BLADE RUNNER 2049

Jag har varit och tittat på den futuristiska Science Fiction filmen "Blade Runner 2049" som är en uppföljare på Ridley Scotts filmklassiker "Blade Runner" ifrån 1982. Lever den upp till originalet och gillade jag för det första originalet? Svaren kommer strax i denna filmrecension. Men först lite om handlingen.

Trettio år har gått sedan sist. En ny blade runner – Los Angeles-polisen K (Ryan Gosling) – avslöjar en sedan länge begravd hemlighet med potential att rasera det lilla som nu återstår av samhället. K:s avslöjande leder honom ut på en jakt efter Rick Deckard (Harrison Ford), en tidigare blade runner som varit försvunnen i tre decennier.

För mig var det aningen svårt att hänga med när det kom till alla detaljer i Ridley Scotts originalfilm ifrån 1982. Jag fick därmed köpa den och inse att jag trots de kunskaper jag hade om filmen faktiskt inte hade sett den. Jag insåg direkt att den var Ridley Scotts vision om hur 2000-talet skulle se ut. Den futuristiska världen med dess flygande bilar och redan utforskade, tidigare obekanta planeter var redan historia. Men nu då vi redan har trätt in i 2000-talet känns filmen verkligen fiktiv. Några flygande bilar har jag inte sett och ingen direkt utveckling till detta heller. Så det blir lite den där känslan som när man såg den mer lättsamt futuristiska Robert Zemeckis filmen "Tillbaka till framtiden". Där utspelade sig hela vardagstrafiken i luften. Men ett sådant 2000-tal var obekant då vi nådde det året. I "Blade Runner 2049" talar titeln om hur långt in i framtiden vi är och det känns fortfarande som en för modern teknologi.

Regissören Denis Villeneuve (Prisoners, Arrivals) förvaltar arvet efter Ridley Scott väldigt bra ändå. Scott finns förvisso fortfarande kvar som producent och det visar sig därmed att det ändå blir lite samma typ av film. Den stora överraskningen och skillnaden är att Ryan Gosling gör huvudrollen och att Harrison Fprd dyker upp mer som en viktig sidekick sent in i berättandet. Den mänskliga ångesten inför den artificiella intelligensens inträde i vårt samhälle och vad som skiljer den ifrån oss har inte varit mer påtaglig i en nutida SciFi film. Dessa filosofiska frågor saknade jag i Scarlett Johansson filmen "Ghost in the Shell" som mer var en renodlad actionfilm i en liknande futuristisk miljö i neonskimrande samhällen.

Filmen "Blade Runner 2049" väcker dessa tankar kring om det är själen som är upphovet till det mänskliga medvetandet. Samt så utforskar filmen mer det familjära kring vår härkomst och låter detta lätta upp filmen på ett vis som frambringar lite Steven Spielberg vibbar. Ryan Goslings minimalistiska skådespel klär huvudkaraktären och hans jakt på sanningen om vem han egentligen är blir drivkraften för denna hyfsat värdiga men kanske något för långa uppföljare. Skådisarna Jared Leto och Robin Wright levererar i sina väldigt skruvade biroller. Jared Letos rockstjärneaura särskilt. Den rollen skulle förövrigt ha gått till David Bowie om inte han tragiskt gått bort.

"Blade Runner 2049" kan starkt rekommenderas som en hyfsat intressant uppföljare som förvaltar arvet efter en kultklassiker hyfsat bra. En fyra av fem möjliga får filmen av mig i betyg.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/blade_runner_2049/P154901

https://cdon.se/film/blade-runner-2049-39765501

THE BAD BATCH

Frustrationen har varit stor över att inte Jim Carreys senaste film efter "Dumb and Dumber To" har fått någon svensk distributör. Det blev ingen biopremiär och dvd-släppet har inte fått något datum. I min desperation beställde jag därför en amerikansk utgåva av filmen på dvd. Filmen är nu levererad och därmed har jag sett den. Nu ska jag med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

I filmen "The Bad Batch" får vi följa Arlen (Suki Waterhouse) efter att hon blivit lämnad i ett ödelagt Texas där all civilisation är i princip borta. Då hon försöker att ta sig fram genom detta outhärdliga landskap så blir hon tillfångatagen av ett gäng kannibaler som är styrda av den mystiske Miami Man (Jason Momoa). Då Arlen är på gränsen till att dö tar hon sig till sektledaren The Dream (Keanu Reeves) som försöker att vägleda henne. I sitt försök att sedan få ordning på sitt liv så upptäcker Arlen att det där med att vara god eller ond beror mest på vem man har i sitt sällskap.

Jim Carrey har ingen stor roll i denna film. Hans speltid kanske kan vara 10 minuter sammanlagt. Och dessa minuter är från hans sida dialogfria. Men eftersom "The Bad Batch" för mig är en Jim Carrey film så kommer mycket av fokuset i denna recension att ligga på hans skådespelarprestation. Och den heter verkligen duga. I de scener han är med i så lyckas han med små medel att stjäla hela showen. Hans karaktär är stum och har därmed som sagt ingen dialog. Men med ett väldigt talande kroppsspråk och ett uttrycksfullt ansikte så lyckas Jim Carrey uttrycka mer känslor än vad någon av de andra skådespelarna i filmen gör. Inget överspel eller någon komikerrutin som slår igång automatiskt. Det blir istället Jim Carreys mer mörka och dramatiska jag som vi är vana vid att se i filmer som exempelvis "Eternal Sunshine of the Spotless Mind" eller "The Truman Show som vi får ta del av. Att med så små medel kunna skapa en färgstark och minnesvärd karaktär visar bara ytterligare prov på vilken begåvad skådespelare han är. Det enda jag har lite att klaga på är att man inte får några direkta förklaringar kring varför hans karaktär blivit som han blivit. Man får intrycket av att han är en gammal man som har råkat ut för saker som har gjort att han har förlorat talförmågan. Men förklaringen till detta uteblir som sagt. Karaktären fungerar som en slags iakttagare av den hemska postapokalyptiska omgivning han lever i. Han vandrar omkring med en kundvagn fylld med skräp medan han iakttar och ibland ingriper som en slags barmhärtig samarit då filmens huvudkaraktärer är i fara. Ingen stor roll men ack så betydelsefull för filmberättandet.

Filmen över lag är intressant eftersom den är något så konstigt som en romantisk film med inslag av kannibalism. Ibland dyker det även upp ganska morbid humor. Samtidigt som man får följa ett starkt kvinnoporträtt ifrån Suki Waterhouse som gör huvudrollen. Hennes relation med kanniballedaren som spelas av Jason Momoa är den grundhistoria som man får följa och det är lite spännande att se hur den ska sluta. Keanu Reeves karaktär känns mest som ett halvtråkigt mellanspel för att ta filmens handling vidare. Sammanfattningsvis så levererar filmen "The Bad Batch" en intressant resa in en kanske inte alls så avlägsen framtid. Men jag hade önskat mig lite förklaringar kring vad som har orsakat detta postapokalyptiska ödeland. Men som sagt så är Jim Carrey väldigt bra och sevärd i sin lilla roll och filmen är så konstig att man gillar den.

Jag kan rekommendera filmen "The Bad Batch" för de som inte är överkänsliga emot våld och stympade kroppsdelar. Sådan är det rätt gott om denna film. Men fokuset är de intressanta karaktärerna och den otippade mixen av genres är spännande. På grund av detta och Jim Carreys underbara prestation så får filmen en stark trea av fem möjliga i betyg av mig.

IT

Längtan har varit olidlig för mig efter att få se det nya försöket till en filmatisering av Stephen Kings kultförklarade roman "It" med Bill Skarsgård i den ännu mer kultförklarade rollen som Bill Skarsgård. Om han lyckas toppa Tim Currys gestaltning av karaktären ifrån 90-talet och om boken förvaltas bättre denna gång ska jag snart komma in på. Men först lite om handlingen.

Plötsligt lamslås den lilla staden Derry i amerikanska delstaten Maine av skräck när flera barn mystiskt börjar försvinna. Några barn som bildar det lilla gänget Losers Club får möta sina största rädslor, när de hamnar i den onda clownen Pennywise (Bill Skarsgård) sällskap, vars historia som mördare sträcker sig långt, långt bakåt i tiden.

Originalversionen med Tim Curry ifrån 1990 var en helt ok filmatisering av Stephen Kings tegelstenstjocka roman, men den behövde verkligen en uppdatering. Mycket material ifrån boken uteblev pga att budgeten för en tv-produktionen var lägre. Samt så blev aldrig originalet särskilt läskigt.

Nyversionen är i grunden lik originalet. Men till filmens fördel så är handlingen förflyttad ifrån 50-talet till sent 80-tal. Detta skapar nostalgikänsla som påminner mycket om den man fick av tv-serien "Stranger Things". Kläderna och stämningen ifrån 80-talet återskapas väldigt effektivt. Detta är alltså den största förändringen.

Den här rebooten är också lite mer trogen boken med vissa få förändringar som inte direkt är till filmens nackdel.,Superläskigt blir det aldrig. Men romanen som filmen är baserad på är inte heller superläskig. Det hela känns ibland lite som Kalle Blomqvist Detektivbyrå fast med kontrasten att det istället är mysteriet kring några blodiga mord som ett gäng barn ska lösa.

Men sammanfattningsvis får man precis vad man hade hoppats på i denna nyversion. Bill Skarsgårds gestaltande av karaktären är helt suverän. Han balanserar humor och allvar på ett lika effektivt sätt som Heath Ledger gjorde då han gestaltade Jokern i "The Dark Knight". Det blir med andra ord mer en obehaglig karaktär än en pajas som levererar komik. Dessutom så får karaktären ett större djup då det denna gång förklaras att Pennywise inte bara är en läskig clown. Det framgår denna gång lika tydligt som i boken att han är en ond kraft som antar formen av de rädslor som barn har. I originalversionen förklarades detta till viss del,men oftast dök karaktären upp som en clown vilket bara är en av många skepnader.

Jag kan starkt rekommendera filmen "It" för såväl Stephen King fans som nytillkomna skräckfantaster. Det man får är en lagom kontrast av humor och skräck i den bästa Stephen King filmatiseringen som gjorts på mycket länge. En femma av fem möjliga får filmen "It" av mig i betyg.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/det_2017_stephen_king/P154299

https://cdon.se/film/it-39765550

THE DARK TOWER

Jag har läst sju av de åtta "The Dark Tower" böcker som Stephen King har skrivit och blev totalt förälskad i den värld man får ta del av i böckerna. Därmed så har jag sedan jag plöjde igenom böckerna hoppats på en filmatisering. Nu har sådan slutligen blivit av och jag har sett den och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

Den siste revolvermannen, Roland Deschain (Idris Elba), är fast i en evig kamp mot Walter O’Dim (Matthew McConaughey), även känd som mannen i svart. Roland är fast besluten att stoppa honom från att ta över det mörka tornet. Med världarnas öde på spel kommer gott och ont att drabba samman i den slutgiltiga striden, där enbart Roland står mellan mannen i svart och universums överlevnad.

Min kärlek till "The Dark Tower" böckerna är mycket stor och därmed har förväntningarna varit skyhöga. Men dessvärre har den ena nyheten efter den andra gjort mig mer och mer negativt inställd till filmatiseringen under den period då inspelningen av filmen pågick och när slutligen en trailer kom ut så ändrade jag inte direkt uppfattning. Bara när Idris Elba fick rollen som revolvermannen så började jag ana oråd eftersom karaktären beskrivs som allt annat än svart i böckerna. Dessvärre var inte detta de enda ändringar som hade gjorts. Jag hade hoppats på att min magkänsla som jag fick efter att ha sett trailern skulle vara fel. Men tyvärr så blev det inte så, Filmen var nämligen precis så dålig som jag hade förväntat mig om inte värre.

För de som inte läst böckerna så är storyn bara allmänt förvirrande och filmens korta speltid ger inte tid till att förklara så mycket om den värld som vi läsare av böckerna har fått bekanta oss med. Och är man en trogen läsare av böckerna så är det inte mycket av storyn som känns igen. Filmen kändes mer som ett försök att proppa in så mycket som möjligt av elementen ifrån de åtta böckerna under en och samma film. Därmed känns storyn bara som ett förvirrat kaos av referenser till böckerna. I böckerna är det dessutom revolvermannen som står i fokus och i filmen har de gjort pojken Jake Chambers till huvudkaraktären vilket blir helt fel och leder till att man praktiskt taget inte känner igen Stephen Kings story som man hade hoppats på att filmen skulle följa troget.

Böckerna har dessutom en mörk, blodig och vuxen ton. Den tonen känner man inte överhuvudtaget av i filmatiseringen. Istället får vi en young adult historia som riktar sig mer till en tonårig publik. En story där pojken Jake Chambers är huvudkaraktären och revolvermannen är hans sidekick.

Det finns inte mycket positivt att säga om "The Dark Tower". Det skulle väl i så fall vara att världarna man får ta del av i filmen är visuellt vackra och att Matthew McConaughey gör skurkrollen bra. Samt så dyker en del roliga referenser ifrån andra Stephen King romaner upp under filmens gång. Utöver detta så känns hela filmen som en framstressad produktion med ett väldigt bristfälligt manus. En etta av fem möjliga får filmen "The Dark Tower" av mig i betyg.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/the_dark_tower/P153721

https://cdon.se/film/the-dark-tower-14465930

WAR FOR THE PLANET OF THE APES

Nu har äntligen den efterlängtade finalen av den senaste "Planet of The Apes" trilogin fått biopremiär och jag har därmed varit och sett den. Jag ska nu berätta med denna filmrecension vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

Efter att aporna genomlidit fruktansvärda förluster brottas Caesar (Andy Serkis) med sina mörka instinkter och påbörjar sin jakt på hämnd. När de till slut möts öga mot öga, kämpar Caesar och översten (Woody Harrelson) i en storslagen strid som kan avgöra ödet för båda arterna och planetens framtid.

Den första filmen i denna trilogi som hette "Rise of The Planet of The Apes" satte verkligen prägeln för hur den här historien borde filmatiseras. Många försök har gjorts. Bland annat en b-films trilogi med Charlton Heston i en av huvudrollerna med en efterföljande serie. Samt så gjorde Tim Burton ett halvlyckat försök till en reboot som kom ut 2001. Men ingen av dessa försök har direkt lyckats leverera. Det var som sagt först med "Rise of The Planet of The Apes" som kom ut för 6 år sedan som historien fick det djup den behövde. Uppföljaren "Dawn of The Planet of The Apes" som kom ut 2014 lyckades även den att leverera och hålla intresset uppe för ytterligare en avslutande film i trilogin. Och nu när jag har sett "War for The Planet of The Apes" som är den avslutande delen så kan jag inte annat än konstatera att det även blev en värdig avslutning som levererades. Säcken knyts ihop på ett bra sett i den sista slutstrid som de föregående filmerna har hintat om. Allt är väldigt visuellt vackert i ett dystopiskt vinterlandskap. Aporna är även denna gång väldigt välgjorda så att det är väldigt svårt att genomskåda att de är människor förvandlade till apor med hjälp av digitala effekter.

Den här trilogin har tjänat mycket på skippa en massa komplicerade science fiction inslag om svarta hål och tidsresor. Det var nog mest den biten som Tim Burtons version förlorade på. Samt fick man ingen direkt förklaring på varför aporna blivit ondskefulla och börjat behandla oss människor som slavar. Den förklaringen levereras bättre i de här tre filmerna.

Vad som är intressant med just den här tredje filmen är att man helt och hållet får se filmen ur apornas perspektiv och att människorna helt och hållet har förvandlats till avskum och skurkar som inte förtjänar att vara den dominerande rasen på vår planet. Det känns lite svårt att recensera den här filmen som en fristående film eftersom trilogin den ingår i känns som en enda lång film. Så det här får i princip bli en sammanfattande recension på hela trilogin. Man fick den storslagna avslutningen som man förväntade sig och något som generellt kännetecknar alla tre filmerna i trilogin är att de trots att de är inspelade i 3D inte överdriver med effekterna. Filmerna känns ändå väldigt avskalade och realistiska vilket är ovanligt idag så fort 3D-effekter är involverade.

Jag kan starkt rekommendera filmen "War for The Planet of The Apes" som den värdiga avslutning på trilogin som man hade förväntat sig. Dock bör man nog ha sett de två andra föregående filmerna för att hänga med. Som en fristående film står den nämligen inte så bra på egna ben. En fyra av fem möjliga får filmen av mig i betyg.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/apornas_planet_3_striden_2017/P152155

https://cdon.se/film/war-for-the-planet-of-the-apes-36263705

SPIDER-MAN: HOMECOMING

Nu har jag varit och sett den nya "Spider-Man" rebooten "Spider-Man: Homecoming" trots att jag var väldigt kritisk till denna film av anledningen att jag inte gillade den presentation man fick av karaktären Spider-Man i filmen "Captain America: Civil War". Samt så kände jag mig inte motiverad till att få se ännu en historia om hur det hela börjar när Peter Parker får sina krafter och efter ett tag blir superhjälten Spider-Man. Trots detta har jag sett filmen för att det är en film som hör ihop med de andra fristående spin-off filmer som har gjorts för att vävas in i "Avengers" filmerna. Nu ska jag berätta med denna recension vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

Fortfarande exalterad över sin upplevelse med the Avengers återvänder Peter Parker (Tom Holland) hem till sin moster May (Marisa Tomei), under sin mentor Tony Starks (Robert Downey Jr.) uppsikt. Han försöker återuppta sina dagliga rutiner, men kan inte riktigt släppa tanken på att få uträtta nya hjältedåd. När superskurken Vulture (Michael Keaton) dyker upp får han chansen - samtidigt som allt han håller kärt plötsligt befinner sig i stor fara.

I filmens inledning görs det ett tarvligt försök att efterlikna den humor som fanns i Marvels oväntade succé "Deadpool" genom att ge karaktären Peter Parker en mobilkamera att vlogga med då han gör ett besök i Tony Starks och Avengers högkvarter. Så tidigt in i filmen förstår man alltså på vilken nivå det är. Det är mer en tonårsfilm än en vuxenfilm. Det är alltså ingen R-rated humor som i "Dead Pool".

Att det skulle bli en annorlunda historia än de som berättats i föregående "Spider-Man" filmer var jag redan negativt inställd på. Tony Stark är den nya spindelmannens mentor och bara det gör det hela konstigt. Exempelvis så har Tony Stark tillverkat den nya dräkten så att den känns för högteknologisk. I princip är den som Tonys Iron Man dräkt fast i mjukare trikåmaterial. Till och med en inbyggd tänkande dator som pratar och har ett intellekt finns det i dräkten precis som när Tony har sin Iron Man dräkt på sig. Det känns med andra ord som att Spider-Man inte är en självgående hjälte på samma sätt som förut. Detta stör jag mig på.

Att Aunt May är ung och snygg känns också konstigt. Det är omöjligt att förbise dessa ändringar. Men om jag ska försöka säga något positivt så är det inte mycket jag kan komma på. Det skulle i så fall vara att Michael Keaton gör rollen som skurken Vulture bra. Den karaktären blev vi lovade redan i Sam Raimis "Spider-Man 4" som aldrig fick se dagens ljus. John Malkovich hade precis skrivit på ett kontrakt innan Sony sade nej till den budget som Sam Raimi ville ha till filmen. Nu fick vi som sagt istället Michael Keaton som den karaktären. Men jag gillar inte riktigt hur karaktären behandlats i filmen. För att väva in skurken i Avengers universumet så är Vultures dräkt tillverkad av rymdskrot ifrån attacken ifrån yttre rymden i den första "Avengers" filmen. Det gör att dräkten får ett mer robotlikt utseende vilket påminner för mycket om skurken Green Goblins dräkt i den allra första "Spider-Man" filmen. Men Michael Keaton gör det bästa av rollen.

Att få se historien om spindelmannen berättas ifrån början ännu en gång var som väntat tråkigt. Till filmseriens fördel så hoppar de åtminstone över den bit då Peter blir biten av den radioaktiva spindel som ger honom hans krafter. Så det är bara formandet till hjälte och hur han lär sig att hantera sina krafter som berättas. Så det är en lite positiv grej ändå. Dock är det lite segt att se gång efter gång hur klantig Peter Parker är innan han lärt sig att hantera krafterna och den nya dräkten. De skämten är för långt utdragna.

Jag har inte mycket positivt att säga om denna film som sagt. En del snygga actionscener bjuds det på. Men intrigen är ganska tunn och det jobbas mer på att göra filmen till en "Avengers" film än att låta den stå på sina egna spin-off ben. Filmen känns alltså som en blek kopia av de andra "Spider-Man" filmerna och huvudkaraktärens tonåriga omogenhet känns bara störig. Samt så hade det kanske behövts en skurk till i filmen för att utveckla intrigen lite.

Jag kan rekommendera filmen "Spider-Man:"Homecoming" om man inte har för höga krav och tror att filmen ska vara lika bra som de andra fem "Spider-Man" filmerna. Men accepterar du en mindre genomtänkt superhjältefilm med en tonårs jargong så är det här rätt film för dig. Det var inte vad jag ville ha. Därför får filmen en tvåa av tre möjliga av mig i betyg.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/spider_man_homecoming/P152172

https://cdon.se/film/spider-man-homecoming-39497604

THE MUMMY

Jag har nu varit och sett filmen "The Mummy" som är den första filmen i en ny franchise som heter kallas för "Dark Universe" och innefattar en uppsjö av inplanerade nyversioner av gamla klassiska monsterfilmer som exempelvis Frankensteins Monster och Varulven. Jag ska nu med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

När den egyptiska drottningen Ahmnet (Sofia Boutella) vaknar till liv efter tusentals år av vila, vill hon hämnas på den värld som mördade henne. Den före detta soldaten Nick Morton (Tom Cruise) hamnar ofrivilligt i vägen för hennes planer och får en förbannelse kastad över sig. Därefter tvingas han fly ifrån både Ahmnets övernaturliga krafter och den hemliga organisationen "The Prodigum", som leds av Doktor Henry Jekyll (Russel Crowe). Till sin hjälp har Nick arkeologen Jenny Halsey (Annbelle Wallis).

Det är inte direkt något mästerverk som levereras. Men historien är ganska underhållande och det känns lite nyskapande att mumien denna gång är en kvinna. Samt att historien till stora delar utspelar sig i London och inte i Egypten som i vanliga fall. Filmen innehåller en del klassiska klyschor. En hjältekaraktär spelad av Tom Cruise och en kvinnlig karaktär som det uppstår i en romans med. Men om man bortser ifrån klyschor och del halvtaskiga CGI effekter så är filmen en en underhållande matinéfilm. Kul är det dessutom att få se Tom Cruise göra något annat än filmer där han spelar en hemlig agent för variationens skull. Om man förväntar sig en monsterskräckfilm så blir man nog besviken eftersom det aldrig blir riktigt skrämmande. Filmen kan klassas mer som en actionfilm än en skräckfilm. Men den är helt klart ett mer lyckat försök till en reboot av "The Mummy" historien än trilogin som gjordes och inleddes i slutet av 90-talet. Denna gång slipper man åtminstone Brendan Frasers träaktiga skådespeleri.

Jag kan rekommendera filmen "The Mummy" som en hyfsat underhållande matinéfilm om man inte har för höga förväntningar. En trea av fem möjliga ger jag filmen i betyg.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/the_mummy/P151931

https://cdon.se/film/the-mummy-39444191

WONDER WOMAN

Nu har jag sett filmen som skulle reparera de påstådda skadorna som DC Comcs senaste storsatsning "Batman v Superman: Dawn of Justice" orsakade. Jag gillade den filmen trots den förhållandevis allvarliga tonen och det mörker som är regissören Zack Snyders signum. Den filmen kändes något okomplett bara i och med att det var en nerklippt bioversion. Den förlängda versionen har bara fått se dagens ljus på bluray och jag väntar fortfarande väldigt otålmodigt på att den förlängda versionen ska släppas på dvd vilket förmodligen görs inför biopremiären av samma regissörs nya film "Justice League" som har premiär då vintern närmar sig. "Wonder Woman" är en spin-off film om karaktären Wonder Woman som fick sin introduktion i just filmen "Batman v Superman: Dawn of Justice" och nu har jag alltså varit och sett filmen "Wonder Woman" och ska med denna filmrecension tala om vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

Innan hon blev Wonder Woman (Gal Gadot) var hon Diana, prinsessa av Amazonerna, tränad att bli en oövervinnerlig krigare. Hon är uppvuxen på en skyddad paradisö men när en amerikansk pilot (Chris Pine) kraschar där och berättar om en massiv konflikt som härjar i världen utanför lämnar hon ön. Diana lämnar sitt hem, övertygad om att hon kan stoppa hotet. Tillsammans med människan slåss hon för att stoppa alla krig och upptäcker då inte bara sina fulla krafter utan även sitt sanna öde.

En kvinnlig hjältinna i DC Comics universum. De måste njuta något oerhört över att få ut sin film först. En Captain Marvel film är på g med Brie Larson i huvudrollen. Men Marvel har för många manliga karaktärer att släppa filmer med först. Så de har inte hunnit dit än. Och vad gör DC Comics med detta försprång. Jo, de bjuder på tuff hjältinna med ett stort hjärta som går sin egen väg. Men är man helskinnat en feminist så har man säkert vissa anmärkningar på hur karaktären blir behandlad. En manlig karaktär som vinner hennes hjärta är nämligen den som får henne att utveckla sin styrka i slutänden trots att hon kommer ifrån en ö med enbart kvinnor. På denna ö blir hon därför tränad just av kvinnor, men när det kommer till kritan så är det en stridspilot spelad av Chris Pine som sätter stenen i rullning och får iväg den blivande hjältinnan ifrån ön för att söka sanningen omkring sitt öde.

Personligen så är jag lite vänsterriktad och mer för jämställdhet. Jag tycker att bägge könen ska få ta lika mycket plats. Så om någon vänlig man triggar igång hjältinnans krafter så är detta inget jag har några som helst problem med. Det finns istället egenskaper hos karaktären som jag ogillar. Framför allt det där med hennes lasso som får hennes infångade brottslingar att tala sanning. Detta vapen är dessvärre med, men det tar inte jättemycket fokus eftersom Wonder Woman mest fajtas med svärd och sköld. Samt med någon form av energi som hon skjuter med händerna. Hennes parerande armband finns givetvis med och hennes look stämmer ganska bra överens med den karaktär man sett i serietidningarna. Lyckligt nog så är inte hennes osynliga flygplan med i filmen. DC Comics tyckte kanske att ett sådant skulle bli för likt den osynliga farkost som Avengers gänget flyger i under Marvels första "Avengers" film.

Vad skådespelarinsatserna beträffar så finns inget att klaga på skådespelerskan Gal Gadot som ursprungligen är ifrån Israel har trots detta ett enligt mig grekiskt utseende och har därmed trovärdiga karaktärsdrag för att spela den odödliga grekiska gudinna som hon i grund och botten är. Hon levererar bra i så väl actionspäckade fajtingscener som i mer känslomässiga scener då hon får erfara vår världs orättvisor. Man ser nästan lite drag av verklighetens Angelina Jolie i henne då hon känslomässigt påverkas av de fasor krigens offer får utstå. Jolies välkända välgörenhetsprojekt i krigshärjade länder är globalt kända därför får man lätt den associationen då Diana Price/Wonder Woman påverkas känslomässigt över att det sägs till henne att alla inte kan räddas. Ett dilemma som förövrigt Superman råkade ut för i de föregående filmerna i denna serie av DC Comics mastodont filmer.Besvikelsen över att inte Jaimie Alexander (Thor, Blindspot, Kyle XY) fick rollen är därmed över trots att jag hade hoppats på att få se henne i titelrollen.

De övriga skådisarna gör också bra ifrån sig. Chris Pine är både bra på att charma sin motspelerska och att spela godhjärtad och förstående som den stridspilot som introducerar Wonder Woman till vår värld. Lucy Davis som karaktären Etta Candy skänker en hel humor till filmen då hon får hjälpa Chris Pines karaktär med att introducera Wonder Woman till det kvinnliga perspektivet i vår värld. Mode och sådant som inte Wonder Woman känner till något om då hon dyker upp i vår Första Världskriget härjade värld. Harry Potter skådisen David Thewlis levererar bra som filmens huvudskurk. Han förmedlar den där vänliga gubbe auran som gör att man tror att han är vänlig även att han kanske bär på en del ondska också. Danny Huston och Elena Anaya levererar också i färgstarka skurkroller. Förövrigt kan även tilläggas att skådespelerskorna Connie Nielsen och Robin Wright dyker upp i starka kvinnoroller i början av filmen då vi befinner oss i Amasonernas värld på den ö som Wonder Woman är skapt på.

Tonen i denna superhjälte film gillar jag. Den är något färggladare än i exempelvis "Batman v Superman: Dawn of Justice" och även humorn är lite lättsammare då Wonder Woman utsätts för diverse roliga kulturchockar i vår värld och även då det skämtas om att hon kommer ifrån en ö bebodd av enbart kvinnor. Samt så får man ta del av en massa vackra grekiska miljöer i början av filmen och i vår värld tycker jag att Första Världskriget miljöerna är trovärdiga. Regissören Patty Jenkins har därmed förvaltat sitt arbete med filmen bra.

Filmen "Wonder Woman" får ett varmt mottagande ifrån mig. Jag gillade den verkligen. Jag hänger som sagt inte upp mig på feministiska detaljer. En intressant historia om en kvinna ifrån en annan värld som vill ge vårt släkte en chans är det vi får. Kanske inte så värst nyskapande sätt. Men jag gillade filmen och tror att den nya Wonder Woman kan bli en lika ikonisk karaktär som de andra versionerna som burit samma trikåer en gång blev. 2 timmar och 20 minuter kändes kanske i det längsta laget. Men den långa speltiden gör åtminstone att filmen känns mer komplett än den bioversion av "Batman v Superman" som man fick se. Jag kan starkt rekommendera filmen. En fyra av fem möjliga får "Wonder Woman" av mig i betyg.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/wonder_woman/P151841

https://cdon.se/film/wonder-woman-36779409