sitt barndomshem ser hon en intressant platsannons. Några rika curlingföräldrar letar efter någon som kan "dejta" deras introverta 19-årige son, Percy (Andrew Barth Feldman), innan han börjar på college. Till sin förvåning upptäcker Maddie snart att den udda Percy inte är som han verkar och att dejtandet kommer att bli mer komplicerat än hon hade kunnat ana.

För Oscarsvinnaren Jennifer Lawrence som för många är mest känd för sin huvudroll i “The Hunger Games” trilogin så har det genom åren blivit mest tunga och dramatiska roller eller roller i traditionella blockbuster filmer. Därav lät det intressant att för första gången se henne i en romantisk komedi där hon gör en roll som är ganska långt ifrån de roller hon har gjort tidigare. Det var anledningen till att filmen “No Hard Feelings” lockade mig till biografen och romantisk komedi visade sig vara ett en genre som Jennifer Lawrence verkligen passade för. Det var väldigt underhållande att se henne pröva ny mark. Temat att en kvinna får betalt för för att dejta en i jämförelse med henne minderårig kan tyckas vara ett kontroversiellt tema som också har skapat en del reaktioner kring den här filmen. Men relationen mellan filmens huvudkaraktärer är ganska oskyldig. Så någon anledning till dessa negativa reaktioner finns inte. Dock kan historien tyckas ganska förutsägbar. Det har gjorts många romantiska filmer där kärlekspar möts på falska premisser och det sedan uppstår kärlek eller vänskap på riktigt. Så temat känns inte direkt obekant. Men detta räddas mycket av Jennifer Lawrence charm och den kemi hon har med sin relativt okända motspelare Andrew Barth Feldman. Det märks dessutom att Jennifer Lawrence stormtrivs med att göra denna för henne annorlunda roll och det sprider energi över hela filmen. Hon och Andrew Barth Feldman blir en charmig duo att följa och det är svårt att inte gilla karaktärerna.

Filmen “No Hard Feelings” är en charmig romantisk komedi med hjärtat på rätta stället. Man får många skratt på resans gång då det här osannolika kärleksparets relation växer fram. Identitet och klasskillnader är teman som filmen snuddar vid. Men sammanfattningsvis så är det man får en fin film där två vilsna personer finner sig själva i mötet med varandra. Att mycket med filmen kan kännas förutsägbart är inget som gör något. En romantisk komedi ska man bli glad av och glad känner man sig efteråt när man lämnar biosalongen. Så mitt betyg till filmen “No Hard Feelings” är 4/5.

INDIANA JONES AND THE DIAL OF DESTINY

Tiden har nu kommit då Harrison Ford lägger hatten och piskan på hyllan och gör sin ikoniska roll som Indiana Jones för sista gången. Filmen “Indiana Jones and the Dial of Destiny” har haft premiär på bio och jag har varit och sett den. Vad jag tyckte om Harrison Fords avslut för karaktären ska jag nu berätta med denna filmrecension. Men först lite filmens handling.

Indiana Jones (Harrison Ford) är tillbaka. Denna gång reser han genom tid och rum tillsammans med sin guddotter Helena Shaw (Phoebe Waller-Bridge) för att stoppa nazistskurken Jürgen Voller (Mads Mikkelsen ) från att resa i tiden och ändra på historien under andra världskriget. Jakten i tiden har börjat, medan rymdkapplöpningen mellan Amerika och Ryssland rasar vidare i bakgrunden.

När Harisson Ford återvänder i sin ikoniska roll som Indiana Jones för sista gången så är förväntningarna höga. Man vill att franchisen som har tyckt om under hela resans gång ska få ett värdigt avslut. Besviken blir man inte. Filmen inleds med en bakgrundshistoria där vi får följa en ung Indiana Jones spelad av en snyggt och trovärdigt digitalt föryngrad version av Harrison Ford. I de scenerna bjuds det bland annat på en actionspäckad och spännande tågjakt. Kort därefter kastas vi in i filmens nutid som utspelas 1969 där vi möter en gammal och bitter Indiana Jones som är på väg att pensionera sig. Men så en dag dyker hans guddotter upp för att hitta ett försvunnet föremål med förmågan att förändra det som redan har hänt. De får ett gäng nazister efter sig som också vill hitta samma skatt. Detta för att kunna ta sig tillbaka iI tiden och förändra händelseförloppet under andra världskriget. Det är själva grupupplägget för Indiana Jones sista äventyr och mycket känns som i de föregående filmerna. Därav blir man tillfredsställd om man tyckte om de tidigare filmerna om Indiana Jones.

Några välbekanta karaktärer ifrån de tidigare filmerna återkommer för att bygga på nostalgikänslan. Men även nya karaktärer introduceras. Phoebe Waller-Bridge som spelar Indiana Jones guddotter är en av filmens starkast lysande stjärnor. Hennes scener tillsammans med Harrison Ford är de mest minnesvärda. Men även Mads Mikkelsen får skina som den nazistskurk som jagar vår ikoniska hjälte och hans medaktörer.

Sammanfattningsvis får vi det vi förväntar oss. En klassisk äventyrsfilm med en spännande story som engagerar. Många snygga actionsekvenser och en Harrison Ford i högform. Det blir ett värdigt slut när vi får vårt stora avsked av historiens mest ikoniska hjältar. Det självklara betyget är 5/5.