retard-messiah

Senaste inläggen

Av Paul Karlsson - Söndag 7 okt 13:02

 

A STAR IS BORN


Lady Gaga är min stora idol. Jag har därav väntat i något som känns om en evighet på att få se hennes första medverkan som huvudrollsinnehavare i en långfilm. Nu blev det äntligen dags i filmen "A Star is born" som jag har varit och sett på bio. Om filmen levde upp till mina förväntningar ska jag med denna recension tala om. Men först lite om filmens handling.


Ally (Lady Gaga) har precis gett upp drömmen om att slå igenom som sångerska, när hon en dag upptäcks av musikern Jack (Bradley Cooper) som hjälper henne in i rampljuset. Men när Allys karriär äntligen börjar ta fart så håller deras relation på att rasera – samtidigt som Jack kämpar mot sina inre demoner.


Bradley Cooper som gör den manliga huvudrollen regidebuterar med den här filmen. Inte nog med det. Han fick även lära sig att sjunga eftersom alla sångnummer är inspelade live i filmen. Bara det är han värd en eloge för. Han skänker även sin karaktär den svärta den behöver och resultatet blir verkligen en trasig människa som är en riktigt dalande stjärna. Han får verkligen glänsa i sin roll och när jag tänker tillbaka på Bradley Coopers karriär så har jag kommit fram till att det här måste vara hans hittills bästa rollprestation.


Sedan har vi en stigande stjärna. Lady Gaga som den vanliga tjejen Ally som möter Bradley Coopers trasiga rockstjärna Jack vilket är upploppet till en allt annat än ljus kärlekshistoria. Ally har ett vanligt jobb hon är trött på och skriver låtar som hon i hemlighet drömmer om att få sjunga på en stor scen. Hon vågar inte för hon har fått höra att hon inte är vacker och karismatisk nog att stå på en scen. Men så övertalar Jack henne att göra en duett med honom på en rockkonsert. Och därefter får de ombytta roller.


Att Lady Gaga är duktig på att sjunga överraskar inte mig. Det visste jag innan. Det är där hon har sin trygghet. Men det är hennes första stora filmroll och hon imponerar verkligen på den fronten. Hon gestaltar en person som försöker att var tuff utåt men egentligen är väldigt skör på grund av ett dåligt självförtroende. När hon tar det stora steget upp på scenen blir det bara så mäktigt. Man får gåshud och till och med skäggstråna reser sig. Musiken är helt underbar och den kemi Copper och Lady Gaga har tillsammans är oslagbar både på rockscenen och i de mer känslomässiga scenerna. Man tror på deras relation och blir riktigt tagen.


Sam Elliot dyker också upp i en viktig biroll som han gör mycket bra. Men huvudpersonerna är de som glänser i sin vackra kontrast till varandra och alla andra hamnar i bakgrunden. Filmen "A Star is born" erbjuder glädje, sorg, kärlek och en massa fin musik. Den kan starkt rekommenderas för att den har allt det där. Man får sitta i biostolen och torka tårarna innan man lämnar salongen med en känsla inombords som känns glad och varm. Minst tre Oscarsnomineringar gissar jag på att "A Star is Born" kommer att få. En mycket bra film med budskapet att våga tro på sig själv. Jag ger den en femma av fem möjliga i betyg.

 

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - Tisdag 18 sept 06:03

 

UNGA ASTRID


Jag har nu varit och sett filmen "Unga Astrid" och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.


När Astrid Lindgren var väldigt ung hände något som påverkade henne fundamentalt, en kombination av mirakel och missöde som kom att forma hela hennes liv. Det var en händelse som gjorde henne till en av de mest nyskapande kvinnorna i vår tid och den sagoberättare en hel värld kom att älska. Det här är berättelsen om när en ung Astrid, trots tidens förväntningar och religiösa påbud, bestämde sig för att bryta mot samhällets normer och följa sitt hjärta. Unga Astrid är en fri tolkning av händelser i Astrid Lindgrens tidiga liv.


Filmen skildrar en väldigt kort period av Astrid Lindgrens liv. Vilket gör att man inte får veta så mycket om hur hennes författarkarriär utvecklade sig. Det känns lite trist. Men och andra sidan så är redan den delen av hennes liv ganska välkänd och berättad. Man får istället ta del av en ganska okänd del av hennes liv som det inte har berättats så mycket om och det är förmodligen den period som skildras i filmen som har format henne till den författarinna hon blev. Så lite oväntat kändes det faktiskt som att det räckte med att få denna korta inblick i hennes liv. Det är en mycket gripande och varm historia man får ta del av. Samtidigt som historien är fylld av sprudlande glädje så finns de vemod och sorg. Det finns inte mycket att klaga på. Alma August gör ett väldigt bra porträtt av en ung Astrid Lindgren och hennes agerande griper verkligen tag i tittaren och man känner verklig med henne. Det enda som känns lite konstigt i filmen är att Maria Bonnevie och Magnus Krepper som spelar Astrids föräldrar pratar bred småländska när ingen annan i filmen gör det. Men annars får man det man förväntar sig av en biografifilm.


Jag kan stark rekommendera filmen för den som vill veta mer om Astrid Lindgrens liv och de delar av det som kanske inte alla känner till så väl. Det är en mycket fin film på många sätt som inte lämnar ett öga torrt. En fyra av fem möjliga får filmen "Unga Astrid" av mig i betyg.

 

 

 

ANNONS
Av Paul Karlsson - Lördag 15 sept 17:19

 

THE PREDATOR


Nu har jag varit på bio och sett den fjärde filmen "Predator" filmen och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.


Genetiskt uppgraderade med DNA från andra arter är universums farligaste jägare den här gången starkare, smartare och dödligare än någonsin. När en ung pojke av misstag råkar trigga deras återkomst till jorden kan bara ett gäng avdankade ex-soldater och en missnöjd NO-lärare förhindra slutet för mänskligheten.


Tempot är högt i "The "Predator" ifrån början till slut och man blir aldrig direkt uttråkad. Och en hel del humor levereras av det dysfunktionella soldatteamet som är planetens enda räddning då predators anländer till Jorden. En hel del spektakulära actionscener levereras och man får se en hel del predators i närkamp både mot varandra och i strid med människor vilket är mycket underhållande. Detta räcker dessvärre inte hela vägen. Intrigen känns lite väl tunn och filmen försöker vinna för mycket på låg och grabbig humor ifrån soldatgänget. Men historien om den autistiska pojken (Jacob Tremblay) som råkar trigga predators återkomst till Jorden lyfter filmen lite. Hade den delen av historien fått mer fokus så hade filmen blivit mer lyckad. Nu får den dessvärre inte det. Det fokuseras istället mer på trams. Om man inte har för höga förväntningar så är filmen underhållande och har en skön känsla av 80-tal över sig vilket ger den den viss charm.


Men som sagt något mästerverk blir filmen aldrig. Ska man se en riktigt bra Predator film så kan jag mer rekommendera "Predator 2". En trea av fem möjliga är mitt betyg till filmen "The Predator".

 

 

 

Av Paul Karlsson - Lördag 8 sept 17:08

 

THE NUN


En läskig tavla med ett porträtt av en nunna som fick liv med demoniska ögon och var upphovet till den ondska som spökade i den mycket skrämmande och välgjorda skräckfilmen "The Conjuring 2". Skulle mystiken kring denna karriär bevaras eller borde karaktären i tavlan få en egen spin-off. Svaret på detta kommer jag att ge er i denna recension på just en sådan spin-off som kort och gott heter "The Nun". Men om förväntningarna blev uppfyllda ska jag snart berätta. Men först lite om filmens handling.

 

När en ung nunna tar sitt liv på ett kloster i Rumänien skickar Vatikanen en präst (Demián Bichir) och hans lärling (Taissa Farmiga) för att utreda fallet. Tillsammans upptäcker de en väl bevarad hemlighet och en ondska som hade varit bäst om den hade fått vila i frid utan att bli frisläppt.


Om vi säger som så att Kommandorans själ inte fick någon förlåtelse av Emil för att hon stal körven ifrån de fattiga i fattighuset i Katthult och blev upptäckt i varggropen och därefter dog med en själ utan frid i en Emil i Lönneberga spin-off. Då har vi nästan filmen "The Nun". Med detta vill jag inte säga att filmen var urdålig. Om man bortser ifrån att klosterbyggnaden som är skådeplatsen för filmens skräckupplevelser ser ut som skolan Hogwarts där Harry Potter har pluggat magi så är miljöerna väldigt obehagliga. Allt ser gotiskt och viktorianskt ut. Det är väldigt stämningsfullt när karaktärerna med endast ljuset av en ett levande ljus smyger omkring i gamla klosterkorridorer med en spökande nunna i sitt följe utan vetskap om det. Samt så är utsidans dimfyllda kyrkogård väldigt kuslig. Man får kalla kårar av miljöerna och sitter många gånger på helspänn och försöker förbereda sig på plötsliga händelser och höga skräckljud.


Men när man vant sig vid detta och fått se den läskiga nunnan uppenbara sig på likartade sätt lite för många gånger så tar överraskningsmomenten slut. I en scen framåt slutet då nunnan är i klostrets vattenfyllda källare så uppenbarar sig hennes gestalt över vattenytan till mäktig kyrklig musik. Detta ska framstå som en läskig scen. Men effekten blir istället att man är nära att börja skratta. Samt så har filmens stylist givit nunnan en väldigt rolig och spetsig näsa som också lockar till skratt. Utan att avslöja för mycket saknar också slutet logik om man ska överanalysera.


Sammanfattningsvis får man alltså en småkuslig historia. Demonen Valac som antar formen av en nunna blir alltså inte tillräckligt intressant och skrämmande för en film. En spännande stämning byggs upp. Men det är möjligt att filmen kunde ha blivit mer skrämmande om man hade fått se nunnans ansikte lite färre gånger och man istället hade fått se henne som en skuggestalt fram tills filmens final. Då hade kanske skräcken blivit mer psykologisk. Jag ger filmen godkänt i alla fall. Den är ändå en pusselbit i den läskiga "The Conjuring" sagan. Men vill man ha en läskig spin-off kan jag mer rekommendera filmen "Anabelle 2". 3/5 blir mitt slutgiltiga betyg till filmen "The Nun" som är film som man mycket väl kan se på bio utan att riskera att komma hem med nerbajsade underkläder.

 

 

 

Av Paul Karlsson - Söndag 12 aug 17:39

 

SLENDER MAN


Jag har varit och sett skräckfilmen "Slender Man och ska nu med den recension berätta vad jag tyckte om filmen. Men först lite om handlingen.


I en liten stad i Massachusetts försöker en grupp vänner som är fascinerade av internetmyten kring Slender Man att bevisa att inte den där långa, tunna figuren med onaturligt långa armar och ett ansiktslöst ansikte existerar. Efter att de har tittat på en video på internet som sägs frambringa Slender Man så försvinner en i gänget mystiskt och därefter händer allt mer konstiga saker.


Filmen "Slender Man" börjar bra och har en kuslig stämning över sig. Men dessvärre räcker det inte hela vägen. Manuset är för bristfälligt och har för många logiska luckor. Riktigt skrämmande blir det aldrig. Det bjuds på en del visuellt obehagliga scener med uppenbara influenser av The Ring och liknande filmer med Hong Kong skräckfilmer som originalförlagor. Men direkt skrämmande blir det som sagt inte, Karaktärerna man får följa som blir förföljda av Slender Man får man inte någon direkt sympati för. Därmed bryr man sig inte ifall de överlever eller ej.


På grund av att det finns vissa kusliga scener bland annat ute i skogen då karaktärerna jagas av Slender Man så höjs stämningen lite grann. Men mellan dessa scener blir filmen mest ett sömnpiller. Ska man se en bra skräckfilm om en vålnad som förföljer barn så kan jag mer rekommendera filmen "The Woman in Black". Karaktären "Slender Man" är helt enkelt inte tillräckligt intressant för hel film visade det sig. Filmen lever med andra ord inte upp till den hype som har spridits kring den. En tvåa av fem möjliga är mitt betyg till filmen "Slender Man".

 

 

 

Av Paul Karlsson - Måndag 23 juli 16:03

 

MAMMA MIA! HERE WE GO AGAIN


Det har sedan succén med den första filmatiseringen av ABBA-musikalen "Mamma Mia!" i tidigt stadium pratats om att göra en fortsättning. Finns en fortsättning på den musikalen att berätta och skulle det var intressant att se en var frågan jag spontant ställde mig då ryktena om en uppföljare började att spridas. Nu finns en uppföljare och jag har varit och sett den på bio. Därmed tänker jag nu att avslöja huruvida mina förväntningar blev uppfyllda. Men först lite om handlingen.


Sophie (Amanda Seyfried) hade knutit vackra band till alla sina pappakandidater (Pierce Brosnan. Stellan Skarsgård och Colin Firth). Pojkvännen Sky (Dominic Cooper) var både snygg och snäll och samtliga väninnor solbrända och glada. Oberoende av ålder. När vi nu återvänder är stämningen en annan. Luften är tung av vemod och mitt i den emotionella svallvågen står Sophie inför att inviga det nyrenoverade hotellet. Hur skall det gå? Vilka vänner har tid att komma? Hinner allt bli klart i tid? Vem skall hon dela den potentiella framgången med? Medan Sophie kämpar med de praktiska arrangemangen flyr hennes tankar till tiden som formade hennes mammas liv. Hennes mamma Donna (Meryl Streep) lever inte och det är för att uppfylla mammans dröm som hon fortsätter att driva hotellet och därmed berättas historien om hur allt började i hennes mammas förflutna på en vacker paradisö i Grekland.


Vad har man att förvänta sig av en musikal som har fått sitt slut? Och någon ny musik kan man ju inte få av ett band som har lagt av. Spekulationerna kretsade därför kring vilka gamla låtar som är oanvända i musikalsammanhang och hur de kan bygga upp ännu en intressant historia på dessa låtar. Detta får jag väl ändå säga att de delvis har lyckats med.


Den stora överraskningen för mig var att Meryl Streeps karaktär inte har mycket speltid. Sjunga får hon göra. Men inte som karaktär i det nutida filmberättandet. Lily James har tagit sig an hennes roll i en yngre upplaga då handlingen mest utspelar sig i det förflutna och anknyter till de nutida karaktärerna som vi lärde känna i den första filmen. Detta ger förstås utrymme för nya stjärnor att briljera i sång. Bland annat Cher och Andy Garcia får visa upp sina sånginsatser i en imponerande version av ABBA-klassikern "Fernando".


Så nytt blandas med gammalt. Detta kanske är nödvändigt för att historien inte bara ska kännas som en upprepning. Vissa av låtarna ifrån förra filmen dyker upp igen och blandas med andra låtar som inte var med i den första filmen. Pierce Brosnan, Stellan Skarsgård och Colin Firth dyker upp som de potentiella papporna till Sophie och har funnit frid i att de är just tre pappor. Christine Baranski och Julie Walters levererar även denna gång humoristiska inslag som Donnas härligt galna väninnor. Jessica Keenan Wynn och Alexa Davies funkar bra som deras yngre versioner i scenerna som handlar om det förflutna. Även skådisarna som spelar de yngre versionerna av papporna gestaltas trovärdigt.


Så sammanfattningsvis så blir man ganska nöjd. Filmen är inte lika bra som den första. Men är fylld med glädje och fina musikalnummer som får åskådaren att drömma sig bort till ett vykortsvackert Grekland. Att historien har vissa logikluckor får man svälja. Det är ju trots allt en musikal. Att Cher dyker upp ur tomma intet utan någon större förklaring som Sophies mormor får man helt enkelt köpa. Allt behöver inte vara logiskt när det handlar om sång och dans. Musiken är välanvänd och Björn och Benny har fått några roliga uppdykanden under filmens gång.

Nytt blandas med gammalt i filmen "Mamma Mia! Here We Go Again".


Så vill du uppleva nostalgi och samtidigt ha ett öppet sinne för förändringar så kan jag rekommendera filmen. Själv ger jag den godkänt som en något upprepande uppföljare. Vackra grekiska miljöer, humor och välmående, blandat med en liten portion av vemod. En trea av fem möjliga tycker jag att är ett lämpligt betyg att tilldela filmen.

 

 

 

Av Paul Karlsson - Torsdag 5 juli 20:18

 

ANT-MAN AND THE WASP


Nu har jag varit och sett Marvels nya storfilm "Ant-Man and The Wasp" och ska med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


Kort efter handlingen i "Captain America: Civil War" sitter Scott Lang (Ant-Man) i husarrest med inte lång tid kvar av sitt straff. En dag får han oväntat besök av sin gamla vän Hope Van Dyne (The Wasp) som behöver hans hjälp för att bygga klart en tunnel till kvantdimensionen, där hennes mamma Janet Van Dyne varit fången i över 30 år. Lang som själv varit i djupet och vänt, går med på att hjälpa Hope och hennes pappa Dr. Hank Pym så länge hans annalkande frihet inte äventyras. Snart inser de dock att projektet kommer ta mer tid och energi än planerat och förstår dessutom att någon annan också gärna vill ha hem Janet, fast av helt andra anledningar.


Man får vad man förväntar sig. Ett underhållande och actionspäckat äventyr med snygga effekter. Framför allt scenerna där Ant-Man och Wasp krymper eller i Ant-Mans fall även växer är väldigt snygga och välgjorda. Och scenerna som utspelar sig i kvantdimensionen är väldigt visuellt vackra och fantasifullt skapade. Paul Rudd och Evangeline Lilly funkar väldigt bra i kontrast till varandra som filmens titelpar. Michael Douglas och Michelle Pfeiffer levererar även i sina roller som Hank Pym och hans fru Janet Van Dyne. Spekulationerna kring vilken tidslinje filmen följer i förhållande till det där otippade slutet i "Avengers: Infinity Wars" får man också om man sitter kvar tills en bit in i filmens eftertexter. Jag har inget direkt negativt att säga om "Ant-Man and The Wasp". Det är inte direkt en av de bästa Marvelfilmerna men den är väldigt underhållande och välgjord. Man har aldrig tråkigt under filmens gång när man ser den. Så mitt betyg är en fyra av fem möjliga.

 

 

 



Av Paul Karlsson - Lördag 23 juni 17:12

  DEN BLOMSTERTID NU KOMMER


Filmkollektivet Crazy Pictures har höga ambitioner med sommarens storfilm "Den Blomstertid Nu Kommer". Jag personligen har bara sett deras påkostade sketcher på Youtube. "Nakenlekar" är den klassiker alla garanterat har sett och delat mest i sociala medier. Att de hade långfilmsambitioner var inget jag visste. Men några nördiga kompisar hade dessa kunskaper och vi började därmed diskutera om man inte borde se filmen på bio. Huruvida filmen var värd att se på bio ska jag vara vänlig nog att tala om med denna filmrecension. Men först lite om filmens handling.


Samtidigt som Sverige hamnar under en mystisk attack tvingas Alex (Christoffer Nordenrot) tillbaka till sin barndomsby. Där måste han försonas med sin far (Jesper Barkselius) och sin ungdomskärlek, Anna (Lisa Henni), medan de gemensamt kämpar för att överleva.


En spekulationsfilm kring vad som händer med samhället i Sverige om det skulle bli krig. Mer än så kan man inte säga utan att spoila handlingen. Samt kan jag tillägga att det är mer en verklighetsspekulation än en science fiction film som jag med oförutfattade meningar trodde att filmen "Den Blomstertid Nu Kommer" skulle vara. Krishanteringsblanketter har hamnat i våra brevlådor. Så en sådan verklighet tror vissa att inte är långt borta. Att terrorister ska utveckla något som kan frambringa världens undergång. Här är det på landsbygden i Sverige det hela börjar.


Allt blir väldigt storslaget. Man funderar ibland över det surrealistiska att allt ser ut som en katastroffilm inspelad i Hollywood. Militära styrkor samlas för att handskas med hotet då vanliga Svenssons löper amok, kraschar bilar på löpande band och annat. Den biten känns väldigt äkta och påtaglig.


Det är mer när det kommer till relationerna mellan människor det hela känns lite småknasigt. Huvudkaraktären görs nästan oklanderligt av Christoffer Nordenrot. Manusförfattarnas strävan låg nog i att inte göra honom till den perfekta filmhjälten. Han har ärr som aldrig tycks läka efter en bandom i en dysfunktionell familj med en våldsam och självupptagen far. Han var lite av ett mobboffer. Senare i filmen blev han en framgångsrik musiker, men han söker sig ändå tillbaka till sin barndoms ort för att se om ungdomskärleken som han abrupt fick lämna finns kvar och väntar på honom. Det gör hon men har skaffat en ny familj bestående av en dotter och en man i det militära som hör och häpna är ute i kriget mot det nya hotet. Låter allt detta klyschigt? Det är bara förnamnet. Det finns mycket sådant som gör att inte filmen når hela vägen fram. Dessa klyschor blir för stora för att målas över med den annars ganska realistiska historien som på ett stämningsfullt sätt upptrappas.


Skådisarna levererar bra i sin roller även om de har fått förutsägbara delar av storyn att handskas med. Eftersom det är ett före detta humorgäng som ligger bakom produktionen så finns det en hel del oftast välkommen humor som lättar upp allvaret. Magnus Sundbergs karaktär känns dock något påklistrad. Hans karaktärs humoristiska ton känns som hämtad ifrån en av sketcherna jag tidigare nämnde som var starten för Crazy Pictures karriär. Att se honom i actionfyllda och ibland dramatiska scener blir lika trovärdigt som att se Jakob Eklund i en actionfilm av det värsta slaget. Den som levererar bäst av filmens skådisar är Jesper Barkselius i rollen som den paranoida Björn som har alla konspirationsteorier som ingen tror på förrän det är försent. I början av filmen så är han den våldsamme fadern som misshandlar sin son och fru. Ändå lyckas man längre in i filmen få sympati för karaktären. Hans scener tillsammans med sonen spelad av Christoffer Nordenrot är filmens stora behållning. Pia Halvorsen och Lisa Henni leverar också bra i rollerna som mor och dotter. Att de har den relationen känns dock som ett lite märkligt och påklistrat sammanträffande. Men att det de gör enskilt med sina karaktärer är bra. Lisa Henni gör det bästa av kärlekshistorien med filmens huvudrollsinnehavare men den går lite på tomgång pga att kemin i vissa scener inte känns trovärdig. Nordenrot känns lite opåtaglig och känslokall i vissa scener.


Men överlag ger jag filmen godkänt. Man tror på halva historien rätt om den inte räcker hela vägen. Lika klyschigt som filmen är skriven på sina ställen så är mitt slutgiltiga bedömande av den här filmen att den är bra för att vara svensk. Men den funkar lika bra att se på hemma i tv-soffan som ifrån biografstolen. En trea av fem möjliga ger jag filmen "Den Blomstertid Nu Kommer" i betyg.

 

 

 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Vann rätt låt i Melodifestivalen 2012?
 JA
 NEJ

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ retard-messiah med Blogkeen
Följ retard-messiah med Bloglovin'

GÄSTBOK


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se