retard-messiah

Senaste inläggen

Av Paul Karlsson - Fredag 26 maj 00:48

PIRATES OF THE CARIBBEAN:
DEAD MEN TELL NO TALES


Nu har Johnny Depp efter ett ganska långt uppehåll ifrån karaktären Jack Sparrow gjort en femte "Pirates of the Caribbean" film. Jag är ett troget Johnny Depp fan. Så jag har därmed givetvis varit och sett filmen vid premiären. Så nu ska jag berätta vad jag tyckte med denna recension. Men först ska jag lite kort berätta om handlingen.


Captain Jack Sparrow (Johnny Depp) är återigen jagad av sin gamla nemesis, den skräckinjagande Captain Salazar (Javier Bardem). Salazar tänker förgöra varenda pirat på haven och Kapten Jacks enda hopp om överlevnad är att försöka hitta Poseidons mytomspunna treudd, en kraftfull klenod som ger ägaren total kontroll över haven.


Återvinningsproceduren och att Hollywood vill mjölka ut extra pengar på ett fungerande koncept får man bortse ifrån då man går och ser denna film. Samt att Johnny Depp kanske har upprepat rollen någon gång för mycket. Har man överseende med detta vilket jag har så är filmen riktigt underhållande. "Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides" som var den föregående filmen kändes verkligen som en urmjölkning av konceptet. Den hade en ganska intressant sidohistoria om sjöjungfrur som jag aldrig har sett dem skildrade förut. Men det var också det enda som inte kändes som en blek upprepning av originaltrilogin. Karaktärerna utöver Jack Sparrow och Captain Barbossa kändes ganska intetsägande. Särskilt den filmens nya skurk Captain Blackbeard spelad av Ian McShane.


Tack och lov så är det inte riktigt på detta vis denna gång. Visst är det en återupprepning. Men denna gång anknyter historien lite mer till de första tre filmerna. Orlando Blooms karaktär Will Turner står exempelvis för själva ramhandlingen och hans son är en av de nya hjältarna. Samt så dyker även Keira Knightly upp som Elizabeth Swan. Även Captain Barbossa är i vanlig ordning med och många andra pirater man känner igen ifrån de tidigare filmerna. Detta höjer den femte filmen lite över den fjärde filmen och filmens skurk spelad av Javier Bardem är ganska färgstark som karaktär om man bortser ifrån hanns ibland näst intill parodiska brytning. Men han kan helt klart klassas som en Pirates of the Caribbean skurk i samma anda som Captain Barbossa och Davy Jones. Filmens hjältinna spelad av Kaya Scodelario får också godkänt som en kvinna med skinn på näsan som ger näring åt historien.


Att se Johnny Depp för femte gången som Jack Sparrow är ett förvånansvärt kärt återseende. Karaktären är lika förvirrad som vanligt och något mer nersupen på rom. Och innan ämnet skådespelare lämnas så vill jag också tillägga att det var kul att se The Beatles medlemmen Paul McCartney i en liten men smått minnesvärd cameoroll.


Handlingen är ett lika actionspäckat äventyr som i vanlig ordning. Det är mystiska skatter som ska sökas upp i mörka vatten där det blir en katt och råtta lek kring vem som ska hinna till skatten först. På sina ställen är filmen även väldigt mörk vilket jag gillar.


Sammanfattningsvis så kan jag rekommendera denna film till oss som gillar riktiga piratäventyr. Oavsett att det gjorts många filmer i denna filmserie så måste jag säga att det är de bästa inom sin genre. Det bjuds på mycket humor, en del mörker, övernaturliga inslag och lite kärlek. Allt man kan förvänta sig av i ett storslaget matinéäventyr med andra ord. Vi Johnny Depp fans får dessutom en kavalkad av roliga Jack Sparrow ögonblick i denna film som kanske kan vara den sista. Men om jag får bestämma så vill jag ha en till för att trilogiantalet inte ska bli ojämnt och extrascenen då eftertexterna har passerat hintar också om en sådan. En stark trea av fem möjliga får filmen "Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales" av mig i betyg.

 

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - Torsdag 18 maj 16:59

ALIEN: COVENANT


Så var äntligen premiären av Ridley Scotts uppföljare till "Prometheus" här. Den har varit väldigt efterlängtad och nu har jag varit och sett den och ska med denna recension tala om vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

När besättningen på rymdskeppet Covenant är på väg till en avlägsen planet i den bortre delen av galaxen, upptäcker de att vad de tidigare trott varit ett outforskat paradis i själva verket är en mörk och farlig värld. De tvingas fly från ett hot mer skrämmande än de någonsin kunnat föreställa sig.


Det finns inte så mycket att klaga på. Det skulle möjligtvis vara att Noomi Rapace karaktär Elizabeth Shaw ifrån "Prometheus" inte dyker upp mer än som ett lik i denna film. Hennes historia har nämligen fått ett slut innan denna filmen tar sin början. Så man får därmed bara en förklaring till vad som har hänt henne och att hennes öde är något som de nya karaktärerna kan råka ut för. Jag hade gärna sett en film till där Noomi Rapace hade haft huvudrollen. Så den möjligheten känns det lite trist att man blev bestulen på. Men utöver detta tycker jag att man fick vad man hade förväntat sig och hoppats på. Filmens historia vävs på ett snyggt sätt ihop med historien i "Prometheus" och öppnar upp för kommande Alien filmer som kan knyta samman med originalfilmerna där karaktären Ripley introduceras.


Det levereras en bit in i filmen scener med Xenomorph varelser och facehuggers på löpande band så att man som ett Alien fan får det man vill ha. Samt får man bevittna en del riktigt creapy scener där besättningen blir attackerad av en Neomorph. Så med andra ord så får man ta del av en hel del klassiska scener i sann Alien anda. Dessutom gillade jag att scenerna på planeten som filmens besättning besöker är väldigt visuellt vackra och att besöket på denna planet leder till att man får se lite aliens i sin naturliga miljö då de jagar människor utanför rymdskeppet. Det har man inte direkt fått uppleva i de övriga filmerna i serien. Så det var en mycket positiv grej med filmen.


Gällande skådespelarnas insatser så får alla godkänt. Michael Fassbender briljerar mest i sin dubbelroll och de övriga skådespelarna utför det som förväntas av dem skådespelarmässigt. Det enda som möjligtvis känns lite tråkigt är att det inte dyker upp någon lika häftig och ikonisk karaktär som Sigourney Weavers Ripley eller Noomi Rapace Elizabeth Shaw.


Men sammanfattningsvis så får man vad förväntar sig av denna efterlängtade film. Det blir både lite återknytande till "Prometheus" och lite ingredienser som känns igen ifrån Alien filmerna. Så jag blev väldigt nöjd efter mitt biobesök. Filmen kan starkt rekommenderas till alla science fiction älskare.
En fyra av fem möjliga får filmen "Alien: Covenant" av mig i betyg.

 

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - Onsdag 17 maj 15:42

KING ARTHUR: LEGEND OF THE SWORD


Guy Ritchies "King Arthur"film blev jag bjuden på att se på bio. Det var ingen film jag direkt hade planerat att se på bio. Men blir man bjuden så är det bara att tacka och ta emot. Nu ska jag med denna recension berätta vad jag tyckte om filmen. Men först lite om handlingen.


När Arthurs far mördas, griper hans farbror Vortigern kronan. Efter att Arthur (Charlie Hunnam) berövats på sitt arv vet han själv inte om sin egen bakgrund och lever därför ett tufft liv i stadens gränder. När han en dag drar svärdet Excalibur ur stenen, vänds hans liv upp och ner och han tvingas möta sanningen kring sitt riktiga arv, även om han gillar det eller inte.


Filmen "King Arthur: Legend of the Sword" erbjuder en del snygga effekter och fajtingscener. Karaktärerna har utrustats knivskarpa repliker i vanlig Guy Ritchie anda. Så långt är filmen gaska underhållande och Charlie Hunnam är hyfsat bra i huvudrollen. Men det håller tyvärr inte hela vägen. Medeltidskänslan som borde finnas då det är en King Arthur historia som förmedlas uteblir och filmens intrig känns lite småseg. Det blir ibland på gränsen till kalkonfilm. Om man gillar filmer som "Pompeji" och "Ben Hur" kanske man även kan sätta värde på denna film. Men vill man ha en bra King Arthur historia levererad så finns det filmer som är bättre på det temat.


Men om man ska säga något positivt om denna film så var det kul att få se Mikael Persbrandt i en roll som inte var näst intill helt bortklippt som i "The Hobbit" filmerna. Samt så gjorde skådespelerskan Astrid Bergès-Frisbey en bra gestaltning av magikern The Mage. Utöver detta så finns det bara i princip negativa saker att säga om filmen. Den tillför inte direkt något nytt till King Arthur historien vilket är det som borde vara syftet om man gör en nyversion av historien.


Har man inga jättestora krav så kanske man kan gilla filmen "King Arthur: Legend of the Sword". Men har man det så rekommenderar jag att välja en annan film inom samma genre istället. En tvåa av fem möjliga får filmen av mig i betyg. Om det inte hade varit för att effekterna är ganska snygga över lag i filmen så hade jag gett den ännu lägre betyg.

 

 

 

Av Paul Karlsson - Torsdag 27 april 16:24

GUARDIANS OF THE GALAXY VOL. 2


Efter att ha sett första "Guardians of the Galaxy" som kom ut år 2014 så var jag inte direkt imponerad. Fokuset var mer gamla musikklassiker och dansande till dessa låtar än att berätta en superhjälte historia. Humorn tog överhanden och sådant allvar som fördjupande av filmens karaktärer uteblev. Men upplägget som finns i Marvels storfilmer idag är att att alla filmer under deras logo har crossovers till varandra. Detta gäller även "Guardians of the Galaxy" och därmed så var jag tvungen att med låga förväntningar även se uppföljaren för att inte missa någon nödvändig pusselbit inför kommande mer intressanta Marvel filmer. Guardians karaktärerna sägs nämligen bland annat ha viktiga roller att spela i bland annat den av mig efterlängtade filmen "Thor: Ragnarok" som kommer på bio senare i år. Nåväl, nu har jag sett uppföljaren och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


Första filmen slutade med att huvudkaraktären "Peter Quill/Star-Lord (Chris Pratt) fick en musikkassett som hans cancersjuka mamma hade satt ihop innan sin död och detta ledde till glada toner ifrån en gammal musikklassiker då filmens eftertexter rullade igång. När film nummer 2 tar sin början så är det en ung Kurt Russell man får följa. För den filmvana tittaren så är det inte svårt att räkna ut att Kurt Russells karaktär har något samband med Star-Lords öde. Därefter skuttar handlingen fram i tiden till vårt välkända Guardians of the Galaxy gäng som kämpar emot en tentakelförsedd alien medan Groot i bäbisformat dansar till kända rockklassiker. Kort därefter så är gänget jagade på grund av att tvättbjörnen Rocket (Bradley Cooper) har stulit några sällsynta batterier. Under deras flykt blir de strandade på en planet där Star-Lords pappa (Kurt (Russell) hittar dem och tar med halva gänget till sin planet för att berätta hela sanningen för Star-Lord om hans bakgrund. Går pappan att lita på är frågeställningen som senare ställs. Om fallet inte är så. Vem ska komma till deras undsättning?


I bakgrunden ser filmen fortfarande ut som att det är ett rockalbum som har filmatiserats. Men till min stora lättnad så läggs det fokus på annat än trams också. Man får se förbi fjantigheter som ett litet gulligt dansande träd kallat Groot som leder till irriterande kärleksfulla suckar ifrån den kvinnliga biopubliken. Samt att den andra karaktären som ska vara humorinslaget ser ut som en tvättbjörn. Vad som däremot är roligt är sarkasmen som finns i den jargong Guardian gänget har byggt upp emot varandra. Och något som är positivt är att karaktärerna får mer kött på benen. Framförallt Star-Lord blir fördjupad då man inte som förra gången börjar med allvar om en cancersjuk mamma för att sedan det allvaret snabbt därefter ska tramsas bort i Björn Skifs musik och annat. Nu får man veta mer om Star-Lords ursprung och hans liv på Jorden. Detta ger lite mer tyngd åt filmen. Förvisso gör det filmen lite väl lång. Men det blir aldrig direkt tråkigt. För det är full fart hela tiden och de visuellt vackra och färgsprakande världar man får ta del av ute i galaxerna där handlingen utspelas ger njutning åt ögat. Jag är lite positivt överraskad. Det går inte att komma ifrån att det är en "Guardians of the Galaxy" film. Så "I am groot" skämtet och liknande lättköpt humor tar lite för mycket överhanden ibland.


Historien kryddas även med en spirande romans mellan Star-Lord och den gröna men ack så sköna Gamora(Zoe Saldana). Och Gamoras hämndlystna syster ger också lite spänning. Samt så får man se lite oväntade nyanser i skurken Yondus (Michael Rooker) karaktär.


Är man ett "Guardians of the Galaxy" fan så kommer man att gilla filmen och känna igen mycket ifrån den första. Är man inte ett fan så kan utan för höga förväntningar även gilla filmen. Jag gillar åtminstone att den utspelar sig i rymden och de världar man får ta del av. Så mycket bättre än så här kan det nog inte bli gällande den här Marvel franchisen. Kul är det dessutom att Sylvester Stallone dyker upp i en liten roll och Stan Lees traditionella inhopp är nog hans roligaste någonsin.


Avslutningsvis så kan jag tipsa om att sitta kvar då filmens eftertexter har rullat igång. Då bjuds det på tre extrascener som förvisso inte direkt ger några hintar om kommande Marvel filmer. Men gillar man humorn i Guardians filmerna så kan man nog bli road av dem. Filmen "Guardians of the Galaxy Vol. 2" får godkänt av mig. En trea av fem möjliga blir betyget ifrån mig.

 

 

 

Av Paul Karlsson - Söndag 2 april 22:55

GHOST IN THE SHELL


Scarlett Johansson har fått en massa näthat för att hon fått huvudrollen i filmen "Ghost in the shell" som bygger på en japansk animefilm ifrån 1995. Näthatet berodde på att Scarlett inte är en asiat i en historia som är baserad på en japansk film. Detta näthat har jag ingen förståelse för eftersom jag sett bilder på hur originalkaraktären i den tecknade filmen ser ut och hon har inget asiatiskt utseende. Därmed ville jag stötta filmen genom att se den på bio. Det har jag gjort nu och ska med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


Major (Scarlett Johansson), en elitsoldat till hälften människa, till hälften robot, leder specialstyrkan Section 9 med uppdraget att sätta stopp för de allra värsta brottslingarna och extremisterna. Nu ställs de mot en fiende vars enda mål är att hindra Hanka Robotics teknologiska framsteg.


Filmen "Ghost in the shell" visar en väldigt visuellt vacker framtidsvärld med neonskyltar och hologram som pryder gatorna. På så vis blir filmen en fröjd för ögat att se. Likaså Scarlett Johanssons vackra kropp som filmkameran väldigt detaljerat exponerar i större delen av filmen blir en fröjd för ögat. Scarlett gör dessutom rollen bra. Effekterna är snygga och slagsmål scenerna är snyggt koreograferade. Så långt funkar filmen som en ganska underhållande och visuellt vacker actionfilm. Men tyvärr är storyn och intrigen lite tunn så att de ovan nämnda positiva grejerna inte räcker. Lite djupare filosofi kring skillnaden mellan människa och maskin eller kring om själen och kroppen kan skiljas åt hade kunnat lyfta filmen lite mer. Då hade filmen kanske kunnat uppnå samma klass som exempelvis filmerna "Ex Machina" eller "Her" som snuddar vid samma ämne.


Istället blir det lite att filmen upprepar sig och gå lite på tomgång så att till och med den korta speltiden 1 timme och 45 minuter känns långt. Men sammanfattningsvis så är filmen "Ghost in the shell" i alla fall ganska sevärd. Den har som sagt snygga effekter och visar upp en visuellt vacker framtidsdystopi. Och alltid lika begåvade Scarlett Johannson lyckas än en gång leverera och skänker färgstarka karaktärsdrag åt huvudkaraktären. Filmen är med andra ord underhållande som actionfilm om man inte har för höga förväntningar på dess innehåll En trea av fem möjliga ger jag filmen "Ghost in the shell" i betyg.

 

 

 



Av Paul Karlsson - Torsdag 23 mars 20:14

LIFE


Nu har jag varit och sett Science Fiction rullen "Life" som ingen mindre än den svenska Snabba Cash-regissören Daniel Espinosa har regisserat med den svenska skådespelerskan Rebecca Ferguson i en av de stora rollerna. Vad jag tyckte om den uppenbart Ridley Scott inspirerade SciFi-filmen ska jag berätta nu. Men först lite om handlingen.


Ett sexmanna-team ombord på den internationella rymdstationen ISS är på väg att göra en av de viktigaste upptäckterna i människans historia: finna bevis för liv på planeten Mars. Allt eftersom forskningen fortskrider börjar deras metoder få oönskade konsekvenser, och livsformen de nyss upptäckt visar sig långt mer intelligent än någon hade kunnat föreställa sig.


En vän som är en lika stor filmnörd som jag själv rekommenderade den här filmen genom att dela info om den på sin Facebook. Dessförinnan visste inte jag vad det var för en film och inte heller den svenska involvering som fanns i filmen. Så jag tittade på trailern och den Alien-liknande stämningen i trailern fick mig genast intresserad. Andra har spekulerat kring att filmen "Life" kanske har en hemlig anknytning till Marvel karaktären Venom som vi flesta känner till som en skurk i Spider-Mans universum. Någon Marvel historia är det inte trots att Marvel favoriten Ryan Reynolds har en av rollerna. Så hoppas man på det så blir man grundlurad.


Nej som sagt så är det en fristående Science Fiction film som står på egna ben och inte har någon anknytning till någon tidigare berättad historia. Grundhistorien känns som en alternativ version av Matt Damon filmen "The Martian" som kom ut år 2015.I "The Martian" var det mer vetenskapligt med anknytning till de rymdforskningar som faktiskt gjorts på Mars i verkligheten för att finna liv där. Den filmen låg väldigt aktuellt i tiden eftersom det kort därefter spreds en nyhet av Nasa att man funnit spår av vatten på Mars. I filmen "Life" tar de det hela ett steg längre. De har hittat en levande livsform där och lyckas i början av filmen få med sig livsformen ombord på rymdstationen där de gör diverse försök och experiment för att hjälpa organismen att utveckla sig och hålla sig vid liv. Detta lyckas de med. Men det visar sig att de gjort ett radikalt misstag och att den där organismen inte är något som vi jordbor vill stifta bekantskap med.


Denna smått verklighetsförankrade historia blir spännande att följa. Eller rättare verklighetsinspirerade historia eftersom den inte har baserats på verkliga händelser. Det blir något segt att följa varje steg i forskningen. Det krävs kanske tre olika försök innan varelsen får liv på rymdstationen. Sedan blir det en klaustrofobisk kamp med klockan då en främmande och långt ifrån vänligt sinnad varelse löper amok uppe i rymden.


Skådisarna i rymdbesättningen är de man får följa med undantag för några få människor man får se då besättningen har kontakt med anhöriga och ett förväntansfullt USA som följer varje steg i expeditionens utveckling. Folket till och med namnger varelsen som blir kallad för Calvin i det stadium då organismen bara består av en cell. Aspekten att vår egen värld följer rymdfärden via media ger filmen en mer verklig dimension vilket jag uppskattar. Förövrigt så gör alla skådisarna bra ifrån sig i sin roller. Rebecca Ferguson har fått mycket utrymme och är den tuffaste bruden i besättningen. Ryan Reynolds skänker lite humor till en annars ganska mörk film då han bland annat skämtar om Instagram och social media.


Som sagt så får man det trailern utlovar. Ett klaustrofobiskt rymdäventyr i ett högt tempo. Så nyskapande vet jag inte om det är. Men det var kul att få se en Marsexpedition som utvecklas till en monsterfilm i kontrast till den mer verkliga "The Martian". Förutom ett slut som jag inte var supernöjd med så lämnade jag ändå biografen väldigt nöjd. Jag blev lite positivt överraskad även om inte filmen var ett mästerverk direkt. Daniel Espinosa fick i alla fall visa att han behärskar även Science Fiction genren.


Utan att säga för mycket ser jag dock fram en uppföljare om nu en sådan kommer. Det beror på hur många som går och ser filmen på bio med tanke på att den konkurrerar med filmerna "Kong: Skull Island" och "Beauty and The Beast" om filmtittarnas intresse. Men slutet håller vägarna öppna för en uppföljare om första filmen kommer att bli en succé. En trea av fem möjliga får filmen "Life" av mig i betyg.

 

 

 

Av Paul Karlsson - Söndag 19 mars 04:41

BEAUTY AND THE BEAST


Sagan "Beauty and the Beast" är den finaste historien som Disney någonsin har tagit sig an att göra en tecknad långfilm av och den tillhör en av mina största favoriter. Jag har länge undrat över hur en live-action version av denna film skulle se ut. Nu har jag svaret eftersom en sådan nu har haft premiär på bio och därmed har jag sett den. Levde den upp till mina förväntningar? Det undrar givetvis ni. Det ska ni också få veta då ni har läst denna filmrecension. Men först ska jag berätta lite grann om handlingen som få är obekanta med. Men man vet aldrig så därför kommer nu lite kort om den vackra historia som ligger till grund för denna saga som nu återigen blivit film.


Belle (Emma Watson) är en intelligent, vacker och självständig ung kvinna som tas till fånga av Odjuret (Dan Stevens) och fängslas i hans slott. Trots sin rädsla blir hon vän med slottets förtrollade invånare och lär sig se bortom Odjurets skräckinjagande yttre. Belle inser att det finns ett gott hjärta och en sann prins under odjurets yta. Men Odjuret har konkurrens av den självgode Gaston (Luke Evans) som till varje pris vill vinna Belles hjärta. Detta oavsett vad Belle själv känner.


Mina läsare måste snart tro att jag är galen eller att jag har en oförmåga att ge dålig kritik åt filmer med tanke på de filmer jag recenserat under mars månad 2017. Men den här månaden har verkligen levererat. Och det gäller även filmen "Beauty and The Beast". Det enda som i så fall skulle vara negativt är det man fasade över. Att filmen skulle vara för trogen sin tecknade förlaga. Det var den nämligen. Den följde i princip den tecknade filmen till punkt och pricka scen för scen. Med undantaget för några extra tillagda scener varav några scener även bjuder på nya kanske nyskrivna låtar. I varje fall låtar som jag inte hade hört förut. Samt hade små detaljer i redan existerande scener ändrats lite här och var. Dessa små förändringar räckte. Man satt åter igen som trollbunden av den magi som historien om Belles och Odjurets fina kärlek hade att bjuda på.


"Beauty and The Beast" är verkligen visuellt vacker och häpnar på samma sätt som när man såg den tecknade originalversionen. Jag satt givetvis och väntade på den minnesvärda balscenen då soundtrackets bästa låt sjungs av diverse av filmens karaktärer. Som väntat hade de inte sparat på krutet i den scenen. Det är så vackert att bevittna att man hade velat att scenen skulle vara i evighet. Men från det att filmen börjar till det att den slutar så är det faktiskt så här vackert. Detaljrikedomen de har använt 3D-effekterna till är det finaste jag sett sedan jag såg "Avatar" på bio. Det där med 3D-effekter tycker jag annars att är ett ganska överskattat koncept för att sälja filmer. Ibland blir dessa 3D-effekter för mycket. Men för att återskapa denna vackra Disneyvärld kändes det nödvändigt. Byn, slottet och den magiska värld med talande möbler och porslin där odjuret lever är så perfekt återskapade att man bara älskar filmen. Det är två timmar av visuell njutning för ögonen. Så ska man se filmen på bio så rekommenderar jag 3D-versionen.


Givetvis är det också musiken skapar nostalgi och en härlig känsla inombords. Jag blev helt varm i hjärtat och som ett barn på nytt när jag såg filmen och fick höra alla mina favoritlåtar ifrån barndomen i väldigt vackert sjungna versioner av filmens omfångsrika skådespelarelit. Framför allt Emma Watsons vackra stämma njöt jag verkligen av. Dan Stevens och Luke Evans var också duktiga på att sjunga. Det var de som fick mest utrymme och har de kändaste låtarna eller de låtar som i varje fall fått en stor plats i mitt hjärta. Men även stjärnor som Ewan McGregor och Emma Thompson fick briljera i låtar där slottets figurer tog till ton.


Castingen för filmen var mycket bra. Jag blev lite förvånad föst då Emma Watson hade fått rollen som Belle. Men hon gjorde rollen till sin egen och därmed kunde knappt någon bättre skådespelare ha valts. Numera kan man i alla fall inte tänka sig någon annan i den rollen. Den för mig okända skådespelaren Dan Stevens som spelar Odjuret gör det också bra. Han har både musikalisk begåvning och skänker mänsklighet åt Odjuret som dessutom är trovärdigt skapat med CGI-effekters hjälp. Luke Evans passar också väldigt bra som Gaston. Med kaxighet och självgodhet porträtterar han denna ikoniska karaktär som man minns honom ifrån den tecknade filmen. Det som överraskar mest är karaktären LeFou som är Gastons trogna kumpan. Josh Gad spelar den karaktären mycket bra. Men hör och häpna allihop. Karaktären har fått homosexuella drag. Det skapas därmed historia med att det här blir den första gången en Disney film innehåller en karaktär som är gay. Jag kan inte direkt påstå att det är något direkt hänga upp sig på Det är bara en liten detalj de lagt till karaktären som jag tycker att förhöjer karaktärsdragen lite. Den vinklingen är intressant tycker jag. Men i vissa länder har det sagts att den här nyversionen av "Beauty and The Beast" nu kom

mer att totalförbjudas på biograferna där. Löjligt tycker jag. Det kommer ändå att gå bra för filmen. Om inte annat för att det kanske gör att fler vill se filmen.


Det var nog i det stora hela en lång summering om vad jag tyckte om filmen. Den levde verkligen upp till mina förväntningar och överträffade dem. I vanliga fall brukar jag vilja ha nyversionen av sagor som tillför något nytt. Som vågar ta risker och inte bara köra på välbekanta kort. Men faktiskt så funkade det denna gång och jag hade nog inte velat att den här filmen skulle göras på ett annat sätt. Det kan ju komma fler filmatiseringar också som väljer en mörkare och vuxnare ton. Och den här filmen var ganska vuxen ändå. Det blev ju som sagt mer musikal än saga av det hela i slutänden. Vad kidsen tycker om detta vet jag inte. Men jag älskade upplägget i alla fall. Och budskapet om att den sanna skönheten är den man finner inom sig är fortfarande lika fint berättat. Jag gillade dessutom att Emma Watsons version av Belle poängterar att det även finns skönhet i skägg.


Filmen "Beauty and The Beast" som är det visuellt vackraste jag upplevt på bio på mycket länge får en stark fyra av fem möjliga av mig i betyg.

 

 

 

Av Paul Karlsson - Lördag 11 mars 02:54

KONG: SKULL ISLAND


När jag för första gången hörde att det skulle göras en ny King Kong film som var min första tanke "varför ska man göra en ny när Peter Jacksons version var så bra?". Nu har jag sett den nya King Kong filmen som har fått namnet "Kong: Skull Island" och ska med denna recension tala om vad jag tyckte och om jag tyckte att filmen var en nödvändig nyversion eller ej. Men först lite om handlingen.


Året är 1973 och en militär expedition drar iväg till en mystisk Stilla havsö tillsammans med forskare. Här finns bland andra en äventyrare (Tom Hiddleston) som är bra på att spåra i djungeln, en fotograf (Brie Larson), en krigisk arméöverste (Samuel L Jackson) samt en representant (John Goodman) för den hemlighetsfulla organisationen Monarch.Ön, som kallas Skull Island och fram tills nu har varit tämligen okänd, omgärdas av ett eget stormsystem och har ett märkvärdigt (och skräckinjagande) djurliv. Kungen på ön visar sig vara den giganstiskt stora jätteapan Kong. Det som väntar de involverande är med andra ord en expedition de kommer att minnas i resten av sina liv om lyckas lämna ön med livet i behåll.


Det finns inte så mycket negativt att säga om den här filmen. Så därför börjar jag med de få grejer med filmen som jag inte gillade. Framförallt tyckte jag att reptilerna som King Kong kämpade emot hade ett mer tilltalande och mer dinosaurielikt utseende i Peter Jacksons version. I "Kong: Skull Island" såg de mer monsterlika och orealistiska ut. Jag föredrar när skräcködlor ser ut som dinosaurier. Det är djur som har existerat och liknar en del kvarlevande djur på vår planet. Därmed kan man få känslor för dem på ett annat sätt än när de ser ut som påhittade fantasifoster. Utöver detta så finns det inte direkt något jag kan komma på att klaga över.


Nu till allt det positiva. Skådespelargänget i filmen är perfekt castat. Tom Hiddleston och Brie Larsson funkar som storyns potentiella kärlekspar. Samuel L. Jackson ikläder sig rollen bra som en arméöverste med en hämndlystenhet som kan sätta alla iblandade i expeditionen i fara. Och John C. Reillys strandsatta krigsveteran tillför en en lagom portion med humor till historien.


Filmens miljöer är väldigt vackra med sina djungeltäckta berg och ogenomträngliga terräng där det lurar läskiga djur i vartenda hörn. Samt så dyker det upp en scen där man får uppleva ett väldigt vackert norrsken som verkligen skänker visuell krydda åt filmen.


Många saker under filmens gång kanske kan upplevas som klyschiga för monsterfilmer. Men det ursäktar jag. Det är en monsterfilm i sin enkelhet och allt behöver inte överanalyseras. Det är ett påkostat, actionspäckat och vackert monsteräventyr man får uppleva och det är vad som har utlovats i trailern. Dessutom stilfullt skildrat med ett bra soundtrack med tidstypisk musik för det 70-tal där historien utspelas.


Jag var med andra ord nöjd med min filmupplevelse och det fanns faktiskt saker som var bättre också om man jämför med Peter Jacksons King Kong film. Och det som var bättre var att det var lite mindre äckelscener med gigantiska insekter, tusenfotingar och maskar. Peter Jacksons film innehöll en massa sådana väldigt långa scener med dessa otäcka varelser i close up. De scenerna fick det att krypa i hela kroppen på mig och i efterhand när jag sett filmen på dvd så har jag fått titta bort i dessa scener. Det slipper jag i den här nya versionen och kan därmed se filmen i sin helhet utan obehag.


Jag kan starkt rekommendera filmen "Kong: Skull Island" om man gillar traditionella monsterfilmer i snyggt och påkostat format. Och är man intresserad av att få se Kongs och jätteödlan Godzilla mötas i kamp i en kommande "Godzilla vs Kong" film så bör man nog ha sett den här filmen. För det hintas en hel del om vad som komma skall i en sådan uppföljare om man är observant. Det var inte jag eftersom jag fick veta om dessa hintar i efterhand. Samt att filmen hade en extra scen då eftertexterna hade rullat igång som jag får vänta med att se tills jag har köpt filmen på dvd. Men för att avrunda denna recension så ger jag filmen en fyra av fem möjliga i betyg.

 

 

 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Vann rätt låt i Melodifestivalen 2012?
 JA
 NEJ

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ retard-messiah med Blogkeen
Följ retard-messiah med Bloglovin'

GÄSTBOK


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se