Direktlänk till inlägg 22 december 2024
MUFASA: THE LION KING
År 2019 gjordes ett halvlyckat försök att med datoranimerade djur att göra en live-action version av Disneys klassiker “The Lion King”. Nu har den filmen fått en prequel som handlar om Simbas pappa Mufasa. Den filmen har jag nu sett på bio och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite kort om handlingen.
“Mufasa: The Lion King” tar hjälp av Rafiki för att berätta legenden om Lejonrikets älskade kungs osannolika väg till kronan. Här träffar vi den föräldralösa lejonungen Mufasa, det empatiska lejonet Taka – arvtagare i en kunglig blodslinje – och deras långa resa tillsammans med en märkvärdig grupp osannolika följeslagare.
När “The Lion King” kom ut för några år sedan så såg trailern lite mäktig ut när man såg trailers på bioduken innan andra biobesök under 2019. Men när man väl satt på biografen blev man inte precis uppfylld av den mäktighet som trailern utlovade. De datoranimerade djuren visade sig se väldigt uttrycklösa ut när det kom till att uttrycka känslor. Musiken ifrån filmen kändes väldigt mainstream och kom inte i närheten av att förmedla den känsla som musiken Elton John och Tim Rice skapade tillsammans till den teckande originalfilmen. Musiken var desssutom väldigt dominerande vilket gjorde att filmen scen för scen bara blev som en blek kopia av originalet och visuellt såg mer ut som en påkostad förlängd djurdokumentär ifrån tv-kanalen Animal Planet. En fånighet som dessutom sänkte den filmen var när låten “Can you feel the love tonight” sjöngs i dagsljus då låttilteln tydligt innehåller ordet “tonight”. Med denna halvlyckade filmupplevelse i minnet så hade man därav inga jättehöga förväntningar när man nu satte sig för att se “Mufasa: The Lion King” i biosalongen. Men ändå kändes det lite som att Disney genom att välja den oscarsbelönade regissören Barry Jenkins hade för avsikt att för en gångs skull leverera något annorlunda. Dessvärre så blev det inte så.
Filmen “Mufasa: The Lion King” känns väldigt uppstyrd av Disney. Som att de har satt ramarna för filmen och att det sedan bara blev för Barry Jenkins att gilla läget och göra det bästa möjliga av materialet som Disney givit honom. Barry Jenkins har sagt att han tog sig an uppdraget att regissera “Mufasa: The Lion King” för att han ville föra in en känslighet i berättelsen, och valde att se på det som en stark historia om en ung pojke som förlorar sin far. Den där känsligheten framgår väl till viss del, men dessvärre kan inte datoranimerade lejonansikten uttrycka känslor lika bra som riktiga mänskliga skådisar. Därav försvinner mycket av känsloruttrycken. Något som också sänker filmens stämining lite är att det har envisats med att väva in Timon och Pumba i handlingen. Deras uppdykande i scenerna där Rafiki återberättar storyn vi får ta del av om Mufasa fyller ingen viktig funktion i berättandet och saktar bara ner det hela.
Det var de grundläggande sakerna som gör att inte filmen funkar fullt ut. Men över lag är det ändå en ganska fin film. Det är en visuellt vacker resa i vackra afrikanska, djurfyllda landskap som man bjuds på. Musiken får till filmens fördel ett mindre fokus denna gång. De sånger som dyker upp sätter inga större spår och är i princip bortglömda då det klipps till efterföljande scener i filmen. Så som helhet är filmen “Mufasa: The Lion King” godkänd. Det är ändå lite intressant att få ta del av hur Mufasas och Scars relation började och utvecklades till det den blev i originalfilmen. Och de söta lejonungarna i filmen är lite svårt att inte charmas av. Så en trea av fem möjliga får filmen “Mufasa: The Lion King” av mig i betyg.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 | 8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 | 15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 | |||
23 |
24 |
25 |
26 | 27 |
28 |
29 | |||
30 |
31 |
||||||||
|