PRISCILLA

Regissören Sofia Coppola har tagit sig an ikonen Priscilla Presleys historia och försökt sig på att skildra berättelsen genom Priscillas ögon. Jag har varit på bio och sett filmen som har fått namnet “Priscilla”. Jag ska strax berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

Tonårsflickan Priscilla Beaulieu (Cailee Spaeny) blir förälskad i Elvis Presley (Jacob Elordi), mannen som redan är en enorm rock-and-roll-superstjärna men som privat visar sig vara någon helt annan. Genom Priscillas ögon skildras parets turbulenta kärlekshistoria.

Det finns en bok som heter "Elvis and Me" och är skriven av Priscilla Presley och Sandra Harmon. Jag har själv inte läst den boken. Men den sägs återberätta historien om hur Priscilla och Elvis träffades, blev ett par och skaffade dottern Lisa Marie Presley. Boken sägs vara grundmaterialet till filmen "Priscilla" som jag har varit och sett. Året 2022 kom det en film som hette "Elvis" som mer fokuserade på managern Tom Parker som var den som lurade Elvis och höll honom tillbaka. Det sägs även att denna manager försåg honom med de drogpreparat som drog in Elvis i ett missbruk. I filmen "Priscilla" får vi istället se allt ur Priscilla Presleys ögon. Hennes eviga väntan på kärlek och bekräftelse ifrån Elvis. Hennes väntande på att han skulle komma hem ifrån filminspelningar. Hon fick godtroget sitta hemma och bevittna all mediacirkus runt rocklegenden och ta del av rykten om kvinnor runt honom. Detta medan hon lite svartsjukt längtade efter att mer publikt bli en del av hans liv.

Dottern Lisa Marie sägs ha velat stoppa denna film. Men Priscilla själv står med som producent. Så hon ville helt klart ge ljus åt sitt perspektiv. Filmen svartmålar inte någon. Men det är en lite oskön jargong Elvis Presley har emot Priscilla då han väl är hemma. Till slut gifter de sig och lite i skymundan blir Priscilla en publik ikon vid Elvis sida. Men mer än så får vi inte ta del av i filmen. Historien fokuseras på tiden innan Priscilla och Elvis går skilda vägar. Det vi andra sedan fått veta om att Priscilla Presley sedan medverkade i serier som “Dallas” och "Melrose Place” är en historia som tar vid senare efter filmens slut. Likaså “Den Nakna Pistolen” filmerna som hon var med i.

Om man summerar det hela så har regissören Sofia Coppola som kvinnlig regissör fångat upp hur det kunde vara att vara en kvinna under den tidsepok som var Elvis storhetstid. Den för mig okända skådespelerskan Cailee Spaeny får skina i rollen som Priscilla Presley. Hon plockar upp skörheten hos en ung kvinna som vill mer med sitt liv än vänta på sin make i hemmamiljö. Det är härligt att se henne till slut utvecklas och stå upp för sig själv. Jacob Elordi som fått äran att spela Elvis denna gång gör en varm och kärleksfull gestaltning av ikonen. Men det växer fram nyanser hos karaktären som inte är så störtsköna då han glider mer och mer in i sitt pillermissbruk. Priscilla känns som den verkliga och mer jordnära personen i det här dramat som ger kontrast åt den fejkvärld Elvis Presley levde i. De bådas scener tillsammans blomstrar av kemi och är det som skänker den här filmen nyanser.

Jag kan mycket väl tänka mig att denna film kommer att bli Oscarsnominerad när tiden är inne. Golden Globe galan verkar redan har fått upp intresset för filmen vilket jag kan förstå. Det här är en fin biografisk film om två personer som är olika och ibland vill olika saker med sina liv. Men det är ingen musikfilm. Elvis Presley får skina mer i andra sammanhang. För i den här filmen var det Priscilla Presleys tur att få fokus. Jag tycker att filmen levererar ett fint porträtt av ett väldigt omtalat kändispar och det görs med värme och kärlek utan att i för hög grad glorifiera någon. En femma av fem möjliga får filmen “Priscilla” av mig i betyg.