GODZILLA X KONG: THE NEW EMPIRE

MonsterVerse-franchisen om Godzilla och King Kong har nu fått sin fortsättning med filmen “Godzilla x Kong: The New Empire” som jag nu har varit sett på bio. Jag ska därmed berätta vad jag tyckte i denna recension. Men först lite om handlingen.

Den episka striden fortsätter och följer upp den explosiva uppgörelsen av "Godzilla vs. Kong" med ett helt nytt äventyr. Den allsmäktige Kong och den skräckinjagande Godzilla ställs mot ett enormt hot som gömmer sig i vår värld, ett hot som utmanar deras existens - och vår egen. "Godzilla x Kong: The New Empire" fördjupar sig i dessa titaners historia och avslöjar den mytiska striden som hjälpte till att skapa dessa extraordinära varelser.

Det slås verkligen på stora trumman i denna Monsterverse-film som tar vid där filmen “Godzilla vs. Kong” slutade då vi senast fick stifta bekantskap med Godzilla och King Kong då de möttes i episka strider. I den filmen introducerades vi för första gången till en ny värld som finns inuti vårt jordklot. Den världen där King Kong nu har sitt hem får vi en större inblick i denna gång. Den världen är väldigt visuellt vacker i sina starka färger och det är en väldigt kreativt skapad värld som vi aldrig tidigare fått skåda. Det är i den världen huvuddelen av denna film utspelar sig och allt ser jättesnyggt ut. Dock gör våra titanmonster sig bättre i vår värld där det finns höga skyskrapor och andra byggnader som ger mer perspektiv åt deras gigantiska storlek. I världen inuti jordklotet så får man inte i samma utsträckning uppleva hur stora de är eftersom många varelser och karaktärer där har samma storlek som titanerna själva. Så mäktigast blir det när Godzilla och King Kong möts i vår värld och fightas ibland skyskrapor eller egyptiska pyramider för att nämna några exempel på miljöer de dyker upp i.

I det stora hela får man det man önskar sig av en monsterfilm av de är här proportionerna. Mycket action, rämnande byggnader och scener där våra monster slåss emot varandra och emot andra motståndare. Människorna får med all rätt inte lika mycket fokus. Det är titanerna som det handlar om därmed är de mänskliga karaktärerna lite i bakgrunden. Dock känns det bra att några av karaktärerna ifrån den föregående filmen är tillbaka så storyn därmed har en extra koppling till det som tidigare har berättats. Det enda man hade kunnat önska sig hade varit ett lite mäktigare hot än den apa på en isdrake som är den här filmens skurk. Men annars lever allt upp till förväntningarna. Det är många storslagna och actionspäckade scener att njuta av som gör sig riktigt bra på en bioduk. En fyra av fem möjliga är mitt betyg till filmen “Godzilla x Kong: The New Empire“.

MAY DECEMBER

Filmen “May December” som fick en Oscarsnominering i kategorin bästa originalmanus har jag nu varit och sett på bio. Jag ska därmed nu berätta med denna recension vad jag tyckte. Men först ska jag berätta lite om handlingen.

För tjugo år sedan inledde Gracie (Julianne Moore) ett förhållande med sin minderåriga kollega Joe (Charles Melton), vilket resulterade i massmedial skandal. Gracie och Joe är numera gifta, men långt ifrån alla har accepterat deras förhållande. Nu ska en film om deras skandalösa förflutna göras, och de får besök av skådespelerskan Elizabeth (Natalie Portman) som ska spela Gracie. Hennes alltför närgångna research väcker gamla trauman och passioner till liv.

Att filmen “May December” har fått en Oscarsnominering i kategorin bästa originalmanus är inte så förvånande. Manuset är väldigt effektivt uppbyggt så att man inte riktigt ifrån första början vet i vilken riktning historien är på väg. På ytan känns filmen som en dramakomedi, men när man kommer in på djupet så snuddas ämnen som dysfunktionella familjerelationer och antydningar till sexuella övergrepp upp. Grundkonceptet i historien är att en 36-årig kvinna inleder en relation med en 13-åring. De gifter sig och får barn ihop. Kvinnan hamnar i fängelse pga den sjuka åldersskillnaden. Händelsen blir måltavla för åtskilliga rubriker i skvallerpressen. Då filmen filmen tar sin början så bjuds en skådespelerska som ska spela 36-åringen Grace in för att få göra research. Planen är att den märkliga relationen ska få en film som ska berätta sanningen bakom kärlekshistorien. Ju längre in i historien vi tittare dras med desto mer börjar frågan ställas om det verkligen rör sig om en kärleksrelation. Vems villkor är det som har styrt relationen osv är frågor som man ställer sig. Detta upplägg gör det hela spännande då man inte vet riktigt till en början vilka av karaktärerna man ska känna sympati för och vem som talar sanning.

Vi bjuds verkligen med på en resa där man inte vet vad man ska tro och tycka. Det är verkligen kontroversiella ämnen som styr denna film, men det görs på ett så finstämt sätt att att man näst intill köper det hela tills vissa händelseförlopp gör att man börjar tvivla kring vad man tycker om vissa karaktärer. Helhetsintrycket jag får av filmen “May December” är en annorlunda film där Julianne Moore och Natalie Portman verkligen briljerar i huvudrollerna. De gör sina karaktärer så bra att det är svårt att avläsa deras avsikter. Är skådespelerskan Elizabeth verkligen ute efter sanningsenlig gestaltning av Grace och är Grace så oskyldig som hon påstår sig vara. Och framförallt har äktenskapet med hennes unga make Joe varit på bådas villkor. Det är svårt att avläsa dessa saker när det är två så begåvade skådespelerskor är castade. Det är mycket på grund av Moore och Portman som den här smarta filmen som förvandlas till en psykologisk thriller ros i land. En stark fyra av fem möjliga är mitt betyg till filmen “May December”.

DEN SISTA RESAN

Radarparet Filip och Fredrik är högaktuella med en ny film som heter “Den Sista Resan”. Den filmen har jag varit och sett på bio och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

När Lars Hammar efter 40 år som älskad fransklärare i Köping går i pension ser han framför sig en ljuvlig “tredje ålder” med resor, vin och upplevelser tillsammans med sin fru Tiina. Men det blir inte som han tänkt sig. Istället för att ta för sig av livets goda blir Lars alltmer passiv och viljelös hemma i sin belgiska läderfåtölj, till både Tiinas och deras son Filips stora frustration, och förtvivlan. Då får Filip en idén att ta sin skröpliga gamla far till hans älskade Frankrike och låta honom återse de platser som han älskat mest i livet. Genom att göra samma bilresa som familjen brukade göra när Filip var barn och i hemlighet iscensätta några av livets härligaste ögonblick hoppas han kunna tända Lars livsgnista igen. Till sin hjälp tar Filip sin bästa vän Fredrik, några rejäla doser optimism och påhittighet samt en gammal orange Renault 4. Äventyret kan börja!

”Den sista resan” är en härligt livsbejakande film om att ha kämparglöden kvar trots de motgångar man kan stöta på när man känner sig gammal och inte längre lika behövd. Filip och Fredrik tar oss verkligen med på en känslomässig resa fylld av både tårar och skratt då de ska försöka ge Filips pappa livsgnistan tillbaka genom att låta honom uppleva sitt älskade Frankrike igen. Under filmen känns det bitvis ganska hopplöst för Filips pappa Lars att få livsglädjen tillbaka. Det är många gånger då man är nära till tårar när man ser filmen. Men samtidigt är det film om hopp och om att inte ge upp och istället försöka hitta det ljusa i tillvaron. Men det bjuds också under resans gång på mycket humor i form av skarpa och roliga kommentarer ifrån Lars Hammar. Det är så fint att bevittna hur han kämpar och hur man faktiskt ser att han skiner upp och blir lite av sitt forna jag när han får uppleva Frankrike igen.

Sammanfattningsvis är “Den Sista Resan” en väldigt fin och varm film som känns som det mest personliga projektet som har kommit ifrån Filip och Fredrik. Särskilt Filip Hammar öppnar upp sig och blir väldigt personlig i den här filmen och det är härligt att bevittna den fina far och son relation han och hans pappa har. Vill man uppleva en feel good movie i road trip anda fylld med tårar, humor och hopp om att livet kan bli bättre så ska man se “Den Sista Resan”. En femma av fem möjliga är mitt oundvikliga betyg till den här fina filmen som har hjärtat på det rätta stället.