GODZILLA VS KONG

Nu är det igång med biopremiärerna igen. 50 biobesökare är tillåtna på allvar och premiär efter premiär avlöser varandra. Nu har jag upplevt min andra stora och efterlängtade biopremiär sedan pandemin sköt upp storfilmerna och det var storfilmen “Godzilla vs Kong”. Som titeln säger så rör det hela sig om ett möte mellan två av filmhistoriens mest ikoniska monster. Jätteödlan Godzilla och jätteapan Kong. Jag har som sagt sett filmen och ska nu med denna recension leverera min åsikt om filmen. Men först lite om handlingen.

Kong och hans beskyddare ger sig ut på en farlig färd för att finna hans riktiga hem, med på resan är Jia (Kaylee Hottle), en ung fosterbarnsflicka, som Kong har format ett unikt och starkt band med. Men de hamnar oväntat i vägen för en rasande Godzilla, som orsakar förstörelse över hela världen. Den episka kollisionen mellan de två ikonerna är bara början av ett mysterium som ligger djupt inom jordens kärna.

Legendary Pictures MonsterVerse drog igång en franchise som de hade förhoppningar om att skulle slå stort. Först kom filmen “Godzilla” (2014). Sedan kom man på att det hela skulle gå ut på att jätteapan Kong skulle möta jätteödlan Godzilla i framtiden. Därmed kom rebootades filmen “King Kong” år 2017 med filmen “Kong: Skull Island” vilket sedan ledde till filmen “Godzilla: King of the Monsters” år 2019. Filmerna har varierat i kvalité. Personligen gillade jag “Lord of the Rings” regissören Peter Jacksons “King Kong” reboot ifrån år 2005 mest. Den var mer realistisk. Den hade dinosaurier som hade genomgått evolutionens förändringar på en öde där tiden hade sin egna gång. Den visade sig även innehålla insekter och andra småkryp som var dubbelt så stora som i den värld vi själva känner till och lever i. I filmen “Kong: Skull Island” var det istället fula och vanskapta ödlor som Kong fick slåss emot. Den filmen var tänkt som en början på historien även om filmen “Godzilla” kom före. När det gäller “Godzilla” filmen så tyckte jag att den var lite tråkig. Det tog lite för lång tid innan Godzilla verkligen dök upp i den filmen. Men finalen var mäktig. Tyvärr var den bara lite av en aha-upplevelse och man såg fram emot att se historien vidareutvecklas i kommande filmer inom samma franchise. Så kom filmen “Godzilla: King of the Monsters” som skulle fungera som en slags uppföljare på det vi redan sett om vi förstod vilken kronologisk ordning filmerna skulle se i. Jag gillade den sista “Godzilla” filmen. Där fick man se mer scener med den gigantiska skräcködlan både på land och i undervattensscener. Samt introducerade den filmen nya karaktärer och förde handlingen vidare inför konfrontationen mellan filmhistoriens mest storslagna monster.

När man väl sitter där i biosalongen så sugs man genast med. Vi får parallella historier. Man får följa gänget som försöker att beskydda Kong på hans ogästvänliga ö. Lite senare upptäcker man att Godzilla återkommer och är arg över något vilket leder till förödelse i storstäderna där han dundrar fram. Sedan finns en historia som är den svaga länken i filmen. Karaktären Madison Russell (Millie Bobby Brown) som introducerades i den föregående filmen slår sig ihop med en poddkändis och en skolkamrat för att de är en konspirationsteori på spåren som kan leda till bevis för vad Godzillas vrede har väckts av. Den sidohistorien känns inte som så genomarbetad. Den blir mest en anledning till att få in pusselbiten kring ett hot som är anledningen till att Godzilla och Kong ska mötas och fajtas på liv och död.

Men när alla uppläggen har presenterats så kan allt gå vidare och den oundvikliga striden vi alla har väntat på är snabbt igång. Vi får många snygga fajtingscener. En scen inledningsvis till havs. Sedan en i Hong Kong bland skyskraporna. Man kan kanske gissa sig till hur det hela kan sluta om man kan sina monsterfilmer. Men som sagt så är sammandrabbningen snyggt upplagd och man sitter på helspänn och njuter av den episka känsla som fajterna bjuder på. I centrum står en liten flicka som kan kommunicera med Kong och spelas av Kaylee Hottle. Annars är det våra monster ifrån filmens titel som har huvudrollerna.

Alla runt omkring hamnar lite i skymundan. Gamla som nya karaktärer. För oss svenskar är det trevligt att få se Alexander Skarsgård i en stor roll där han leder den grupp som vill Kong väl. Det vi får se är alltså en monsterfilm av stora mått där det verkligen inte sparas på krutet och den här filmen är mer flytande och självgående än de tidigare där en massa bakgrund skulle introduceras. I “Godzilla vs Kong” är allt detta avklarat och vi kan bara luta oss tillbaka i biostolen för att njuta.

Sammanfattningsvis så får man det man förväntar sig av en film inom monstergenren. En film som är bättre än sina föregångare dessutom. Ett bra soundtrack har filmen och den bjuder på många spektakulära actionscener och en hel del visuellt vackra miljöer. När filmen är slut så är det inte en självklarhet om den är en avslutning eller om fler uppföljare är på g.

Någon extrascen när eftertexterna har rullat igång som hintar om en uppföljare får vi inte heller. Men gillar man den här typen av filmer så kan jag starkt rekommendera filmen “Godzilla vs Kong”. 4 av 5 är det betyg som jag tycker att den är värd.