THE COLOR PURPLE

Steven Spielbergs gamla klassiker “The Color Purple” ifrån 1985 har fått en reboot som tar steget in i musikalvärlden. Jag har varit och sett filmen på bio och ska nu med den recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

Celie skiljs från sin syster och hennes barn och ställs inför många svårigheter, inklusive en man som misshandlar henne. Med stöd från en sångerska och sin styvdotter finner hon till slut extraordinär styrka i de okrossbara banden i en ny typ av systerskap.

När “The Color Purple” fick en filmatisering i Steven Spielbergs regi så blev det en väldigt finstämd och gripande film som behandlade tunga ämnen som kvinnoförtryck, misshandel och separation ifrån de som står en närmst. Det var en bitvis långsamt berättad film som tog sig tid att lära känna karaktärerna och att sakta ta oss igenom deras livsöden. När filmen nu får en nyversion i form av en musikal så blir det mäktigt, storslaget och vackert. Musiken är riktigt bra och skådespelarna som är med levererar gåshud i näst intill varje musikalnummer filmen igenom. Dessvärre försvinner lite av allvaret och det mörka som den här historien innehåller. Det levereras mäktiga sångprestationer på löpande band vilket gör att man knappt hinner hämta andan och ta in det som sker mellan alla sångnummer. Detta gör att mycket av tonen som fanns i Steven Spielbergs fina film försvinner. Jag har inte läst boken som grundmaterialet är hämtat ifrån. Så jag vet inte riktigt hur bra Spielbergs version följde boken. Men gällande den här nya musikalversionen så tyckte jag skådespelerskorna som spelade Celie och hennes syster Nettie som unga kändes lite för gamla för sina roller. I Spielbergs version var de barn och i nyversionen spelas de av kvinnor i 25-års åldern vilket kändes lite fel i de scenerna. Men annars finns inget att klaga på i castingen. Danielle Brooks är filmens starkast lysande stjärna och det är hennes prestation som verkligen sätter spår efter att ha sett filmen. De övriga i filmens casting är också bra, men Danielle Brooks stjäl verkligen showen i de scener hon är med i.

Sammanfattningsvis så tycker jag man får det man förväntar sig. Men tyvärr så försvinner lite av den fina historiens tyngd av en massa mäktiga musikalnummer. Jag tror att ett mer avskalat format i form av en vanlig dramafilm hade passat filmen bätte. Men det är en fin film med mycket vacker musik framförd av talangfulla sångerskor. Så mitt betyg till filmen “The Color Purple” är en stark trea av fem möjliga.