THE MARVELS

Marvel Studios har nu släppt sitt nya påkostade superhjälteäventyr “The Marvels”. I vanlig plikttrogen anda har jag för att få pusselbitarna i MCU att falla på plats varit och sett filmen på bio. Jag ska snart berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

Carol Danvers (Brie Larson), alias Captain Marvel, har återtagit sin identitet från de brutala Kree och hämnats Supreme Intelligence. Men oväntade följder gör att Carol får axla oket av ett universum i obalans. När hennes plikter skickar henne till ett märkligt maskhål med koppling till en Kree-revolutionär blir hennes krafter sammankopplade med Kamala Khan (Iman Vellani), ett superfan från Jersey City, även kallad Ms Marvel, och Carols bästa väns dotter kapten Monica Rambeau (Teyonah Parris), numera S.A.B.E.R-astronaut Tillsammans måste denna osannolika trio samarbeta för att rädda universum, som ”The Marvels”.

Marvel Cinematic Universe har mer eller mindre blivit en industri i Hollywood. Detta på gott och ont. Ibland står de på samma ställe och trampar vatten, men ibland tar de sig också framåt. När de nu har gett karaktären Captain Marvel sin andra film där två kvinnliga karaktärer till introduceras så blir det tyvärr lite rörigt. I filmens inledning får vi följa tonåringen Kamala Khan (Miss Marvel) som för vissa är bekant ifrån en serie på Disney +. Den karaktären fungerar lite som filmens comic relief. Hon ska locka de yngre tittarna till skratt. För oss vuxna blir det mer ett skratt som stannar upp innan det riktigt kommit ut. När sedan den tredje karaktären i den kvinnliga hjältetrion fått introduceras så tar historien vid.

Vi kastas efter hoppande mellan scener på Jorden och ute i rymden ut i andra galaktiska världar där historien sedan rullar på enligt de vanliga recepten för den här typen av film. Allt följer mallen till punkt och pricka. Samuel L. Jacksons karaktär Nick Fury ifrån flertalet andra Marvelfilmer dyker upp för att knyta ihop detta epos med tidigare MCU historier. Det finns en del komiska scener som ibland känns något malplacerade i sammanhanget. I en av dessa scener kommer de till en planet där det kommuniceras via sång och dans. Detta medför att Captain Marvel på den planeten framstår som en Disneyprinsessa som får brista ut i sång för att kommunicera med planetens prins. Och i den andra komiska scenen är det galaktiska katter som sväljer besättningen på våra hjältars rymdskepp för att ta med dem som enkla fripassagerare till Jorden. Detta sker till låten “Memory” ifrån musikalen “Cats”. I den scenen kunde inte ens jag hålla skrattet inne.

Det finns några snygga scener just när karaktärerna är ute på rymdäventyr som ser visuellt vackra ut på en bioduk och därför bör upplevas på en större skärm. Men så direkt nyskapande blir det aldrig. Jag upplevde bitvis att jag blev underhållen och kände igen vissa miljöer och karaktärer. Men det som tagits upp I tv-serien “Miss Marvel” på Disney + som jag inte har sett skapade mest förvirring hos mig. Jag hade bitvis svårt att lägga vissa pusselbitar på plats. Därav tyckte jag ibland att filmen “The Marvels” inte står sig så bra som en egen film. Man måste ha sett föregående filmer och serier ifrån Marvels katalog för att fullt hänga med i det här äventyret. För mig gör det filmen “The Marvels” något okomplett. Därav blir mitt betyg en svag trea av fem möjliga.