TRIANGLE OF SADNESS

Den svenska filmskaparen Ruben Östlunds nya film “Triangle of Sadness” har jag varit och sett på bio och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.

Vi får följa det unga modellparet Carl (Harris Dickinson) och Yaya (Charlbi Dean). Filmen tar avstamp i modevärldens finrum och fortsätter på en lyxyacht tillsammans med miljonärer, vänliga vapenhandlare och en marxistisk sjökapten (Woody Harrelson). Allt avslutas på en öde ö där hierarkierna i kampen om överlevnad vänds upp och ned.

Jag kan inte direkt säga att jag har blivit så imponerad av tidagare verk som Ruben Östlund har varit involverad i. Filmen “Turist” tyckte jag att var ganska överskattad och hans senaste internationella succé “The Square” tyckte jag att var en ganska seg och tråkig film. Men när jag såg trailern till “Triangle of Sadness” på bio så tyckte jag att man fick intrycket av att filmen faktiskt kunde vara lite underhållande. Så jag bestämde mig för att ge den en chans. Det man får är en lite mer publikfriande film som går mer under komedi genren än Ruben Östlunds tidigare verk. I filmens inledning så är “Triangle of Sadness” en satir över modellvärlden där vi får följa två framgångsrika modeller. Ämnet hur det ska hanteras att kvinnliga modeller tjänar mer än manliga avhandlas i den akten. i andra akten utspelar sig filmen på en lyxyacht där allt utvecklas till kaos när båtens rika gäster börjar att spy för att sedan halka omkring i sina egna spyor och skit. Och i filmens avslutande akt så får vi följa några överlevare ifrån lyxbåten på en öde ö.

I sin helhet är filmen väldigt underhållande på sina ställen och det är intressant med utvecklingen med filmen olika genre byten i de olika akterna. Det är även en del färgstarka karaktärer man får möta under resans gång. Det som gör filmen intressant är att man inte vet vad man har att vänta sig i historiens utveckling. På det stora hela tycker jag att filmen “Triangle of Sadness” var en sevärd film som levererade mer unerhållning än vad exempelvis Ruben Östlund filmen “The Square” gjorde. Något mästerverk utvecklades aldrig filmen riktigt till. Men det var helt klart en lite annorlunda film som hade ett visst underhållningsvärde. Så en stark trea av fem möjliga i betyg tycker jag att filmen “Triangle of Sadness” kan vara värd.