JÖNSSONLIGAN KOMMER TILLBAKA

Filmklassikerna “Jönssonligan” har det gjorts ett par misslyckade försök att återuppliva. Nu har ett tredje försök gjorts med filmen “Jönssonligan Kommer Tillbaka”. Om de lyckats denna gång ska jag berätta om i denna recension. Men först lite om filmens handling.

Efter år på flykt återförenas Sickan (Robert Gustafsson) med Vanheden (Jonas Karlsson), Harry (Anders Jansson) och Doris (Jennie Silfverhjelm) för en ny kupp. Planen, tajmad in i minsta detalj, är att stjäla ett komplett T-Rex skelett från Naturhistoriska riksmuseet och sälja det till den skrupelfrie affärsmannen Wall-Enberg (Johan Rabaeus) för 320 miljoner kronor. De har dock inte räknat med Rigmor Gren (Lotta Tejle), en åldrad kriminalare, besatt av idén att ställa Jönsson inför rätta innan hon själv går i pension.

Under 80-talet skrevs Jönssonligan in i den svenska filmhistorien. En dansk förlaga med namnet Olsen-banden var det som inspirationen var hämtad ifrån. Det blev 5 filmer innan Gösta Ekman som gjorde den ikoniska karaktären Charles-Ingvar “Sickan” Jönsson lämnade filmserien. Därefter kom tre filmer med det övriga originalgänget bestående av Ulf Brunnberg och Björn Gustafson där Sickan var ersatt av andra karaktärer spelade av Peter Haber, Stellan Skarsgård och Johan Ulvesson. Därefter har två misslyckade försök gjorts att återuppliva filmserien med helt nya skådespelare. Och nu har de gjort ett nytt försök med, Robert Gustafsson, Jonas Karlsson, Anders Jansson och Jennie Silverhjelm i de väletablerade rollerna.

Det hela har faktiskt gjorts med ett lyckat resultat. Känslan ifrån de gamla filmerna finns kvar utan att man rakt igenom försöker att kopiera upplägget. Den klassiska formeln för en Jönssonligan film finns där. Det ikoniska ledmotivet finns där. Och det hela går ut på att Sickan har en plan på stor kupp som de andra tre i ligan sedan får hjälpa till att genomföra. Det klassiska grundupplägget finns med andra ord med i minsta detalj. Men trots att formeln för en Jönssonligan film känns igen så tillförs en ny känsla också som introducerar Jönssonligan till vår tid och nya generationer som inte är bekanta med de gamla filmerna. Skådisarna gör sin egen grej av sina karaktärer och levererar där med inte bleka kopior av originalen. Robert Gustafsson visar exemplvis verkligen upp en kärleksfull hyllning till Gösta Ekmans gestaltning av Sickan utan att det blir en rakt igenom efterapning. Utseendet med den klassiska baskern, glasögonen och cigarren finns där, men utöver det och några återavändningar av Sickans klassiska repliker så gör han rollen helt till sin egen. Det gynnar verkligen filmen att skådisarna gör rollerna till sina egna. Något som också är positivt är att karaktären Doris denna gången blir mer delaktig än tidigare i de äldre filmerna då hon mest sågs i bakgrunden då Jönssonligan planerade och utförde sina kupper. Det finns fakitskt inte något att klaga på i denna nyversion. Den är gjord med kärlek till de gamla filmerna och introducerar gänget till vår tid på ett eftektivt sätt i en mix av nostalgi och nytänk. Filmen känns med andra ord som ett mer lyckat återupplivande än vad de två föregående misslyckade försöken gjorde. En lite kul bonus dessutom var att Benjamin Ingrosso som är ett stort Jönssonligan fan dyker upp i en liten roll som taxichafför.

Sammanfattningsvis så blev det hela en lyckad tillbakblick in i Jönssonligans värld som respektfullt tar vara på grundmaterialet och för in det till vår samtid. Det är “lysande” helt enkelt. En fyra av fem möjiga är mitt betyg till “Jönssoligan Kommer Tillbaka”.