KINGDOM OF THE PLANET OF THE APES

Den lyckade “Planet of the Apes” trilogin har nu fått en fortsättning i form av filmen “Kingdom of the Planet of the Apes”. Den har jag varit och sett på bio och ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.

"Kingdom of the Planet of the Apes" är en ny film i den episka "Planet of the Apes" filmserien och utspelar sig många år efter Caesars storhetstid. Flera apsamhällen har vuxit fram sedan Caesar förde dem till en oas, medan människor har fördrivits. Vissa apgrupper har aldrig hört talas om Caesar, medan andra har förvrängt hans lära för att bygga sina egna imperier. Den unga apan Noah ger sig ut på en resa för att finna frihet efter att hans klan tillfångatagits av apledaren Proximus Ceasar för att använda dem som slavar i jakten på mänsklig teknik. Noa börjar ifrågasätta apornas existens när han träffar en ung kvinna som visar sig ha hemligheter om mänsklig teknik. Hon blir nyckeln till vad Proximus Caesar letar efter.

De senaste ”Planet of The Apes”-filmerna med Andy Serkis som apan Caesar var de bästa och därmed svåra att toppa. Dessutom tar den här nya filmen vid 300 år efter händelserna i den briljanta trilogin. Detta innebär att karaktärerna ifrån de filmerna inte är vid liv längre och kan dyka upp i den här fjärde delen av franchisen. Därav var inte mina förväntningar så stora på att de skulle kunna göra en intressant fortsättning som håller samma klass som de föregående filmerna. Men min oro för detta visade sig vara mycket obefogad. En intressant historia levereras där Caesars arv förs vidare i form av legender och myter. Vissa i den nya generationen av apor har inte hört talas om honom och andra har förvrängt hans ord och använder dem i felaktiga syften. På den vägen är det när vi får möta den unga apan Noah (Owen Teague) som ger sig ut på en resa för att rädda sin stam då det längs vägen visar sig att framtiden för både apor och människor ligger i hans händer. Den historien funkar bra för att hålla intresset vid liv i denna nästan 3 och halv timme långa film.

Jag blev verkligen positivt överraskad av “Kingdom of the Planet of the Apes” som är en mycket värdig fortsättning på den trilogi som satte ribban högt och saknaden av karaktärerna ifrån de föregående filmerna blir inte så stor eftersom de nya karaktärerna blir minst lika intressanta. En stark fyra av fem möjliga är mitt betyg till filmen “Kingdom of the Planet of the Apes” och nu är nyfikenheten väckt inför hur de ska fortsätta det hela i en kommande “Planet of the Apes” film.

STORMSKÄRS MAJA

Jag såg en trailer när jag var på ett föregående biobesök. Det jag fick intrycket av i trailern var en visuellt vacker svensk film i skärgårdsmiljö. Filmen var “Stormskärs Maja” som har en litterär förlaga och har blivit film på nytt. Jag blev verkligen nyfiken på filmen och har nu varit och sett den på bio. Jag ska därmed nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.

"Stormskärs Maja" är en gripande berättelse om en stark kvinna och de utmaningar hon möter på en stormig ö. Filmen är baserad på Anni Blomqvists roman med samma namn och utspelar sig i den åländska skärgården på 1800-talet. Den 17-åriga Maja (Amanda Jansson) gifter sig mot sin vilja med fiskaren Janne (Linus Troedsson). Hennes liv på Stormskäret är fyllt av utmaningar och motgångar. Som fiskarhustru måste hon klara sig ensam med att ta hand om familjen när hennes man är till sjöss och borta under långa tider. Maja blir dock en viljestark och självständig kvinna som inte är rädd för att ta ansvar och klara sig i den karga skärgården. Mellan Maja och Janne uppstår starka band, och med tiden fördjupas deras kärlek till varandra. Janne stöttar sin hustrus strävanden och inser att de gemensamma ansträngningarna samt att leva på lika villkor gör familjen stark. "Stormskärs Maja" är en berättelse om vilja, styrka och kärlek.

Filmen “Stormskärs Maja” är verkligen en så visuellt slående film som jag hade hoppats på. Det är också en känslomässigt gripande historia om drömmar, kärlek, familj och om att våga välja ett leva sitt liv på sitt eget sätt. De vackra skärgårdsmiljöerna ifrån finska Åland är väldigt vackra och på ett naturromantiserande sätt hittar kameran all dess skönhet. Långa kameraåkningar i tångbevuxna landskap på havsbotten, närbilder på djur såsom fåglar och rävar är något som verkligen lyfter fram naturens skönhet i denna film. Men det är filmens huvudkaraktär som är spännande att få följa. Huvudkaraktären är Maja som vid 17 års ålder gifts bort till ett äktenskap med den blyge fiskaren Janne. Med viss tveksamhet och rädsla går hon med detta äktenskap med allt vad det innebär och kort därefter börjar kärlek att växa fram.

Majas trevande resa är spännande att följa. Att få se den blyga flickan blomma ut och öppna sig. Bli stark och självständig ute på stormskäret med alla de motgångar hon ibland får möta ensam. Allt detta är en fröjd att följa. Maja spelas av “Den Tunna Blå Linjen” stjärnan Amanda Jansson som gör ett enastående kvinnoporträtt då hon gör sin första stora huvudroll i en långfilm. Kemin tillsammans med motspelaren Linus Troedsson är en ingrediens som ger näring åt hela filmen. Att få uppleva deras fina, sköra och äkta kärlek ger en tårdrypande upplevelse emellanåt.

Det här är en visuellt vacker film som hyllar samspelet med naturen och samtidigt ger oss ett kvinnoporträtt som visar kurrage och mod. Kärlek, sorg och det som hör sådana här episka draman till bjuds det på i stora proportioner.

Filmen upplevs bäst på bio där upplevelsen blir mer fullkomlig. Speltiden är inte långt ifrån 3 timmar, men det blir aldrig tråkigt. Jag har inte läst Anni Blomqvists roman som filmen är baserad på, men som film tyckte jag väldigt mycket om “Stormskärs Maja”. Så mitt betyg är 5/5.