retard-messiah

Senaste inläggen

Av Paul Karlsson - 4 augusti 2016 21:11

SUICIDE SQUAD


Under några dagar har jag förberett mig genom att titta på Tim Burtons "Batman" ifrån 1989 och Christopher Nolans "The Dark Knight" ifrån 2008 för att kunna jämföra olika gestaltningar av den ikoniska karaktären The Joker. Först var det Jack Nicholson som axlade rollen, sen var det Heath Ledger och nu i "Suicide Squad" som denna recension handlar om så var det dags för Jared Leto att ta på sig det stora och svåra uppdraget att gestalta karaktären. Denna recension kommer därför till stor del försöka att vara en jämförelse mellan de olika tre gestaltningarna av karaktären Jokern. Men innan jag säger vad jag tyckte om Jared Letos gestaltning av karaktären så ska jag berätta lite om filmens handling.


När oövervinnerliga metamänniskor attackerar världen bestämmer Amanda Waller (Viola Davis) sig för att med regeringens hjälpt sätta ihop en superarmé av omaka individer med ett skurkaktigt förflutet. I ledning av den välmenade soldaten Rick Flag (Joel Kinnaman) så släpps ett gäng ökända och väldigt farliga fångar ut för att möta det hot som börjar att växa sig starkare i ledning av den mycket falriga kvinnan Enchantress (Cara Delevingne). Ska denna omaka grupp kunna stå emot hotet, hålla sig ifrån kriminalitet och låta bli att rymma medan Batmans välkända ärkefiende Jokern (Jared Leto) likt en spindel i sitt nät drar i trådar som kan leda till katastrof?


Filmen inleds stämningsfullt med den välkända låten "House of the rising sun". Sedan rullar sountracket på med åtskilliga kända rockklassiker som ska sätta en lite mer lättsam prägel på filmen. Ett beslut filmregissören David Ayer förmodligen har tagit pga den kritik DC Comics storsatsning "Batman v Superman: Dawn of Justice" har fått för att den var för mörk och humorbefriad. Musiken funkar så långt med att skapa en lite mindre allvarlig stämning. Men sedan introduceras Viola Davis karaktär Amanda Waller som inleder en pedagogisk och mycket lång presentation av varje karaktär som ingår i Suicide Squad gänget. Detta saktar ner tempot och därefter är det en lång diskussion med regeringen om att släppa ut fångarna på uppdraget. Samt en lika lång process att övertala fångarna om att gå med på att delta i uppdraget. När dessa aspekter i historien väl är avhandlade så ökar filmen tempo. Manuset blir rörigt. En massa actionscener avlöser sig på rad medan flyktiga bakgrundshistorier berättas om karaktärerna mitt under deras actionfyllda uppdrag. En av dessa flyktiga bakgrundshistorier handlar om hur Jokern och Harley Quinn träffas. Jared Letos Joker introduceras alltså i handlingen som skurken på utsidan som vill hålla gänget på fel sida om lagen.


Karaktären Jokern får på tok för lite utrymme i detta röriga manus. Man får alltså inte uppleva så mycket olika dimensioner av karaktären som man hade hoppats på. Galenskapen gestaltar Jared Leto galant, men man skulle vilja ha mer speltid då karaktären är med i bild. Jokerns nya look som Leto har arbetat fram tillsammans med regissören är det intressanta man får ta del av. Han ser riktigt galen ut med blekt ansikte, grönt hår, bortrakade ögonbryn och tatueringar över hela kroppen. Mest kan den här Jokern jämföras med Heath Ledgers gestaltning eftersom looken är väldigt punkinspirerad. Jared Letos stora ögon har väldigt lätt för att se psykotiska ut förstäker galenskapen. Men som sagt karaktären får inte lika mycket utrymme som Jack Nicholsons eller Heath Ledgers Joker. Därför går det inte att göra en riktig bedömning. Får karaktären mer utrymme i en eventuell uppföljare så kommer en djupare analys av Jared Leto Jokern då. Det är orättvist mot Leto att döma ut hans gestaltning pga att han fått för lite plats i filmens handling.


Filmens stora stjärna däremot är inte helt oväntat Margot Robbie i sin stora popkulturella, ikoniska roll Harley Quinn. Framför allt så har hon belönats med de bästa och roligaste replikerna och hon gestaltar rollen med en lättklädd näst intill naken sexighet i kombination med en galenskap som gör att man skrattar en massa när hon snor åt sig rampljuset i filmen. Alla andra karaktärer känns som att de står i bakgrunden och trycker då Margot Robbies starka karisma gör alla andra till sidekicks. Vår svenska stolthet Joel Kinnaman gör inte mycket väsen av sig. Hans militära karaktär Rick Flag känns mest som Frank Wagner ifrån "Johan Falk" filmerna. Fast med en vidareutbildning till soldat. Will Smith som karaktären Deadshot är näst efter Harley Quinn den karaktär som dominerar som en form av fadersgestalt bland skurkarna.


På ett obligatoriskt sätt dyker även Ben Affleck upp i några scener både i filmen och under dess eftertexter för att knyta ihop historien med "Batman v Superman: Dawn of Justice" och nästa års storfilm "Justice League". Detta ger filmen vissa mörka nyanser. Samt så dyker karaktären "The Flash" upp som hastigast för att knyta ihop DC Comics universumet med de andra storfilmerna. Det där lilla mörkret smittar inte av sig direkt så filmen blir mer allvarlig. Det här är en glimten i ögat film som inte ska tas för seriöst. Men den röriga intrigen och det bristfälliga manuset drar tyvärr ner betyget. Så sammanfattningsvis kan jag bara ge filmen en svag trea av fem möjliga i betyg. Det skulle blivit bara en tvåa om det inte vore för Margot Robbies ljuvligt underhållande skådespeleri och hennes vackra väldigt avklädda rumpa som får mer exponerad tid än Jared Letos Joker som egentligen var affischnamnet. Så egentligen borde man ta bort Jared Letos ansikte ifrån affischen och istället sätta in en bild på Margot Robbies rumpa så hade filmen "Suicide Squad" fått en mer ärlig marknadsföring.


Jag kan rekommendera filmen "Suicide Squad" som en ganska viktig pusselbit i DC Comic universumet som ska få en massa framtida filmer. En något rörig historia som inte riktigt vet vad den vill förmedla eller exakt vilken målgrupp den riktas till. Men den kan ses på dvd. Det är ingen given film man måste se på bio. Sevärd är den dock för att den har sina ljusa stunder ibland.

 

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - 3 augusti 2016 16:25

MITT STORA PROBLEM SOM LEDER TILL PSYKISK STRESS OCH GRUBBLERIER SOM HÅLLER MIG SÖMNLÖS OM NÄTTERNA.


"Batman v Superman - Dawn of Justice: Ultimate edition" den förlängda version av 2016 års mest hypade film som är den kompletta version som aldrig visades på bio. Det finns artiklar om hur mycket bättre och mer komplett filmen känns i sin 30 minuter förlängda helhet. Men sen till problemet som har hållit mig vaken många nätter i rad. Var är dvd-utgåvan.


Jag har haft desperata funderingar på beställa den amerikanska region 1 utgåvan som innehåller en bluray skiva och en dvd-skiva. Men sedan sa någon att just dvd-skivan kanske inte innehåller mer än bioversionen. Då förlorar man pengar och blir lurad. Min plan vara att köpa den vanliga svenska dvd-utgåvan med den korta bioversionen. Sen köpa bluray + dvd versionen. Ta ut dvd-skivan ur det fula lilla blåa blurayfodralet och lägga den i dvd-fodralet. Men då måste ju veta till 100% att det är rätt version man får på skivan.


Jag har varit i kontakt med Discshop som bara har en Digital HD version i sin dubbeldisc bluray. De kan inte svara på vad den amerikanska utgåvan innehåller för version av filmen på just dvd-skivan. Jag blev rekommenderad att kontakta Warner Brothers Sweden som är ansvarig utgivare av filmen. Jag går in på länken som Discshop har skickat. Hittar ingen mailadress att att kontakta Warner Brothers med så att jag kan ställa dessa relevanta frågor eller förminska problemet genom att få ett release datum på filmens dvd-utgåva.


Jag vill ha lösning på problemet som innefattar att jag slipper att ha med bluray utgåvor att göra. Jag ville inte vara sömnlös fler nätter och må psykiskt dåligt över att känna mig som en diskriminerad kund vars mänskliga rättighet är att få tag i alla filmer av intresse på dvd.

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - 28 juli 2016 15:50

GHOSTBUSTERS


Förväntningarna har antingen varit skyhöga eller mycket negativa när det gäller nyversionen av kultklassikern "Ghostbusters" som de flesta 80-talister har växt upp med och har någon form av relation till. Det har startats kampanjer med näthat om bojkott och så vidare långt innan filmens första trailer ens hade släppts. Hatet riktar sig åt de kvinnor som har blivit castade i huvudrollerna som tidigare gjordes av män. Jag personligen har också en relation till de gamla filmerna och hade gärna sett en "Ghostbusters 3" med de originalskådisar som fortfarande lever. Men för den sakens skull så tycker jag att man kan ge filmen en chans innan man sitter med dömande blickar och har förutfattade meningar. Man borde alltså se filmen innan man har åsikter vare sig de är negativa eller positiva. Jag har nu sett filmen och tänker med denna filmrecension förmedla min åsikt. Men först lite om handlingen.


I "Ghostbusters" stöter den aspirerande Columbia-professorn och fysikern Erin (Kristen Wiig) på problem när en bok om paranormala aktiviteter hon tidigare skrivit tillsammans med spökforskaren Abby (Melissa McCarthy) blir allmänt känd. Påpassligt nog får de båda, inklusive Abbys supercoola medhjälpare Holtzman (Kate McKinnon) vars gultonade glasögon inklusive overall undertecknad redan hoppas på som nästa modetrend. Dock kommer snart ett tillfälle för henne och de blivande andra i det nu kvinnliga Ghostbusters gänget att testa sina spökkunskaper när paranormala fenomen börjar dyka upp lite här och där i staden. Det visar sig nämligen att en hunsad hotellvaktmästare (Neil Casey) roat sig med att öppna porten till det okända med total spökapokalyps som mål.


Först och främst så ska man ha ett öppet sinne när man ser filmen. Man ska absolut inte sitta och jämföra den här filmen med originalet. Det är en reboot på sätt och vis. Men inte i den mening att de har filmat om manuset och bara letat upp kvinnor som ska göra karikatyrer av originalskådisarnas versioner. Det är nya välskrivna karaktärer som "Bridemaids" gängets roligaste kvinnliga komiker har fått bita tag i. Briljerar gör i vanlig ordning Melissa McCartey som jag är ett stort fan av. Men även Kristen Wiig som står för den andra huvudrollen och står i fokus för filmens handling sätter prägeln för en underbar och underhållande humor som sedan kommer att smitta av sig på hela filmen. Deras ordbajseri är väldigt underhållande och sätter tonen i filmen i långa dialogscener som kanske ibland saktar ner filmens tempo. Men det är inget man stör sig på. Det ger bara tid till extra skratt. SNL-komikern Kate McKinnon är också mycket rolig i sin gestaltning av karaktären Jillian Holtzmann. En kvinna som brister ut i spontan dans till kända 80-tals låtar och äter chips som tilltugg då det är dags att fånga spöken. Hon ser alltså späökinfångandet som en underhållande film som man måste ha tilltugg till. En störtskön karaktär alltså som man får många skratt av. Det finns även med män i filmens handling. Chris Hemsworth (Thor, The Avengers) står för det mesta av den humorn och gör det med bravur som den urkorkade men snygge receptionisten Kevin. En snubbe med tvättbräda som filosoferar över okomplicerade livsfrågor kring hur man ser mest respektabel ut som läkare på ett foto där man har bar överkropp om man håller i en saxofon eller inte håller i en saxofon. Andra män dyker också upp under filmens gång. En manlig skurk spelad av den manliga SNL-komikern Neil Casey är underhållande som den som drar i trådarna för den paranormala apokalyps som väntar. Samt så får vi ett kärt återseende av 80-talets original Ghostbusters. De som fortfarande lever. Bill Murray, Dan Aykroyd och Ernie Hudson som har fått skojiga cameos. För den som sitter kvar då eftertexten har rullat igång så dyker även Sigourney Weaver upp i en underhållande cameo.

 

Gällande filmens story så känns den till en början lite tunn. Alla roliga dialoger kvinnorna emellan lockar till skratt som jag tidigare var inne på. Men ibland står handlingen och trampar vatten. Man vill att intrigen ska dra igång och att den paranormala katastrofen ska ta fart på allvar så att mer spänning och action ökar tempot. Till slut sker detta och då blir det en underhållande paranormal äventyrsfilm med humoristiska och actionfyllda inslag som sätter sin prägel. Om filmen kommer att uppnå samma kultstatus som sin föregångare kan inte jag svara på. Kidsen idag är härdade och har fått mycket 3D och övernaturligt redan. Så något nyskapande eller stilbildande ser inte jag i den här filmen. Men den som gråter över gammalt tegel eller i det här fallet gamla beståndsdelar av ett originalmanus till en kultklassiker så kan jag glädja med en sak. En del varelser och vålnader ifrån den gamla filmen dyker upp igen. Framför allt det roliga, gröna spöket Slimer dyker upp igen med en ännu slemmigare och grön kvinna vid sin sida. Marshmallowmonstret Stay Puft får man återse i all hast. Samt så får även spöket i den välkända Ghostbusters loggan liv.


Det finns inte så mycket negativt att säga om denna paranormala komedi där det är glädjande att få se ett gäng väldigt rutinerade och talangfulla kvinnliga komiker ta plats. En uppföljare lär det bli om det trots allt oförtjänt näthat går bra för den här filmen på bio vilket jag tror att man kan göra mer än att hoppas på. "Ghostbusters" är sammanfattningsvis en knivskarp film med många roliga oneliners, men den funkar också för oss som vill koppla bort hjärnan en seg dag och bara bli underhållna. Melissa McCartey, Kirsten Wiig och Kate McKinnon rules! Mitt slutgiltiga betyg till den här filmen är en trea av fem möjliga.


If there is something strange in your neighborhood.
Who you gonna call?
Melissa McCarthy, Kristen Wiig, Kate McKinnon and Leslie Jones!

 


 

 

Av Paul Karlsson - 26 juli 2016 03:06

THE BFG


I Karlshamn där jag råkar vara född finns biografen Bio Metropol. Enligt traditionen så har det varit Östersjöfestivalen i staden Karlshamn. Detta har orsakat att biografen i vanlig ordning har tagit semester under den föregående veckan och därmed blev premiären av Steven Spielbergs påkostade filmatisering av författaren Roald Dahls litterära klassiker "SVJ - Snälla Vänliga Jätten" eller "The BFG - Big Friendly Giant" som den heter på engelska förskjuten i Karlshamn och jag har först nu sett filmen. Nu ska jag berätta vad jag tyckte om den. Men först lite om handlingen.


En natt blir den lilla flickan Sophie (Ruby Barnhill) bortförd från barnhemmet av en jätte (Mark Rylance). I början är hon jätterädd att han ska äta upp henne. Men som tur är visar det sig att just den här jätten inte äter barn. Han kallas SVJ, Stora vänliga jätten, och han är den enda hyggliga jätten i hela Jättelandet. I stället för att glufsa i sig ungar ägnar sig SVJ åt att fånga drömmar och se till att de hamnar hos människorna på natten. Tillsammans gör Sofie och jätten upp en plan. De ska få alla de andra jättarna de som är hemska på riktigt att sluta äta upp barn.

 

Som barn minns jag att min lärarinna hade högläsning i boken "SVJ" då jag gick i mellanstadiet. Mitt starkaste minne ifrån boken var att något kusligt kunde hända under den så kallade "spöktimmen" då klockan slog tolv på natten. Med anda ord så startade Roald Dahl upptakten till något som kunde ha potential att bli en riktigt kuslig historia. Boken hade sina kusliga inslag och en ganska på sina ställen mörk historia. Men dessvärre blir det lite av ett magplask för Steven Spielberg denna gång trots att han har samma manusförfattare som han använde sig av då kultklassikern "E.T. the Extra-Terrestrial" skapades. Dessvärre blir inte filmen "The BFG" en lika spännande äventyrsfilm. "E.T." riktade sig mer till blandade åldrar medan "BFG" väljer att bara rikta in sig på de yngsta barnen. Samt innehåller filmen prutthumor som bara småbarn roas av. Det blir vänskap mellan ett barn och ett påhittat väsen även denna gång. Men det funkar inte att göra en sockersöt och översentimental film av en berättelse som har ett så mörkt och skräckfyllt tema som jättar som äter barn. Filmen kunde alltså vara mörkare och mer kuslig, men Disney har ett finger med i spelet. Därför blir det pannkaka alltihop.


Jättarnas värld ser ut som en tilltalande miljö som skulle passa in i en Tim Burton film. Man blir inte tillräckligt engagerad av denna film även om den nytända barnstjärnan Ruby Barnhill och Spielbergs tidigare använda skådis Mark Rylance är samspelta i huvudrollerna. Mark Rylance som senast var med i "Spionernas Bro". får till några riktigt roliga och absurda scener och han passar i titelrollen. Men först var det tänkt att Robin Williams skulle ha gjort den rollen om han inte hade varit död. Därmed kan inte jag låta bli att tänka på hur det hade blivit med Williams titelrollen. Kanske hade filmen blivit bättre. Det lär man aldrig få veta. Men filmen år som sagt inte i närheten av hur läskig boken var för oss som läste den under unga år. Det blir mer humor och mindre kusligheter. Inga jättar ser direkt hotfulla ut eftersom filmen har en mer barnvänlig ton.


Jag hade hoppats på en film som återskapar den mörka ton som Roald Dahl är känd för. Filmen "BFG" kan nog vara underhållande för barn, men som vuxen får man inte ut så mycket av denna film. Därför måste jag tyvärr dela ut lågt betyg. En tvåa av fem möjliga är mitt betyg till filmen.

 

 

 

Av Paul Karlsson - 14 juli 2016 19:21

THE LEGEND OF TARZAN


Nu har jag varit och sett den nya Tarzan filmen med vår svenska stolthet Alexander Skarsgård i titelrollen. När jag först hörde om detta filmprojekt så var jag väldigt kritisk angående om en nyversion om Tarzan verkligen behövs med tanke på hur många versioner som redan har gjorts. Huruvida jag ändrade uppfattning och om vad jag tyckte om filmen ska jag berätta med denna filmrecension. Men först lite om handlingen.


Det har gått många år sedan mannen (Alexander Skarsgård), som kallas Tarzan, lämnade djungeln för ett liv som John Clayton, Lord Greystoke, med sin älskade Jane (Margot Robbie) vid sin sida. Han har nu blivit inbjuden att åka tillbaka till Kongo som ett sändebud åt parlamentet, omedveten om att han bara är en bricka i ett dödligt spel av girighet och hämnd.


Filmen var inte direkt nyskapande och kan inte direkt ses som något mästerverk. Men den var underhållande och innehöll vackra naturbilder med fina djur. Alexander Skarsgårds nya kropp som det har varit debatter kring får godkänt. Den ger karaktären Tarzan rätt egenskaper fysiskt och som man även tidigare har sett prov på så har inte Alexander enbart ett vackert yttre. Han är även en bra skådis och gestaltar Tarzan bäst hittills om man jämför med andra Tarzan filmer som har gjorts. Det som är lite nytt och unikt för just den här filmen är vinklingen att Tarzan har levt i civilisationen i några år och återvänder till djungeln. Den vinklingen gör att filmen blir ganska intressant och skiljer sig ifrån andra versioner. Därför känns inte filmen som ytterligare en överflödig remake.


Beträffande filmens skådespelarinsatser så är det inte bara Alexander Skarsgård som gör bra ifrån sig. Margot Robbie är väldigt underhållande att bevittna som den handlingskraftiga Jane och det skadar inte heller att hon är väldigt vacker att titta på. Christoph Watlz är i vanlig ordning som klippt och skuren till att spela en skurk med samma sviniga karaktärsdrag som man är van vid då han gestaltar en skurkkaraktär. Och Samuel L. Jacksons karaktär är ett väldigt välkommet humoristiskt element i en annars ganska allvarlig film.


Jag kan rekommendera filmen "The Legend of Tarzan" som en trevlig och underhållande film som innehåller mycket vackra afrikanska vyer och en massa fina djur i sina hemmiljöer. Filmen är inte superbra men helt klart sevärd. Och för kvinnor som är sugna på att dregla över en vältränad Alexander Skarsgård i bar överkropp så finns det mycket sådana scener i den här nyversionen av Tarzan. En trea av fem möjliga får filmen "The Legend of Tarzan" i betyg av mig.

 

 

 

Av Paul Karlsson - 30 juni 2016 12:30

INDEPENDENCE DAY: RESURGENCE


Nu efter 20 år har 1996 års storfilm "Independence Day" slutligen fått en uppföljare. Den har jag varit och sett. Den första tyckte jag om men tyckte att den innehöll lite för mycket amerikansk flaggviftande av den lokalpatriotiska varianten. Om uppföljaren "Independence Day: Resurgence" innehöll mycket sådant som drog ner betyget ska jag nu berätta. Men först lite om handlingen.


För att skydda jorden har världens länder tillsammans använt sig av tekniken utomjordingarna lämnade efter sig. Men inget kan förbereda oss på utomjordingarnas avancerade och otroliga styrka. Endast några män och kvinnors uppfinningsförmåga ska rädda planeten från total förstörelse.


Jag tycker att filmen får godkänt som en uppföljare till den där storfilmen som jag var ganska imponerad av då jag var tonåring och inte hade sett något liknande. Uppföljaren håller samma standard och intrigen är densamma. Lite sliskig amerikansk patriotism finns det, men inte i samma utsträckning som förra gången. Det känns mer som en katastroffilm med alien tema. Svagheten med uppföljaren är att tekniken blivit modernare. Detta leder till att det utomjordiska hotet som drabbar mänskligheten i filmen inte känns så övermäktigt som det utmålas. Eftersom det gått 20 år även i filmens handling så har även mänsklighetens teknologi utvecklats med hjälp av de kraschade farkoster utomjordingarna lämnade efter sig förra gången. Därmed ser filmen ut som vilken 3D-film som helst där det bjuds på CGI gjorda aliens och farkoster.


Det som däremot är kul att att få se Jeff Goldblums karaktär i en åldrad version. Samt hans pappa (Judd Hirsch)som fortfarande lever. De står för det mesta av humorn som känns igen ifrån den första filmen. Även en skäggig och sliten före detta president Whitmore spelad av Bill Pullman är tillbaka och har turligt nog lite mindre fokus än i första filmen. Samt den flummiga långhåriga Area 51 forskaren är tillbaka. Annars är det en ny generation av skådisar som dyker upp. Liam Hemsworth är den skådis som ska vara någon slags ersättning för Will Smiths kaxige stridspilot som var det bästa med förra filmen. Rollen som en sådan ersättare axlar inte Hemsworth så bra. Men han passar ändå in i storyn. För han är ganska underhållande ändå. Särskilt när han ställer sig och pissar framför utomjordingarna inne på deras territorium. En ung stridspilot spelad av skådisen Jessie T. Usher dyker upp som Will Smiths son som nu också har blivit stridspilot. Som en tredje bricka i spelet så finns en kvinna med i bilden som ger upphov till ett litet triangeldrama ibland de nya karaktärerna. Maika Monroe som spelar president Whitmores dotter Patricia är även hon stridspilot och är tillsammans med Liam Hemsworths karaktär vilket ställt till konflikter med svartsjuka ifrån Dylan Hiller som Will Smiths karaktärs son heter i filmen.


Det är i det stort sett filmen innehåll. En blandning av mycket nytt som blandas med gammal härlig nostalgi. Men som sagt så gör den moderna teknologin att man ibland tycker att det där utomjordiska hotet inte är ett lika stort hot längre. Det är mer en jämn kamp som båda parter kan vinna beroende på vem som har turen på sin sida. Däremot tycker jag att det var kul att få se utomjordingarna mer utan för sina farkoster denna gång då de kommer ut och går i närkamp med människorna. Då får vi bevittna att våra aliens och har anpassat sig fysiskt och inte är lika sårbara som i den första filmen. Dessa actionscener då man får se tentakelbeklädda aliens i närkamp med människor är det mest underhållande. Samt att det bjuds en del på humor på rätt ställen.


Jag tycker att filmen "Independence Day: Resurgence" funkar som en uppföljare om man inte har för stora krav på att den ska var precis likadan som sin föregångare "Independence Day". Humorn och tonen finns med på sina ställen. Samt är intrigen något liknande. Men det utomjordiska hotet blir som sagt inte riktigt lika skrämmande som förra gången. Filmen kan rekommenderas som sevärd och godkänd. Men inte mer. En svag trea av fem möjliga är betyget jag ger filmen.

 

 

 



Av Paul Karlsson - 4 juni 2016 15:53

TEENAGE MUTANT NINJA TURTLES: OUT OF THE SHADOWS


Nu har jag äntligen fått se den av mig väldigt efterlängtade uppföljaren på förra årets succéfilm "Teenage Mutant Ninja Turtles". Om filmen levde upp till mina förväntningar ska jag strax berätta. Men först lite om handlingen.


Efter att superskurken Shredder lyckats fly ur sin fångenskap slår han sina påsar ihop med den galne vetenskapsmannen Baxter Stockman och hans två klent begåvade hjälpredor Bebop och Rocksteady. Som om inte Shredder och hans planer på världsherravälde vore nog ställs sköldpaddorna plötsligt mot en annan, ännu ruskigare, fiende med liknande ambitioner: den fasansfulle Krang.


Jag blev helt lyrisk när jag såg filmen. Blev som en tioåring på nytt. Den gamla känslan ifrån tv-serien jag växte upp med var tillbaka i denna uppföljare som saknade de brister som den förra filmen hade. Beboop och Rocksteady såg precis ut som i serietidningarna och Krang såg ut precis som man hade föreställt sig honom. Filmen innehåller en portion väldigt välkommen humor som blir en trevlig kontrast till vissa andra mycket mörka superhjältefilmer som har gjorts den senaste tiden. Intrigen kanske kan ha sina små brister ibland. Men det är inget som stör direkt. Det är bara att koppla bort hjärnan och bli ett barn på nytt. Följa med på åkturen helt enkelt. För filmen bjuder som sagt på en härlig nostalgisk resa som har allt som man gillade med serietidningarna och den tecknade tv-serien som man växte upp med på 90-talet.


Utöver de nya skurkarna så dyker även karaktären Casey Jones upp helt perfekt gestaltad av Arrow-skådisen Stephen Amell. Jag gillar även Megan Fox gestaltning av April O'Neil som är en lite sexigare och porrigare version av karaktären än den man fick lära känna i tv-serien.


Sköldpaddorna är även denna gång väldigt välgjorda och jag gillar fortfarande att de har fått en massa karaktäristiska drag som gör att det går urskilja dem ifrån varandra. I tidningarna och tv-serien såg de likadana ut och det var bara färgen på deras bandanas som urskiljde dem från varandra. Det bjuds även på en hel del snygga actionscener och visuellt ögongodis.


Jag blev positivt överraskad av filmen "Teenage Mutant Ninja Turtles: Out of the Shadows" som till och med var bättre än jag hade väntat mig. Jag längtar redan efter att få se nästa uppföljare. Filmen kan starkt rekommenderas för den som har barnasinnet kvar och älskade Turtles som barn. En fyra av fem möjliga får filmen i betyg av mig.

 

 

 

Av Paul Karlsson - 30 maj 2016 23:58

WARCRAFT: THE BEGINNING


Nu har jag varit och sett filmen "Warcraft: The Beginning". Alla spelnördars våta dröm. Jag ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite kort om filmens handling.


Det fredliga riket Azeroth står på randen av ett krig och deras invånare hotas av skräckinjagande inkräktare; orker, som är på flykt från sin egen döende värld för att kolonisera en annan. När en portal mellan de två världarna öppnas måste en armé kämpa mot total ödeläggelse, och en annan för att undvika att utrotas. Och mitt i kriget, på varsin sida av slagfältet, kämpar två hjältar för sina familjer, sina folk och sina hem.


Jag är ingen spelnörd och har aldrig spelat spelet "Warcraft". Därför hade jag inte av den anledningen några förväntningar på filmen. Jag gick istället och såg filmen med ett öppet sinne och förväntade mig en episk och mäktig fantasyfilm i ett väldigt dyrt och påkostat format. Spel som blir film har många gånger visat sig vara totala misslyckanden, men så var det inte i det här fallet. Nu har inte jag någon relation till spelet, men jag tycker att resultatet blev en intressant film som det gick relativt bra att sätta sig in i utan att ha nördat in sig på "Warcraft". CGI-effekterna var snygga, de flesta figurerna såg realistiska ut och skådisarna i filmen gjorde bra ifrån sig. Det enda negativa som finns att säga var att tempot ibland var lite för högt i filmen. Lite mer tid kunde ägnas åt att berätta lite mer ingående om vissa karaktärers historia. Annars fick man det man förväntade sig. En snygg, episk och mäktig fantasyfilm. Något som dessutom var en extra bonus var att större delen av filmens karaktärer hade skägg.


Det blir aldrig så storslaget som "Sagan om Ringen". Men det är det ingen ny fantasyfilm som kommer att lyckas med. Jag kan verkligen rekommendera filmen "Warcraft: The Beginning" till alla fantasyälskare. Den är underhållande och ger en visuellt vacker filmupplevelse som ger mersmak efter en uppföljare.
En trea på gränsen till en fyra av fem möjliga får filmen av mig i betyg.

 

 

 



Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Vann rätt låt i Melodifestivalen 2012?
 JA
 NEJ

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ retard-messiah med Blogkeen
Följ retard-messiah med Bloglovin'

GÄSTBOK


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se