WONKA

Efter den framgång som uppnåddes med Tim Burtons filmversion av Roald Dahls litterära klassiker "Charlie and the Chocolate Factory" så kommer nu en filmen “Wonka” som fokuserar på tiden innan boken och Burtons filmatisering tar vid. Denna gång med Timothée Chalamet i titelrollen. Om denna filmidé fick ett lyckat slutresultat ska jag nu berätta eftersom jag har varit på bio och sett filmen “Wonka”. Men först lite om handlingen.

Filmen "Wonka" är baserad på den extraordinära karaktären från "Charlie and the Chocolate Factory", Roald Dahls mest ikoniska barnbok och en av de mest sålda barnböckerna genom tiderna. Filmen berättar den underbara historien om hur världens största uppfinnare, magiker och chokladmakare blev den älskade Willy Wonka (Timothée Chalamet) vi känner till idag.

Året 1971 kom filmen “Willy Wonka & the Chocolate Factory” ut. Där spelade Gene Wilder den ikoniska chokladtillverkaren. År 2005 gjorde Tim Burton en bättre version med titeln "Charlie and the Chocolate Factory” där Johnny Depp gjorde en betydligt bättre och mer underlig och excentrisk Willy Wonka. Nu när “Dune” skådisen Timothée Chalamet fått uppdraget att axla rollen så blir det mer återhållsamt. Karaktären framstår som en mer normal och städad version. Krutet sparas det dock inte på när Timothée Chalamet sätter färg på karaktären. Med en hatt fylld av magiskt innehåll i form av drömmar och ambitioner så vill vår nya Wonka sprida glädje i en fiktiv stad som har tydliga influenser av Paris och London. Många av hans drömmar gestaltas i färgsprakande musikalnummer som på sina ställen kan tyckas ha lite mycket överanvändande av CGI. Inget som stör filmen i allmänhet eftersom det ger filmen i sin helhet lite karaktär.

Wonkas drömmar försöker en konkurrerande trio av elaksinnade godistillverkare att sätta stopp för. På sin sida har Wonka fattiga arbetare och en föräldralös flicka. Flickan Noodle (Calah Lane) och Willy Wonka får slåss lite emot systemet i det lilla samhället för att ta sig ur fattigdomens grymhet och sedan sätta igång att sprida sin glädje i form av chokladpraliner. Den oscarsbelönade talangen Olivia Colman spelar en elak hotellägare som gör allt för att förpesta livet för Wonka och hans vänner. Rowan Atkinson som vi alla känner mer som Mr. Bean i andra sammanhang spelar en elak hantlangare till de stygga godistillverkarna. Det här är en familjefilm och därav kan själva storyn ibland kännas lite simpel och förutsägbar. Köper man detta och sväljer musikalen med sitt chokladindränkta och okomplicerade berättande så skapas en fin helhet. Estetiskt så gillar jag den värld Tim Burton skapade mer och dessutom tyckte jag att Johnny Depps Willy Wonka och de Michael Jackson karaktärsdrag som Depp gav honom tilltalade mig mer. Chalamet ger som sagt bara en lite mer jordnära och normal version av karaktären. Mer sång och dans får man förstås vilket överraskade mig eftersom det i Tim Burtons version bara fanns sådant då Oompa-Loompierna dök upp. Chalamet visar dock att han kan mer än att bli jagad av sandmaskar i öknen som är det element man har sett hon utforska i filmen “Dune”.

Hugh Grant som filmens enda Oompa-Loompa är också underhållande att se och det är kul att bevittna den klassiska Oompa-Loompa låten sjungen och framförd av Grant. Sammanfattningsvis så blir det så färgsprakande och magiskt som man hade kunnat föreställa sig. Med ett lekfullt sinne och med kärlek till choklad kan nog barn som vuxna uppskatta filmen “Wonka”. Den har en sensmoral som bygger på att man med vänskap, kärlek och vänner kan leva ut sina drömmar. Varken Gene Wilder eller Timothée Chalamet lyckas att överträffa Johnny Depps Willy Wonka gestaltning, men ett charmigt helhetsintryck får man. Så där av är mitt betyg till filmen “Wonka” en stark fyra av fem möjliga.