retard-messiah

Inlägg publicerade under kategorin FILMRECENSIONER

Av Paul Karlsson - 9 mars 2023 15:07

 

TÁR


På självaste internationella kvinnodagen hade “Tár” sin första visning i småstaden där jag bor. En film där Cate Blanchett gör ett enastående och starkt kvinnoporträtt som har givit henne en Oscarsnominering i den annalkande galan som går av stapeln på den kommande söndagsnatten som väntar i den stund då jag skriver denna recension. Jag har varit och sett filmen på bio i förberedande syfte inför galan. Nu ska jag berätta vad jag tyckte med en recension. Men först lite om handlingen.


Regissören Todd Field har regisserat, skrivit manus och producerat Filmen "Tár" med Cate Blanchett i huvudrollen som den ikoniska musikern och kompositören Lydia Tár. Filmen "Tár" undersöker maktens föränderliga natur. Samt dess inverkan och varaktighet i vår moderna värld.


En film baserad på en verklig persons öde med Cate Blanchetts begåvade skådespeleri i fokus ser på pappret bra ut. Att gå och se sådan film på den internationella kvinnodagen känns verkligen som en bra krydda. Att historien är en slags Me Too historia vinklad lite annorlunda skänker också en intressant ingrediens i formeln. Vi får följa Lydia Tár som är en firad lärare på musikakademien Juliard och dirigent för prestigefulla Berlins symfoniorkester. Hennes framgångar är på topp. Hon är en inspiration för många kvinnor och hon får även många kvinnor på fall. Med makt och framgång kommer konsekvenser. I Lydia Társ fall anklagelser om sexuellt utnyttjande och missbruk av makt. Att kön inte har något med maktmissbruk att göra gör filmens tema fascinerande. Det är inte den vinklingen av Me Too man brukar få vanligtvis. Cate Blanchett är med typ i varje scen i denna nära 3 timmar långa film. Flertalet scener är filmade i en enda tagning vilket skänker mer realism åt filmen i helhet. Vissa scener kan dock kännas väldigt långa och man tappar ibland intresset. Men när filmen har pågått i en timme så börjar intresset för filmens till stor del osympatiska huvudkaraktär att växa. Cate Blanchett skänker en del värme och lite torr humor till sin Lydia Tár. Det gör att man får viss sympati för henne när det går utför och hon blir hånad och anklagad istället för hyllad. Jag är inte så bekant med de verkliga händelserna. Så jag vet inte hur pass tillrättalagd historien är. Men det är inte filmens uppgift heller att vara en dokumentär historia baserad enbart på fakta.


Hela vägen går inte filmen “Tár” hem hos mig. På grund av Cate Blanchetts magnifika skådespeleri på Oscarsnivå så ror hon filmen i land och det är på grund av henne som filmen är sevärd. Men det finns partier där man sitter och gäspar, väntar på att långa scener ska avrundas och att man ska komma vidare i filmens berättande. Men i sin helhet så blir man i alla fall intresserad av vem Lydia Tár är. Det är en konstnärlig film och en vacker, men något smutsig resa att dras med på. Man vet inte vem man ska tro på. Om Lydia Tár talar sanning kring om det bara är studenter som missförstår henne och blir olyckligt kära eller om det är hon som ger dem felaktiga signaler medvetet för att utöva maktmissbruk. Det är upp till betraktaren att avgöra. Sammanfattningsvis så är det en viktig film vi får. Mitt betyg till filmen “Tár” blir godkänt. En trea av fem möjliga i betyg.

 

 

 

Av Paul Karlsson - 25 februari 2023 17:38

 

ANDRA AKTEN

Efter succén med filmen “Min Pappa Marianne” med Rolf Lassgård i huvudrollen så har regissören Mårten Klingberg nu gjort en ny dramakomedi som heter “Andra Akten”. Den filmen med Rolf Lassgård och Lena Olin i huvudrollerna har jag nu varit och sett på bio och ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.

Livet som nybliven pensionär kunde vara bättre. Evas exman flyttar in tvärs över gatan med sin nya fru och Evas son verkar obegripligt nog tröttna på sin mammas daltande och vill ha mer egen tid, utan hennes överbeskyddande hjälp. Vad ska Eva göra av all tid? Ett extraknäck dyker upp som Eva inte kan motstå – den store stjärnskådespelaren, den excentriske Harald Skoog, har drabbats av en stroke och behöver rehabilitering i sitt eget hem. Vad som börjar som en katastrof växer till varm vänskap, spirande livsglädje och till ett hopp om att livet inte är över. Faktum är att det kanske inte ens har börjat.

Regissören Mårten Klingberg gav oss senast skidkomedin “Ur Spår”. En lite mer simpel relationskomedi. Dessförinnan gjorde han succé med filmen “Min Pappa Marianne” som hade premiär precis innan pandemin bröt ut på allvar. Det ledde till att filmen hängde kvar ett tag på bio som en av de få filmer som inte blev stoppad pga Covid-19. Där fick vi se Rolf Lassgård briljera i rollen som en medelålders man som levde ut det liv han hade hållit dolt för allmänheten. Att han egentligen vill leva som kvinnan Marianne. Det var en riktigt fin feel good movie. När nu regissören uppföljer succén med Rolf Lassgår i rollistan i filmen “Andra Akten” så är det snarlika ingredienser vi får. En excentrisk skådespelare med namnet Harald Skog som får en stroke efter en föreställning. Efter några turer får han vårdas i sitt hem av en fysioterapeut spelad av Lena Olin. Mycket bådar för en romantisk komedi där man nästan kan räkna ut vart det ska sluta. Att de båda trots motgångar ska bli kära i varandra. Men som tur är så är det inte riktigt så enkelt. De här två huvudkaraktärerna är ifrån två helt olika världar. Hon jobbar inom vården och sätter värde på det lilla i livet och han sätter mest värde på sin karriär och att kunna fortsätta sin succé som skådespelare. Men när omständigheterna tvingar dem samman så finner fysioterapeuten Eva en lekfullhet i hjälpa Harald Skog med manus och träda in i hans värld samtidigt som hon handskas med sin trista vardag med att vara nybliven pensionär och att leva ensam. Det här är hennes historia som ramar in berättelsen. Karaktären Eva hade nog kunnat bli något platt om det inte vore för att Lena Olin skänker henne värme och ger oss sympati för henne. Det här osannolika kärleksparet är den duo som står I fokus. Men skådespelerskan Anneli Martini får också skina i sin biroll som en charmig och ärrad vän som Eva finner under resans gång. Skådisarna Charlie Gustafsson och Görel Crona får man också se i några inte fullt så minnesvärda roller som är med för berätta lite om Evas bakgrund.

Sammanfattningsvis är det vi får en charmig romantisk komedi där två helt olika människor möts och lär varandra nya saker om livet. Det är också en berättelse om att inte tro att livet är helt slut för att man drabbas av en allvarlig sjukdom. Rolf Lassgård och Lena Olin har en fin kemi tillsammans och det hela kryddas med Ted Gärdestad Låten “Come give me love” och First Aid Kits engelskspråkiga cover av samma låt i sluttexterna. Allt detta i kombination ger ett charmigt helintryck. Så mitt betyg till filmen “Andra Akten” är 5/5.

 

 

 

Av Paul Karlsson - 16 februari 2023 18:47

 

ANT-MAN AND THE WASP: QUANTUMANIA


Marvel har precis släppt sin trettionde film på bio. Filmen är “Ant-Man and The Wasp: Quantumania” och jag har varit och sett den. Jag ska nu med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


Superhjältevännerna Scott Lang (Paul Rudd) och Hope van Dyne (Evangeline Lilly) återvänder som Ant-Man och Wasp. De två, tillsammans med Hopes föräldrar Janet van Dyne (Michelle Pfeiffer) och Hank Pym (Michael Douglas) samt Scotts dotter Cassie Lang (Kathryn Newton), hamnar i kvantvärlden, där de träffar märkliga varelser och ger sig ut på ett äventyr som tvingar dem att tänja på gränserna för vad de trodde var möjligt.


I en tid av massproduktion av superhjältefilmer så börjar man bli lite mätt på den genren och Marvel har på senare tid bara levererat halvlyckade filmer inom den utmjölkade genren. Den enda av Marvels nyare filmer som har varit hellyckad var “Thor: Love and Thunder” som gick på bio under år 2022. Annars har det mest varit dynga de har släppt ifrån sig. Så förväntningarna på “Ant-Man and The Wasp: Quantumania” när man satte sig i biosalongen var inte direkt skyhöga. Men jag blev verkligen positivt överraskad. Jag gillar förvisso de två föregående filmerna om karaktären “Ant-Man”. Men med tanke på hur dåligt Marvel har levererat på senare år så hade jag känslan av att de inte kunde leverera något nytt och fräscht. Men jag hade fel. I den här tredje Ant-Man filmen får vi kliva in i världen Quantum Realm där filmens karaktärer kastas in. Den världen är väldigt visuellt vacker och gjord med kreativitet och skaparglädje. Man får ta del av diverse underliga varelser som lever i den världen. Samt introduceras vi till skurken Kang The Conqueror som är en väldigt färgstark karaktär som skänker lite nytt liv åt storyn. Positivt för filmen är det även att Michael Douglas och Michelle Pfeiffers karaktärer får en viktigare roll i handlingen än tidigare. Tillsammans med Ant-Man, The Wasp och Ant-Mans dotter så blir de ett intressant team att följa i kampen mot Kang The Conqueror.


Det man sammanfattningsvis får är en spännande historia i en ny värld som inte liknar något man tidigare skådat i någon annan film. Mycket i den världen för tankarna till “Star Wars”. Så är man ett fan av den franchisen vilket jag är så lär man gilla “Ant-Man and The Wasp: Quantumania”. Marvel slår verkligen på stora trumman den här gången och levererar spänning med de ingredienser man räknar med inom superhjälte genren. Allt levereras i en bra balans mellan humor och allvar. Kul är det även att få se Bill Murray i en liten biroll under resans gång. Filmen “Ant-Man and The Wasp: Quantumania” är lite över 2 timmar lång men det finns inte en död minut. Man är underhållen ifrån början till slut. Mitt betyg är en fyra av fem möjliga.

 

 


Av Paul Karlsson - 12 februari 2023 22:40

 

KNOCK AT THE CABIN


Den originelle regissören M. Night Shyamalan har gjort en ny film som heter “Knock at the Cabin”. Den filmen har jag varit och sett och ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


När de är på semester i en avlägsen stuga, tas en ung flicka och hennes föräldrar som gisslan av fyra beväpnade främlingar som kräver att familjen gör ett otänkbart val för att avvärja apokalypsen. Med begränsad tillgång till omvärlden måste familjen bestämma vad de tror på innan allt är förlorat.


Filmregissören M. Night Shyamalan har en gäng annorlunda filmer på sitt CV. Gemensamt för de flesta av hans filmer är att de brukar ha en twist på slutet så förändrar hela filmens helhet. I den framgångsrika genombrottsfilmen “The Sixth Sense” etablerade han detta upplägg och har i stort sett kört det i varje film som han senare har regisserat. Hans filmer har fått blandat mottagande genom åren efter genombrottet och de som tillhör hans bättre verk är filmerna “Lady in the Water”, “Unbreakable”, “Split”, “Glass”, “Signs” och “The Village”. Han har i alla dessa filmer satt sin egna personliga prägel och skapat något som inte liknar något annat man har sett. Samma gäller filmen “Knock at the Cabin”. Skillnaden här är att tempot är lite högre. Spänningen börja i princip från och med filmens första scen där en 8-årig flicka möter en mystisk man i skogen. Senare dyker 3 människor till upp och kidnappar flickan och hennes föräldrar som är på semester i en stuga därute i skogen. Kidnapparna ställer ett ultimatum om en uppoffring som kan förhindra världens undergång. Därefter sitter man som biobesökare på helspänn och är nyfiken på vilken riktning historien ska ta. Eftersom M. Night Shyamalan är regissören så sitter man också och undrar lite vilken typ av twist som den här gången ska förändra hela filmen. Någon riktigt så stor twist som man är van vid när det kommer till Shyamalans filmer får man aldrig. Men spänningen är på topp ifrån början till slutet. Man vill under hela filmens speltid få veta vems sanning som är den rätta. Kidnapparnas eller deras offer.


Bra skådespelarprestationer bjuds det på hela filmen igenom. Intressant var det också att se Harry Potter stjärnan Rupert Grint i en annorlunda och mörkare roll än man är van vid att se honom i och “Guardians of the Galaxy” stjärnan Dave Bautista gör en överraskande bra rollprestation som en av kidnapparna.

 

Sammanfattningsvis så är “Knock at the Cabin” en väldigt spännande film där man inte vet vart det bär förrän det hela nått sitt slut. "Knock at the Cabin" är lång ifrån M. Night Shyamalans bästa film, men det är en originell historia som inte liknar något annat man har sett. Så en stark trea av fem möjliga är ett betyg jag tycker att filmen förtjänar.

 

 

 

Av Paul Karlsson - 10 februari 2023 17:41

 

EN DAG KOMMER ALLT DET HÄR BLI DITT


Jag har varit på bio och sett den svenska filmen “En dag kommer allt det här bli ditt” och ska nu med den recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.


Den framgångsrika serietecknaren Lisa (Karin Franz Körlof) och hennes syskon samlas på föräldrarnas gård för första gången på över tio år. Föräldrarna vill att endast en av dem ska ärva skogen, som varit i familjen i generationer. Men är någon av dem villig att flytta hem igen?


Filmen “En dag kommer allt det här bli ditt” är en väldigt annorlunda film som inte liknar något annat man har sett inom svensk film tidigare. På ytan känns filmen som ett vanligt svenskt familjedrama. Humor möter tragik på ett väldigt effektivt sätt. Det som gör filmen annorlunda är huvudkaraktären Lisas inre dialog som tar sig form i badskum , kokta potatisar och kräftor som får liv och sjunger. Dessa surrealistiska scener skänker mycket humor till filmen och ger den en speciell karaktär. Mycket humor bjuds det på även när huvudkarkatären Lisa som biljant spelas Karin Franz Körlof och på ett tourettes liknande vis utbrister, könsord, svordomar och annat i olämpliga situationer.


I övrigt är filmen ett finstämt drama om att hitta sig själv och att ta reda på vilka drömmar det är man egentligen har. Det är även en film om familjeförsoning och att ta tag i det gamla för att kunna gå vidare med sitt liv. Skådespelarna som är castade är väldigt passande för sina roller. Speciellt Peter Haber var det trevligt att få se i något annat än Beck filmer eftersom man på senare år inte har fått se honom i något annat. Suzanne Reuter och han har fin kemi i sina scener tillsammans. Men filmens stora stjärna är Karin Franz Körlof. Det är hennes resa som är filmens huvudfokus. Man fattar snabbt tycke för den karaktären och man vill veta hur allting kommer att utvecklas för henne. Karin Franz Körlofs gestaltning av Lisa förtjänar verkligen en Guldbaggenominering nästa år.


“En dag kommer allt det här bli ditt” är verkligen en film som överraskar. Jag gick in i biosalongen utan några som helst förväntningar och blev överrumplad över hur bra filmen var. Till en början undrar man lite vart filmen är på väg. Men när den har nått sitt slut så knyts alla trådar ihop på ett effektivt sätt så man känner sig helnöjd med filmupplevelsen. En stark fyra på gränsen till en femma är mitt betyg till filmen “En dag kommer allt det här bli ditt”.

 

 

 

Av Paul Karlsson - 4 februari 2023 16:15

 

THE FABELMANS


I en tid då den breda skaran begår hädelse genom att välja streaming som det mest omfattande och prioriterade sättet att uppleva film på så har mästerregissören Steven Spielberg gjort en film som bitvis är baserad på hans egen barndom och hans steg emot rampljuset för att bli Hollywoods kändaste och mest respekterade filmregissör. Filmen heter “The Fabelmans”. Jag har varit och sett denna förhandstippade Oscarsfavorit och ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.


Som ett djupt personligt porträtt av en amerikansk barndom på 1900-talet, är "The Fabelmans" en coming-of-age berättelse om en ung mans upptäckt av en omskakande familjehemlighet, och ett utforskande i filmens kraft för att hjälpa oss att se sanningen om varandra och oss själva. Historien är inspirerad av regissören Steven Spielbergs egen barndom och utveckling till att bli tidernas största och mest ikoniska filmskapare.


När biosalongens lampor har slocknat och bioduken är den enda ljuskällan man ser så dyker Steven Spielberg upp på i ett litet förinspelat intro innan filmen börjar. Där tackar han biopubliken för att de valt att ta sig till biografen för att se filmen istället för att välja det allt mer vanliga sättet idag att se på film hemma via streaming. Han berättar hur stor betydelse detta har för honom och att det här är hans mest personliga film någonsin. Med detta sagt så är stämningen skapad och min uppmärksamhet är redan vunnen.


Med det streaming samhälle som förhoppningsvis går i graven när nyhetens behag inte längre är så lockande har mycket av den filmmagi som man växte upp med försvunnit. Folk i det stora hela ser inte det som en självklarhet att besöka biograferna. För mig har det alltid varit det förhandsalternativet att se film på första gången jag ser en ny film innan den hamnar ibland mina andra dvd-filmer i hyllan här hemma. Att uppleva filmen i mindre format för min del hade känts som hädelse. Med detta sagt så tar filmen “The Fabelmans” upp ett tema som jag brinner för. Att uppleva filmmagi i biosalongen. I filmens inledning får vi följa den amerikanska judefamiljen Fabelmans då de tar med sin son på bio för första gången. Pojken blir helt exalterad av upplevelsen. Vill senare själv med en hemmakamera försöka att skapa egna filmer med en ambitionen att en dag få ett genombrott och därefter visa sina långfilmer på en stor bioduk. När han blivit lite äldre och lite mer etablerad så råkar han filma en händelse inom sig egen familj som i all framtid kommer att forma deras öde.


Det är upplägget för hela filmen. En historia om att hitta sin egen skaparglädje och följa sin dröm. Det är även en berättelse om att upptäcka filmen som ett medie att se sanningen och hitta sin egen roll i det hela. Att det är inspirerat av Steven Spielbergs eget liv gör det hela mer intressant eftersom jag själv är uppväxt med hans ikoniska filmer som “E.T. the Extra-Terrestrial", “Jurassic Park” och många fler nyskapande mästerverk. Mycket i filmen påminner om scener ur hans filmer. Ungdomsgäng som tar sig fram på cyklar, en förkärlek till att även skildra tragiska händelser såsom krig och mycket annat som kännetecknar Steven Spielberg. Det är också en fin skildring om hur det kan vara att växa upp som ensam judefamilj i ett USA präglat av andra världskriget. Den unga skådisen Gabriel LaBelle som får bära större delen av filmen som den unge filmskaparen gör det med bravur. Han ser till och med ut som en ung Steven Spielberg. Michelle Willams får också briljera som hans sköra mamma som inte hittar sin roll i den annars lyckliga familjen. Utöver deras skådespelarprestationer så får vi även se väldigt begåvat agerande av de etablerade skådisarna Seth Rogen, Paul Dano och Judd Hirsch, men även många yngre och mindre kända skådisar levererar i sina roller.


Filmen “The Fabelmans” är det Spielberg ger oss en aptitretare av i sitt inledande försnack. Det är en fin historia om filmmagi. Att hitta en väg att skapa den och att den dyker upp inom rätt forum som är i en nedsläckt biosalong med ett gäng förväntansfulla människor. Jag blev väldigt tagen av den fina historien och hoppas på att filmen kammar hem sina Oscarssatyetter i de tyngre kategorierna. 5/5 är mitt självklara betyg till filmen “The Fabelmans”.

 

 

 

Av Paul Karlsson - 28 januari 2023 04:17

 

BABYLON


Regissören Damien Chazelle har slagit på stora trumman med en storslagen historisk ensemblelfilm om det gamla Hollywood under 20-talet och ett tag framåt då stumfilm blev talfilm. I USA har filmen floppat intäktsmässigt på grund av konkurrens av stora Blockbuster filmer. Men själv gav jag filmen “Babylon” en chans på bio. Så jag ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.


I skarven mellan stumfilm och ljudfilm är Hollywood fortfarande ett dekadent gäng som tar plats och inte låter sig tystas, omedvetna om att moralens väktare lurar om hörnet och snart ska tvinga den sedelösa mobben att lägga band på sig. "Babylon" är en berättelse som inspirerats av sanna historier från Drömfabrikens vilda begynnelse.


Det är friskt vågat att ha en speltid på över 3 timmar som inte målar upp en allt för positiv bild av Hollywood. Men saken är den att Damien Chazelle lyckas fånga intresset. Till viss del känns det som lite upprepningar i filmens handling och att man kunde ha kortat ner speltiden en del. Men karaktärerna har är färgstarka och har många dimensioner. Särskilt Margot Robbie får skina i sin energifyllda gestaltning av en skådespelerskas med en lovande uppgång i karriären som tyvärr uppnår en allt för ödesdiger spiral av drogmissbruk. Brad Pitt gör också sitt yttersta i den rollkaraktär som han har blivit tilldelad som veteranskådisen som efter 82 filmer börjar bli en dalande stjärna i Hollywood. Karaktärernas olika sätt att nå framgång i Hollywood är det som är filmens driv. Att inte veta vart det hela är på väg för dem båda och de som de möter i sin omgivning är spännande att bevittna och det är många bisarra situationer man får uppleva på resans gång. Margot Robbies karaktär exempelvis har exempelvis ett väldigt originellt och våldsamt möte med en skallerorm ute i öknen. Vi får även följa en karaktär spelad av Diego Calva som jobbar sig uppåt i Hollywood som en sorts betjänt åt Hollywoodstjärnorna och via rätt kontakter klättrar uppåt och till slut blir filmregissör. Det hela börjar på en nattklubb för Hollywoodeliten där de får leva ut sin dekadenta och sexfyllda livsstil. I filmens inledning ska en elefant transporteras dit på en brokig väg vilket resulterar i att de involverade i transporten blir bokstavligen dränkta i elefantbajs.


Den inledningsscenen sätter prägeln på en del goda skratt man har att förvänta sig under filmens långa speltid. Denna bisarra humor gör att filmen blir lättsam och roande resan igenom. Men det finns också en hel del svärta. Quentin Tarantino gjorde för några år sedan en liknande film med titeln "Once Upon A Time In Hollywood" som också hade Margot Robbie och Brad Pitt i viktiga roller. Den filmen fungerade som en ett lite mardrömslikt vykort ifrån drömfabriken. I filmen “Babylon” är bilden man får av Hollywood ännu mörkare. Den skildrar när en era tar slut för att en ny ska ta vid. Här är det stumfilmen som ska lämna plats åt talfilmen. Skådespelare får större utmaningar när de även ska höras och detta är inte lätt för dem att hantera.


Sammanfattningsvis så är “Babylon” ett intressant tidsdokument av ett Hollywood som det kan ha sett ut. En sak jag stör mig på med filmen är den återkommande saxofonmusik som gör att man hoppar till då det varit en tystare scen tidigare och någon rätt som det är blåser i en saxofon. Så musiken kunde man bytt ut. Annars över lag så är det en film med färgstarka karaktärer som gör filmen tillräckligt intressant att se i denna utmålning av det kanske mörkare Hollywood som har tagit oss dit där vi är idag. En trea av fem möjliga är mitt betyg till filmen “Babylon”. Den är inget för de känsliga tittarna som inte tål naket, blod, spyor och bajs. Men klarade man av spyscenen i filmen “Triangle of Sadness” så är inte “Babylon” någon match.

 

 


Av Paul Karlsson - 14 januari 2023 17:30

 

A MAN CALLED OTTO


Den framgångsrika svenska filmatiseringen av succéromanen “En Man Som Heter Ove” har nu fått en amerikansk remake med Tom Hanks i huvudrollen. Filmen har fått titeln “A Man Called Otto”. Jag har sett den och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.


Otto Anderson (Tom Hanks) är en grinig änkeman, vars enda glädje kommer från att kritisera och döma sina upprörda grannar. När en ny familj flyttar in möter han sin match i kvicktänkta och höggravida Marisol (Mariana Treviño), vilket leder till en oväntad vänskap som kommer att vända upp och ner på hans värld.


“En Man Som Heter Ove” är en väldigt svensk historia. Ove är en väldigt svensk karaktär med väldigt svenska egenskaper. Han kör väldigt svenska bilmärken osv. Så att försöka sig på att göra en amerikansk remake av en så till den graden svensk film medför en hel del risker. Men förvånansvärt riskfritt klarar filmen uppgiften att gör något eget av historien. Den undviker det misstag som den amerikanska versionen av “Män som hatar kvinnor” begick. Att låta historien fortsätta att utspela sig i Sverige och låta de amerikanska skådisarna öva in en svensk accent. Det upplägget blev bara töntigt och skapade istället en stor brist för den filmen. I “A Man Called Otto” har de istället valt att låta historien utspela sig i USA och samt döpt om de karaktärer med typiskt svenska namn.


Utöver dessa amerikaniseringar av historien så är allt i princip sig likt. Precis som den svenska filmatiseringen så följer den amerikanska versionen Fredrik Backmans roman ganska detaljerat. I vissa fall tar den även med saker ifrån boken som inte kom med i Hannes Holms svenska filmversion.


Rolf Lassgård gjorde rollen bra i den svenska versionen, men Tom Hanks gör också ett fantastiskt jobb. Hans version har bara en mer amerikansk grinighet medans Lassgårds version är mer den där typiska svenska, buttra gubben som vi många stött på någon gång i livet. Vid sidan om Tom Hanks lysande prestation så är den starkast lysande stjärnan Mariana Treviño som spelar Ottos gravida granne Marisol. Något som talar till filmens fördel är att grannen Marisol och hennes familj får lite mer fokus än de fick i den svenska versionen. Kemin i scenerna med Tom Hanks och Mariana Treviño är dessutom väldigt stark vilket gör att relationen mellan de båda karaktärerna känns djupare än i den tidigare filmatiseringen. Vad som också talar till den här filmens fördel är att berättarrösten som fanns i den svenska versionen har slopats helt. Berättarröster kan funka i vissa filmer, men i vissa fall kan sådana skapa en känsla av övertydlighet. Här sker övergångarna mellan nutid minnesåterblickar mer naturligt på ett sätt som tilltalar mig. Härligt är det även att få se Tom Hanks son Truman Hanks som en ung Otto i dessa återblickar.


Sammanfattningsvis får vi en fin och varm historia med budskapet att livet går vidare trots den sorg och saknad man känner för de man har förlorat om man bara vågar släppa in nya personer och händelser i sitt liv istället för att leva ett ensamt och enformigt liv. Filmen “A Man Called Otto” är inte bättre än sin svenska föregångare. Den är precis lika bra fast på ett mer amerikaniserat sätt. Mitt betyg är en stark fyra av fem möjliga.

 

 

 

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Omröstning

Vann rätt låt i Melodifestivalen 2012?
 JA
 NEJ

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

GÄSTBOK


Skapa flashcards