GUARDIANS OF THE GALAXY VOL. 2

Efter att ha sett första "Guardians of the Galaxy" som kom ut år 2014 så var jag inte direkt imponerad. Fokuset var mer gamla musikklassiker och dansande till dessa låtar än att berätta en superhjälte historia. Humorn tog överhanden och sådant allvar som fördjupande av filmens karaktärer uteblev. Men upplägget som finns i Marvels storfilmer idag är att att alla filmer under deras logo har crossovers till varandra. Detta gäller även "Guardians of the Galaxy" och därmed så var jag tvungen att med låga förväntningar även se uppföljaren för att inte missa någon nödvändig pusselbit inför kommande mer intressanta Marvel filmer. Guardians karaktärerna sägs nämligen bland annat ha viktiga roller att spela i bland annat den av mig efterlängtade filmen "Thor: Ragnarok" som kommer på bio senare i år. Nåväl, nu har jag sett uppföljaren och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

Första filmen slutade med att huvudkaraktären "Peter Quill/Star-Lord (Chris Pratt) fick en musikkassett som hans cancersjuka mamma hade satt ihop innan sin död och detta ledde till glada toner ifrån en gammal musikklassiker då filmens eftertexter rullade igång. När film nummer 2 tar sin början så är det en ung Kurt Russell man får följa. För den filmvana tittaren så är det inte svårt att räkna ut att Kurt Russells karaktär har något samband med Star-Lords öde. Därefter skuttar handlingen fram i tiden till vårt välkända Guardians of the Galaxy gäng som kämpar emot en tentakelförsedd alien medan Groot i bäbisformat dansar till kända rockklassiker. Kort därefter så är gänget jagade på grund av att tvättbjörnen Rocket (Bradley Cooper) har stulit några sällsynta batterier. Under deras flykt blir de strandade på en planet där Star-Lords pappa (Kurt (Russell) hittar dem och tar med halva gänget till sin planet för att berätta hela sanningen för Star-Lord om hans bakgrund. Går pappan att lita på är frågeställningen som senare ställs. Om fallet inte är så. Vem ska komma till deras undsättning?

I bakgrunden ser filmen fortfarande ut som att det är ett rockalbum som har filmatiserats. Men till min stora lättnad så läggs det fokus på annat än trams också. Man får se förbi fjantigheter som ett litet gulligt dansande träd kallat Groot som leder till irriterande kärleksfulla suckar ifrån den kvinnliga biopubliken. Samt att den andra karaktären som ska vara humorinslaget ser ut som en tvättbjörn. Vad som däremot är roligt är sarkasmen som finns i den jargong Guardian gänget har byggt upp emot varandra. Och något som är positivt är att karaktärerna får mer kött på benen. Framförallt Star-Lord blir fördjupad då man inte som förra gången börjar med allvar om en cancersjuk mamma för att sedan det allvaret snabbt därefter ska tramsas bort i Björn Skifs musik och annat. Nu får man veta mer om Star-Lords ursprung och hans liv på Jorden. Detta ger lite mer tyngd åt filmen. Förvisso gör det filmen lite väl lång. Men det blir aldrig direkt tråkigt. För det är full fart hela tiden och de visuellt vackra och färgsprakande världar man får ta del av ute i galaxerna där handlingen utspelas ger njutning åt ögat. Jag är lite positivt överraskad. Det går inte att komma ifrån att det är en "Guardians of the Galaxy" film. Så "I am groot" skämtet och liknande lättköpt humor tar lite för mycket överhanden ibland.

Historien kryddas även med en spirande romans mellan Star-Lord och den gröna men ack så sköna Gamora(Zoe Saldana). Och Gamoras hämndlystna syster ger också lite spänning. Samt så får man se lite oväntade nyanser i skurken Yondus (Michael Rooker) karaktär.

Är man ett "Guardians of the Galaxy" fan så kommer man att gilla filmen och känna igen mycket ifrån den första. Är man inte ett fan så kan utan för höga förväntningar även gilla filmen. Jag gillar åtminstone att den utspelar sig i rymden och de världar man får ta del av. Så mycket bättre än så här kan det nog inte bli gällande den här Marvel franchisen. Kul är det dessutom att Sylvester Stallone dyker upp i en liten roll och Stan Lees traditionella inhopp är nog hans roligaste någonsin.

Avslutningsvis så kan jag tipsa om att sitta kvar då filmens eftertexter har rullat igång. Då bjuds det på tre extrascener som förvisso inte direkt ger några hintar om kommande Marvel filmer. Men gillar man humorn i Guardians filmerna så kan man nog bli road av dem. Filmen "Guardians of the Galaxy Vol. 2" får godkänt av mig. En trea av fem möjliga blir betyget ifrån mig.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/guardians_of_the_galaxy_2/P150891

https://cdon.se/film/guardians-of-the-galaxy-vol-2-40226491

GHOST IN THE SHELL

Scarlett Johansson har fått en massa näthat för att hon fått huvudrollen i filmen "Ghost in the shell" som bygger på en japansk animefilm ifrån 1995. Näthatet berodde på att Scarlett inte är en asiat i en historia som är baserad på en japansk film. Detta näthat har jag ingen förståelse för eftersom jag sett bilder på hur originalkaraktären i den tecknade filmen ser ut och hon har inget asiatiskt utseende. Därmed ville jag stötta filmen genom att se den på bio. Det har jag gjort nu och ska med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

Major (Scarlett Johansson), en elitsoldat till hälften människa, till hälften robot, leder specialstyrkan Section 9 med uppdraget att sätta stopp för de allra värsta brottslingarna och extremisterna. Nu ställs de mot en fiende vars enda mål är att hindra Hanka Robotics teknologiska framsteg.

Filmen "Ghost in the shell" visar en väldigt visuellt vacker framtidsvärld med neonskyltar och hologram som pryder gatorna. På så vis blir filmen en fröjd för ögat att se. Likaså Scarlett Johanssons vackra kropp som filmkameran väldigt detaljerat exponerar i större delen av filmen blir en fröjd för ögat. Scarlett gör dessutom rollen bra. Effekterna är snygga och slagsmål scenerna är snyggt koreograferade. Så långt funkar filmen som en ganska underhållande och visuellt vacker actionfilm. Men tyvärr är storyn och intrigen lite tunn så att de ovan nämnda positiva grejerna inte räcker. Lite djupare filosofi kring skillnaden mellan människa och maskin eller kring om själen och kroppen kan skiljas åt hade kunnat lyfta filmen lite mer. Då hade filmen kanske kunnat uppnå samma klass som exempelvis filmerna "Ex Machina" eller "Her" som snuddar vid samma ämne.

Istället blir det lite att filmen upprepar sig och gå lite på tomgång så att till och med den korta speltiden 1 timme och 45 minuter känns långt. Men sammanfattningsvis så är filmen "Ghost in the shell" i alla fall ganska sevärd. Den har som sagt snygga effekter och visar upp en visuellt vacker framtidsdystopi. Och alltid lika begåvade Scarlett Johannson lyckas än en gång leverera och skänker färgstarka karaktärsdrag åt huvudkaraktären. Filmen är med andra ord underhållande som actionfilm om man inte har för höga förväntningar på dess innehåll En trea av fem möjliga ger jag filmen "Ghost in the shell" i betyg.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/ghost_in_the_shell_2017/P150272

https://cdon.se/film/ghost-in-the-shell-39208770