MISS PEREGRINE'S HOME FOR PECULIAR CHILDREN

Då jag för första gången hörde något om boken "Miss Peregrine's Home for Peculiar Children" som den då okände författaren Ransom Riggs hade skrivit så var det i sammanhanget att min favoritregissör Tim Burton var intresserad av att göra film av boken. Då jag till slut köpte boken så blev jag som helt uppslukad av den värld som utspelar sig i en tidsloop där tiden står still. Och vad jag dessutom upptäckte var att världen kändes som en värld tagen ur en Tim Burton film. Med andra ord är den här filmatiseringen som jag nu recenserar en dröm som har gått i uppfyllelse. Väntan har varit lång på alla de processer som inspelningen har genomgått. Då första trailern kom blev jag överlycklig trots att det märktes tydligt att radikala förändringar av bokens story hade gjorts av Tim Burton vilket jag spontant tyckte att var en fördel för berättelsen. Om jag hade rätt och den här filmen var värd all väntan ska jag komma in på strax. Men först lite om handlingen.

Floridaynglingen Jacob Portman (Asa Butterfield) blir uppringd på sitt arbete där han extraknäcker i en snabbutik. Han får veta av en utomstående att hans farfar Abe (Terence Stamp) har haft stolligheter för sig igen. Det är vad allmänheten tror. Även Jacob själv börjar att tvivla på sin farfar som sedan när Jacob var liten har berättat mystiska berättelser om monster och besynnerliga barn som han har mött i sin ungdom under andra världskriget. Jacob börjar tro som alla andra att hans farfar börja att bli senildement eftersom de enda bevis för att berättelserna skulle vara sanna är gamla svartvita foton som skulle kunna vara fejkade. Men så händer något fasansfullt. Jacob åker efter samtalet hem till sin farfar som hittas död på platsen. Jacob ser en mystiskt man och en skräckinjagande varelse i närheten av sin farfars döda kropp. Han börjar tro att han själv också börjar bli galen. Hans farfar är dock inte helt död när Jacob finner honom. Innan dödsögonblicket hinner han uppmana Jacob att söka upp en mystisk ö utanför Whales. Jacobs psykolog uppmanar honom att åka dit för att om inte annat ha resan som ett sätt att gå vidare och verkligen ta farväl av sin farfar. När Jacob väl är på plats tillsammans med sin pappa så beger han sig ensam iväg och letar rätt på de gamla ruiner av det mystiska barnhem som hans farfar berättade om då han levde. Kort därpå möter han ett gäng besynnerliga barn som tar med honom in i sin tidsloop som utspelas under andra världskriget under samma dag som bomber faller över barnhemmet. Men dit hinner aldrig tiden att nå. Barnhemmet drivs nämligen av en mystisk kvinna som heter Miss Alma LeFay Perigrine (Eva Green) som har förmågan att förvandla sig till en pilgrimsfalk. Men framförallt har hon förmågan att vrida tillbaka klockan och skapa tidsloopar där tiden kan stå stilla i evighet. I en sådan loop finns det barnhem som Jacobs farfar har berättat om. Det är en fristad för personer med besynnerliga förmågor. Jacob blir fascinerad av denna parallella värld som trots hans tvivel faktiskt existerar. Men idyllen varar inte så länge. Till slut uppdagar sig hotet mot de besynnerliga barnens fristad. Barron (Samuel L. Jackson) och hans lakejer är ett gäng onda människor som vill använda sina krafter på fel sätt och dessutom genom att äta besynnerliga barns ögon få starkare besynnerliga krafter och få tillbaka sin mänsklighet som de blivit av med under ett experiment. Med sin armé av likasinnade och även ett gäng tentakelutrustade monster stör Barron friden och hoppet hänger plötsligt på Jacob att beskydda de besynnerliga barnen och deras värld på samma sätt som hans farfar en gång gjorde då Miss Peregrine kidnappas.Ska han lyckas eller ska de besynnerliga barnen och deras värld sluta att existera och vilket liv ska Jacob välja? Sitt tråkiga fantasilösa liv eller ett liv bland besynnerliga?

Jag har läst i intervjuer om vad Tim Burton hade för avsikt med sin filmatisering och vilka delar av boken han ville belysa mest. När jag fick veta detta så struntade jag i alla eventuella kritiska tankar man kan ha om för mycket förändringar i filmadaptioner av kända böcker. Hans budskap som han ville belysa var nämligen att det här är ingen superhjältefilm. Jämförelsen har dykt upp i mina och många andras tankar att bokens story påminner lite om "X-Men" filmerna. Men så är det inte alls. Det är en story om barn med speciella förmågor. Men de använder inte sina förmågor i syftet att rädda världen som alla de filmer som gjorts i superhjälte genren. Barnen är outsiders med förmågor som mer är av den abnormala varianten. De ses mer som handikapp och defekter än som positiva egenskaper. Vanliga människor skulle nog istället se på barnen som freaks och bli rädda istället. Det vill Tim Burton belysa och lyckas också. Barnen använder bara sina förmågor som hjälpmedel att bevara sin fristad i den tidsloop de lever i och blandar sig inte med nutiden och de som lever där om de kan slippa.

Burton tar tid på sig att berätta historien ordentligt i denna lite över 2 timmar långa film. Alla de elva barnen som vi får bekanta oss med får kort efter Eva Greens helt underbara gestaltning av titelkaraktären Miss Peregrine sig själva och sina besynnerliga förmågor presenterade. Detta är bra eftersom det gör att man precis som i boken lär sig att älska karaktärerna och på ett mer effektivt sätt dras in i denna besynnerliga värd. Vi får möta Fiona som kan påverka växters växande, Bronwyn som har en enorm styrka, Millard som är osynlig, Enoch som kan ge döda ting liv, Horace som kan projicera drömmar, två märkliga tvillingar, Claire som har en mun med sylvassa tänder i nacken, Hugh som har en bisvärm som lever i hans mage, Olive som kan frambringa eld med händerna och Emma Bloom som är lättare än luft och har skor gjorda av järn för att inte lyfta och sväva iväg ifrån Jordens yta. Och så har vi Jacob som känner sig något utanför i den här världen eftersom han kanske inte är besynnerlig. Dessa karaktärer känns precis som den typen av karaktärer Tim Burton har fascinerats av och gjort filmer om under större delen av sin karriär. Outsiders som lever i utkanten av samhället och har svårt för att hitta sin plats i gemenskapen. Det är sådana personer Tim Burton gillar att berätta om eftersom han förmodligen kan identifiera sig med dem.

Mycket känns med andra ord igen ifrån de filmer vi gillar med Tim Burton. Skräckelement i stil med den man fick uppleva i "Sleepy Hollow" bjuds det på med Samuel L. Jacksons karaktär och hans ögonätande lakejer och deras tentakelförsedda bestar som kallas för Hollowgasts. De inslagen kan vara väldigt otäcka för de minsta barnen. Miljöerna runt barnhemmet påminner mycket om de vackra miljöerna i filmen "Edward Scissorhands". Och grundstoryn om en gammal man som berättar otroliga historier som ingen tror påminner om den story som präglar filmen "Big Fish". Filmatiseringen av boken "Miss Peregrine's Home for Peculiar Children" påminner därmed mer om Tim Burtons gamla filmer än vad den påminner om exempelvis "Charlie and the Chocolate Factory" och "Alice in Wonderland som Burton släppt ifrån sig på senare år.

Det är en visuell resa till en vacker gotiskt värld man dras in i. Det finns vackra kontraster av mörker och färgglatt. 3D-effekterna är inget jag tänkte på. De glömmer man i vanlig ordning. Skulle effekterna vara fula så hade man nog observerat det. Det enda man tänker på gällande 3D och effekter är att undervattensscenerna är snygga, alla varelser ser realistiska ut och att den besynnerliga världen faktiskt blir något man tror på. Det allra snyggaste i filmen är Enochs dockor som får liv med gamla hederliga stop-motion effekter som Tim Burton sedan tidigare har blivit en mästare på.

Det enda som saknas är Danny Elfmans vackra musik som brukar ge en extra krydda åt Burtons filmer. Men det är inget man hänger upp sig på. Magin kunde bara utökas lite med hans stämningsfulla musik.

Även skådisarnas insatser bör nu nämnas. Asa Butterfield som spelar Jacob gör en bra prestation som den till synes vanliga Floridakillen som får uppleva otroliga saker. Det är han som skänker allvar åt historien som annars är kryddad med en lagom mängd humor. Han balanserar upp det hela bra då han spelar en karaktär som andra anser som galen, men som kanske inte är det. Ella Purnell som hans kärleksintresse Emma Bloom gör en skruvad typisk storögd Tim Burton karaktär. Det gör hon med bravur med tanke på att det är hennes första lite större huvudroll. Alla barnskådisarna står förövrigt i fokus. Jag orkar inte gå in på alla dem, men de är väldigt begåvade och det är för variationens skull i en Tim Burton film barn och inte vuxna som står i fokus. I skymundan hamnar Eva Green och Judi Dench. Eva Green är jätte bra som lärarinnan på skolan som stabiliserar upp den värld av besynnerlighet som barnen lever i. Med glimten i ögat gör hon en klockren gestaltning av Miss Peregrine som blir en slags mörk och gotisk Mary Poppins. Man blir verkligen glad av att se henne och hon själ showen i varje scen hon dyker upp i. Eva Green vill jag se i fler Tim Burton filmer i framtiden. Hon var helt underbar även i en betydligt elakare roll i Burtons "Dark Shadows" för några år sedan. Judi Dench får dessvärre inte så mycket utrymme i filmen. Men hon gör en bra gestaltning av en karaktär som har samma besynnerliga förmågor som Miss Peregrine. Glänsa får även Samuel L. Jackson göra i sin skurkroll. Det är när han får spela ut hela sitt register och kanske överdriva lite extra mycket som det blir bra. Hans karaktär är riktigt obehaglig och många barn skulle nog få mardrömmar av hans otäcka uppsyn iklädd kritvita ögon och sylvassa tänder i en för filmatiseringen påhittad karaktär som inte var med i boken.

Och på tal om påhittad karaktär så är det en hel del som skiljer sig ifrån boken. Burton har ändrat på en hel del. Det såg man redan i trailern. Emma Bloom och Olive har exempelvis bytt förmågor i filmatiseringen. Barron och de andra skurkarna är inte med. Det har plockats en del ifrån alla tre böckerna i Peregrine trilogin och gett egenskaperna till skurkarna. Hollowgasts är varelser som finns i böckerna. Likaså ondskefulla människor med kritvita ögon. Det är bara deras bakgrund som har förändrats lite. Jag såg detta som positiva förändringar som tillhör Tim Burtons konstnärliga frihet som regissör. Dock kan det vara knepigt för en annan regissör att ta över och filmatisera de andra två böckerna i trilogin eftersom Burtons förändringar i sin filmatisering kommer att påverka en del händelser som sker lite annorlunda i böckerna.

Men sammanfattningsvis så älskade jag filmen "Miss Peregrine's Home for Peculiar Children" och den visade sig vara det mästerverk jag hade hoppats på. Den var värd all väntan och jag gillade att Tim Burton tog risker genom att göra förändringar i storyn. Detta innebar att det inte blev en spoiler att jag har läst böckerna. Jag kan starkt rekommendera filmen till er som gillar filmer som utspelar sig i mystiska miljöer där besynnerliga saker sker. Precis som boken så liknar inte historien något annat vi har sett. Om man bortser ifrån att den har likheter med tidiga Tim Burton filmer. Men det är ju helt perfekt. Det är Burtons magi man vill uppleva och det får man. Så mina visdomsord är att ni som är insnöade på Poekmon Go borde ägna er åt något vettigt istället. Gå på bio och se "Miss Peregrine's Home for Peculiar Children" istället. Den spännande världen ger er mer än de där onödiga poängen som man får av att leta efter fejkdjur. Högsta möjliga betyg ger jag filmen i betyg. En femma av fem möjliga.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/miss_peregrines_hem_for_besynnerliga_barn/P145242

https://cdon.se/film/miss-peregrines-hem-for-besynnerliga-barn-38926301

Inför den efterlängade premiären av Tim Burtons film "Miss Peregrine's Home for Peculiar Children" som har premiär senare denna månad så har plöjt igenom alla Burtons filmer i ett filmaraton. Så nu ska jag i detta blogginlägg förmedla mina åsikter om alla de 18 filmer som geginet Tim Burton har gjort innan "Miss Peregrine's Home for Peculiar Children".

PEE-WEE'S BIG ADVENTURE (1985) 

Filmen "Pee-wee's Big Adventure" tillhör inte direkt en av Tim Burtons bättre filmer. Karaktären Pee-Wee Herman som skapades av komikern Paul Reubens under 80-talet känns inte tillräckligt rolig för att lyfta upp en hel film. Därför känns det ofta som att samma skämt och humor upprepas några gånger för mycket. Men man får i alla fall se lite av de visuellt vackra miljöer som blivit Tim Burtons signum under hans karriär. Det lyfter filmen något så att den åtminstone är lite underhållande att se. 

BEETLEJUICE (1988)

Med filmen "Beetlejuice" sätter verkligen Tim Burton sin personliga prägel på hur hans filmer i framtiden ska se ut. Man kastas in i en viktoriansk, gotisk värld som är en visuellt vacker fröjd för ögat. Filmen var ett nyskapande och kreativt och lekfullt sätt att berätta en historia på. Med en lagom balans av ganska mörk, bisarr humor och allvar förmedlas denna väldigt underhållande komedi på temat "livet efter döden". Michael Keaton gör en av sina livs bästa roller då han gestaltar titelkaraktären. Samt så är idén med omvänd exorcism att det är människorna istället för spökena som ska drivas ut originell. En mycket bra film som man alltid kommer att minnas om man en gång sett den.  

BATMAN (1989)

Med filmen "Batman" visade Tim Burton på ett nyskapande sätt hur man på ett mörkt och lite allvarligare sätt kan göra en superhjältefilm intressant. Jack Nicholson gestaltar rollen som Jokern på ett mycket färgstarkt och karismatiskt sätt vilket är en av de mest minnesvärda sakerna med denna film. Men framför allt visar Tim Burton var skåpet ska stå och hur man berättar en historia om en superhjälte på bästa möjliga sätt. Det här är en av de bättre filmerna inom sin genre och Tim Burton visade verkligen med denna film vilken kreativ filmskapare han är. 

EDWARD SCISSORHANDS (1990)

Filmen "Edward Scissorhands" är Tim Burtons stora mästerverk. Frågan är om han någonsin kommer att göra en lika bra film igen. Filmen är ett visuellt mästerverk. Ett färgglatt suburbia område i kontrast till en mer mörk, gotisk och viktoriansk miljö i och omkring slottet där Edward bor ger visuellt ögongodis. En mycket vacker och fin film som är kryddad med Danny Elfmans genom tiderna bästa filmmusik. Filmen har dessutom ett vackert budskap om utanförskap och om hur allmänheten handskas med rädslan för det som är annorlunda. Johnny Depp gör också sin livs bästa roll i den här filmen som blev hans första men långt ifrån sista samarbete med Tim Burton. Ingen skådespelare skulle passa bättre än Johnny Depp i rollen som Edward Scissorhands. 

BATMAN RETURNS (1992)

Filmen "Batman Returns" är Tim Burtons hittills enda uppföljare. Förhoppningvis stämmer ryktet att även "Beetlejuice" får en snart. Den här "Batman" filmen är precis som Burtons första mycket bra. Den är till och med bättre än den första för att den lyckas med bedriften att till och med vara mörkare än föregångaren. Samt så gör Michelle Phieffer och Danny DeVito helt lysande gestaltningar i rollerna som skurkarna Catwoman och The Penguin. En mycket bra film där Tim Burton än en gång visar hur en superhjälte film ska göras på bästa vis. 

THE NIGHTMARE BEFORE CHRISTMAS (1993)

Filmen "The Nightmare Before Christmas" har inte Tim Burton regisserat. Men han har producerat den och filmen bygger på hans påhittade karaktärer. Dessutom så är det filmen som många förknippar honom med. Därför valde jag att ta med den i mitt maraton. Här bjuds man på en resa in en väldigt för barnfilmsgenren mörk och bisarr värld som verkligen har en Tim Burton prägel på sig. Detta vackert tonsätt med av Danny Elfmans fint komponerade musik. Filmen är helt klart en klassiker man bör ha sett. 

ED WOOD (1994)

Detta är Tim Burtons och Johnny Depps andra konstellation tillsammans.
Det här är ett verklighetsbaserat drama om den skruvade skräckregissören
Edward D. Wood Jr. En regissör som är mest känd för världshistoriens sämsta skräckfilm "Plan 9 from Outer Space" och sin passion för kvinnokläder av materialet angora. Tim Burton har spelat in filmen stilfullt i svartvitt i en värld som balanserar hans klassiska sagoberättade som han gjort sig känd för med verkliga händelser. Det gör filmen lika galen som den person som den handlar om. Just att fiktion blandas med verkliga händelser på detta genialiska sätt gör filmen sevärd trots att många säkert inte har sett filmen. "Ed Wood" har samma ton som en film gjord av den skandalomsusade regissören
Edward D. Wood Jr.

MARS ATTACKS! (1996)

Filmen "Mars Attacks!" är baserad på samlarkort från 1960-talet. På ett fantasifullt och humoristiskt sätt har Burton gjort en historia kring dessa bilder på invaderande marsianer. Detta med en rik skådespelarensemble av kända personer som alla dyker upp i minnesvärda och färgstarka karaktärer. "Mars Attacks!" är den mest underhållande och roliga rymdinvasionsfilmen jag har sett. 

SLEEPY HOLLOW (1999)

Filmen "Sleepy Hollow" är den tredje filmen där Tim Burton slår sig ihop med Johnny Depp. Det här är en av mina stora favoriter ifrån Burtons repetoar. Filmen har ett mörker, en gotiosk, viktoriansk framtoning som gör denna skräckhistoria väldigt vacker. Stämningen i det lilla samhället Sleepy Hollow där filmen utspelar sig lyckas Tim Burton leverera så att man verkligen får kalla kårar då man ser filmen. Lätt en av Tim Burtons bästa filmer och ett av hans och Johnny Depps bästa samarbeten. En mycket sevärd film med andra ord. 

PLANET OF THE APES (2001)

Filmen "Planet of the apes" är den film i Burtons repertoar som jag ser som hans mindre lyckade. Alltså hans sämsta. Det är en reboot på "Apornas Planet" filmerna. Eller en ny tolkning av boken som den filmserien baserades på. Jag tycker inte att Burtons nyversion tillför något och den känns mest som ett genomstressat projekt och en jaha-upplevelse. Men något positivt ledde skapandet av filmen till i alla fall. Tim Burton och Helena Bonham Carter (som medverkar i filmen) träffades och blev kära. Deras förhållande höll i många år och Bonham Carter har efter denna film medverkat i många av Tim Burtons efterföljande filmer.

BIG FISH (2003)

Filmen "Big Fish" ser jag som ett av Burtons stora mästerverk. Den är inte långt ifrån att komma upp i samma klass som "Edward Scissorhands". Ramberättelsen är simpel. En gammal man ligger inför döden. Sonen kommer hem för att en gång för alla försummas med sin far och tar reda på vem han egentligen är. Sonen har nämligen bara lärt känna sin far genom skrönor och sagor som fadern påstår att är det liv han har levt. Det är en fin film med ett vackert budskap om att det som personifierar en person är de historier han minns och berättar för eftervärlden. Det är dessa historier som berättar vem en person är. Att Tim Burton valt denna film som regiobjekt sägs ha med egenupplevda fadersrelationsproblem att göra. Burton är rätt man för att visuellt vackert med starka färger berätta denna historia som gränsar mellan fantasi och verklighet. Det är mycket man känner igen av hans klassiska sagoberättarstil i filmen, men ändå är det en av de djupaste och mest allvarliga filmer han har gjort. Det är därför jag älskar den. Tim Burton lämnar trygghetszonen som regissör till viss del.

CHARLIE AND THE CHOCOLATE FACTORY (2005)

Det här är Tim Burtons nyversion av Roald Dahls barnbok "Charlie and the Chocolate Factory" som tidigare har filmatiserats i en tråkigare version med Gene Wilder (R.I.P.) i huvudrollen som Willy Wonka. Denna gången gör Johnny Depp den rollen med bravur i Depps och vännen Tim Burtons fjärde samarbete. Kanske inte deras mest lyckade film tillsammans. Men den är helt klart underhållande i sin psykedeliska och färgglada utsmyckning. Samt har Danny Elfman gjort ett fantasifullt soundtrack baserat på sångtexter ifrån Roald Dahls bok. Alla sångerna sjungna av Ompalompierna som Danny Elfman själv gör rösterna till i vissa av filmens alla sångnummer.

CORPSE BRIDE (2005)

Filmen "Corpse Bride" är Burtons första animerade film som regissör. Den är också hans femte samarbete med Johnny Depp och hans fjärde samarbete med den dåvarande flickvännen Helena Bonham Carter. "Corpse Bride" är min favorit av Tim Burtons animerade filmer. Jag gillar kontrasten av mörker och humor i denna film med härliga musikalnummer.Även denna gången är musiken skapad av Tim Burtons i stort sett ständige vapendragare Danny Elfman. Filmen kan starkt rekommenderas. 

SWEENEY TODD: THE DEMON BARBER OF FLEET STREET (2007)

"Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street" är Burtons sjätte film som har Johnny Depp i en av huvudrollerna. Medverkar gör även Tim Burtons dåvarande flickvän för femte gången. Tim Burton avskyr egentligen musikaler och förvånades själv över att han gjorde denna film. Men han har lyckats. Det är kul att för variationens skull få se Johnny Depp i en lite mörkare roll. Och en bisarr humor levereras då blodet sprutar och mordoffer faller ner i en köttkvarn för att göras till köttfärspaj till tonerna av ibland gladlynta melodier i denna härligt Burtoneska skräckmusikal.

ALICE IN WONDERLAND (2010)

Filmen "Alice in Wonderland" är Burtons sjätte film med Johnny Depp i en av rollerna. Även den dåvarande flickvännen var i vanlig ordning med i denna fria tolkning av böckerna "Alice in Wonderland" och "Alice Through the Looking Glass". Man kan se den som en fri tolkning som utspelar sig efter Disneys tecknade version. Men både Tim Burtons version och uppföljaren som kom nu några år senare är i princip bara baserade på karaktärerna ur böckerna vilket gör filmen intressant på det viset. Det enda jag hade hoppats på är att han Tim Burton hade valt en mer mörk på gränsen till skräckbetonad inriktning. Men även denna film är sevärd i vanlig ordning eftersom Tim Burton sätter sin personliga prägel på filmen med sitt sinne för att skapa vackert visuella världar perfekt tonsatta av Danny Elfmans mästerliga musik.

DARK SHADOWS (2012)

Filmen "Dark Shadows" är Burtons sjunde film som Johnny Depp medverkar i. Samt så är den dåvarande flickvännen Helena Bonham Carter med. Filmen har precis alla de där ingredienserna som man älskar och har blivit bortskämd med i de flesta av Tim Burtons filmer. Den balanserar humor och allvar väldigt bra i en i grunden ganska mörk vampyrhistoria. I vanlig ordning bjuds det även på en del sådana där visuellt vackra miljöer som har blivit Burtons signum. "Dark Shadows" är helt klart en av Tim Burtons bästa filmer av de han har gjort på senare år och även ett av hans mest lyckade samarbeten med Johnny Depp.

FRANKENWEENIE (2012)

Filmen"Frankenweenie" är Burtons andra animerade film som regissör. En ganska hyfsad film. Den är inte lika bra som hans föregående animerade film "Corpse Bride", men den är snyggt gjord i sitt svartvita skräckfilmsliknande format som ger hintar till gamla skräckklassiker som "Frankensteins Monster" och liknande filmer som Tim Burton har vuxit med och inspirerats av. Det här är förövrigt den första filmen på mycket länge som varken Tim Burtons dåvarnde flickvän eller ganska ofta använda skådis Johnny Depp medverkar i. Däremot är det den första filmen på länge där Winona Ryder arbetar med Tim Burton. Senast hon sågs i en Tim Burton film var i "Edward Scissorhands". Innan dess arbetade de ihop med filmen "Beetlejuice". Så det här blev deras tredje samarbete där Winona Ryder precis som alla andra gör rösterna till Tim Burtons påhittade stop-motion karaktärer. 

BIG EYES (2014)

"Big Eyes" är en mycket bra och sevärd film och det är intressant att se en film där Tim Burton lämnar trygghetszonen och ägnar sig åt något annat än det traditionella sagoberättande som han har blivit känd för. Amy Adams och Cristoph Waltz gör en lysande insats som konstnärsparet som kämpar om rättigheterna till den konst som Amy Adams karaktär har skapat. Jag gillar filmen och att få se en mer verklighetsbaserad story berättas av Tim Burton. Det här är dessutom den första icke animerade filmen där inte skådespelerskan Helena Bonham Carter är med. Tim Burton och Helena Bonham Carter har under många år varit ett par som även har barn tillsammans. Men parallellt med Burtons filmkarriär i privatlivet som jag tycker att är ganska onintressant i sammanhanget så levde Tim och Helena som särbos och gick till slut skilda vägar. Om detta har något med valet av skådespelare i "Frankenweenie", denna film och kommande filmer att göra vet inte jag. Oavsett så kan det nog vara ett smart karriärsdrag av Tim Burton. Även om vi Burton fans uppskattar Tim Burtons upprepade avändande av samma skådisar så är det skönt med variation ibland. Och den så kallade vanliga biopubliken är troligen i större behov av variation. Den ofta använda vännen och skådisen Johnny Depp är inte heller med i denna film. 

EN SAMMANFATTNING OCH SPEKULATIONER KRING TIM BURTONS NYA OCH EVENTUELLT FRAMTIDA PROJEKT.

Filmen "Miss Peregrine's Home for Peculiar Children" som jag ska se på premiärdagen 30 september är anledningen till denna sammanfattning med åsikter om Tim Burtons filmer så här långt. Jag har läst Ransom Riggs roman med samma namn och älskade den. Vagt gick det rykten om att denna filmen skulle bli Tim Burtons nästa projekt efter filmen "Big Eyes". Efter ett evigt otålmodigt väntande fick jag till slut beskedet att inspelningarna var igång. Efter det har det varit ett evigt väntande på att få se de första bilderna, filmaffischerna och trailern till denna efterlängtade film.  När jag läste boken tänkte jag verkligen att jag hoppades på att Tim Burton skulle ta sig an projektet. Boken kändes som att den var skapad för att filmatiseras med Burtons känsla för att skapa mörka, viktorianska och ibland smått gotiska världar. Många som läser om filmen skulle nog få associationen att det är en lightversion av filmerna "X-Men". Tror man det så kommer man att bli besviken. Tim har i intervjuer sagt att han kommer att belysa bokens kärna. Alltså att det är ett gäng barn med besynnerliga förmågor som bor på en skola i en tidsloop, men att det inte är deras krafter som står i fokus för att rädda världen. Istället ska problematiken med att ha förmågor fraställas mer som avvikelser som kan rädda dem själva och den fristad de har skapat i sin egen stillastående, parallella värld. Det tycker jag låter väldigt intressant och trailern har gjort mig medveten om att en hel del ändringar har gjorts som kanske Ransom Riggs fansen kommer att reagera på. Men ur mitt perspektiv så är det Tim Burtons konstnärliga frihet att göra ändringar. Så jag kommer garanteat att älska filmen oavsett vilka ändringar som görs i översättningen från bok till film.

Vilket som blir nästa projekt är ännu oklart. "Beetljejuice 2" har det länge snackats om. Det har hävdats att Tim Burton vill göra den. Burton har förnekat det för att han inte vet riktigt angående manuset och när skådespelarna Michael Keaton och Winona Ryder har luckor i sina karriärsscheman. Båda skådisarna har dock påpekat att de är intresserade av att upprepa sina roller på villkoret att det är Tim Burton som regisserar filmen. Förövrigt har det sagts att Tim Burton ska göra live-action versionen om Disneys flygande elefant Dumbo. Det projektet känner inte jag mig jätteintressrad av eftersom den Disney filmen enligt mig är en av de sämre. Men jag kommer ändå att se filmen och sedan därefter köpa den på dvd. Tim Burton kan nog även förvandla en sådan tråkig historia till något bättre. Men jag skulle helst se att han gör "Beetlejuice 2" eller prövar sina vingar med ett helt nytt projekt. Kanske med skådespelare han inte tidigare arbetat med. Bryce Dallas Howard och Jim Carrey exempelvis hade jag velat se i en Tim Burton film.

SUICIDE SQUAD

Under några dagar har jag förberett mig genom att titta på Tim Burtons "Batman" ifrån 1989 och Christopher Nolans "The Dark Knight" ifrån 2008 för att kunna jämföra olika gestaltningar av den ikoniska karaktären The Joker. Först var det Jack Nicholson som axlade rollen, sen var det Heath Ledger och nu i "Suicide Squad" som denna recension handlar om så var det dags för Jared Leto att ta på sig det stora och svåra uppdraget att gestalta karaktären. Denna recension kommer därför till stor del försöka att vara en jämförelse mellan de olika tre gestaltningarna av karaktären Jokern. Men innan jag säger vad jag tyckte om Jared Letos gestaltning av karaktären så ska jag berätta lite om filmens handling.

När oövervinnerliga metamänniskor attackerar världen bestämmer Amanda Waller (Viola Davis) sig för att med regeringens hjälpt sätta ihop en superarmé av omaka individer med ett skurkaktigt förflutet. I ledning av den välmenade soldaten Rick Flag (Joel Kinnaman) så släpps ett gäng ökända och väldigt farliga fångar ut för att möta det hot som börjar att växa sig starkare i ledning av den mycket falriga kvinnan Enchantress (Cara Delevingne). Ska denna omaka grupp kunna stå emot hotet, hålla sig ifrån kriminalitet och låta bli att rymma medan Batmans välkända ärkefiende Jokern (Jared Leto) likt en spindel i sitt nät drar i trådar som kan leda till katastrof?

Filmen inleds stämningsfullt med den välkända låten "House of the rising sun". Sedan rullar sountracket på med åtskilliga kända rockklassiker som ska sätta en lite mer lättsam prägel på filmen. Ett beslut filmregissören David Ayer förmodligen har tagit pga den kritik DC Comics storsatsning "Batman v Superman: Dawn of Justice" har fått för att den var för mörk och humorbefriad. Musiken funkar så långt med att skapa en lite mindre allvarlig stämning. Men sedan introduceras Viola Davis karaktär Amanda Waller som inleder en pedagogisk och mycket lång presentation av varje karaktär som ingår i Suicide Squad gänget. Detta saktar ner tempot och därefter är det en lång diskussion med regeringen om att släppa ut fångarna på uppdraget. Samt en lika lång process att övertala fångarna om att gå med på att delta i uppdraget. När dessa aspekter i historien väl är avhandlade så ökar filmen tempo. Manuset blir rörigt. En massa actionscener avlöser sig på rad medan flyktiga bakgrundshistorier berättas om karaktärerna mitt under deras actionfyllda uppdrag. En av dessa flyktiga bakgrundshistorier handlar om hur Jokern och Harley Quinn träffas. Jared Letos Joker introduceras alltså i handlingen som skurken på utsidan som vill hålla gänget på fel sida om lagen.

Karaktären Jokern får på tok för lite utrymme i detta röriga manus. Man får alltså inte uppleva så mycket olika dimensioner av karaktären som man hade hoppats på. Galenskapen gestaltar Jared Leto galant, men man skulle vilja ha mer speltid då karaktären är med i bild. Jokerns nya look som Leto har arbetat fram tillsammans med regissören är det intressanta man får ta del av. Han ser riktigt galen ut med blekt ansikte, grönt hår, bortrakade ögonbryn och tatueringar över hela kroppen. Mest kan den här Jokern jämföras med Heath Ledgers gestaltning eftersom looken är väldigt punkinspirerad. Jared Letos stora ögon har väldigt lätt för att se psykotiska ut förstäker galenskapen. Men som sagt karaktären får inte lika mycket utrymme som Jack Nicholsons eller Heath Ledgers Joker. Därför går det inte att göra en riktig bedömning. Får karaktären mer utrymme i en eventuell uppföljare så kommer en djupare analys av Jared Leto Jokern då. Det är orättvist mot Leto att döma ut hans gestaltning pga att han fått för lite plats i filmens handling.

Filmens stora stjärna däremot är inte helt oväntat Margot Robbie i sin stora popkulturella, ikoniska roll Harley Quinn. Framför allt så har hon belönats med de bästa och roligaste replikerna och hon gestaltar rollen med en lättklädd näst intill naken sexighet i kombination med en galenskap som gör att man skrattar en massa när hon snor åt sig rampljuset i filmen. Alla andra karaktärer känns som att de står i bakgrunden och trycker då Margot Robbies starka karisma gör alla andra till sidekicks. Vår svenska stolthet Joel Kinnaman gör inte mycket väsen av sig. Hans militära karaktär Rick Flag känns mest som Frank Wagner ifrån "Johan Falk" filmerna. Fast med en vidareutbildning till soldat. Will Smith som karaktären Deadshot är näst efter Harley Quinn den karaktär som dominerar som en form av fadersgestalt bland skurkarna.

På ett obligatoriskt sätt dyker även Ben Affleck upp i några scener både i filmen och under dess eftertexter för att knyta ihop historien med "Batman v Superman: Dawn of Justice" och nästa års storfilm "Justice League". Detta ger filmen vissa mörka nyanser. Samt så dyker karaktären "The Flash" upp som hastigast för att knyta ihop DC Comics universumet med de andra storfilmerna. Det där lilla mörkret smittar inte av sig direkt så filmen blir mer allvarlig. Det här är en glimten i ögat film som inte ska tas för seriöst. Men den röriga intrigen och det bristfälliga manuset drar tyvärr ner betyget. Så sammanfattningsvis kan jag bara ge filmen en svag trea av fem möjliga i betyg. Det skulle blivit bara en tvåa om det inte vore för Margot Robbies ljuvligt underhållande skådespeleri och hennes vackra väldigt avklädda rumpa som får mer exponerad tid än Jared Letos Joker som egentligen var affischnamnet. Så egentligen borde man ta bort Jared Letos ansikte ifrån affischen och istället sätta in en bild på Margot Robbies rumpa så hade filmen "Suicide Squad" fått en mer ärlig marknadsföring.

Jag kan rekommendera filmen "Suicide Squad" som en ganska viktig pusselbit i DC Comic universumet som ska få en massa framtida filmer. En något rörig historia som inte riktigt vet vad den vill förmedla eller exakt vilken målgrupp den riktas till. Men den kan ses på dvd. Det är ingen given film man måste se på bio. Sevärd är den dock för att den har sina ljusa stunder ibland.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/suicide_squad/P143584

https://cdon.se/film/suicide-squad-34372473

GHOSTBUSTERS

Förväntningarna har antingen varit skyhöga eller mycket negativa när det gäller nyversionen av kultklassikern "Ghostbusters" som de flesta 80-talister har växt upp med och har någon form av relation till. Det har startats kampanjer med näthat om bojkott och så vidare långt innan filmens första trailer ens hade släppts. Hatet riktar sig åt de kvinnor som har blivit castade i huvudrollerna som tidigare gjordes av män. Jag personligen har också en relation till de gamla filmerna och hade gärna sett en "Ghostbusters 3" med de originalskådisar som fortfarande lever. Men för den sakens skull så tycker jag att man kan ge filmen en chans innan man sitter med dömande blickar och har förutfattade meningar. Man borde alltså se filmen innan man har åsikter vare sig de är negativa eller positiva. Jag har nu sett filmen och tänker med denna filmrecension förmedla min åsikt. Men först lite om handlingen.

I "Ghostbusters" stöter den aspirerande Columbia-professorn och fysikern Erin (Kristen Wiig) på problem när en bok om paranormala aktiviteter hon tidigare skrivit tillsammans med spökforskaren Abby (Melissa McCarthy) blir allmänt känd. Påpassligt nog får de båda, inklusive Abbys supercoola medhjälpare Holtzman (Kate McKinnon) vars gultonade glasögon inklusive overall undertecknad redan hoppas på som nästa modetrend. Dock kommer snart ett tillfälle för henne och de blivande andra i det nu kvinnliga Ghostbusters gänget att testa sina spökkunskaper när paranormala fenomen börjar dyka upp lite här och där i staden. Det visar sig nämligen att en hunsad hotellvaktmästare (Neil Casey) roat sig med att öppna porten till det okända med total spökapokalyps som mål.

Först och främst så ska man ha ett öppet sinne när man ser filmen. Man ska absolut inte sitta och jämföra den här filmen med originalet. Det är en reboot på sätt och vis. Men inte i den mening att de har filmat om manuset och bara letat upp kvinnor som ska göra karikatyrer av originalskådisarnas versioner. Det är nya välskrivna karaktärer som "Bridemaids" gängets roligaste kvinnliga komiker har fått bita tag i. Briljerar gör i vanlig ordning Melissa McCartey som jag är ett stort fan av. Men även Kristen Wiig som står för den andra huvudrollen och står i fokus för filmens handling sätter prägeln för en underbar och underhållande humor som sedan kommer att smitta av sig på hela filmen. Deras ordbajseri är väldigt underhållande och sätter tonen i filmen i långa dialogscener som kanske ibland saktar ner filmens tempo. Men det är inget man stör sig på. Det ger bara tid till extra skratt. SNL-komikern Kate McKinnon är också mycket rolig i sin gestaltning av karaktären Jillian Holtzmann. En kvinna som brister ut i spontan dans till kända 80-tals låtar och äter chips som tilltugg då det är dags att fånga spöken. Hon ser alltså späökinfångandet som en underhållande film som man måste ha tilltugg till. En störtskön karaktär alltså som man får många skratt av. Det finns även med män i filmens handling. Chris Hemsworth (Thor, The Avengers) står för det mesta av den humorn och gör det med bravur som den urkorkade men snygge receptionisten Kevin. En snubbe med tvättbräda som filosoferar över okomplicerade livsfrågor kring hur man ser mest respektabel ut som läkare på ett foto där man har bar överkropp om man håller i en saxofon eller inte håller i en saxofon. Andra män dyker också upp under filmens gång. En manlig skurk spelad av den manliga SNL-komikern Neil Casey är underhållande som den som drar i trådarna för den paranormala apokalyps som väntar. Samt så får vi ett kärt återseende av 80-talets original Ghostbusters. De som fortfarande lever. Bill Murray, Dan Aykroyd och Ernie Hudson som har fått skojiga cameos. För den som sitter kvar då eftertexten har rullat igång så dyker även Sigourney Weaver upp i en underhållande cameo.

Gällande filmens story så känns den till en början lite tunn. Alla roliga dialoger kvinnorna emellan lockar till skratt som jag tidigare var inne på. Men ibland står handlingen och trampar vatten. Man vill att intrigen ska dra igång och att den paranormala katastrofen ska ta fart på allvar så att mer spänning och action ökar tempot. Till slut sker detta och då blir det en underhållande paranormal äventyrsfilm med humoristiska och actionfyllda inslag som sätter sin prägel. Om filmen kommer att uppnå samma kultstatus som sin föregångare kan inte jag svara på. Kidsen idag är härdade och har fått mycket 3D och övernaturligt redan. Så något nyskapande eller stilbildande ser inte jag i den här filmen. Men den som gråter över gammalt tegel eller i det här fallet gamla beståndsdelar av ett originalmanus till en kultklassiker så kan jag glädja med en sak. En del varelser och vålnader ifrån den gamla filmen dyker upp igen. Framför allt det roliga, gröna spöket Slimer dyker upp igen med en ännu slemmigare och grön kvinna vid sin sida. Marshmallowmonstret Stay Puft får man återse i all hast. Samt så får även spöket i den välkända Ghostbusters loggan liv.

Det finns inte så mycket negativt att säga om denna paranormala komedi där det är glädjande att få se ett gäng väldigt rutinerade och talangfulla kvinnliga komiker ta plats. En uppföljare lär det bli om det trots allt oförtjänt näthat går bra för den här filmen på bio vilket jag tror att man kan göra mer än att hoppas på. "Ghostbusters" är sammanfattningsvis en knivskarp film med många roliga oneliners, men den funkar också för oss som vill koppla bort hjärnan en seg dag och bara bli underhållna. Melissa McCartey, Kirsten Wiig och Kate McKinnon rules! Mitt slutgiltiga betyg till den här filmen är en trea av fem möjliga.

If there is something strange in your neighborhood.
Who you gonna call?
Melissa McCarthy, Kristen Wiig, Kate McKinnon and Leslie Jones!

https://www.discshop.se/filmer/dvd/ghostbusters_2016/P143150

https://cdon.se/film/ghostbusters-36796255

THE BFG

I Karlshamn där jag råkar vara född finns biografen Bio Metropol. Enligt traditionen så har det varit Östersjöfestivalen i staden Karlshamn. Detta har orsakat att biografen i vanlig ordning har tagit semester under den föregående veckan och därmed blev premiären av Steven Spielbergs påkostade filmatisering av författaren Roald Dahls litterära klassiker "SVJ - Snälla Vänliga Jätten" eller "The BFG - Big Friendly Giant" som den heter på engelska förskjuten i Karlshamn och jag har först nu sett filmen. Nu ska jag berätta vad jag tyckte om den. Men först lite om handlingen.

En natt blir den lilla flickan Sophie (Ruby Barnhill) bortförd från barnhemmet av en jätte (Mark Rylance). I början är hon jätterädd att han ska äta upp henne. Men som tur är visar det sig att just den här jätten inte äter barn. Han kallas SVJ, Stora vänliga jätten, och han är den enda hyggliga jätten i hela Jättelandet. I stället för att glufsa i sig ungar ägnar sig SVJ åt att fånga drömmar och se till att de hamnar hos människorna på natten. Tillsammans gör Sofie och jätten upp en plan. De ska få alla de andra jättarna de som är hemska på riktigt att sluta äta upp barn.

Som barn minns jag att min lärarinna hade högläsning i boken "SVJ" då jag gick i mellanstadiet. Mitt starkaste minne ifrån boken var att något kusligt kunde hända under den så kallade "spöktimmen" då klockan slog tolv på natten. Med anda ord så startade Roald Dahl upptakten till något som kunde ha potential att bli en riktigt kuslig historia. Boken hade sina kusliga inslag och en ganska på sina ställen mörk historia. Men dessvärre blir det lite av ett magplask för Steven Spielberg denna gång trots att han har samma manusförfattare som han använde sig av då kultklassikern "E.T. the Extra-Terrestrial" skapades. Dessvärre blir inte filmen "The BFG" en lika spännande äventyrsfilm. "E.T." riktade sig mer till blandade åldrar medan "BFG" väljer att bara rikta in sig på de yngsta barnen. Samt innehåller filmen prutthumor som bara småbarn roas av. Det blir vänskap mellan ett barn och ett påhittat väsen även denna gång. Men det funkar inte att göra en sockersöt och översentimental film av en berättelse som har ett så mörkt och skräckfyllt tema som jättar som äter barn. Filmen kunde alltså vara mörkare och mer kuslig, men Disney har ett finger med i spelet. Därför blir det pannkaka alltihop.

Jättarnas värld ser ut som en tilltalande miljö som skulle passa in i en Tim Burton film. Man blir inte tillräckligt engagerad av denna film även om den nytända barnstjärnan Ruby Barnhill och Spielbergs tidigare använda skådis Mark Rylance är samspelta i huvudrollerna. Mark Rylance som senast var med i "Spionernas Bro". får till några riktigt roliga och absurda scener och han passar i titelrollen. Men först var det tänkt att Robin Williams skulle ha gjort den rollen om han inte hade varit död. Därmed kan inte jag låta bli att tänka på hur det hade blivit med Williams titelrollen. Kanske hade filmen blivit bättre. Det lär man aldrig få veta. Men filmen år som sagt inte i närheten av hur läskig boken var för oss som läste den under unga år. Det blir mer humor och mindre kusligheter. Inga jättar ser direkt hotfulla ut eftersom filmen har en mer barnvänlig ton.

Jag hade hoppats på en film som återskapar den mörka ton som Roald Dahl är känd för. Filmen "BFG" kan nog vara underhållande för barn, men som vuxen får man inte ut så mycket av denna film. Därför måste jag tyvärr dela ut lågt betyg. En tvåa av fem möjliga är mitt betyg till filmen.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/svj_stora_vanliga_jatten/P143145

https://cdon.se/film/stora-vanliga-jatten-37494960

THE LEGEND OF TARZAN

Nu har jag varit och sett den nya Tarzan filmen med vår svenska stolthet Alexander Skarsgård i titelrollen. När jag först hörde om detta filmprojekt så var jag väldigt kritisk angående om en nyversion om Tarzan verkligen behövs med tanke på hur många versioner som redan har gjorts. Huruvida jag ändrade uppfattning och om vad jag tyckte om filmen ska jag berätta med denna filmrecension. Men först lite om handlingen.

Det har gått många år sedan mannen (Alexander Skarsgård), som kallas Tarzan, lämnade djungeln för ett liv som John Clayton, Lord Greystoke, med sin älskade Jane (Margot Robbie) vid sin sida. Han har nu blivit inbjuden att åka tillbaka till Kongo som ett sändebud åt parlamentet, omedveten om att han bara är en bricka i ett dödligt spel av girighet och hämnd.

Filmen var inte direkt nyskapande och kan inte direkt ses som något mästerverk. Men den var underhållande och innehöll vackra naturbilder med fina djur. Alexander Skarsgårds nya kropp som det har varit debatter kring får godkänt. Den ger karaktären Tarzan rätt egenskaper fysiskt och som man även tidigare har sett prov på så har inte Alexander enbart ett vackert yttre. Han är även en bra skådis och gestaltar Tarzan bäst hittills om man jämför med andra Tarzan filmer som har gjorts. Det som är lite nytt och unikt för just den här filmen är vinklingen att Tarzan har levt i civilisationen i några år och återvänder till djungeln. Den vinklingen gör att filmen blir ganska intressant och skiljer sig ifrån andra versioner. Därför känns inte filmen som ytterligare en överflödig remake.

Beträffande filmens skådespelarinsatser så är det inte bara Alexander Skarsgård som gör bra ifrån sig. Margot Robbie är väldigt underhållande att bevittna som den handlingskraftiga Jane och det skadar inte heller att hon är väldigt vacker att titta på. Christoph Watlz är i vanlig ordning som klippt och skuren till att spela en skurk med samma sviniga karaktärsdrag som man är van vid då han gestaltar en skurkkaraktär. Och Samuel L. Jacksons karaktär är ett väldigt välkommet humoristiskt element i en annars ganska allvarlig film.

Jag kan rekommendera filmen "The Legend of Tarzan" som en trevlig och underhållande film som innehåller mycket vackra afrikanska vyer och en massa fina djur i sina hemmiljöer. Filmen är inte superbra men helt klart sevärd. Och för kvinnor som är sugna på att dregla över en vältränad Alexander Skarsgård i bar överkropp så finns det mycket sådana scener i den här nyversionen av Tarzan. En trea av fem möjliga får filmen "The Legend of Tarzan" i betyg av mig.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/legenden_om_tarzan/P143141

https://cdon.se/film/the-legend-of-tarzan-26703356

INDEPENDENCE DAY: RESURGENCE

Nu efter 20 år har 1996 års storfilm "Independence Day" slutligen fått en uppföljare. Den har jag varit och sett. Den första tyckte jag om men tyckte att den innehöll lite för mycket amerikansk flaggviftande av den lokalpatriotiska varianten. Om uppföljaren "Independence Day: Resurgence" innehöll mycket sådant som drog ner betyget ska jag nu berätta. Men först lite om handlingen.

För att skydda jorden har världens länder tillsammans använt sig av tekniken utomjordingarna lämnade efter sig. Men inget kan förbereda oss på utomjordingarnas avancerade och otroliga styrka. Endast några män och kvinnors uppfinningsförmåga ska rädda planeten från total förstörelse.

Jag tycker att filmen får godkänt som en uppföljare till den där storfilmen som jag var ganska imponerad av då jag var tonåring och inte hade sett något liknande. Uppföljaren håller samma standard och intrigen är densamma. Lite sliskig amerikansk patriotism finns det, men inte i samma utsträckning som förra gången. Det känns mer som en katastroffilm med alien tema. Svagheten med uppföljaren är att tekniken blivit modernare. Detta leder till att det utomjordiska hotet som drabbar mänskligheten i filmen inte känns så övermäktigt som det utmålas. Eftersom det gått 20 år även i filmens handling så har även mänsklighetens teknologi utvecklats med hjälp av de kraschade farkoster utomjordingarna lämnade efter sig förra gången. Därmed ser filmen ut som vilken 3D-film som helst där det bjuds på CGI gjorda aliens och farkoster.

Det som däremot är kul att att få se Jeff Goldblums karaktär i en åldrad version. Samt hans pappa (Judd Hirsch)som fortfarande lever. De står för det mesta av humorn som känns igen ifrån den första filmen. Även en skäggig och sliten före detta president Whitmore spelad av Bill Pullman är tillbaka och har turligt nog lite mindre fokus än i första filmen. Samt den flummiga långhåriga Area 51 forskaren är tillbaka. Annars är det en ny generation av skådisar som dyker upp. Liam Hemsworth är den skådis som ska vara någon slags ersättning för Will Smiths kaxige stridspilot som var det bästa med förra filmen. Rollen som en sådan ersättare axlar inte Hemsworth så bra. Men han passar ändå in i storyn. För han är ganska underhållande ändå. Särskilt när han ställer sig och pissar framför utomjordingarna inne på deras territorium. En ung stridspilot spelad av skådisen Jessie T. Usher dyker upp som Will Smiths son som nu också har blivit stridspilot. Som en tredje bricka i spelet så finns en kvinna med i bilden som ger upphov till ett litet triangeldrama ibland de nya karaktärerna. Maika Monroe som spelar president Whitmores dotter Patricia är även hon stridspilot och är tillsammans med Liam Hemsworths karaktär vilket ställt till konflikter med svartsjuka ifrån Dylan Hiller som Will Smiths karaktärs son heter i filmen.

Det är i det stort sett filmen innehåll. En blandning av mycket nytt som blandas med gammal härlig nostalgi. Men som sagt så gör den moderna teknologin att man ibland tycker att det där utomjordiska hotet inte är ett lika stort hot längre. Det är mer en jämn kamp som båda parter kan vinna beroende på vem som har turen på sin sida. Däremot tycker jag att det var kul att få se utomjordingarna mer utan för sina farkoster denna gång då de kommer ut och går i närkamp med människorna. Då får vi bevittna att våra aliens och har anpassat sig fysiskt och inte är lika sårbara som i den första filmen. Dessa actionscener då man får se tentakelbeklädda aliens i närkamp med människor är det mest underhållande. Samt att det bjuds en del på humor på rätt ställen.

Jag tycker att filmen "Independence Day: Resurgence" funkar som en uppföljare om man inte har för stora krav på att den ska var precis likadan som sin föregångare "Independence Day". Humorn och tonen finns med på sina ställen. Samt är intrigen något liknande. Men det utomjordiska hotet blir som sagt inte riktigt lika skrämmande som förra gången. Filmen kan rekommenderas som sevärd och godkänd. Men inte mer. En svag trea av fem möjliga är betyget jag ger filmen.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/independence_day_aterkomsten/P142974

https://cdon.se/film/independence-day-resurgence-34025776

TEENAGE MUTANT NINJA TURTLES: OUT OF THE SHADOWS

Nu har jag äntligen fått se den av mig väldigt efterlängtade uppföljaren på förra årets succéfilm "Teenage Mutant Ninja Turtles". Om filmen levde upp till mina förväntningar ska jag strax berätta. Men först lite om handlingen.

Efter att superskurken Shredder lyckats fly ur sin fångenskap slår han sina påsar ihop med den galne vetenskapsmannen Baxter Stockman och hans två klent begåvade hjälpredor Bebop och Rocksteady. Som om inte Shredder och hans planer på världsherravälde vore nog ställs sköldpaddorna plötsligt mot en annan, ännu ruskigare, fiende med liknande ambitioner: den fasansfulle Krang.

Jag blev helt lyrisk när jag såg filmen. Blev som en tioåring på nytt. Den gamla känslan ifrån tv-serien jag växte upp med var tillbaka i denna uppföljare som saknade de brister som den förra filmen hade. Beboop och Rocksteady såg precis ut som i serietidningarna och Krang såg ut precis som man hade föreställt sig honom. Filmen innehåller en portion väldigt välkommen humor som blir en trevlig kontrast till vissa andra mycket mörka superhjältefilmer som har gjorts den senaste tiden. Intrigen kanske kan ha sina små brister ibland. Men det är inget som stör direkt. Det är bara att koppla bort hjärnan och bli ett barn på nytt. Följa med på åkturen helt enkelt. För filmen bjuder som sagt på en härlig nostalgisk resa som har allt som man gillade med serietidningarna och den tecknade tv-serien som man växte upp med på 90-talet.

Utöver de nya skurkarna så dyker även karaktären Casey Jones upp helt perfekt gestaltad av Arrow-skådisen Stephen Amell. Jag gillar även Megan Fox gestaltning av April O'Neil som är en lite sexigare och porrigare version av karaktären än den man fick lära känna i tv-serien.

Sköldpaddorna är även denna gång väldigt välgjorda och jag gillar fortfarande att de har fått en massa karaktäristiska drag som gör att det går urskilja dem ifrån varandra. I tidningarna och tv-serien såg de likadana ut och det var bara färgen på deras bandanas som urskiljde dem från varandra. Det bjuds även på en hel del snygga actionscener och visuellt ögongodis.

Jag blev positivt överraskad av filmen "Teenage Mutant Ninja Turtles: Out of the Shadows" som till och med var bättre än jag hade väntat mig. Jag längtar redan efter att få se nästa uppföljare. Filmen kan starkt rekommenderas för den som har barnasinnet kvar och älskade Turtles som barn. En fyra av fem möjliga får filmen i betyg av mig.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/teenage_mutant_ninja_turtles_out_of_the_shadows/P142601