retard-messiah

Senaste inläggen

Av Paul Karlsson - Söndag 14 april 17:08

 

 

HELLBOY


Superhjältekaraktären Hellboy har fått en ny reboot. Jag fattade först inte att det rörde sig om en biofilm. Jag hade mer trott att det var en Netflix produktion eftersom en stjärna ifrån Netflix tv-serien "Stranger Things" gör titelrollen. Men så var inte fallet. Så det blev ett biobesök och nu ska jag berätta vad jag tyckte om filmen. Men först lite om handlingen.


Den demoniska antihjälten Hellboy (David Harbour) åker till den engelska landsbygden för att bekämpa en trio av rasande jättar. Snart kommer han i kontakt med Nimue (Milla Jovovich), The Blood Queen, en återuppstånden häxa som törstar att hämnas ett förgånget förräderi. I en kamp mellan det övernaturliga och mänskliga, är Hellboy fast besluten att stoppa Nimue och rädda världen från undergång.


En reboot? Behövs en sådan. Jag blev förvånad eftersom jag tyckte att de första filmerna var bra. Men filmen är faktiskt visuellt vacker när man tas till de mörka och demoniska världarna där Hellboy kämpar emot sina fiender. Det finns många influenser ifrån sagor som "King Arthur" och "Alice in Wonderland". Även verklighetsanknytning finns det till historiska händelser såväl som andra världskriget och historiska personer som Rasputin. Hellboy föddes till Jorden just under den rådande ondskan när tyskarna höll på att förlora andra världskriget. Historien är ungefär densamma som i de gamla filmerna. Hellboy är den goda demonen som är son till djävulen och han gör allt för att motstå frestelsen när de mörka krafterna lockar honom. Ger han efter för sina frestelser så skulle det innebära jordens undergång. Hans hot denna gång är den återuppståndna häxan Nimue briljant spelad av "Resident Evil" skådisen Milla Jovovich. Han har till sin hjälpt två sidekicks med övernaturliga förmågor som hjälper honom i kampen.


Jag tycker att det här var en underhållande film. David Harbour passar i rollen och skänker en lagom mängd humor i balans till filmens mörker. Från början ser man honom som en försupen hjälte som ibland bekräftar sitt ego genom att fightas i ringen. Men under filmens gång utvecklas han och förstår vilken betydelse hans krafter har för planetens framtid.


Jag kan rekommendera filmen "Hellboy" som en underhållande superhjältefilm och en bra reboot där man kan bli både road och få njuta av vackert visuella världar. Samt så gillade jag referenserna ifrån litteratur och historia. En trea av fem möjliga är mitt betyg till filmen "Hellboy".

 

 

 



https://www.discshop.se/filmer/dvd/hellboy_2019/P163494


https://cdon.se/film/hellboy-46605838

ANNONS
Av Paul Karlsson - Torsdag 11 april 01:10

 

SHAZAM!


DC Comics har inte levt på den ljusa sidan vad gäller filmatiseringar av sina serier. En och annan bra lyckad film har det blivit. Superman filmen "Man of Steel" har levererat. Likaså "Wonder Woman" och "Aquaman". Men annars har det varit mörka humorbefriade filmer. Men nu har filmen "Shazam!" kommit i regi av svensken David F. Sandberg. Valet av regissör är onekligen intressant för att David F. Sanberg tidigare bara har gjort skräckfilmer. Vad jag tyckte ska nu berätta efter som jag har sett filmen. Men först lite om handlingen.


Alla har en superhjälte inom sig – ibland krävs det bara lite magi för att locka fram den. Genom att säga “shazam” förvandlas 14-årige fosterhemskillen Billy Batson (Asher Angel) till den vuxna och rippade superhjälten Shazam (Zachary Levi). Med sina nyvunna krafter gör Billy precis vad varje tonåring skulle göra – har kul med dem! Kan han flyga? Har han röntgensyn? Kan han skjuta blixtar med händerna? Kan han skippa samhällsprovet? Med ett barns oräddhet ger sig Shazam ut för att testa sina krafter men måste snabbt lära sig hantera dem för att stoppa den ondskefulla Dr. Thaddeus Sivana (Mark Strong).


Humor visade sig vara ett vinnande koncept. Filmen "Shazam!" påminner mer om en lättsinnig Marvel film vilket är mycket positivt. Humorn befinner sig mest ovanför bältet till skllnad ifrån exempelvis "Deadpool" filmerna som är väldigt lyckade humorfilmer under Marvels logo. Eftersom huvudkaraktären är ett barn som får en vuxen superhjältekropp så hamnar humorn lite på den nivå utan att för den sakens skull bli tråkig. Den blir snarare nördig med superhjältereferenser. Och då är det givetvis bara sådana referenser ifrån DC Comics produktioner. Superman, Batman och Aquaman är med andra ord några av de karaktärer det skämtas brett om. Förövrigt är det en fin historia om utanförskap och om att agera rätt om man uppnår sina drömmar och får mäktiga superkrafter.,Det är alltså en kaxig superhjälte vi får möta som får tas ner på Jorden lite då han till en början får för mycket hybris av sitt nya alter-ego."Shazam får alltså välja att stötta de som står honom nära istället för att nära sitt ego genom att ta selfies med människor på stan osv. När ett hot av en superskurk dyker upp så är det slut på leken. Men filmen blir samtidigt en fin samhällssatir då "Shazam!" först visar upp sina superhjältekrafter i social media. När han sedan kommer ner på gjorden så blir det en ganska lagom mörk historia som balanserar upp humorn och håller en bra ton under hela filmens speltid.


Zachary Levi och Freddy Freeman är de av filmens skådisar som briljerar mest. Att följa deras lilla duo är det som ger upphov till filmens största höjdpunkter. Bland annat när Freddy Freeman ska lära kompisen som blivit Shazam att använda sina nya krafter. Men även Mark Strong som filmens skurk levererar och ger lite mörker åt filmens annars väldigt glada stämning. Kul är det även att regissören David F. Sandbergs fru Lotta Lotsen dyker upp i en liten roll ganska tidigt in i filmen.


Jag kan starkt rekommendera filmen "Shazam!" som är frisk fläkt i supehjältegenren. Den levererar mycket humor men utan att för den sakens skull bli tramsig och David F. Sandberg visar att han har talang för andra genrer än skräck. En fyra av fem möjliga är mitt betyg till filmen "Shazam!".

 

 

 


https://www.discshop.se/filmer/dvd/shazam/P163287


https://cdon.se/film/shazam-36779534

ANNONS
Av Paul Karlsson - Lördag 6 april 02:16

 

PET SEMATARY


En trailer som tydde på en oacceptabel twist förminskade hypen kring den kommande nyfilmatiseringen av Stephen Kings kultförklarade roman "Pet Sematary" eller "Jurtjyrkogården" som vi svenskar känner till filmen och boken mer som. Nu har det nya försöket att göra film av romanen gått på bio och jag har varit och sett filmen. Jag ska därmed nu säga vad jag tycke med denna recension. Men först lite om filmens handling.



Efter att ha flyttat från Boston till Maines landsort med sin fru Rachel (Amy Seimetz) och deras två barn, hittar Dr. Louis Creed (Jason Clarke) en mystisk djurkyrkogård, gömd långt inne i skogen nära familjens nya hem. När en ofattbar tragedi inträffar, vänder sig Louis i sin förtvivlan till sin ovanlige granne, Jud Crandall (John Lithgow), och sätter därmed igång en livsfarlig kedjereaktion som släpper en oändlig ondska fri, med fruktansvärda konsekvenser.


För att förbereda mig inför denna nya filmatiseringen av Stephen Kings skräckfyllda historia så såg jag om originalet ifrån 1989 och jag läste om romanen ifrån 1983. Detta för att kunna analysera vad som kunde göras om och göras rätt. I den första filmatiseringen fanns en del minnesvärda scener som tex Rachels läskiga syster Zelda och det snälla spöket Victor Pascow som jag vid på tok för ung ålder inte förstod att var ett snällt spöke. När jag inte hade läst boken så tyckte jag att det var en allmänt läskig film. Allt förändrades när boken var läst en andra gång. Då började jag att lägga märke till detaljer som var fel. Små händelser som hoppades över. Skeenden som kastades om och gjorde helheten till en ofullständig Stephen King historia. Det är just de små detaljerna, miljöerna och hur karaktärerna målas upp som ger Stephen King hans signum. Familjen som det handlar om flyr bort ifrån något för att möta något värre. Att mista familjemedlemmar är det värsta som kan hända är den grundläggande skräck som skildras. Och borta i skogen bakom huset finns en kyrkogård byggd av indianer som lurar på en förbannelse. Förbannelsen drivs av en demon eller ett skogsväsen som heter Wendigo. Detta får man små hintar om i filmen ifrån 1989. Men inte tillräckligt tycker jag.


Och i nyversionen så får de med fragment av det läskiga. Rachels syster ser mycket läskig ut. Victor Pascow är med och blöder mer än förra gången. Wendigo får man till och med se en bild på. Men den där demonens förflutna fördjupas det inte mycket i. Den största radikala förändringen som har gjorts är att den äldre dottern Ellie blir överkörd istället för 5-åringen Gage. Det är en stor oförlåtlig twist som man var tvungen att köpa och historien påverkades mycket av detta. Det känns som att historien rusar på för snabbt utan att våga stanna upp och förklara varför karaktärerna gör som de gör. En del annat ifrån boken som inte kom med förra gången finns med. Men när det börjar närma sig slutet av filmen så blir handlingen mer dum och komisk än skrämmande. När man lämnar biosalongen så sitter man som ett frågetecken och har frågor obesvarade.


Filmen "Pet Sematary" kan rekommenderas om man är sugen på en skräckis som inte bokstavligt följer sin litterära förlaga och är sämre än sin första filmatisering. Men läskigt blir det då och då. Själva kyrkgården och dess miljö är i alla fall kusligt skildrad och skådisarna gör det bästa de kan av sina ytligt skildrade roller. En trea av fem möjliga är mitt betyg till filmen "Pet Sematary".

 

 

 


https://www.discshop.se/filmer/dvd/jurtjyrkogarden/P163458


https://cdon.se/film/jurtjyrkogarden-2019-46605845

Av Paul Karlsson - Söndag 31 mars 05:52

 

DUMBO


När jag först hörde att min favoritregissör Tim Burton skulle göra en live-action version av Disneyfilmen "Dumbo" så var jag först lite kritisk eftersom jag inte är överförtjust i den tecknade originalfilmen ifrån 1941. Men nu har filmen haft biopremiär och jag har varit och sett den. Så jag ska nu med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.


När den före detta cirkusstjärnan Holt Farrier (Colin Farrell) återvänder från kriget upptäcker han att hela hans liv vänts upp och ner. Cirkusdirektören Max Medici (Danny DeVito) anställer Holt för att ta hand om en nyfödd elefant, vars överdimensionerade öron gör honom till åtlöje på den inte alltför framgångsrika cirkusen. När Holts barn upptäcker att elefantungen Dumbo kan flyga får de omedelbart besök av den övertygande entreprenören V.A Vandervere (Michael Keaton) och trapetskonstnären Collette Marchand (Eva Green) vilka vill göra en stor stjärna av den annorlunda lilla elefanten.


Det har orättvist ordats om att Tim Burton inte gjort några bra filmer på många år. Det håller inte jag med om. Enligt mig har exempelvis "Dark Shadows" och "Miss Peregrine's Home for Peculiar Children" varit mästerverk. Burtons ständiga fokus på outsiders och de som av allmänheten känns som konstiga och annorlunda är ett tema som jag gillar och det återkommer även i "Dumbo". Jag var som sagt inte så förtjust i originalfilmen som jag tyckte att innehöll mobbing, djurplågeri och annat som jag inte anser att är passande för en barnfilm. En del djurplågeri förekommer det även i Tim Burtons version, men djurplågarna får vad de förtjänar under filmens gång och mobbningen som Dumbo blev utsatt för av de andra elefanterna på cirkusen i den tecknade filmen finns inte med alls vilket är väldigt positivt. Talande djur som det också fanns i originalfilmen har också helt slopats och istället ersatts mänskliga karaktärer vilket jag tycker att är bra för att talande djur oftast inte brukar översätta sig så bra till live-action filmer.


Annars är det mycket som är som är sig likt ifrån originalet. Tim Burton har tagit med de bästa bitarna ifrån originalfilmen och vävt samman dem med en egen historia vilket skapar en bra helhet. Burtons sagolika och visuellt vackra filmberättande skapar verkligen magi komponerat av Danny Elfmans vackra musik. Personligen gillar jag filmer om kringresande cirkussällskap och filmer som vistas i sådana miljöer. Att filmen utspelar sig i sådana miljöer, är regisserad av Tim Burton och tonsatt av Danny Elfman blir med andra ord en fullträff.


Bra casting är det också. Mestadels är det med skådisar som upprepade gånger har arbetat med Tim Burton tidigare, men även några nya tillskott och alla briljerar i sin välskrivna roller. Mest imponerar Eva Green som fått lära sig att framföra trapetskonster inför filmen vilket hon gör mycket övertygande. Men alla skådisar hamnar lite i skymundan. Fokuset stjäls av Dumbo som är supergullig och väldigt realistiskt datoranimerad.


Filmen "Dumbo" är en väldigt fin film med sensmoralen att man inte ska döma någon efter hur de ser ut. Samt så framför den budskapet att djur inte borde hållas i fångenskap för att människan ska få underhållning. Så vill man uppleva en helt magisk och vacker saga i en tolkning som är bättre än originalversionen så kan jag starkt rekommendera filmen "Dumbo". Den erbjuder både glädje och tårar. Jag trodde inte att jag skulle säga det här om en live-action version av Disneys enligt mig sämsta film. Men Tim Burton har skapat ännu ett mästerverk. Det blir full pott i betyg. En femma av fem möjliga.

 

 

 



https://www.discshop.se/filmer/dvd/dumbo/P163319


https://cdon.se/film/dumbo-2019-43774156

Av Paul Karlsson - Fredag 8 mars 13:11

 

CAPTAIN MARVEL


Nu har jag varit och sett Marvels nya storfilm "Captain Marvel" och ska med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.


Året är 1995 och på Kreelernas sida finns Vers (Brie Larson), som tillsammans med militärofficeren Yon-Rogg (Jude Law) ska stoppa de terroriserande formbytarrasen Skrullerna. Vers minnesbank sträcker sig blott sex år tillbaka och hon har ingen aning om sitt liv innan dess, men när hon landar på planeten Jorden börjar pusselbitarna falla på plats. Snart hittar hon sin inre styrka och blir den hjältinna hon var ämnad att vara.


Mina förväntningar på "Captain Marvel" var inte direkt höga. Efter en stor mängd Marvelfilmer så börjar jag nu att känna lite mätt på superhjältefilmer. Men jag blev faktiskt positivt överraskad. Framförallt hade filmen en härlig 90-tals nostalgi över sig med ett soundtrack ifrån den eran och massa filmreferenser ifrån samma period. Samt var det lite nyskapande med en kvinnlig superhjälte i denna annars väldigt mansdominerade genre. Det fanns även en bra balans av humor och allvar som inte fanns i exempelvis Marvelfilmen "Guardians of the Galaxy". Brie Larson var som klippt och skuren för titelrollen och gjorde den mycket bra och hon kändes lite som en kvinnlig variant av Tony Stark ifrån "Iron Man" filmerna.


Man får alltså vad man förväntar sig och lite till av "Captain Marvel" och att följa med på resan hur filmens hjältinna finner sina krafter och blir mäktig är spännande att få ta del av. Filmen känns dessutom som en viktig pusselbit som läggs på plats inför finalen i den kommande filmen "Avengers: Endgame".


Jag kan starkt rekommendera filmen "Captain Marvel" om man har gillat Marvels tidigare filmer och det här är utan tvekan en av de bästa filmerna i den oändligt långa filmsviten. Mitt betyg till filmen är en stark fyra av fem möjliga.

 

 

 


https://www.discshop.se/filmer/dvd/captain_marvel/P163005


https://cdon.se/film/captain-marvel-43774153

Av Paul Karlsson - Lördag 16 feb 16:13

 

ELD & LÅGOR


På alla hjärtans dag förväntar sig biopubliken romantik. Den här gången är det svensk film som har slagit på stort och vill berätta en Romeo och Julia liknande historia med verklighetsförankring i en "Moulin Rouge" liknande tivolimiljö. Vad är då mer passande än att berätta historien om hur det uppstår kärlek mellan två personer ifrån två konkurrerande tivolin under svenskt 30-tal. Svaret på den frågan ska jag ge med denna filmrecension. Men först lite om handlingen.


Året är 1940 och på var sin sida om Allmänna Gränd på Djurgården ligger två konkurrerande nöjesparker, det tjusiga Gröna Lund med karuseller för barnfamiljerna och det simpla Nöjesfältet med billig öl, levande musik och lättklädda damer. De två ägarfamiljerna har legat i öppen strid med varandra i decennier, men allt förändras natten då de unga arvtagarna, John (Albin Grenholm) och Ninni (Frida Gustavsson), inleder en förbjuden kärlekshistoria. I skuggan av ett rasande världskrig, trappas konflikten mellan familjerna upp i samma takt som kärleken mellan John och Ninni blomstrar allt kraftfullare.


Om du tänker TV3-prgrammet "Grannfejden", lite Romeo & Julia Moulin Rouge utsmyckning så har du årets svenska alla hjärtans dag satsning "Eld & Lågor". Två familjer konkurrerar om svenskarnas intresse för tivoliverksamhet. Arvtagarna bör vara värsta fienderna och är till viss del det i början av filmen. Arvingarna av motsatta kön har idéer kring en berg och dal bana som ska vara det finnande konceptet. Men ändå uppstår förbjuden kärlek mellan dem. Det här låter som rätt ingredienser för en broadway musikal. Men hur osannolikt det tycks låta så är ändå historien verklighetsbaserad.


Viss fiktion har blandats in i verkliga händelser. Men karaktärerna baseras på verkliga personer som har levt och kärlekshistorian är sann. Men historien kryddas med det visuella. Formen är det som tar fokuset i historien. Det finns drömska scener med kärleksdueller, fjärilar och trollsländor som filmens kvinnliga huvudkaraktär sägs kunna kommunicera med. Det finns sång i form av 30-tals versioner av Bon Jovi och Abba låtar. Musiken är till stor del framförd av artisterna Zara Larsson och Jay-Jay Johanson Att allt ska vara så musikaliskt och poetiskt tar bort udden på den sanna berättelsen. Det man får är en visuellt vacker resa in i 30-talets Stockholm och vår första stora tivoliattraktion i vår huvudstad. Men till grund för detta så offras manuset och det känns mer som en lättsmält, visuellt vacker kärlekshistoria.


Skådisarna gör bra ifrån sig. Filmens stora stjärnor är debutanterna Frida Gustavsson och Albin Grenholm som gestaltar kärleksparet. Därefter är det Robert Gustafsson som Ninnis ondskefulla och tattarhatande pappa som är färgstarkast i sin gestaltning och Lennart Jähkel i rollen som konkurrenten skiner också starkt medan Helena af Sandeberg och Pernilla Augsut hamnar lite i skymundan som kärleksparets mammor. Men även de får möjlighet att leverera vid de tillfällen som ges.


Filmen "Eld och Lågor" är lite övertydlig i sitt språk och i sin symbolik. Men filmen är vacker fröjd för ögat och aldrig har Stockholm gestaltats på ett så visuellt tilltalande sätt förut. Resultatet blir en småcharmig kärleksfilm som ger ett smakprov ifrån svensk historia. Detta gör man vill läsa på lite kring vad som var verklighet och fiktion. En stark trea av fem möjliga får filmen "Eld & Lågor" av mig i betyg.

 

 

 


https://www.discshop.se/filmer/dvd/eld_lagor/P162724


https://cdon.se/film/eld-och-lagor-46990876

Av Paul Karlsson - Tisdag 12 feb 06:24

 

GRÄNS


John Ajvide Lindqvist filmatiseringen "Gräns" har jag velat se sedan en Facebook vän som beundrar författaren tipsade om filmen. Jag bor dessvärre i en småstad där vår biograf bara har en biosalong. Filmen hanns därmed inte med på grund av andra konkurrerande filmer. Men nu har den släppts på dvd. Så jag ska för ovanlighetens skull göra en dvd-recension där jag äntligen kan få tala om vad jag tycke. Men först lite om handlingen.


Tullpolisen Tina (Eva Melander) har ett sjätte sinne när det gäller att peka ut smugglare. Det är nästan som om hon kan lukta sig till när någon döljer något. Men när den mystiske Vore (Eero Milonoff) kliver av färjan så tvekar hon för första gången på sina känslor. De attraheras av varandra, men när hon lär känna honom inser hon samtidigt att hennes liv är baserat på en enda stor lögn. Precis som Vore så hör Tina inte hemma i den här världen.


När jag först hörde orden övernaturligt och fantasy i sammanhanget svensk film så blev jag först lite kritisk. Men eftersom jag gillar John Ajvide Lindqvists sätt att skriva och hans sätt att blanda teman som övernaturligt, skräck och personer i samhällets utkant så tyckte jag att filmen kunde vara värd att ge en chans. I det här fallet lockade även influenserna av svensk mytologi och troll. Därmed så läste jag novellen filmen är baserad på och sedan fanns ingen återvändo eftersom jag älskade boken. Och filmen älskar jag lika mycket om inte mer. I det stora hela följs boken ganska punktligt med undantag för vissa vidareutvecklingar som behövs för filmformatet. Sådana vidareutvecklingar kan vara ödesdigra ibland. Men inte i detta fall. Framförallt uppskattar jag att filmens huvudtema är identitetskris vilket jag själv i vissa faser av livet har kunnat identifiera mig med. Vem man är i ensamhet kan vara svårt nog. Men hur är man i grupp och måste man befinna sig inom samhällets sociala normer? Det är viktiga frågor som tas upp. Filmen är även en oförglömlig kärlekssaga som inte liknar någon annan man har sett. Trollmytologin som präglar filmens huvudkaraktärer vill filmens regissör Ali Abbasi att man ska se som en metafor för det västerländska samhället och vissa minoriteter som inte anses tillhöra majoriteten. De som faller utanför den sexuella normen, ser annorlunda ut, är annorlunda eller har annan hudfärg. Det kan lätt hända att dessa grupper känner sig ensamma och utfrysta och att den där metaforen är påtaglig i filmens story gör att jag verkligen tycker om den.


Skådespelarna Eva Melander och Eero Milonoff som fått en varsin Guldbagge för sina roller ger verkligen färg och nyanser åt storyn. Särskilt Eva Melander som får utmaningen att spela en kvinna som i och med sitt avvikande utseende är återhållsam med såväl känslomässiga utspel som yttre gester. Detta för att inte utmärka sig. Eva Melander som precis som sin motspelare är sminkad till oigenkännlighet är en vacker kvinnan som förmodligen privat är van vid att ta större plats.Så att förminska sig på det viset som människa måste ha varit en utmaning. Och kemin som uppstår emellan hennes och Eero Milonoffs karaktärer känns väldigt äkta och påtaglig.


Visuellt är också filmen en fröjd för ögat då man dras ut i trolska nästan John Bauer lika skogar fyllda med rävar, älgar och annat trevligt. Aldrig har skogar gestaltats med sådan mystik och skönhet i en svensk film. Skogsscenerna som symboliserar fristad och möjligheter till sexuell frigörelse blir en spännande kontrats till det trista samhälle där resten av filmen utspelar sig.


Sammanfattningsvis så levde filmen "Gräns" verkligen upp till mina förväntningar. Det är en vacker kärlekshistoria om att våga vara sig själv trots att omgivningen har ljugit för en om vem man egentligen är. Man inspireras till tankar och grubblerier om vad som borde ändras på i vår värld och de tankarna dröjer sig kvar tills långt efter filmens slut. Mitt betyg till den vackra filmen "Gräns" är en femma av fem möjliga.


 



https://www.discshop.se/filmer/dvd/grans/P160203


https://cdon.se/film/grans-45299120

Av Paul Karlsson - Torsdag 31 jan 20:14

 

BRITT-MARIE VAR HÄR


Nu har jag varit och sett filmen "Britt-Marie var här" som är en filmatisering av "En Man som heter Ove-författaren Fredrik Backmans roman. Jag ska nu med denna recension tala om vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.


Britt-Marie (Pernilla August) är inte alls någon ordningsfascist. Det är bara det att smuts och oorganiserade besticklådor får henne att skrika på insidan. När hon lämnar sin man (Peter Haber) efter 40 års äktenskap och ett liv som hemmafru, tvingas hon göra upp med sig själv och möta omvärlden. Hon hamnar i Borg, en liten håla där allt är nedlagt förutom den ölstinkande pizzerian och det lokala fotbollslaget. Britt-Marie tar över som tränare för byns ungdomslag, trots att hon avskyr fotboll. Men snart väcks hennes drömmar och med dem en undangömd framtidstro. Kanske finns det en andra chans i livet, kanske är det aldrig för sent att börja leva.


Till mångt och mycket är filmen "Britt-Marie var här" lik filmen "En man som heter Ove". Skillnaden är att huvudkaraktären denna gång är en kvinna och att hon genomgår en livskris, men ändå ser en möjlighet till lycka genom att göra förändringar i sitt liv. Ove i "En man som heter Ove" var mer bitter och hade gett upp innan ljuspunkter utifrån dök upp i hans liv. Men annars är likheterna väldigt påtagliga. Men riktigt lika bra som "En man som heter Ove" blir aldrig filmen. Det är en väldigt fin historia och Pernilla August gör huvudrollen mycket bra. Särskilt i scenerna där hon agerar emot barnen som hennes karaktär är fritidsledare till. Men storyn känns lite tunn och det händer inte jättemycket under filmens gång. Jag har inte läst boken så att jag kan jämföra filmatiseringen med den. Men det känns som att en hel del viktiga element ifrån boken har uteblivit. Över lag är det
dock en väldigt charmig film med fint budskap om att det inte är för sent att lämna vardagstristessen och söka lyckan genom att förändra sitt liv.


Sammanfattnings så är filmen "Britt-Marie var här" en väldigt varm och fin film med hjärtat på rätta stället, men den hade förtjänat ett lite bättre manus. Pernilla Augusts porträtterande av titelkaraktären gör hon mycket bra vilket lyfter filmen. En stark trea av fem möjliga är mitt betyg till filmen.

 

 

 


https://www.discshop.se/filmer/dvd/britt_marie_var_har/P162477


https://cdon.se/film/britt-marie-var-har-46605812

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Vann rätt låt i Melodifestivalen 2012?
 JA
 NEJ

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ retard-messiah med Blogkeen
Följ retard-messiah med Bloglovin'

GÄSTBOK


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se