CIRKELN

Äntligen har filmatiseringen av den första boken i Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Engelsforstrilogi haft premiär. Jag har varit och sett filmen "Cirkeln" och ska nu med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

En natt när månen färgas blodröd, befinner sig sex unga tonårsflickor i en övergiven folkpark, dragna dit av en mystisk kraft. Där avslöjas en gammal profetia. De är "De utvalda", en grupp häxor - utsedda att rädda världen. Plötsligt är tiden i gymnasiet på liv och död - bokstavligt talat. De måste lära sig samarbeta trots sina olikheter, och kontrollera de magiska krafter som vaknat till liv inom dem.

Jag är ett stort fan av Engelforstrilogin och var lite tveksam inför om det verkligen skulle kunna göras filmatiseringar som är lika bra som böckerna. Men till min stora förvåning har de verkligen lyckats. Känslan och tonen ifrån böckerna finns kvar. Och precis som i böckerna så ligger fokuset på de olika karaktärerna istället för att det ska blåsas på för mycket med övernaturligheter och specialeffekter som det ofta kan bli för mycket av inom fantasygenren. Det är just att fokuset ligger på karaktärerna som gör filmen så bra. Historien balanserar mellan gymnasiets vardag av mobbning och fantasyvärldens effektfulla actionscener. Det blir aldrig tråkigt trots att filmen är över 2 timmar lång. Mest imponerande är tjejerna som spelar de utvalda. De är riktigt bra på att lyfta fram de olika karaktärsdragen i sina roller så att de blir exakt som man minns dem ifrån läsningen av böckerna.

Det är också imponerande hur pass mycket av materialet ifrån den första boken som faktiskt har kommit med i filmatiseringen. Oftast brukar det bli att många viktiga element ifrån böckerna inte hinns med. Men inte i det här fallet. Samt så har filmen ett väldigt bra soundtrack som förhöjer stämningen ifrån böckerna ännu mer.

Jag kan starkt rekommendera filmen "Cirkeln" till de som gillar fanstasygenren. För det här är de hittills bästa fantasy filmen som någonsin gjorts inom svensk film. Den bästa inom sin genre sedan "Låt Den Rätte Komma In". "Cirkeln får en femma av fem möjliga i betyg av mig.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/cirkeln/P132226

FIFTY SHADES OF GREY

Sedan jag läste böckerna för något år sedan så har väntan varit stor och jag har varit nyfiken på om det överhuvudtaget går att översätta "Fifty Sades of Grey" böckerna med dess tvådimensionella karaktärer till film. Nu har jag varit i en biosalong som till 98% var fylld av kvinnor och sett det första försöket med filmatiseringen av den första boken. Så jag ska nu tala om med denna filmrecension vad jag tyckte om detta hypade spektakel. Men först lite om handlingen.

Den blyga och nervösa engelsk litteraturstudenten Anastasia Steele (Dakota Johnson) får hoppa in för sin sjuka rumskompis och intervjua den stenrika entrepenören Christian Grey (Jamie Dornan) i hans skyskrapa. Artikeln ska publiceras i skoltidningen. Som intervjuare gör hon fiasko, men hon väcker känslor hos honom genom att påstå att han nog inte har några nära vänner. Och han ser något oskuldsfullt och spännande hos henne. Han vet då inte att hon är oskuld.

De träffas igen och inleder en relation. Det visar sig att Christian Grey bär på mörka hemligheter som bla innefattar ett stort konrtollbehov och en förkärlek till bondage och utövande av kvinnlig underkastelse. Han vill att hon ska skriva under ett kontrakt som innefattar vad hon kan gå med på sexuellt. Anstasia står sedan för ett beslut om hon ska gå vidare med denna för henne mycket främmande och komplicerade typen av relation.

Nu har jag nått fram till den punkten då jag ska tala om vad jag tyckte och då är det väl bäst att besvara de frågor de flesta har. Är filmen erotiskt upphetsande, chockerande och hur mycket naket får man se? Erotiskt laddad kan jag bara svara ja på. För den där erotiska explosionen mellan huvudkaraktärerna finns hela tiden där som en tickande bomb. Chockerande vet jag inte direkt. Jag har sett värre och är ganska härdad. När det kommer till nakenheten så tror jag att den där stora kvinnliga publiken som fyllde biosalongen blev ganska besvikna om de ville se väldigt intima och närgångna vinklar på manskroppens privataste kroppsdel. Mest får man se Christian Grey iklädd jeans med bar överkropp. Rumpan visar han upp i en scen och det sägs att man kan få se någon cm av hans penis om man är observant. Det var inte jag eftersom jag inte är intresserad av nakna män. Men Dakota Johnsons karaktär Anastasia visades upp helnäck i diverse sexiga poser som gav fördel åt hennes vackra kvinnokropp. Snippa blev det dock inte så mycket. För varje gång då hennes trosor drogs av så bytte kameran hela tiden på ett finurligt sätt vinkel. Men Dakotas bröst och rumpa exponeras mycket och hennes nakna kropp är vad som uppfyller större delen av de sexscener som finns med i filmen. Det har gått rykten om en oklippt dvd-utgåva som jag hoppas på och när den släpps vill jag se mer snippa.

Förövrigt är allt sig likt ifrån boken. Handlingen följs detaljerat och det känns inte som att någonting har glömts bort eller missats. Till och med alla sexscenerna har de fått med. Skådespelarmässigt är Dakota mest begåvad. Hon lyckas verkligen fånga de där blyga, klumpiga och smått förvirrade egenskaperna som Anstasia har i boken och även kontrasten får hon med när filmen närmar sig slutet och hon börjar ifrågasätta Christian Greys beteende och ibland vägra lyda honom.

När det kommer till Jamie Dornans gestaltning av Christian Grey så tycker att han är lite fel castad. Jag hade hellre sett Charlie Hunnam i huvudrollen. Han fick rollen först men hoppade av pga pressat tidsschema. Han hade haft det rätta utseendet som karaktären har i boken. Dessutom känns Jamie Dornan lite för orutinerad för att ha en sådan bärande roll. Men vem vet? Han kanske hinner utvecklas eftersom det ska bli 3 filmer innan filmtrilogin är över. Och man vänjer väl sig kanske. Men i de erotiskt laddade scenerna tillsammans med Dakota har de båda kemi och man tror verkligen på det som händer i sänghalmen och att det är på riktigt.

Nu är ju inte "Fifty Shades of Grey" böckerna några mästerverk. Det är bara tantsnusk i ett lite mer påkostat format. Men som ett fan av böckerna så har man inget att klaga på. Materialet förvaltas väl av den kvinnliga regissören Sam Taylor-Johnson och tonen i böckerna fångas troget upp. Sedan att Christan Grey har 2 nyanser istället för femtio som titeln säger få man beskylla författarinnan E.L James för. Det finns inte så mycket att arbeta med i den karaktären eftersom han inte har så många mer egenskaper än kåthet och kontrollbehov.

Det finns inte så mycket att klaga på med den här filmatiseringen. Den är trogen boken som är förlagan och skådisarna gör sitt yttersta. Och det förhöjer betyget att de tog bort Anastasias tankar som man fick ta del av i böckerna. Dessa tankar gjorde det hela segt att läsa och att lyssna på en berättarröst är ett väldigt slitet verktyg inom filmens värld. Till stora delar var faktiskt böckerna väldigt sega att läsa då det inte var sex eller annan typ av spännande intrig och de där sega delarna har de påskyndat lite i filmens handling så att filmen faktiskt blir bättre än boken.

Så avslutningsvis kan jag bara säga att jag är helt nöjd med filmen "Fifty Shades of Grey". Den enda besvikelsen var att sexscenerna verkade vara lite för censurerade. Så jag hoppas att ryktet om den oklippta dvd-versionen stämmer. En stark trea av fem möjliga får filmen i betyg av mig. Detta betyg beror mest på Dakota Johnsons insats som Anastasia Steele. Hon lyfter filmen och gör de två timmar som är filmens speltid till intressanta.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/fifty_shades_of_grey_unseen_edition/P131025

https://cdon.se/film/fifty-shades-of-grey-unseen-edition-25054471

UNBROKEN

Nu har jag varit och sett Angelina Jolies andra film som hon har regisserat. År 2011 så debuterade hon som regissör med filmen "In the Land of Blood and Honey" som också utspelade sig i krigshärjade delar av världen. Men nu är det filmen "Unbroken" jag har varit och sett och huruvida Angelina är lika bra regissör som hon är skådespelerska ska jag nu berätta med denna filmrecension. Men först lite om handlingen.

"Unbroken" är baserad på de sanna händelser som skildras i boken med samma namn som är huvudkaraktärens biografi om sina upplevelser under andra världskriget. Huvudkaraktären är OS-stjärnan Louis "Louie" Zamperini som tog värvning i armén, överlevde en flygkrasch i Stilla Havet, tillbringade 47 dagar på en flotte och satt två och ett halvt år i ett japanskt fångläger. Han låter aldrig hoppet överge honom oavsett vilka fasor kriget än för med sig och utsätter honom för.

Bara av denna korta beskrivning av handlingen så blev jag inspirerad att se filmen. En man som härdar ut allt trots att det inte borde gå. Det har gjorts många filmer om superhjältar med övernaturliga krafter. Den här filmen är beviset på att den enda superkraft man behöver ha är att tro på sig själv och härda ut. Som oerfaren regissör så gör Angelina Jolie ett otroligt bra jobb. Man skulle kunna tro att någon gammal gigant inom genren som tex Steven Spielberg eller Clint Eastwood har regisserat. Men det är Hollywoods egna lilla rebell Angie som sitter i registolen. Angelina har själv ett mörkt förflutet som innefattar droger och annat hemskt som hon har tagit sig igenom. Så det är inte direkt svårt att förstå att hon känner att hon kan identifiera sig med den här historien om att våga tro på sig själv. Enligt vad jag har läst var det med viss förvirring hon tog sig an ett sådant här stort projekt. Då det kom till de mäktiga stridsscenerna och filmteamet som väntade på klartecken ifrån Jolie så besvarade hon detta med en axelryckning. Typ som varför frågar ni mig. Så kom hon på efter ett tag att hon är regissören och inte skådespelaren. Sedan ska hon ha blivit lite av en nörd vad det gäller de filmtekniska aspekterna.

Att Angelina gled in i regissörsrollen bra märks i filmen. Med ett stort engagemang berättar hon den här inspirerande historien. Något rebelliskt eller nyskapande ser man inte i hennes sätt att regissera. Sådana här krigshistorier har gjorts förut av bla Spielberg och den har de traditionella ingredienserna som den här typen av krigshjälte filmer brukar ha. Men det blir aldrig tråkigt eftersom Zamperinis livshistoria är fylld av häpnadsväckande händelser. Och dessutom porträtteras han väldigt bra av den för de flesta relativt okända skådespelaren Jack O'Connell. Angelina har gjort ett bra val då hon valde honom i huvudrollen och även som regissör har hon här gjort ett bra jobb genom att plocka ut de bästa sidorna ur hans skådespelarverktyg. Den japanska skådespelaren Takamasa Ishihara gör också bra ifrån sig som Louie Zamperinis plågoande i fånglägret.

Filmen "Unbroken" kan starkt rekommenderas om man gillar inspirerande historier som handlar om att kämpa och ta sig igenom de svåraste situationerna man kan uppleva. Men jag kan inte rekommendera denna krigsskildring för den känslige filmtittaren. För det är mycket blod och misshandel under filmens gång. Dessa scener gör väldigt ont att se. Men det är en spännande film med ett vackert foto och Angelina Jolie förtjänar att bli Oscarsnominerad i kategorin bästa regi. En fyra av fem möjliga i betyg ger jag den här filmen.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/unbroken/P129751

https://cdon.se/film/unbroken-28524748

THE HOBBIT: THE BATTLE OF THE FIVE ARMIES

Idag har jag äntligen varit och sett den efterlängtade finalen av "The Hobbit trilogin". Den del som skulle sammanfläta de föregående 2 av de nya filmerna med de tre gamla filmerna ifrån originaltrilogin. Hur bra de lyckades och hur filmen levde upp till mina förväntningar efter att ha sett den inte helt fullkomliga bioversionen ska jag berätta nu med denna filmrecension. Men först lite om handlingen.

I vanlig ordning börjar film nummer 3 precis där den föregående slutade. Den nyuppväckta draken Smaugs vrede har vaknat. Då vi mötte honom senast var han på väg i riktining mot sjöstaden Esgaroth. Det är där handlingen börjar i denna del av trilogin. En strid blir nödvändig samtidigt som hela sjöstaden står i lågor. Gandalf är tillfångatagen av de mörka krafter som kommer att få betydelse i de tre filmer vi redan har sett. Bilbo och större delen av dvärgsällskapet har barrikaderat sig i "Berget Erebor" där Thorin blir mer och mer galen och fördärvad av skattens rikedomar som omger honom när draken har begett sig iväg. Han blir paranoid och tror att allt som pågår utanför hans fästning handlar om personer som vill komma åt hans guld och det är precis vad ganska många vill. De vill att skatten ska delas. Thorin som blivit förblindad av sin kärlek till skatten går inte att resonera med vilket ger upptakt till ett väldigt stort krig mellan diverse olika raser.

Det är inte direkt många överraskningar det bjuds på i denna del. Den större delen av boken är redan berättad i de övriga 2 trilogi delarna. Det man är mest nyfiken på är de nya grejerna som väver ihop historien med "Sagan om Ringen" trilogin. Detta görs med bla den sidohistoria om vad Gandalf har för sig under stora delar av handlingen i "The Hobbit" filmerna. I den delen av historien öppnas möjligheterna för att ta in lite välbekanta karaktärer som vi tidigare sett i den äldre trilogin i handlingen. Detta ger den annars ganska barnvänliga och inte fullt så mörka berättelsen mer mörker. Och mörker är det faktiskt mer av i den här delen. Det är mest död och strid i större delen av filmen. Några kärlekshistorier hinns inte direkt med. Filmen börjar med en strid som tar slut ganska snabbt i början av filmen. Sedan trappas det bara upp inför slutstriden som sedan pågar tills filmen näst intill är slut.

Så blir man trött inte på att bara se scener på slagfältet så är filmen mycket sevärd. Annars kan man uppleva den som seg. Jag tycker att trilogin avslutas på ett värdigt sätt utan direkta överraskningar. Mäktigt och storslaget blir det. Dock fick jag aldrig samma känsla av gåshud som jag hade då jag såg "Return of the King" på bio. Men de tre andra filmerna satte ribban högt genom att visa hur fantasy kan göras bra. Problemet med många är att de förväntar sig att även dessa filmer ska uppnå samma höga standard. Så blir det givetvis inte eftersom boken "Bilbo" inte håller riktigt samma standard som "Sagan om Ringen" böckerna.

För er så hade hoppats på långa scener med Mikael Persbrandt så lär ni bli besvikna. Hans ansikte dyker enbaart upp i någon sekund innan han förvandlas till björn. Så honom kommer vi att få se mer av i en kompletta utgåvan som släpps på dvd i slutet av nästa år.

Avslutningsvis så kan jag starkt rekommendera filmen "The Hobbit: The Battle of the Five Armies" till de som gillade de första 2 filmerna. Men filmen är inget för de där gnälliga nördarna som hänger upp sig på detaljer som inte stämmer med boken. Pilregn, släggor och sköldformationer är huvudingredienserna i denna avslutning på en film era. Ett fint sista besök i Midgård där det fightas på liv och död. Lite vemodigt men nu är det slut och ingen vill väl missa slutet?

https://www.discshop.se/filmer/dvd/hobbit_femharaslaget_2_disc/P130913

https://cdon.se/film/hobbit-femharaslaget-2-disc-26448029

THE HUNGER GAMES: MOCKINGJAY - PART 1

Nu har jag varit och sett den näst sista filmen i "The Hunger Games" serien och ska med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

Efter att ha saboterat Hungerspelen flyr Katniss Everdeen (Jennifer Lawrence) till distrikt 13, medan Peeta (Josh Hutcherson) och två av de andra segrarna blir kvar i Huvudstadens klor. Väl i distrikt 13 blir Katniss snart symbolen för upproret, och får i uppdrag av president Coin (Julianne Moore) att ena distrikten i frihetskampen.

Den här delen i "The Hunger Games" filmserien känns som en enda lång uppladdning inför nästa års avslutande film i serien. Men till skillnad ifrån "Harry Potter" och "Twilight" där de på samma sätt har valt att dela upp sista boken till två filmer så blir det aldrig segt på samma vis. I "Mockingjay Part 1" blir man genast trollbunden av den spännande historien om en av sin medverkan i hungerspelen skör Katniss Everdeen som successivt återhämtar sig för att bli en ledare i den kommande revolutionen. Jennifer Lawrence gör verkligen bra ifrån sig i rollen vilket hon gjort i alla de föregående "Hunger Games" filmerna, men den här gången får Lawrence mer möjlighet att spela ut hela sitt register då hennes karaktär växlar mellan en skör och osäker tonåring till en stark och självsäker revolutionsledare. Jennifer Lawrence är inte den enda skådespelaren som levererar i den här filmen. Både gamla och nya skådisar in denna filmserie gör bra ifrån sig. Kul är det dessutom att Philip Seymour Hoffman får så mycket utrymme i filmen. Eftersom han tragiskt dog i en överdos för ett tag sedan så kan det här vara en av de sista filmer man får se honom i. Samt så är Julianne More väldigt bra i rollen som president Coin.

Filmen levde upp till alla mina förväntningar. Många scener i filmen är mäktiga och ger gåshud och rysningar. Det finns inte mycket negativt att säga. Det enda negativa möjligtvis är att filmen slutar när det är olidligt spännande och att det nu dröjer ett helt år tills man får se fortsättningen i den avslutande filmen.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/hunger_games_3_mockingjay_part_1/P129107

DUMB AND DUMBER TO

I 20 år har vi alla väntat på denna uppföljare på 90-tals komedifilmen "Dumb & Dumber" som kom ut under den period då Jim Carrey ganska nyligen hade gjort genombrott som en galen djurdetektiv i annan film. Efter många turer har denna uppföljare som jag just nu ska recensera skjutits upp. Först kom en värdelös prequel som varken Jim Carrey eller Jeff Daniels medverkade i. Flera kiss och bajs humorfilmer senare så beslutade Farrelly bröderna som gjorde den första filmen för att de ville göra en uppföljare med originalskådisarna. Jeff Daniels var den fösta som var intresserad av att medverka i en uppföljare. Jim Carrey tog längre tid att övertala. Det sades att Carrey drog sig ur pga bristande intresse ifrån filmbolagen. Själv misstänker jag lite att det var ett pr-trick ifrån hans sida att vela för att bygga upp hypen kring filmen. Hur som helst så har nu uppföljaren blivit av. Den fick titeln "Dumb and Dumber To" och nu har jag äntligen sett den så jag kan säga vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

I 20 år efter den galna roadtrippen till Aspen så har Lloyd (Jim Carrey) fortfarande inte kommit över kvinnan som han fortfarande tror att heter Mary Samsonite. Han har i alla år sedan dess suttit inspärrad på ett metalsjukhus där han har odlat skägg och sitter i rullstol. Denna situation ändras snabbt under det beösk av kompisen Harry (Jeff Daniels) som vi får bevittna. Lloyd har nämligen fejkat att han är mentalsjuk under 20 år som ett practical joke. När Lloyd väl har lämnat mentalsjukhuset tillsammans med sin vän visar det sig att Harry har upptäckt att han har en fullvuxen dotter (Rachel Melvin) tillsammans med ungdomskärleken Fraida Felcher (Kathleen Turner). Tillsammans med sin trogne vän Llloyd beger han sig iväg på en galen resa för att få träffa sin nyupptäckta dotter. Inte av skälet att han är nyfiken på henne. Harry har fått reda på att hans njurar behöver bytas ut och han vill därför förenas med sin dotter för att komma åt hennes njurar. Givetvis så blir händelseförloppet allt annat än problemfritt.

Utöver att manuset är lite tunt och fantasilöst så är den här filmen mycket väl godkänd som den galna komedi man har längtat efter. Jim Carrey och Jeff Daniels funkar precis lika bra som det där hysteriskt roliga intelligensbefriade radarparet även i den här uppföljaren. Deras medverkan och inlevelse i sin rollkaraktärer lyfter filmen så att man kan acceptera ett ganska tunt manus. För humorn är det inget fel på. Det är den där låga och pubertala humorn man förväntar sig av en Bröderna Farrelly film och det ena skämtet avlöser det andra. Man hinner knappt andas mellan skämten innan det finns något nytt att skratta åt.

Bara Jim Carreys skickliga minspel och kroppsspråk gör att man älskar filmen. Samt så märks det att han och Jeff Daniels har haft väldigt kul då de spelade in filmen. Det smittar av sig över filmen och ger en extra krydda. Många bekanta karaktärer ifrån förra filmen dyker upp precis som många av skämten ifrån förra filmen. Även nya karaktärer dyker upp. Kathleen Turner framförallt gör en kul roll som Harrys och Lloyds ungdomskärlek Fraida Felcher. Men alla andra skådisar är bikaraktärer som får stå lite i skuggan då Jim Carrey och Jeff Daniels inte helt oväntat stjäl hela showen.

Sammanfattningsvis så funkar 90-tals humor även på 2000-talet om man accepterar en tunn story. Det känns skönt att Jim Carrey är tillbaka och visar hur humor ska se ut igen så man slipper enbart halvdana komedier med exempelvis Cameron Diaz och Adam Sandler. De två skådisarna är verkligen exempel på skådisar som man ibland kan tycka har nått sitt bäst före datum. Det har definitivt inte Jim Carrey gjort. Återigen har han i en underhållande och pubertal komedifilm visat vad skåpet ska stå och dessutom lyft fram det bästa ur motspelaren Jeff Daniels. Skådisarna Cameron Diaz, Adam Sandler och andra loosers inom genren borde ta lärdom av geniet Jim Carrey. Filmen "Dumb and Dumber To" får en femma i humor av mig. Men som film i helhet får den en stark trea i betyg av fem som högsta möjliga.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/dum_och_dummare_2/P129352

https://cdon.se/film/dum-och-dummare-2-25233188

TOPP 7: NAKENSCENER MED JULIANNE MOORE

Att jag är svag för rödhåriga kvinnor är ingen direkt hemlighet. Kvinnan som startade det intresset för mig då jag var en pubertal tonåring var ingen mindre än Julianne Moore. På senare år har hon blivit mer känd och gjort fler roller. Hon är en väldigt begåvad skådespelare enligt min åsikt. Men något måste ju starta intresset för en viss skådespelerska och i detta fallet var det för min del ett par nakenscener jag såg henne i som fick mig att minnas hennes namn. Och eftersom det nästan är mer en regel än ett undantag att Julianne Moore tar av sig kläderna i sina filmer så kommer här en lista på mina favoritscener där man får se denna underbart vackra och rödhåriga kvinna naken.

1. SHORT CUTS (1993)
Filmen i sin helhet är ganska seg och osammanhängande. Men scenen där Julianne Moore dyker upp naken har verkligen satt sina spår hos mig. Det är en scen där Moores karaktär grälar med sin man och under tiden hon gör detta så råkar hon spilla vin på sina byxor vilket leder till att hon får ta av sig dem för att rengöra dem. Det visar sig att hon inte har trosor på sig. Hon springer omkring och fortsätter med sina sysslor och sina argument i grälet samtidigt som hon helt ogenerat visar upp både sina fina rumpa och snippa. Och vad som är det allra läckraste med den här scenen är att man verkligen ser att hon är naturligt rödhårig. Man kan nog säga att just denna scen satte igång min attraktion för rödhåriga tjejer.

2. THE KIDS ARE ALL RIGHT (2010)
Den här nakenscenen är också oförglömlig. Inte för att den visar så mycket naket i form av intima kroppsdelar. Men den är sensuellt vacker för att man ser att Julianne är helt naken, men ändå lämnas lite åt fantasin. Och det bästa utav allt att man får se hennes vackra kropp ur väldigt fina vinklar. Dessutom ger scenen rättvisa åt hennes vackert porslinsvita hy.

3. CHLOE (2009)
I den här filmen är det mest den vackra skådespelerskan Amanda Seyfried man får se i läckra nakenscener där det är väldigt mycket av hennes fina och naturliga kropp som exponeras. Men lite får man även se av Julianne Moores nakna kropp. Vid ett tillfälle i sexiga lesbiska sexscener tillsammans Amanda Seyfried där henne läckra kurviga kropp och hennes bröst syns i bild. Samt är det en duschscen där hon smeker sig på ett väldigt intimt område vilket tyvärr sker utanför bild. Men hennes väldigt ljusa, rosafärgade och läckra bröstvårtor är hårda och fina i den duschscenen.

4. BOOGIE NIGHTS (1997)
Den här filmen är en väldigt härlig skildring av 70-talet som på ett stilfullt sätt med glimten i ögat ger inblick i den tidens porrindustri. Och en film som tar upp porrtemat gör det ju ganska oundvikligt att inte ha med en och annan nakenscen. Även skådespelerskan Heather Graham dyker upp i en läcker nakenscen. Men nu handlar ju som sagt denna topplista om Julianne Moore och hon dyker framför allt upp i en scen där en porrfilmsinspelning pågår. Hon har sex med Mark Wahlberg i den scenen och man får se henne vackra höfter, rumpa och bröst i profil. Sedan kan jag ju också tillägga att Julianne Moore är sjukt jävla söt i den här filmen.

5. BODY OF EVIDENCE (1993)
Den här filmen köpte jag på vhs då jag var en hormonstinn tonåring och ville se sångerskan Madonna som har huvudrollen i denna film naken. Och det är en hel del naket med henne i denna film som ska försöka vara en ny "Basic Instinct" utan att lyckas särskilt bra. Men det allra bästa med filmen är att Julianne Moore dyker upp i en liten biroll där hon har sex med sin man medan man får en härlig close up på hennes bröst. Efter akten reser hon sig upp och går mot badrummet så att man får en helkroppsvy av henne bakifrån vilket är en fröjd för ögat.

6. THE BIG LEBOWSKI (1998)
Den här filmen är en oförglömlig och skruvad klassiker. Helt klart den bästa filmen som bröderna Coen har regisserat. Julianne Moore dyker här upp i en kort nakensekvens. Det tråkiga är att sekvensen är väldigt kort innan hon tar på sig kläder. Man får se hennes läckra kropp helt avklädd framifrån. Dessvärre är det på långt avstånd så man hinner inte avgöra om hon är rakad längre ner eller har kvar sitt läckert eldfärgade könshår därnere. Man hade ju inte hellre än något velat ha en favorit i repris ifrån "Short Cuts". Men det lilla man får se är hur som helst väldigt läckert. Och man kan ju hoppas på att modet med rakning längre ner hade slagit igenom i slutet av 90-talet. Så att man inte gick miste om något.

7. THE END OF THE AFFAIR (1999)
Den här filmen är mest en ganska seg och deprimerande historia om omöjlig kärlek. Men ur naket perspektiv så är den bra. Man får se Julianne Moore helt naken i diverse trevliga vinklar där borde hennes kvinnliga former och fina bröst syns. Dock lämnas min favoritkroppsdel på kvinnokroppen åt fantasin.

Det var min lilla topplista som tar upp de enligt min åsikt läckraste scenerna där Julianne Moore har bjudit på sig själv och visat sin vackra kropp i sin fulla nakenhet. Det finns fler filmer där hon slänger av sig kläderna. Men jag tog bara med dem på listan som jag gillar mest. Det ryktas även att hennes kommande film "Maps to the Stars" ska innehålla en del heta scener. Det återstår att se om de eventuella nakenscenerna kommer att platsa på en topplista. Mest av allt längtar jag givetvis efter få se henne läckra rödhåriga snippa igen. Scenen i "Short Cuts" gav mersmak. Men det återstår väl att se vad hon vill bjuda på. Hon börjar ju bli äldre också. Hon har sin ungdomlighet och skönhet kvar. Men det kan ju finnas risk för att hon vill visa mindre och mindre ju äldre hon blir. Så om inte annat får man väl vara glad över alla läckra scener hon har levererat genom åren. Och givetvis är jag inte enbart intresserad av att se henne naken. Det är bara en extra bonus som man inte tackar nej till. Mest är hon så klart sevärd i filmer för sin begåvning och sitt sätt att gestalta roller. Hon är väldigt trovärdig och har levererat många färgstarka och emotionella kvinnoporträtt genom åren.

TEENAGE MUTANT NINJA TURTLES

Nu har jag då äntligen fått se filmen om mina 4 stora och gröna barndomshjältar i filmen "Teenage Mutant Ninja Turtles". Har den här filmen förstört fina minnen ifrån barndomen undrar ni? Det ska jag nu berätta vad jag anser om den saken i denna filmrecension. Men först lite om handlingen.

I grund och botten är allt sig likt från ramhandlingen i serietidningarna som de flesta av oss pojkar som befann oss i det där stadiet innan tonåren under skiftet mellan 80 och 90-talet har läst. Staden New York drabbas av ett kriminellt gäng som heter Fotklanen som växer sig allt större under ledning av den ondskefulle japanen Schredder. Detta är ett ämne som den lite ibland för ambitiösa tv-reportern April O'Neil (Megan Fox) vill ta vara på för att få en bra story för att klättra i karriären. Hon lyckas med bedriften att bevittna då Fotklanen blir attackerade och besegrade i en fight med en anonym brottsbekämpare. Hon kan inte släppa detta och börjar forska mer och mer i det hela tills hon möter 4 mänskliga och talande ninjasköldpaddor. Dessa muterade sköldpaddor är resultatet av ett experiment på ett laboratorium som brann ner för många år sedan. De överlevde branden och flydde tillsammans med den mänskliga råttan och tillika deras ninjatränare Splinter ner till kloakerna där de hållit sig gömda för mänskligheten i alla år. Men då Fotklanen och Schredders framfart blir allt större så inser sköldpaddorna Leonardo, Michelangelo, Raphael och Donatello att de är staden New Yorks enda hopp och de lämnar sitt gömställe i kloakerna för bekämpa brottsligheten.

Det var med blandade känslor jag gick och såg denna film. Jag har inte varit lika negativt inställd till den här filmen som många andra som inte gillat att Michael Bay är involverad. Och det kan jag förstå efter den ganska fruktansvärda filmen "Transformers 4" som gick på bio tidigare i år. Men turligt nog så står han bara som producent den här gången och regiarbetet har i stället gått till regissören Jonathan Liebesman som har bland annat filmerna "The Texas Chainsaw Massacre: The Beginning", "World Invasion: Battle Los Angeles" och "Wrath of the Titans" på sin meritlista.

Resultatet blir en film som balanserar mellan mörk serietidningsaction och barnfilm. Att filmen är lite anpassad för barn får man har överseende med. De är den största målgruppen till denna franchise med actionfigurer och annan merchandise.

Men det är den mörka delen om utanförskap och sammanhållning mellan 4 bröder som hållit sig undan samhället för att till slut ge sig ut i världen som gör filmen intressant. Sedan att det hela är kryddat med en hel del härlig och charmig humor som Turtlarna själva står för är en bonus. Vad gäller just våra fyra huvudkaraktärer så framställs de i alla fall utseendemässigt bättre än i serietidningarna. För det första så har alla fyra sköldisarna en väldigt reptillik hy med ett mer fjälligt utseende. I serien hade de helt slät hy vilket inte är vidare likt den hy som en riktig sköldpadda har. Dessutom har de fått näsborrar vilket riktiga sköldpaddor har. Detta ger dem en mer realistisk känsla vilket gör att man verkligen tror på att de är sköldpaddor med mer mänskliga egenskaper. Och vad gäller mänskliga egenskaper så har även olikheter i de 4 olika sköldpaddornas utseende gett karaktär åt deras personligheter. Det är alltså inte bara deras färger på maskerna som skiljer dem åt utseendemässigt som i serierna. Just det med utseendevariationerna är det bästa med filmen.

Förövrigt gillar jag att de är så trogna storyn i serietidningen. Den enda skillnaden är att sköldpaddorna i filmen är ett labbexperiment till skillnad ifrån i serien där de råkade få grönt gift på sig som förvandlade dem nere i kloakerna där de av en slump befann sig. Och råttan Splinter skapades på samma vis som Turtlarna i filmen. I serien var han en ninjakunnig människa innan han blev råtta. Men dessa få förändringar kan man köpa. Det hade varit värre om ryktena hade stämt att Turtlarna skulle vara aliens. Då hade inte jag kunnat se det här som en referens till den serietidning som jag älskade då jag var liten.

Filmens stjärna med mänskligt utseende. Megan Fox gör en bra gestaltning av reportern April och framställs inte som ett sexobjekt på samma sätt som det hade blivit om Michael Bay hade suttit i registolen. Det som däremot är lite negativt är att det förekommer lite väl mycket explosioner, 3D-effekter, Matrix liknande slow motion fighter och annat som kunde skippas. Men Michael Bay gillar sådant. Så han är säkert nöjd med regissörens jobb på den fronten. Själv blir jag mest yr i huvudet av sådant och har svårt att hänga med vad som händer.

Sammanfattningsvis så får den här filmen godkänt. Den är första filmen i en förmodligen påbörjad filmsvit. Och i första filmen brukar det ingå att förklara karaktärers historik osv och hur de formas till hjältar. Det gör att tempot kanske blir lite segt ibland. Men det kan man ha överseende med och längta efter uppföljaren som inte behöver ha med sådant då det redan är avklarat i första filmen. Jag kan starkt rekommendera filmen till oss gamla nostalgiska 90-tals barn som älskade serietidningen. Huruvida dagens kids impas av de här hjältarna vet jag inte. Men jag gör det fortfarande och hade gärna av nostalgiska skäl gett filmen "Teenage Mutant Ninja Turles" en fyra av fem möjliga i betyg. Men jag får helt enkelt koppla bort detta. Det blir istället en stark trea eftersom det ibland sega tempot med för mycket överdriven action gör att man blir trött i ögonen. Men för övrigt är det här den bästa filmatiseringen hittills som gjort av serietidningen.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/teenage_mutant_ninja_turtles/P127435

https://cdon.se/film/teenage-mutant-ninja-turtles-26958175