THE STAND

Stephen Kings kultroman “The Stand” eller “Pestens Tid” som är den titel som boken har fått här i Sverige har fått en ny filmatisering i form av en serie med 9 avsnitt. Den har jag nu sett och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om seriens handling.

På bara några veckor slås hela USA ut av en superinfluensa. Smittan sprids med en fruktansvärd hastighet och sjukdomsförloppet är våldsamt. Städerna stinker av ruttnade kroppar och vägarna är fulla av stillastående fordon med döda passagerare. Världen har stannat. Mitt i kaoset finns det vissa människor som verkar vara immuna mot smittan. Först vet de inte om varandras existens, men så småningom bildas mindre grupper av överlevande som försöker hjälpas åt. Då kommer drömmarna: goda och onda drömmar som leder och lockar människorna på deras väg och samlar ihop dem i två läger. Mänskligheten är nästan utplånad men den eviga kampen mellan det goda och det onda fortsätter.

Stephen Kings bok “The Stand” är över 1200 sidor tjock och det är därmed väldigt mycket material som ska överföras till serieformat. Något som märks i den här nya filmatiseringen att de har kämpat med. De begår tyvärr ett fatalt misstag genom att göra valet att studsa fram och tillbaka i handlingen och därmed avslöja sådant som man som läsare av boken fick ta sig 100 sidor framåt för att nå fram till. Det tar bort vissa spänningsmoment som boken hade och har man inte läst boken så kan jag tänka mig att man som obekant med storyn känner att man får spoliers lite väl tidigt då det hoppar för mycket fram och tillbaka kronologiskt. På den fronten lyckades den filmatisering som gjordes av romanen på 90-talet bättre.

Hoppande fram och tillbaka i handlingen leder även till att det inte ges så mycket tid till att utveckla seriens karaktärer. Därav blir de i många fall bara bleka kopior av hur de målas ut i boken. Men utöver den där bristen att det hoppas för mycket kronologiskt i handlingen så tycker jag att serien har fångat upp känslan i Stephen Kings bok ganska bra. Skådisarna som de har valt gör ett bra jobb med sina karaktärer. Särskilt Alexander Skarsgård briljerar som den ondskefulle Randall Flagg och hans version av karaktären faller mig bättre i smaken än den version vi fick i 90-tals filmatiseringen. Utöver Alexanders insats som Randall Flagg så är det skådisen Owen Teague som imponerar mest. Han spelar karaktären Harold Lauder som dras mellan den goda sidan och de frestelser som Flagg erbjuder honom på den onda sidan. Whoopi Goldberg som Randall Flaggs goda motpart Mother Abagail Freemantle är också bra i den rollen. Dock hade jag velat se lite mer av henne i serien. Hennes karaktär hamnar tyvärr lite i skynundan för att det är så mycket karaktärer som ska hinnas med att introduceras under seriens gång, men det lilla man får se av henne gör hon bra.

Sammanfattningsvis så är serien “The Stand” bra och sevärd. Men tyvärr uteblir en del av den spänning som man upplevde när man läste boken. Handlingen stressas fram lite för mycket. I boken går allt mycket långsammare och spänningen hinner byggas upp mer. Där börjar det med ett virus som utplånar större delen av mänskligheten, sen får man följa de överlevande och succesivt så får de sina drömmar om Randall Flagg och Mother Abagail Freemantle som ska leda dem I olika riktningar. Men i den här serien sker dessa händelser som sagt i lite fel ordning så att mycket av känslan ifrån boken försvinner. Men seriens helhet var ändå bra om man bortser ifrån olikheter med boken. Samt så hade Stephen King skrivit ett lite annorlunda slut än det man fick i boken vilket var en spännande överraskning som levererades i det sista avsnittet. Mitt betyg till serien "The Stand" är en fyra av fem möjliga. Hade blivit en femma om serien hade följt bokens story mer kronologiskt.