WOLF MAN

Efter den lyckade nyversionen av filmen “The Invisible Man” har regissören Leigh Whannell nu tagit sig an varulvsklassikern “Wolf Man”. Den filmen har jag varit och sett på bio och ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.

En man (Christopher Abbott) måste skydda sig själv och sin familj när de blir förföljda, terroriserade och hemsökta av en varulv på natten under en fullmåne. Men ju längre natten fortskrider, desto märkligare börjar mannen bete sig.

För ett gäng år sedan startade filmbolaget Universal Pictures upp något som de skulle kalla för Dark Universe. Det var en franchise som skulle filmatisera nyversioner av svartivta skräckklasiker som tex Dracula, Frankensteins Monster, Mumien, Den Osynlige Mannen och Varulven. Först lanserades en ny version av Mumien med namnet “The Mummy” och stora namn som Tom Cruise och Russell Crowe i huvudrollerna. Den filmen floppade. Så då gjorde de ett nytt försök med “Den Osynlige Mannen” regisserad av Leigh Whannell. En mycket annorlunda psykologisk thriller där istället kvinnomisshandel och en stalkande och livsfarlig expojkvän låg i fokuset och den utsatta kvinnan egentligen hade huvudrollen trots att “The Invisible Man” var titeln. Den filmen gick verkligen hem hos kritikerna, men hade en pandemi som satte stopp för intäkterna eftersom den var den sista lite större premiären som hanns med innan Covid-19 bröt ut på allvar. Kloka som de är så har de valt Leigh Whannell till att regissera även “Wolf Man” som har uppgiften att berätta den klassiska berättelsen om varulven.

Hur tycker jag då att regissören Leigh Whannell har lyckats? Vi tar det ifrån början. I filmens inledning får vi följa en liten pojke som ska ut på jakt i skogen med sin pappa. Det visar sig att pappan är väldigt sträng och överbeskyddande av kärlek. När pojken blir stor flyttar han och lämnar pappan åt sitt eget öde. Sedan hoppar filmen fram 30 år i tiden och vi möter pojken som vuxen då han är författare mellan jobb. Han har en famgångsrik journalist som fru och en dotter. Dottern står honom väldigt nära. Men hans fars stränga uppfostrande gör att han av kärlek blir lite sträng men har ett nära band till sin dotter. Han berättar för dottern att hans viktiga uppgift är att skydda henne mot alla faror hon kan tänkas möta ute i världen och att han aldrig någonsin skulle låta något hända henne. Med dessa karaktärsbeskrivningar presenterade är det inte svårt att förstå i vilken riktning denna varulvhistoria ska ta oss.

Ett brev kommer med posten där pappan till filmens huvudkaraktär har dödförklarats. Sonen drar till sitt gamla avslagsna bardomshem i de ensliga skogarna för att sortera det pappan lämnat efter sig. Han ser det som en möjlighet att få den dysfunktionella relationen med sin fru att fungera. Samt kan frugan i avskildhet få tid att skriva och samt arbeta upp sin relation med dottern. Snabbt sker lite vanliga skräckklyschor som gör att det visar sig att pappan i familjen är varulvssmittad.

Sedan går det bara utför med förutsägbara hintar om vad som komma skall vilket leder till att det inte är allt för svårt för en van filmtittare att förutspå hur det hela ska sluta. Karaktärerna får man dock sympati för. Det psykologiska byggs även upp på ett bra sätt trots att det inte hinns med att fokusera så mycket på djupet kring vilken typ av tankeverksamhet alla karaktärerna har pågående inombords. Allt är för effektivt upplagt för att varulvsförvandligen ska ta fart och det är inte svårt att gissa vem varulven som ifrån början lurade ut i skogen är. Men som sagt så är karaktärerna lika välskrivna denna gång. Leigh Whannell har en fin känsla för att låta releationerna mellan människor och det psykologiska spelet mellan människor skapa spänningen. I “The Invisible Man” var det kvinnan som blev misshandlad som stod i fokus. Skräckelementen med den osynlige mannen var inte huvudfokuset. Istället var skräcken för den förföljande pojkvännen och den mentala och fysiska misshandel som kvinnan fick utstå det som drev historien. I “Wolf Man” får monsterskräck stjäla för mycket av fokuset.

Men i sin helhet är filmen en lyckad och godkänd film. Det är ett intressant upplägg att en pappa har den bästa releationen med dottern och inte mamman. Så det blir intressant att se utvecklingen då rollerna tvingas att bli ombytta. Och man får verkligen sympati för filmens karaktärer. Därav får filmen “Wolf Man” 3/5 av mig i betyg och jag hoppas på mer psykologisk skräck om den här franchisen fortsätter.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  DEATH OF A UNICORN   Jenna Ortega och Paul Rudd har förenats för att tillammans möta enhöringar som vi aldrig har sett sådana förut. Detta märkliga och otippade möte sker i filmen “Death of a Unicorn” som jag varit och sett på b...

  THUNDERBOLTS   Marvel har nu givit oss biobesökare ytterligare ett äventyr i sitt i mångas ögon kanske lite väl utökade universum. Denna gången är det en udda grupp antihjältar som bildar gänget “Thunderbolts” som vi får ta del ...

  UNTIL DAWN   Skräck tv-spelet “Until Dawn” har fått en filmatisering. Den filmen har jag sett på bio och ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.   Ett år efter att hennes syster Melan...

  A MINECRAFT MOVIE   Spelet “Minecraft har fått en filmatisering med titeln “A Minecraft Movie”. Den filmen har jag varit och sett på bio och ska med denna recension förmedla vad jag tycker om den. Men först lite om handlin...

  SNOW WHITE   Den omtalade och totalt emotsedda filmen “Snow White” har jag nu sett och ska med denna recension förmedla mina åsikter kring den. Men först lite om handlingen.   En ung kvinna, Snövit (Rachel Zegler), tar sin t...