AVATAR: THE WAY OF WATER

Efter 13 år väntan har James Camerons storfilm “Avatar” slutligen fått en uppföljare. Den filmen heter “Avatar: The Way of Water” och den har jag varit på bio och sett och ska därmed nu berätta om huruvida filmen var värd all denna väntan. Men först lite om handlingen.

Jake Sully (Sam Worthington) och Neytiri (Zoe Saldana) har bildat familj och gör allt för att hålla ihop. När ett gammalt hot uppstår så måste deras sammansvetsade familj lämna sitt hem och utforska andra regioner på planeten Pandora. Jake och de övriga i hans familj med nyfunna vänner tvingas därefter att utkämpa ett krig emot den skara av människor som försöker att ta över planeten Pandora.

13 år har det tagit för James Cameron att leverera en uppföljare till filmen “Avatar” som skapade en 3D-revolution på bioduken och imponerade med en ny filmteknik som vi aldrig tidigare hade upplevt. Förväntningarna på vad han skulle utveckla för ny revolutionerande teknik har därför växt sig allt större efter den långa tid som gått. Eftersom filmer inte längre visas i 3D på biograferna så har man ställt sig frågan vad som kan göras som är nytt och revolutionerande. Det känns nämligen som att man har sett och upplevt det mesta på bio under de 13 åren som har gått. Men det går inte att säga annat än att James Cameron har lyckats igen. Till en början känns filmen ganska lik den första och det är inget som känns direkt nytt eller revolutionerande när det gäller filmtekniken. Men när filmens handling når fram till att vi får uppleva undervattensvärlden på planeten Pandora så får vi ta del av väldigt visuellt vackra världar under vatten som aldrig har skådats förut. Den världen är skildrad med en detaljrikedom och realism som gör att man tror det vi ser är på riktigt. Alla utomjordiska varelser som dyker upp i de vackra korallreven ger känslan av kunna vara verkliga och existerande varelser. Undervattensscenerna är alltså det som överraskar mest och kan ses som det som James Cameron revolutionerar med denna gång och det är de scenerna som är det som lyfter denna films efterlängtade uppföljare och gör den magisk.

Många har klagat på att den första “Avatar” filmen ifrån 2009 hade en ganska tunn intrig. Det är inget jag helt och hållet håller med om. Jag såg bara första filmen som en introduktion av världen Pandora och varelserna som lever där. En introduktion som gav mersmak inför vad som väntade i kommande uppföljare. Och en tunn intrig kan man inte säga att uppföljaren “Avatar: The Way of Water” har. Vi får bekanta oss med lite nya karaktärer som tex Jack Sullys och Neytiris barn. Samt havsfolket som lever i harmoni med havet och dess alla varelser på planeten Pandora. Det bjuds på intriger då filmens huvudkaraktärer ska anpassa sig till den nya världen under vatten och när de tillsammans med sina nyfunna vänner ska möta hotet ifrån människor som ska ta över planeten. Så intriglöst känns det aldrig. Man får det man har förväntat sig och lite till.

Sammanfattningsvis så är “Avatar: The Way of Water” ett storslaget, mäktigt och visuellt vackert filmäventyr som är en fröjd för ögat att bevittna. Det är väldigt svårt att inte falla för planeten Pandoras skönhet och dess alla vackra miljöer som skildras. Den över 3 timmar långa speltiden går väldigt fort och när filmen har nått sitt slut så längtar man redan tills man får uppleva de kommande utlovade uppföljarna. Filmen “Avatar: The Way of Water” är ren filmmagi och lyckas även att överträffa sin föregångare. Mitt självklara betyg är en femma av fem möjliga.