SOMLIGA GÅR MED TRASIGA SKOR

Regissören Magnus Gertten har åtagit sig uppgiften att luska i vem ikonen Cornelis Vreeswijk var med dokumentären “Somliga går med trasiga skor”. Jag har varit och sett den på bio och ska med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om dokumentärfilmens innehåll.

Snart fyrtio år efter sin död är Cornelis Vreeswijk fortfarande en av svensk musiks största ikoner. Den fattige invandrarkillen från Holland blev folkkär när han moderniserade den svenska visan i mitten på 60-talet. Samtidigt kämpade han hela sitt liv med missbruksproblem och ett stormigt privatliv som ofta hamnade på löpsedlarna. Med hjälp av nyupptäckt arkivmaterial tecknar denna dokumentär ett nära porträtt av en artist som in i det sista ville ge röst åt samhällets svaga och trasiga. Kanske för att han, trots sina framgångar, alltid var en av dem.

År 2010 fick vi en dramatiserad film om Cornelis Vreeswijk regisserad av Antonia Pyk med hårdrocksikonen Hans-Erik Dyvik Husby i titelrollen. Den filmen var en ganska bra återgivning av Cornelis liv, men till viss del förutsatte den att man visste allt om rockikonens liv. Jag personligen var inte född då hans skandalrika liv skapade tidningsrubriker i media. Därav hade jag inte den hela bilden som behövdes innan filmen sågs på bio. Vad man skulle ha behövt vore en dokumentär att se innan. Det kanske förvisso fanns, men nu finns en ny signerad regissören Magnus Gertten som debuterade med dokumentärfilmen “Blådårar” som handlade om en fotbollssäsong med laget Malmö FF. Filmen nominerades till en Guldbagge och fick därefter en uppföljare. Sedan har Magnus Gertten gjort flertalet filmer. Inom nästan samma genre har han även gjort Björn Afzelius dokumentären “Tusen Bitar”.

Jag kan inte säga att jag har sett så mycket av det han har på sitt CV, Men “Somliga går med trasiga skor” var verkligen en fin och intressant dokumentär. Med gamla arkivbilder och filmklipp ifrån förr så har han byggt upp en intressant vinkel i sin dokumentärfilm. Även personer ur Vreeswijks liv har ställt upp på intervjuer ifrån filmen. Gamla avlagda fruar, skivbolagsproducenter osv berättar om sina minnen av vissångsfenomenet Cornelis. Deras berättelser ger en ny dimension till Cornelis personlighet och en del avslöjanden lyfts fram. “Somliga går med trasiga skor” är inte en film som förskönar eller hyllar en ikon. Den tar heller inte någon ställning när det kommer till Vreeswijks mer osköna och mörka sidor. Som exempelvis att han ansåg att det var under hans värdighet att betala skatt eller att han misshandlade sin dåvarande fru Bim till medvetslöshet då hon sov. Dessa händelser och liknande skandaler tassas det inte på något vis kring, men de blir inte heller fokuset. Syftet verkar mer vara att nysta ut hans liv, leverera nytt arkivmaterial och därmed försöka förklara vem Cornelis Vreeswijk var.

Man lär inte känna rockikonen. Det går inte eftersom han har gått ur tiden och därmed förblir ett mysterium. Men man får en bild av honom i alla fall som inte är förskönad. Däremot lyfts det fram hur han brann för att föra den lilla människan som ingen ser fram till ljuset. Tidigt in i filmen berättar hans röst att han vill ge knarkarna ett ansikte. De lever i det fördolda och ingen vill se dem. Men det vill Cornelis. När han pga sin obotliga levercancer visste att han skulle dö var det en flicka han kände som valt knarkarlivet som han ville tillbringa sitt sista album till. Samt bad han en bekant om att hålla ögonen på henne när han var borta. Den skivan nämns som han livsverk som var viktigt för honom att avsluta. Intervjumaterial med flickan som överlevt och blivit vuxen finns också med i filmen.

Sammanfattningsvis får vi en dokumentär som berättar i någorlunda kronologisk ordning hur Cornelis Vreeswijks liv såg ut. Den hoppar ej över skandaler och förbiser inte heller det han gjorde som var bra för andra människor. Den lyfter även fram hans musik och förklarar varför den blev så stor som den blev. Som ett tidsdokument funkar filmen “Somliga går med trasiga skor” mycket bra. Och den är även ett bra komplement till den dramatiserade spelfilm som finns om hans liv. För mig blev det här den sista filmen jag fick se på biografen jag växt upp med. Den biografen stängde efter denna filmvisning och ska öppnas på annan plats under annat namn. Att se denna Cornelis dokumentär blev ett fint avslut för mig och en fint tonsatt berättelse som ett avslut. En femma av fem möjliga är mitt betyg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  BACK TO BLACK   Artisten och ikonen Amy Winehouse har nu fått sin historia berättad i filmen “Back To Black" som jag har var på bio och sett. Jag ska därmed berätta vad jag tyckte i denna recension. Men först lite om handlingen. Fil...

  GHOSTBUSTERS: FROZEN EMPIRE   Ghostbusters franchisen har efter framgången med den senaste delen “Ghostbusters: Afterlife” fått sin fortsättning med filmen “Ghosbusters: Frozen Empire”. Den filmen har jag varit och s...

  GODZILLA X KONG: THE NEW EMPIRE   MonsterVerse-franchisen om Godzilla och King Kong har nu fått sin fortsättning med filmen “Godzilla x Kong: The New Empire” som jag nu har varit sett på bio. Jag ska därmed berätta vad jag tyckt...

  MAY DECEMBER   Filmen “May December” som fick en Oscarsnominering i kategorin bästa originalmanus har jag nu varit och sett på bio. Jag ska därmed nu berätta med denna recension vad jag tyckte. Men först ska jag berätta lite om ...

  DEN SISTA RESAN   Radarparet Filip och Fredrik är högaktuella med en ny film som heter “Den Sista Resan”. Den filmen har jag varit och sett på bio och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen....