retard-messiah

Senaste inläggen

Av Paul Karlsson - 25 juni 2017 02:31

TRANSFORMERS: THE LAST KNIGHT


Nu har jag varit och sett Michael Bays femte och enligt honom själv den sista "Transformers" filmen. Om den blir den sista återstår att se eftersom han sa att även den fjärde filmen var den sista. Jag har nu i alla fall med låga förväntningar gått och sett filmen på bio eftersom jag hade en gratis biobiljett att nyttja till den här filmen. Jag ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först ska jag dra lite kort om filmen handling.

Människan ligger i krig med Transformers, och Optimus Prime är försvunnen. Nyckeln till mänsklighetens framtida överlevnad ligger i det förflutna – i den begravda historien om hur Transformers först kom till Jorden. Krigets utgång vilar i händerna på en osannolik allians: Cade Yeager (Mark Wahlberg), Bumblebee, en engelsk lord (Anthony Hopkins) och en Oxford-professor (Laura Haddock).


I vanlig ordning så verkar det som att uttrycket "less is more" är något regissören Michael Bay inte känner till. Han blåser på som bara den med långt utdragna actionscener där robotar kämpar emot varandra. Detta är denna gånga varvat med en invävd King Arthur hisoria för att det ska ges utrymme till att andas mellan stridsscenerna. Att väva in King Arthur, Merlin och riddarna runt det runda bordet låter på pappret som något originellt i Transformers sammanhang. Men det blir aldrig direkt nyskapande. Det enda som är lite nyskapande är att trollkarlen Merlin är en vanlig och väldigt försupen människa som har kommit i kontakt med en trollstav som Transformersrobotarna har i sin ägo.Mer originellt än så bli det inte. Det är det temat som blir lite grunden för historien, men det känns bara som en dålig ursäkt för att göra ytterligare en på tok för lång film som hade kunnat bli bättre om stridsscenerna hade kortats ner.


Filmen har alltså en ganska tunn intrig och saknar det mer lekfulla skapandet och humorn som fanns i de första två filmerna. Transformers filmerna har tyvärr dalat i kvalité. Den första var bra och den andra nästan lika bra. Sedan blev det tomt utan i Megan Fox i den tredje filmen och i den fjärde var inte ens Shia LaBeouf med. Samt saknade man i fjärde filmen Shia LaBeoufs karaktärs föräldrar som stod för mycket av den roliga humorn i de två första filmerna. Mark Wahlberg är förvisso en bra ersättare. Men det räcker tyvärr inte. Känslan och charmen ifrån de två första filmerna är helt borta. Försök till humor sker oftast via robotar med konstiga karaktärsdrag och komisk framtoning och dessa försök kan jämföras med när George Lucas introducerade av karaktären Jar-Jar Binks i "Star Wars". Därmed blir det ofta mer ett magplask då humor ska vävas in.


Men finns något positivt att säga? Nja, inte mycket. Det skulle i så fall vara att de häftiga Dinobotsen som dök upp i förra filmen. De dyker även upp i denna femte film och man får se dem som barn då de är små och söta. Skådespelerskan Laura Haddock som är den här filmens kvinnliga fägring är trevlig att vila blicken på. Samt så är Bumblebee och Optimus Prime fortfarande karaktärer som är trevliga att se. Lite intressant var det också att få se Optimus Prime byta sida och bli ond även om det kanske inte direkt var någon oväntad vändning.


Mer än så finns det inte att säga om Michael Bays återupprepning. Jag hoppas bara på att det här är den absolut sista filmen i serien. Åtminstone under Bays regi. Han har tydligt visat nu under de senaste filmerna att han har ett storhetsvansinne och inte kan tona ner det som behövs i de här filmerna. Utan att avslöja något så kan jag även tillägga att filmens slut dessvärre gör det öppet för ytterligare en film via en cliffhanger.


En tvåa av fem möjliga får filmen "Transformers: The Last Knight" av mig i betyg. Den kan rekommenderas för de riktigt inbitna Transformers fansen. För min del var barndomen mer präglad av "He-Man" och "Teenage Mutant Ninja Turtles". Därav av blev jag lite sömnig av alla strider och bristen på intrig. Transformers känns med denna film som ett avslutat kapitel och som en spik på den kista som Michael Bay snart har begravt sin karriär i.

 

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - 14 juni 2017 17:58

THE MUMMY


Jag har nu varit och sett filmen "The Mummy" som är den första filmen i en ny franchise som heter kallas för "Dark Universe" och innefattar en uppsjö av inplanerade nyversioner av gamla klassiska monsterfilmer som exempelvis Frankensteins Monster och Varulven. Jag ska nu med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


När den egyptiska drottningen Ahmnet (Sofia Boutella) vaknar till liv efter tusentals år av vila, vill hon hämnas på den värld som mördade henne. Den före detta soldaten Nick Morton (Tom Cruise) hamnar ofrivilligt i vägen för hennes planer och får en förbannelse kastad över sig. Därefter tvingas han fly ifrån både Ahmnets övernaturliga krafter och den hemliga organisationen "The Prodigum", som leds av Doktor Henry Jekyll (Russel Crowe). Till sin hjälp har Nick arkeologen Jenny Halsey (Annbelle Wallis).


Det är inte direkt något mästerverk som levereras. Men historien är ganska underhållande och det känns lite nyskapande att mumien denna gång är en kvinna. Samt att historien till stora delar utspelar sig i London och inte i Egypten som i vanliga fall. Filmen innehåller en del klassiska klyschor. En hjältekaraktär spelad av Tom Cruise och en kvinnlig karaktär som det uppstår i en romans med. Men om man bortser ifrån klyschor och del halvtaskiga CGI effekter så är filmen en en underhållande matinéfilm. Kul är det dessutom att få se Tom Cruise göra något annat än filmer där han spelar en hemlig agent för variationens skull. Om man förväntar sig en monsterskräckfilm så blir man nog besviken eftersom det aldrig blir riktigt skrämmande. Filmen kan klassas mer som en actionfilm än en skräckfilm. Men den är helt klart ett mer lyckat försök till en reboot av "The Mummy" historien än trilogin som gjordes och inleddes i slutet av 90-talet. Denna gång slipper man åtminstone Brendan Frasers träaktiga skådespeleri.


Jag kan rekommendera filmen "The Mummy" som en hyfsat underhållande matinéfilm om man inte har för höga förväntningar. En trea av fem möjliga ger jag filmen i betyg.

 

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - 3 juni 2017 17:05

WONDER WOMAN


Nu har jag sett filmen som skulle reparera de påstådda skadorna som DC Comcs senaste storsatsning "Batman v Superman: Dawn of Justice" orsakade. Jag gillade den filmen trots den förhållandevis allvarliga tonen och det mörker som är regissören Zack Snyders signum. Den filmen kändes något okomplett bara i och med att det var en nerklippt bioversion. Den förlängda versionen har bara fått se dagens ljus på bluray och jag väntar fortfarande väldigt otålmodigt på att den förlängda versionen ska släppas på dvd vilket förmodligen görs inför biopremiären av samma regissörs nya film "Justice League" som har premiär då vintern närmar sig. "Wonder Woman" är en spin-off film om karaktären Wonder Woman som fick sin introduktion i just filmen "Batman v Superman: Dawn of Justice" och nu har jag alltså varit och sett filmen "Wonder Woman" och ska med denna filmrecension tala om vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


Innan hon blev Wonder Woman (Gal Gadot) var hon Diana, prinsessa av Amazonerna, tränad att bli en oövervinnerlig krigare. Hon är uppvuxen på en skyddad paradisö men när en amerikansk pilot (Chris Pine) kraschar där och berättar om en massiv konflikt som härjar i världen utanför lämnar hon ön. Diana lämnar sitt hem, övertygad om att hon kan stoppa hotet. Tillsammans med människan slåss hon för att stoppa alla krig och upptäcker då inte bara sina fulla krafter utan även sitt sanna öde.


En kvinnlig hjältinna i DC Comics universum. De måste njuta något oerhört över att få ut sin film först. En Captain Marvel film är på g med Brie Larson i huvudrollen. Men Marvel har för många manliga karaktärer att släppa filmer med först. Så de har inte hunnit dit än. Och vad gör DC Comics med detta försprång. Jo, de bjuder på tuff hjältinna med ett stort hjärta som går sin egen väg. Men är man helskinnat en feminist så har man säkert vissa anmärkningar på hur karaktären blir behandlad. En manlig karaktär som vinner hennes hjärta är nämligen den som får henne att utveckla sin styrka i slutänden trots att hon kommer ifrån en ö med enbart kvinnor. På denna ö blir hon därför tränad just av kvinnor, men när det kommer till kritan så är det en stridspilot spelad av Chris Pine som sätter stenen i rullning och får iväg den blivande hjältinnan ifrån ön för att söka sanningen omkring sitt öde.


Personligen så är jag lite vänsterriktad och mer för jämställdhet. Jag tycker att bägge könen ska få ta lika mycket plats. Så om någon vänlig man triggar igång hjältinnans krafter så är detta inget jag har några som helst problem med. Det finns istället egenskaper hos karaktären som jag ogillar. Framför allt det där med hennes lasso som får hennes infångade brottslingar att tala sanning. Detta vapen är dessvärre med, men det tar inte jättemycket fokus eftersom Wonder Woman mest fajtas med svärd och sköld. Samt med någon form av energi som hon skjuter med händerna. Hennes parerande armband finns givetvis med och hennes look stämmer ganska bra överens med den karaktär man sett i serietidningarna. Lyckligt nog så är inte hennes osynliga flygplan med i filmen. DC Comics tyckte kanske att ett sådant skulle bli för likt den osynliga farkost som Avengers gänget flyger i under Marvels första "Avengers" film.


Vad skådespelarinsatserna beträffar så finns inget att klaga på skådespelerskan Gal Gadot som ursprungligen är ifrån Israel har trots detta ett enligt mig grekiskt utseende och har därmed trovärdiga karaktärsdrag för att spela den odödliga grekiska gudinna som hon i grund och botten är. Hon levererar bra i så väl actionspäckade fajtingscener som i mer känslomässiga scener då hon får erfara vår världs orättvisor. Man ser nästan lite drag av verklighetens Angelina Jolie i henne då hon känslomässigt påverkas av de fasor krigens offer får utstå. Jolies välkända välgörenhetsprojekt i krigshärjade länder är globalt kända därför får man lätt den associationen då Diana Price/Wonder Woman påverkas känslomässigt över att det sägs till henne att alla inte kan räddas. Ett dilemma som förövrigt Superman råkade ut för i de föregående filmerna i denna serie av DC Comics mastodont filmer.Besvikelsen över att inte Jaimie Alexander (Thor, Blindspot, Kyle XY) fick rollen är därmed över trots att jag hade hoppats på att få se henne i titelrollen.

 

De övriga skådisarna gör också bra ifrån sig. Chris Pine är både bra på att charma sin motspelerska och att spela godhjärtad och förstående som den stridspilot som introducerar Wonder Woman till vår värld. Lucy Davis som karaktären Etta Candy skänker en hel humor till filmen då hon får hjälpa Chris Pines karaktär med att introducera Wonder Woman till det kvinnliga perspektivet i vår värld. Mode och sådant som inte Wonder Woman känner till något om då hon dyker upp i vår Första Världskriget härjade värld. Harry Potter skådisen David Thewlis levererar bra som filmens huvudskurk. Han förmedlar den där vänliga gubbe auran som gör att man tror att han är vänlig även att han kanske bär på en del ondska också. Danny Huston och Elena Anaya levererar också i färgstarka skurkroller. Förövrigt kan även tilläggas att skådespelerskorna Connie Nielsen och Robin Wright dyker upp i starka kvinnoroller i början av filmen då vi befinner oss i Amasonernas värld på den ö som Wonder Woman är skapt på.


Tonen i denna superhjälte film gillar jag. Den är något färggladare än i exempelvis "Batman v Superman: Dawn of Justice" och även humorn är lite lättsammare då Wonder Woman utsätts för diverse roliga kulturchockar i vår värld och även då det skämtas om att hon kommer ifrån en ö bebodd av enbart kvinnor. Samt så får man ta del av en massa vackra grekiska miljöer i början av filmen och i vår värld tycker jag att Första Världskriget miljöerna är trovärdiga. Regissören Patty Jenkins har därmed förvaltat sitt arbete med filmen bra.


Filmen "Wonder Woman" får ett varmt mottagande ifrån mig. Jag gillade den verkligen. Jag hänger som sagt inte upp mig på feministiska detaljer. En intressant historia om en kvinna ifrån en annan värld som vill ge vårt släkte en chans är det vi får. Kanske inte så värst nyskapande sätt. Men jag gillade filmen och tror att den nya Wonder Woman kan bli en lika ikonisk karaktär som de andra versionerna som burit samma trikåer en gång blev. 2 timmar och 20 minuter kändes kanske i det längsta laget. Men den långa speltiden gör åtminstone att filmen känns mer komplett än den bioversion av "Batman v Superman" som man fick se. Jag kan starkt rekommendera filmen. En fyra av fem möjliga får "Wonder Woman" av mig i betyg.

 

 

 

Av Paul Karlsson - 26 maj 2017 00:48

PIRATES OF THE CARIBBEAN:
DEAD MEN TELL NO TALES


Nu har Johnny Depp efter ett ganska långt uppehåll ifrån karaktären Jack Sparrow gjort en femte "Pirates of the Caribbean" film. Jag är ett troget Johnny Depp fan. Så jag har därmed givetvis varit och sett filmen vid premiären. Så nu ska jag berätta vad jag tyckte med denna recension. Men först ska jag lite kort berätta om handlingen.


Captain Jack Sparrow (Johnny Depp) är återigen jagad av sin gamla nemesis, den skräckinjagande Captain Salazar (Javier Bardem). Salazar tänker förgöra varenda pirat på haven och Kapten Jacks enda hopp om överlevnad är att försöka hitta Poseidons mytomspunna treudd, en kraftfull klenod som ger ägaren total kontroll över haven.


Återvinningsproceduren och att Hollywood vill mjölka ut extra pengar på ett fungerande koncept får man bortse ifrån då man går och ser denna film. Samt att Johnny Depp kanske har upprepat rollen någon gång för mycket. Har man överseende med detta vilket jag har så är filmen riktigt underhållande. "Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides" som var den föregående filmen kändes verkligen som en urmjölkning av konceptet. Den hade en ganska intressant sidohistoria om sjöjungfrur som jag aldrig har sett dem skildrade förut. Men det var också det enda som inte kändes som en blek upprepning av originaltrilogin. Karaktärerna utöver Jack Sparrow och Captain Barbossa kändes ganska intetsägande. Särskilt den filmens nya skurk Captain Blackbeard spelad av Ian McShane.


Tack och lov så är det inte riktigt på detta vis denna gång. Visst är det en återupprepning. Men denna gång anknyter historien lite mer till de första tre filmerna. Orlando Blooms karaktär Will Turner står exempelvis för själva ramhandlingen och hans son är en av de nya hjältarna. Samt så dyker även Keira Knightly upp som Elizabeth Swan. Även Captain Barbossa är i vanlig ordning med och många andra pirater man känner igen ifrån de tidigare filmerna. Detta höjer den femte filmen lite över den fjärde filmen och filmens skurk spelad av Javier Bardem är ganska färgstark som karaktär om man bortser ifrån hanns ibland näst intill parodiska brytning. Men han kan helt klart klassas som en Pirates of the Caribbean skurk i samma anda som Captain Barbossa och Davy Jones. Filmens hjältinna spelad av Kaya Scodelario får också godkänt som en kvinna med skinn på näsan som ger näring åt historien.


Att se Johnny Depp för femte gången som Jack Sparrow är ett förvånansvärt kärt återseende. Karaktären är lika förvirrad som vanligt och något mer nersupen på rom. Och innan ämnet skådespelare lämnas så vill jag också tillägga att det var kul att se The Beatles medlemmen Paul McCartney i en liten men smått minnesvärd cameoroll.


Handlingen är ett lika actionspäckat äventyr som i vanlig ordning. Det är mystiska skatter som ska sökas upp i mörka vatten där det blir en katt och råtta lek kring vem som ska hinna till skatten först. På sina ställen är filmen även väldigt mörk vilket jag gillar.


Sammanfattningsvis så kan jag rekommendera denna film till oss som gillar riktiga piratäventyr. Oavsett att det gjorts många filmer i denna filmserie så måste jag säga att det är de bästa inom sin genre. Det bjuds på mycket humor, en del mörker, övernaturliga inslag och lite kärlek. Allt man kan förvänta sig av i ett storslaget matinéäventyr med andra ord. Vi Johnny Depp fans får dessutom en kavalkad av roliga Jack Sparrow ögonblick i denna film som kanske kan vara den sista. Men om jag får bestämma så vill jag ha en till för att trilogiantalet inte ska bli ojämnt och extrascenen då eftertexterna har passerat hintar också om en sådan. En stark trea av fem möjliga får filmen "Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales" av mig i betyg.

 

 

 

Av Paul Karlsson - 18 maj 2017 16:59

ALIEN: COVENANT


Så var äntligen premiären av Ridley Scotts uppföljare till "Prometheus" här. Den har varit väldigt efterlängtad och nu har jag varit och sett den och ska med denna recension tala om vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

När besättningen på rymdskeppet Covenant är på väg till en avlägsen planet i den bortre delen av galaxen, upptäcker de att vad de tidigare trott varit ett outforskat paradis i själva verket är en mörk och farlig värld. De tvingas fly från ett hot mer skrämmande än de någonsin kunnat föreställa sig.


Det finns inte så mycket att klaga på. Det skulle möjligtvis vara att Noomi Rapace karaktär Elizabeth Shaw ifrån "Prometheus" inte dyker upp mer än som ett lik i denna film. Hennes historia har nämligen fått ett slut innan denna filmen tar sin början. Så man får därmed bara en förklaring till vad som har hänt henne och att hennes öde är något som de nya karaktärerna kan råka ut för. Jag hade gärna sett en film till där Noomi Rapace hade haft huvudrollen. Så den möjligheten känns det lite trist att man blev bestulen på. Men utöver detta tycker jag att man fick vad man hade förväntat sig och hoppats på. Filmens historia vävs på ett snyggt sätt ihop med historien i "Prometheus" och öppnar upp för kommande Alien filmer som kan knyta samman med originalfilmerna där karaktären Ripley introduceras.


Det levereras en bit in i filmen scener med Xenomorph varelser och facehuggers på löpande band så att man som ett Alien fan får det man vill ha. Samt får man bevittna en del riktigt creapy scener där besättningen blir attackerad av en Neomorph. Så med andra ord så får man ta del av en hel del klassiska scener i sann Alien anda. Dessutom gillade jag att scenerna på planeten som filmens besättning besöker är väldigt visuellt vackra och att besöket på denna planet leder till att man får se lite aliens i sin naturliga miljö då de jagar människor utanför rymdskeppet. Det har man inte direkt fått uppleva i de övriga filmerna i serien. Så det var en mycket positiv grej med filmen.


Gällande skådespelarnas insatser så får alla godkänt. Michael Fassbender briljerar mest i sin dubbelroll och de övriga skådespelarna utför det som förväntas av dem skådespelarmässigt. Det enda som möjligtvis känns lite tråkigt är att det inte dyker upp någon lika häftig och ikonisk karaktär som Sigourney Weavers Ripley eller Noomi Rapace Elizabeth Shaw.


Men sammanfattningsvis så får man vad förväntar sig av denna efterlängtade film. Det blir både lite återknytande till "Prometheus" och lite ingredienser som känns igen ifrån Alien filmerna. Så jag blev väldigt nöjd efter mitt biobesök. Filmen kan starkt rekommenderas till alla science fiction älskare.
En fyra av fem möjliga får filmen "Alien: Covenant" av mig i betyg.

 

 

 

Av Paul Karlsson - 17 maj 2017 15:42

KING ARTHUR: LEGEND OF THE SWORD


Guy Ritchies "King Arthur"film blev jag bjuden på att se på bio. Det var ingen film jag direkt hade planerat att se på bio. Men blir man bjuden så är det bara att tacka och ta emot. Nu ska jag med denna recension berätta vad jag tyckte om filmen. Men först lite om handlingen.


När Arthurs far mördas, griper hans farbror Vortigern kronan. Efter att Arthur (Charlie Hunnam) berövats på sitt arv vet han själv inte om sin egen bakgrund och lever därför ett tufft liv i stadens gränder. När han en dag drar svärdet Excalibur ur stenen, vänds hans liv upp och ner och han tvingas möta sanningen kring sitt riktiga arv, även om han gillar det eller inte.


Filmen "King Arthur: Legend of the Sword" erbjuder en del snygga effekter och fajtingscener. Karaktärerna har utrustats knivskarpa repliker i vanlig Guy Ritchie anda. Så långt är filmen gaska underhållande och Charlie Hunnam är hyfsat bra i huvudrollen. Men det håller tyvärr inte hela vägen. Medeltidskänslan som borde finnas då det är en King Arthur historia som förmedlas uteblir och filmens intrig känns lite småseg. Det blir ibland på gränsen till kalkonfilm. Om man gillar filmer som "Pompeji" och "Ben Hur" kanske man även kan sätta värde på denna film. Men vill man ha en bra King Arthur historia levererad så finns det filmer som är bättre på det temat.


Men om man ska säga något positivt om denna film så var det kul att få se Mikael Persbrandt i en roll som inte var näst intill helt bortklippt som i "The Hobbit" filmerna. Samt så gjorde skådespelerskan Astrid Bergès-Frisbey en bra gestaltning av magikern The Mage. Utöver detta så finns det bara i princip negativa saker att säga om filmen. Den tillför inte direkt något nytt till King Arthur historien vilket är det som borde vara syftet om man gör en nyversion av historien.


Har man inga jättestora krav så kanske man kan gilla filmen "King Arthur: Legend of the Sword". Men har man det så rekommenderar jag att välja en annan film inom samma genre istället. En tvåa av fem möjliga får filmen av mig i betyg. Om det inte hade varit för att effekterna är ganska snygga över lag i filmen så hade jag gett den ännu lägre betyg.

 

 

 

Av Paul Karlsson - 27 april 2017 16:24

GUARDIANS OF THE GALAXY VOL. 2


Efter att ha sett första "Guardians of the Galaxy" som kom ut år 2014 så var jag inte direkt imponerad. Fokuset var mer gamla musikklassiker och dansande till dessa låtar än att berätta en superhjälte historia. Humorn tog överhanden och sådant allvar som fördjupande av filmens karaktärer uteblev. Men upplägget som finns i Marvels storfilmer idag är att att alla filmer under deras logo har crossovers till varandra. Detta gäller även "Guardians of the Galaxy" och därmed så var jag tvungen att med låga förväntningar även se uppföljaren för att inte missa någon nödvändig pusselbit inför kommande mer intressanta Marvel filmer. Guardians karaktärerna sägs nämligen bland annat ha viktiga roller att spela i bland annat den av mig efterlängtade filmen "Thor: Ragnarok" som kommer på bio senare i år. Nåväl, nu har jag sett uppföljaren och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


Första filmen slutade med att huvudkaraktären "Peter Quill/Star-Lord (Chris Pratt) fick en musikkassett som hans cancersjuka mamma hade satt ihop innan sin död och detta ledde till glada toner ifrån en gammal musikklassiker då filmens eftertexter rullade igång. När film nummer 2 tar sin början så är det en ung Kurt Russell man får följa. För den filmvana tittaren så är det inte svårt att räkna ut att Kurt Russells karaktär har något samband med Star-Lords öde. Därefter skuttar handlingen fram i tiden till vårt välkända Guardians of the Galaxy gäng som kämpar emot en tentakelförsedd alien medan Groot i bäbisformat dansar till kända rockklassiker. Kort därefter så är gänget jagade på grund av att tvättbjörnen Rocket (Bradley Cooper) har stulit några sällsynta batterier. Under deras flykt blir de strandade på en planet där Star-Lords pappa (Kurt (Russell) hittar dem och tar med halva gänget till sin planet för att berätta hela sanningen för Star-Lord om hans bakgrund. Går pappan att lita på är frågeställningen som senare ställs. Om fallet inte är så. Vem ska komma till deras undsättning?


I bakgrunden ser filmen fortfarande ut som att det är ett rockalbum som har filmatiserats. Men till min stora lättnad så läggs det fokus på annat än trams också. Man får se förbi fjantigheter som ett litet gulligt dansande träd kallat Groot som leder till irriterande kärleksfulla suckar ifrån den kvinnliga biopubliken. Samt att den andra karaktären som ska vara humorinslaget ser ut som en tvättbjörn. Vad som däremot är roligt är sarkasmen som finns i den jargong Guardian gänget har byggt upp emot varandra. Och något som är positivt är att karaktärerna får mer kött på benen. Framförallt Star-Lord blir fördjupad då man inte som förra gången börjar med allvar om en cancersjuk mamma för att sedan det allvaret snabbt därefter ska tramsas bort i Björn Skifs musik och annat. Nu får man veta mer om Star-Lords ursprung och hans liv på Jorden. Detta ger lite mer tyngd åt filmen. Förvisso gör det filmen lite väl lång. Men det blir aldrig direkt tråkigt. För det är full fart hela tiden och de visuellt vackra och färgsprakande världar man får ta del av ute i galaxerna där handlingen utspelas ger njutning åt ögat. Jag är lite positivt överraskad. Det går inte att komma ifrån att det är en "Guardians of the Galaxy" film. Så "I am groot" skämtet och liknande lättköpt humor tar lite för mycket överhanden ibland.


Historien kryddas även med en spirande romans mellan Star-Lord och den gröna men ack så sköna Gamora(Zoe Saldana). Och Gamoras hämndlystna syster ger också lite spänning. Samt så får man se lite oväntade nyanser i skurken Yondus (Michael Rooker) karaktär.


Är man ett "Guardians of the Galaxy" fan så kommer man att gilla filmen och känna igen mycket ifrån den första. Är man inte ett fan så kan utan för höga förväntningar även gilla filmen. Jag gillar åtminstone att den utspelar sig i rymden och de världar man får ta del av. Så mycket bättre än så här kan det nog inte bli gällande den här Marvel franchisen. Kul är det dessutom att Sylvester Stallone dyker upp i en liten roll och Stan Lees traditionella inhopp är nog hans roligaste någonsin.


Avslutningsvis så kan jag tipsa om att sitta kvar då filmens eftertexter har rullat igång. Då bjuds det på tre extrascener som förvisso inte direkt ger några hintar om kommande Marvel filmer. Men gillar man humorn i Guardians filmerna så kan man nog bli road av dem. Filmen "Guardians of the Galaxy Vol. 2" får godkänt av mig. En trea av fem möjliga blir betyget ifrån mig.

 

 

 

Av Paul Karlsson - 2 april 2017 22:55

GHOST IN THE SHELL


Scarlett Johansson har fått en massa näthat för att hon fått huvudrollen i filmen "Ghost in the shell" som bygger på en japansk animefilm ifrån 1995. Näthatet berodde på att Scarlett inte är en asiat i en historia som är baserad på en japansk film. Detta näthat har jag ingen förståelse för eftersom jag sett bilder på hur originalkaraktären i den tecknade filmen ser ut och hon har inget asiatiskt utseende. Därmed ville jag stötta filmen genom att se den på bio. Det har jag gjort nu och ska med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


Major (Scarlett Johansson), en elitsoldat till hälften människa, till hälften robot, leder specialstyrkan Section 9 med uppdraget att sätta stopp för de allra värsta brottslingarna och extremisterna. Nu ställs de mot en fiende vars enda mål är att hindra Hanka Robotics teknologiska framsteg.


Filmen "Ghost in the shell" visar en väldigt visuellt vacker framtidsvärld med neonskyltar och hologram som pryder gatorna. På så vis blir filmen en fröjd för ögat att se. Likaså Scarlett Johanssons vackra kropp som filmkameran väldigt detaljerat exponerar i större delen av filmen blir en fröjd för ögat. Scarlett gör dessutom rollen bra. Effekterna är snygga och slagsmål scenerna är snyggt koreograferade. Så långt funkar filmen som en ganska underhållande och visuellt vacker actionfilm. Men tyvärr är storyn och intrigen lite tunn så att de ovan nämnda positiva grejerna inte räcker. Lite djupare filosofi kring skillnaden mellan människa och maskin eller kring om själen och kroppen kan skiljas åt hade kunnat lyfta filmen lite mer. Då hade filmen kanske kunnat uppnå samma klass som exempelvis filmerna "Ex Machina" eller "Her" som snuddar vid samma ämne.


Istället blir det lite att filmen upprepar sig och gå lite på tomgång så att till och med den korta speltiden 1 timme och 45 minuter känns långt. Men sammanfattningsvis så är filmen "Ghost in the shell" i alla fall ganska sevärd. Den har som sagt snygga effekter och visar upp en visuellt vacker framtidsdystopi. Och alltid lika begåvade Scarlett Johannson lyckas än en gång leverera och skänker färgstarka karaktärsdrag åt huvudkaraktären. Filmen är med andra ord underhållande som actionfilm om man inte har för höga förväntningar på dess innehåll En trea av fem möjliga ger jag filmen "Ghost in the shell" i betyg.

 

 

 



Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Vann rätt låt i Melodifestivalen 2012?
 JA
 NEJ

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ retard-messiah med Blogkeen
Följ retard-messiah med Bloglovin'

GÄSTBOK


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se