DEADPOOL

Jag har varit och sett "Deadpool" på bio och ska nu med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

Wade Wilson är en skrupelfri legosoldat som alltid tar sig tid till ett par goda repliker när han utför sina uppdrag. Så möter han kärleken i jämnbördiga Vanessa (spelad av utmärkta Morena Baccarin). Tiden går (visualiserad i ett oväntat festligt montage!) men efter lust kommer som bekant nöd. Wade får ett brutalt cancerbesked: lever, lungor, prostata och hjärna är angripna. Efter att frivilligt ha genomgått ett smärtsamt experiment för att bota sjukdomen förvandlas Wade till den vanställde, men självläkande, lika hårt slående som pricksäkre, superhjälten Deadpool. Nu måste den ansvarige för hans tillstånd ställas till svars.

Jag blev väldigt positivt överraskad av den här filmen. Jag hade inte alls höga förväntningar. Av trailern fick man intrycket av att "Deadpool" skulle vara en komedi som skulle fjanta till allt så att man inte skulle kunna ta filmen seriöst på samma vis som med den bedrövliga "Guardians of the Galaxy". Så var som tur var inte fallet. Mycket humor innehåller filmen. Men på ett mer stilfullt och mer balanserat sätt med allvar. Därför funkar det. Dessutom är humorn mer riktad till den äldre målgrupp som Marvels och DC Comics filmer egentligen ska vara riktad till. Ett trevligt element som används mycket i filmen är att huvudkaraktären bryter den så kallade fjärde väggen då han bjuder in publiken genom att se in kameran och tala in i den.Humorn är ett bra redskap i det här fallet för att balansera upp en annars ganska mörk och tragiskt historia. Ryan Reynolds är helt perfekt i huvudrollen med sin rappa käft som levererar kvicka repliker på löpande band.

Jag kan stark rekommendera filmen "Deadpool" som en lite annorlunda superhjälte franchise än vad vi är vana vid att se. Mycket humor kombinerad med allvar i en effektiv mix utlovas i den här filmen. En fyra av fem möjliga får "Deadpool" i betyg av mig.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/deadpool/P139626

https://cdon.se/film/deadpool-34644814

THE 5TH WAVE

Nu har jag varit och sett den efterlängtade filmatiseringen av Rick Yanceys roman "The 5th Wave" och ska berätta med denna filmrecension vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

Fyra attackvågor av tilltagande styrka har lämnat Jorden i spillror. I en värld av fruktan och misstro befinner sig Cassie (Chloë Grace Moretz) på flykt i ett desperat försök att rädda sin yngre bror. Medan hon förbereder sig på den oundvikliga och dödliga femte vågen, slår sig Cassie ihop med en ung man som skulle kunna vara hennes sista hopp om hon bara vågar lita på honom.

Det var inte mycket som var olikt boken i filmatiseringen. De inslgaen som var lite sega att ta sig igenom i boken hade på ett effektivt sätt kortats ner. Clhoe Grace Moretz gör en lysande prestation som Cassie Sullivan och även de andra skådisarna som är castade i andra roller gör bra ifrån sig. Förutom Chloe Graze Moretz så är filmens starkast lysande stjärna skådisen Maika Monroe i rollen som karaktären Ringer. Det enda som finns att klaga på med den här filmen är möjligtvis att skådisarna är lite för perfekt sminkade i den katastrof som deras karaktärer genomgår. Annars får man i filmen "The 5th Wave" historien levererad precis som man har förväntat sig effter att ha läst boken. När filmen nått sitt slut så längtar man efeter att få se fortsättningen i fimatiseringen av boken "Det Oändliga Havet" som är nästa del i trilogin.

Jag kan starkt rekommendera filmen "The 5th Wave" som ytterligare en intressant ungdomsfranchise i en postapokalyptisk miljö. Dock kan det vara en fördel om man har läst boken innan man ser filmen för att uppskatta den mer. "The 5th Wave" får en stark trea på gränsen till en fyra av fem möjliga i betyg av mig.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/the_5th_wave/P139166

https://cdon.se/film/the-5th-wave-35300426

SLUTET AV ROBIN WILLIAMS KARRIÄR I FILMER

Nu har tiden kommit då jag har sett i alla fall alla Robin Williams allra sista filmer. Nu börjar jag att kunna ta in mer och mer att han i alla fall är fysiskt död. I mitt minne och i mitt hjärta kommer han alltid att underhålla mig såväl dramatiskt som humoristiskt. Men det kommer inte att släppas fler filmer. Nu tänker jag att förmedla lite kort vad jag tyckte om de 6 filmer som satte punkt för hans karriär.

THE FACE OF LOVE

Det här är en berättelse om en änka vid namn Nikki (Annette Bening) som flertalet år efter maken Garretts död träffar Tom (Ed Harris) som ser exakt likadan ut som hennes bortgångna make. Plötsligt överväldigas hon av känslor - hon har träffat sitt livs kärlek. Robin Willams spelar huvudkaraktären Nikkis manliga vän Roger Stillman som egentligen vill vara mer än en vän. Det var ett gripande drama om förlorad kärlek och styrkan att gå vidare. Robin har bara en biroll här, men i de få scener han dyker upp i själ han showen i en mindre humoristisk roll.

BOULEVARD

Nolan Mack (Robin Williams) lever ett stillsamt liv. Han arbetar på samma bank som han gjort i årtionden och lever tryggt tillsammans med sin hustru (Kathy Baker). Men en till synes slumpartad händelse gör att han tvingas omvärdera allt - och skrapa bort ett stort lager lögner för att släppa fram sitt sanna jag. Det här är ett lågmält drama där Robin Williams för sista gången gör en mer dramtisk huvudroll. I det här dramat handlar det om att omvärdera sitt liv och hitta sig själv. Ett väldigt gripande drama där Robin får visa än en gång att han kan mer än humor.

THE ANGRIEST MAN IN BROOKLYN

En vred och döende man (Robin Williams) får ett felaktigt besked om att han bara har nittio minuter kvar att leva. Med insikten om att livet hastigt går mot sitt slut fylls han av ångerkänslor och skyndar sig för att ordna upp så mycket han kan. Den här filmen ser jag personligen som min favorit av Robin Williams nyare filmer. Han får i filmen briljera både med humor och svärta i en perfekt balans. Det är väldigt underhållande att få se hur han tänder till på alla cylindrar då han får sina raseriutbrott. Man får även bevittna hur hans karaktär växer och utvecklas under den korta 90 minuter långa resa han har på sig.

A MERRY CHRISTMAS MIRACLE

Boyd (Joel McHale) vill ge sin son en perfekt jul. Problemet är bara hans egen excentriska familj, däribland fadern Mitch (Robin Williams) och deras föga kärleksfulla relation. När Boyd anländer inser han att han har glömt sonens julklappar. Han åker för att hämta dem, men kör fast så att Mitch måste hjälpa honom. De tvingas nu konfrontera varandra och inse att ens familj, även en galen sådan, verkligen är värd att älska. En småcharmig julkomedi. Men som helhet har filmen bara ett fåtal roliga situationer som tyvärr slarvas bort pga en massa sliskig amerikansk sentimentalitet kring att barnen måste tro att det är tomten som existerar och levererar julklapparna. Robin Williams är som alltid sevärd. Dock är det långt ifrån en av hans bästa komedier.

NATT PÅ MUSEET 3 - GRAVKAMMARENS HEMLIGHET

Under en ny utställning på Naturhistoriska museet i New York upptäcker nattvakten Larry att den antika guldtavla som ger museets föremål liv plötsligt börjar rosta. För att förhindra att magin för alltid försvinner tvingas Larry resa till London. Han samlar sina historiska vänner en sista gång och ger sig iväg på ett äventyr de sent ska glömma. Det blev en okej avslutning på denna humortrilogi som det här var sista delen i. Trevligt var det dessutom att det blev fler scener med Robin Williams som karaktären President Teddy Roosevelt än vad det blev i film nummer 2. Besviken hade jag blivit annars eftersom det sorgligt nog blev hans allra sista humorroll där han dyker upp i fysisk form.

ABSOLUTELY ANYTHING

Läraren Neil Clarke (Simon Pegg) upptäcker plötsligt att han har magiska krafter. Bara med en gest kan han få precis vad som helst att hända. Enda haken är att han måste se till att använda rätt ord, och att veta vad det är han egentligen vill. Misstag efter misstag leder honom till den ultimata och mest kniviga frågan som så många före honom har fruktat och haft svårt att besvara –
ska han välja flickan (Kate Beckinsale)eller hunden (Robin Williams)? Om man hoppas på många scener med Robin Willams i denna scifi komedi kommer man att bli besviken. Att göra rösten till en animerad hund är kanske inte den där mäktiga avslutningen på en lysande filmkarriär som man kan hoppas på. Men i helhet som komedi var filmen underhållande. På sätt och vis har filmen samma typ av humor som filmen "Bruce Almighty". Dock är den en blek kopia i så fall eftersom den inte har Jim Carrey i huvudrollen. Men Simon Pegg är rolig och dialogscenerna med hunden som Robin Willimas gör rösten till var kul då de dök upp.

Robin William R.I.P

IN THE HEART OF THE SEA

Nu har jag påbörjat mitt bioår 2016. Ron Howards verklighetsbaserade äventyrsfilm "In the Heart of the Sea" fick inleda det här här filmåret. Nu ska jag med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

Historien bygger på den sanna historien om valskeppet Essex som vintern 1820 attackeras av en enorm val med ett närmast mänskligt hämndbegär. Det var denna händelse som inspirerade till boken om Moby Dick. Filmen avslöjar vad som hände efter den ödesdigra attacken. Hur besättningen ledd av förste styrman Owen Chase (Chris Hemsworth) gav sig ut på en skräckfylld resa ut på havet. Där fick de möta fasor som tvingade dem till diverse otänkbara metoder för att överleva.

Det hela börjar i vanlig ordning med en förste styrman (Chris Hemsworth) som vill gå upp sig i karriären och vara kapten över ett stort skepp. Han gapar efter för mycket och vill vara förste kapten över det dyra skeppet. Han har en gravid hustru som han lämnar till ett otåligt väntande på land då han ger sig ut på havet på sin ödesdigra resa. Den här historien känner vi igen ifrån allt för många filmer. Så uppbyggnaden är inget direkt unikt. Stanna hemma hos din fru och nöj dig med det lilla ska vi tänka. Sedan ska vi introduceras lite för länge med besättningen på skeppet Essex.

Då det hela börjar med att besättningen för första gången får se en kaskelotvals bekanta stjärtfena sticka upp ibland vågorna så har man hunnit gäspa och blivit underhållen av ett gäng delfiner som dyker upp precis innan valarna. Det sker lite dramatik som jag inte tänker utveckla för er som inte sett filmen än och besättningen tar sig i land och blir varnade med något som betraktas som en havsskröna om en vit och demonisk val som tagit död på många valjägare. Detta stoppar inte besättningen.

Man kan i princip genom erfarenheter av liknande filmer som "Cast Away", "Unbroken", "Kon-Tiki" och "Life of Pi" räkna ut i vilken riktning historien är på väg. Den självklara frågan är "Vem ska man hoppas på att går levande ur striden? Valen eller människorna?". Karaktärerna på besättningen har man inte riktigt fått sympati för på grund av att de inte är skildrade med några direkt positiva egenskaper. Möjligtvis den klassiska unga tonårsgrabben som är städare på båten och inte vet vad han har gett sig in på kan man lite sympatisera med. Men den där typen av karaktär är använd på tok för många gånger i den här typen av filmer. Chris Hemsworths ledarroll i filmen är ingen man ser upp till direkt heller. Det blir istället att man dömer honom för att han väljer havet och framgången istället för sin fru och sitt kommande barn. Man håller med andra ord mest på den stora valen.

Vad vill man då ha mer av för att historien skulle kunna bli mer intressant? Mer vackra undervattensbilder på kaskelottvalar borde den inte längre så nya 3D-tekniken användas till. 3D-effekterna kunde man nämligen i den här filmen vara helt utan. Det hade istället blivit en vackrare film om man hade fått se lite välgjorda valar som inte ser ut som CGI-kreationer denna gång. Men det är som sagt en bristvara. Därav levde inte filmen "In the heart of the sea" upp till mina ganska höga förväntningar. Jag har sedan jag var liten gillat valar. Men det här blir istället en 2 timmar lång havsberättelse uppe på ytan. Gigantiska stjärtfenor och stora valar som tar höga höga hopp upp ur vattenytan eller försöker dra ner besättningen under ytan blir de enda ingredienserna man får ta del av istället.

Om det inte vore för det långt under denna på bioduken ganska överanvända berättelse finns en kärlek till äventyrsfilmer och skildringar av den typen av mänskliga dilemman som Ron Howard visat sig duktig på förut så hade betyget blivit bottennapp. Men man märker av Howards passion och glöd för det här projektet djupt under allt det tråkiga. Han har gjort bättre ifrån sig tidigare bara. En tvåa i betyg av fem möjliga ger jag filmen "In the heart of the sea". Det kunde ha blivit en trea om man hade fått se lite mer undervattensbilder som de i filmens inledning under resans gång. Nu blev det inte så. Så jag kan bara rekommendera filmen till de som inte har sett allt för många liknande havsskildringar berättas på film.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/in_the_heart_of_the_sea/P138385

https://cdon.se/film/in-the-heart-of-the-sea-30387925

EN MAN SOM HETER OVE

Nu har jag varit och sett den svenska publikframgången "En man som heter Ove" på bio och ska med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

Ove (Rolf Lassgård) är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom "bitter" och "grannarnas skräck". Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg och saknad. När de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande historia och Oves liv tar en oväntad riktning.

Den bästsäljande bok med samma namn som denna film är baserad på har jag inte hunnit läsa. Så någon jämförelse med boken kan det inte bli i denna recension. Men som film var historien väldigt underhållande. Rolf Lassgård visar sig var som klippt och skuren för att spela den vresiga besserwisser gubben Ove. En stor portion humor blandas med vemod och man får ta del av en gripande historia kring hur Ove blev den vresiga gubbe som han är idag. Det blir en intressant resa man får ta del då hans karaktär mjuknar något av de nya människor som kommer in i Oves liv. Mycket skratt och knivskarp dialog bjuds det på och även en del situationer då man får en klump i halsen och har nära till tårarna. Regissören Hannes Holm har lyckats att göra en intressant film som både berör och roar.

Jag kan starkt rekommendera denna feel good movie till personer som liksom jag gillar filmer som på ett bra sätt balanserar humor och allvar. En fyra av fem möjliga får filmen "En man som heter Ove" av mig i betyg.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/en_man_som_heter_ove/P138375

https://cdon.se/film/en-man-som-heter-ove-33456336

STAR WARS: EPISODE VII -
THE FORCE AWAKENS

Da da da da da da da da da da da da da da da da. Ja, så börjar det i vanlig ordning. En text om vad som hänt sedan sist rullar ut i den oändliga galaxen långt, långt borta. Jag blir som en tioåring på nytt. Jag får tårar i ögonen av igenkänningen och med tankarna på att alla hemligheter och spekulationer snart ska avslöjas. Nu är väntan över. Jag har sett årets mest efterlängtade film och ska nu med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

Den siste jedin Luke Skywalker (Mark Hamill) är försvunnen. Han Solo (Harrison Ford) tillsammans med sin ständige följeslagare Chewbacca (Peter Mayhew) är ute och letar efter honom. I sin jakt på Luke korsas Han Solos öde med två nya karaktärers. Skrotdelsletaren Rey (Daisy Ridley) och den före detta Stormtroopern Finn (John Boyega) i sällskap med en nästan onödigt söt droid som kan bära på ledtrådar kring var Luke Skywalker befinner sig. Dessa gamla och nya karaktärer möts i det mytomspunna och något slitna rymdskeppet Millennium Falcon. Det är här äventyret tar fart på allvar. Med det nya imperiet som numera kallas för The First Order ledda av den onde Sithlorden Kylo Ren (Adam Driver) tätt i hälarna försöker de ansluta sig till den nya alliansen kallad motståndsrörelsen ledd av Princess Leia eller som hon numera heter General Leia (Carrie Fisher). Det blir en balansgång mellan det mörka och det ljusa i jakten på Luke Skywalker som kanske åter igen kan bringa rätt balans i kraften.

Låter det hela bekant? Låter det som att historien upprepar sig. Just precis. Man minns den tioåring man var och varför man älskade "Star Wars". Känslan ifrån de gamla filmerna ifrån 1977 och några år in på 80-talet känns igen. Det är mer den känslan av gammalt hederligt matinéäventyr än de snabbt framrusande CGI-sagor som upphovsmannen George Lucas har bjudit oss på de senaste åren. Det var ett smart drag av George Lucas att luta sig tillbaka och låta någon annan sätta sig i registolen. Det blir alltså den gamla "Star Wars" känslan. Därmed är jag ju som sagt en tioåring igen när jag ser filmen. Så därför är det svårt att ge konstruktiv kritik med mer vuxna ögon. För den vaksamme kanske det finns vissa hål i historien som skulle kunna fyllas ut. Men vem bryr sig om det. Jag älskade filmen och blev ett barn på nytt. Jag har fått uppleva hysterin och hemlighetsmakeriet ifrån början till slut som många i generationen innan mig kanske upplevde med exempelvis den femte delen "Empire Strikes Back" då Darh Vaders och Luke Skywalkers släktskap inte avslöjades förrän vid premiären. Den här filmen bär på en massa sådana hemligheter som på ett snyggt sätt ha dolts under marknadsföringen.

Ett kärt återseende är det att få återse Luke, Leia och Han i sina åldrade versioner då ca 30 år har gått sedan "Return of the Jedi". Men även de nya karaktärerna i kombination med de gamla lyfter filmen. Daisy Ridleys karktär är en vacker kvinna med skinn på näsan som man gärna ser mer av. Samt ex-Stormtroopern Finn ger krydda till historien. Som tredje ny karaktär på den goda sidan finns även X-Wing piloten Poe Dameron spelad av skådisen Oscar Isaac. Den karaktären kan man lite se som den nya generationens Han Solo. På den mörka sidan är det framför allt Sithlorden Kylo Ren spelad av Adam Driver som är intressant. Samt "Game of Thrones" skådisen Gwendoline Christie som Stormtrooper ledaren Captain Phasma och Domhnall Gleeson som General Hux är färgstarka karaktärer.

Filmen i sig kan jämföras mest med "Star Wars: Episode IV - A New Hope" ifrån 1977. Filmen är en introduktion till det som komma skall och man börjar redan längta efter att få se om film 2 denna gång kommer att bi lika mörk som förra gången. Allt är gjort med en lagom portion humor kombinerat med allvar. Mest överlycklig blev jag över hur stort utrymme Chewbacca fick denna gången i historien. Många frågor återstår nu som man vill ha svar på om två år när nästa "Star Wars" film har premiär.

Jag kan starkt rekommendera "Star Wars: Episode VII - The Force Awakens" som årets bästa julklapp till både gamla och nyblivna fans av "Star Wars" filmerna. En lagom portion rymdskeppsstrider, lasersvärdfajter och mycket annat som man förväntar sig av en sådan här film. Leendet sprids över hela ansiktet redan i inledningen av filmen och består under hela filmens lite över 2 timmar långa speltid. Kraften är med den här filmen och fyller biosalongen. Jag hoppas och tror att det kommer bli så även i de kommande två utlovade uppföljarna i den här nya trilogin. Högsta betyg blir det för den här efterlängtade filmen.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/star_wars_the_force_awakens/P138058

https://cdon.se/film/star-wars-episode-vii-the-force-awakens-21666679

THE HUNGER GAMES: MOCKINGJAY - PART 2

Nu har jag äntligen fått se avslutningen på "The Hunger Games" trilogin. Jag var och såg den avslutande delen på bio ikväll. Så nu ska jag förmedla mina åsikter kring filmen "The Hunger Games: Mockingjay - Part 2" i denna recension. Men först lite om handlingen.

Det råder fullskaligt krig mellan rebellerna och Panems diktator president Snows trupper. Människor i akut behov av mat, medicin och skydd befinner sig på flykt. Rebellernas president Alma Coin (Julianne Moore) och hennes sluge rådgivare Plutarch (Philip Seymour Hoffman) anser att Härmskrikan är en alldeles för viktig bricka i propagandakriget för att skicka ut henne på slagfältet. Katniss (Jennifer Lawrence), som inte tar order från någon, har dock en egen agenda. Hon är besatt av att ta sig till The Capitol och döda Snow på helt egen hand om så krävs.

Man får precis det man förväntar sig när man ser den här sista avslutande delen av "Hunger Games" trilogin. Det enda man kanske kan klaga på lite grann är att för lite sparades till den sista filmen. Så det blir som med Harry Potter filmerna eller Hobbit filmerna att det finns slutstrid kvar att berätta om, men inte så mycket mer till intrig. Men det man får ta del av är en mäktig avslutning med många oväntade twistar som inte är så oväntade om man läst böckerna förstås. Jennifer Lawrence är som vanligt bra i huvudrollen som Katniss. Och även de andra i skådespelarensemblen levererar. Kul men vemodigt var det dessutom att få se Phillip Seymour Hoffman i sin sista filmroll någonsin.

Från början till slut så blir det mycket action och spänning och det här kan man klassa som den mörkaste "Hunger Games" filmen någonsin. Trilogin får ett värdigt och mäktigt slut. Jag kan starkt rekommendera filmen "The Hunger Games: Mockingjay - Part 2". Den är väldigt trogen boken precis som de tidigare filmatiseringarna vilket jag verkligen uppskattar. 4 av 5 möjliga får filmen i betyg av mig.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/hunger_games_4_mockingjay_part_2_import/P160586

BY THE SEA

Nu har jag varit och sett Anglina Jolies tredje film som regissör. Denna gång har hon skrivit manus, producerat och agerar även i filmen tillsammans med maken Brad Pitt. Om filmen levde upp till mina förväntningar ska jag snart berätta med denna filmrecension. Men först lite om handlingen.

Filmen utspelar sig på 70-talet och skildrar den amerikanske författaren Roland (Brad Pitt) och hans fru Vanessas (Angelina Jolie-Pitt) vistelse i en idyllisk fransk hamnstad. Deras äktenskap befinner sig i kris, men i takt med att de lär känna andra i byn, såsom det nygifta paret på bröllopsresa samt lokalborna Michel (Niels Arestrup) och Patrice (Richard Bohringer) börjar paret så sakta ta itu med de olösta konflikterna i deras liv.

Mina förväntningar på "By the sea" väldigt höga till en början och sedan började de grusas av en massa recensenters hån kring filmen. Det skrevs ord som tex "med den här filmen sätter Angelina Jolie och Brad Pitt en spik i kistan åt sina karriär". Jag håller inte helt med om dessa negativa ord som sagts om filmen. Det var inget mästerverk direkt och historien var ibland lite småseg att följa. Det kändes lite ytligt att Angelina under hela filmen har en perfekt make up som gör henne supervacker. Just den aspekten passar inte riktigt in i den karaktär hon spelar. En pillerknaprande kvinna som lider av en depression tänker nog inte ständigt på sitt utseende i den utsträckningen och är perfekt sminkad såväl i gråtsituationer som i duschen.

Men det finns mycket som är bra i filmen också. Samspelet mellan Angelina Jolie och Pitt känns realistiskt. Man tror verkligen på det man ser när man får ta del av deras karaktärers äktenskap som verkar i princip omöjligt att rädda. Det hela är väldigt tragiskt och gripande att bevittna och man vill hela tiden veta vad som gick fel i deras relation och gjorde dem olyckliga. Det är just att få svar på den gåtan som är huvudorsaken till att intresset hålls igång för tittaren under hela filmen och svaret får man inte förrän historien näst intill har nått sitt slut.

Förövrigt är det väldigt vackra och idylliska landskap man får ta del av i den lilla franska hamnstad där paret tar in på ett hotell för att rädda sitt äktenskap. Människorna i parets omgivning är intressanta och ger en del kontrast i filmen så att man inte enbart behöver följa Jolie och Pitts karaktärers tragedi.

Personligen tycker jag om att se sådana här filmer där det inte behöver hända saker hela tiden för att fånga publikens intresse. Lågmälda filmer i kontrast till allt CGI och 3D-baserat som går på biograferna idag kan vara trevligt som omväxling. Jag kan rekommendera filmen som ett välgjort och tragiskt relationsdrama. Man bör inte gå och se filmen om man känner sig deppig innan man går in i biosalongen. För då blir man nog ännu deppigare av att se "By the sea". En liten bonus som höjer betyget lite är att man får se upprepade gånger hur Angelina Jolies nya bröst ser ut efter hennes beryktade operation då hon hon upprepade gånger dyker upp i lättklädda scener. Dessa scener är en fröjd för ögat och dessutom är det modigt av henne visa upp sig avklädd efter ett så stort ingrepp. Och det kanske kan skänka mod till andra med skräck för att få bröstcancer att våga göra samma ingrepp.

"By the sea" är en gripande, tragisk och lågmäld historia som lyfts upp av det äkta paret Angelina Jolie och Brad Pitts trovärdiga gestaltande av ett näst intill outhärdligt äktenskap. En trea av fem möjliga får filmen av mig i betyg.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/by_the_sea_import/P162310