A MAN CALLED OTTO

Den framgångsrika svenska filmatiseringen av succéromanen “En Man Som Heter Ove” har nu fått en amerikansk remake med Tom Hanks i huvudrollen. Filmen har fått titeln “A Man Called Otto”. Jag har sett den och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

Otto Anderson (Tom Hanks) är en grinig änkeman, vars enda glädje kommer från att kritisera och döma sina upprörda grannar. När en ny familj flyttar in möter han sin match i kvicktänkta och höggravida Marisol (Mariana Treviño), vilket leder till en oväntad vänskap som kommer att vända upp och ner på hans värld.

“En Man Som Heter Ove” är en väldigt svensk historia. Ove är en väldigt svensk karaktär med väldigt svenska egenskaper. Han kör väldigt svenska bilmärken osv. Så att försöka sig på att göra en amerikansk remake av en så till den graden svensk film medför en hel del risker. Men förvånansvärt riskfritt klarar filmen uppgiften att gör något eget av historien. Den undviker det misstag som den amerikanska versionen av “Män som hatar kvinnor” begick. Att låta historien fortsätta att utspela sig i Sverige och låta de amerikanska skådisarna öva in en svensk accent. Det upplägget blev bara töntigt och skapade istället en stor brist för den filmen. I “A Man Called Otto” har de istället valt att låta historien utspela sig i USA och samt döpt om de karaktärer med typiskt svenska namn.

Utöver dessa amerikaniseringar av historien så är allt i princip sig likt. Precis som den svenska filmatiseringen så följer den amerikanska versionen Fredrik Backmans roman ganska detaljerat. I vissa fall tar den även med saker ifrån boken som inte kom med i Hannes Holms svenska filmversion.

Rolf Lassgård gjorde rollen bra i den svenska versionen, men Tom Hanks gör också ett fantastiskt jobb. Hans version har bara en mer amerikansk grinighet medans Lassgårds version är mer den där typiska svenska, buttra gubben som vi många stött på någon gång i livet. Vid sidan om Tom Hanks lysande prestation så är den starkast lysande stjärnan Mariana Treviño som spelar Ottos gravida granne Marisol. Något som talar till filmens fördel är att grannen Marisol och hennes familj får lite mer fokus än de fick i den svenska versionen. Kemin i scenerna med Tom Hanks och Mariana Treviño är dessutom väldigt stark vilket gör att relationen mellan de båda karaktärerna känns djupare än i den tidigare filmatiseringen. Vad som också talar till den här filmens fördel är att berättarrösten som fanns i den svenska versionen har slopats helt. Berättarröster kan funka i vissa filmer, men i vissa fall kan sådana skapa en känsla av övertydlighet. Här sker övergångarna mellan nutid minnesåterblickar mer naturligt på ett sätt som tilltalar mig. Härligt är det även att få se Tom Hanks son Truman Hanks som en ung Otto i dessa återblickar.

Sammanfattningsvis får vi en fin och varm historia med budskapet att livet går vidare trots den sorg och saknad man känner för de man har förlorat om man bara vågar släppa in nya personer och händelser i sitt liv istället för att leva ett ensamt och enformigt liv. Filmen “A Man Called Otto” är inte bättre än sin svenska föregångare. Den är precis lika bra fast på ett mer amerikaniserat sätt. Mitt betyg är en stark fyra av fem möjliga.