MASTERS OF THE UNIVERSE KRÖNIKA

Under de rådande pandemitider som varit och pågår så lät jag nostalginörden i mig få lite stimulans. Jag klev in i det neonfärgade 80-talet som jag växte upp i där He-Man och “Masters of the Universe” varje varje pojkes dröm. Vackra fantasymålningar prydde förpackningar med actionfigurer och tillhörande rymdfarkoster i leksaksaffärerna. Man drömde om att en gång bli rik så att man kunde köpa dem alla. Men det fanns tecknade serier baserade på dessa actionfigurer skapade av leksakstillverkarbolaget Mattel Inc. Alla de serierna + en live-action film med det svenska muskelpaketet Dolph Lundgren har jag plöjt igenom under pandemin. Så min tanke är nu att berätta lite om vad jag tyckte om franchisen rakt igenom serie för serie.

En av leksakerna som började det hela för Mattel Inc. var Barbiedockan. På 80-talet så beslutade leksaksbolaget sig för att även pojkar skulle få något att leka med. Då skapades efter många skisser och outvecklade idéer muskeljätten He-Man. Mannen som dök upp då Prince Adam på planeten Eternia drog sitt svärd och fick sina krafter ifrån borgen Greyskull.

Om man bortser ifrån leksakerna så bekantade jag mig med He-Man då serien “He-Man and The Masters of the Universe” som pågick åren (1983-85). Det är den serie man har starkast minnen av. Det fina med den var att alla som kunde se den kunde identifiera sig med den. Hade man det där magiska svärdet så kunde vilken människa som helst ha krafter. Historien var dock väldigt enkelt berättad. Avsnitten var många. 130 avsnitt för att vara mer exakt. De var uppbyggda med ett avslutande visdomsord i varje episod. Avsnitten var ungefär 20 min långa. Men det som inte håller riktigt för en vuxen person idag är att serien var just uppbyggd utefter det där avslutande visdomsordet som kunde handla om alltifrån antivåld till mobbing. Detta var i sig ett fint upplägg, men det kändes lite väl predikande och i efterhand känner man att helheten blev lite töntig. Men kärleken till karaktärerna lever kvar. År 1985 då serien hade pågått i några år så behövde Mattel Inc. nya karaktärer att göra actionfigurer av. Därav kom en liten crossover film som egentligen var några ihopsatta avsnitt ifrån en ny serie. Filmen hette “He-Man and She-Ra: The Secret of the Sword”. Kort därpå släpptes sen serien “She-Ra: The Princess of Power” som handlade om He-Mans hittills okända syster som vid tidig ålder kidnappades av den ondskefulle Hordak. I den föregående serien var det Skeletor som var skurken He-Man fick kämpa emot. Hordak förrådde en gång Skeletor och då kidnappade ett spädbarn ifrån planeten Eternia innan han flydde igenom en portal till sin egen värld Etheria. Så i den serien får man bekanta sig med gamla, men mest nya karaktärer. She-Ra är hjältinnan som uppkom för att även flickor skulle få lite underhållning och He-Man gästar serien emellanåt. Återkommer gör ibland Skeletor också och så sker kampen i världen Etheria istället där Hordak har skapat en armé som ska erövra Eternia och universum. Serien känns lite fräsch då man få ta del av nya karaktärer och maktkampen mellan Skeletor och Hordak blir underhållande. Samt så kändes det lite nyskapande i just den franchisen att en kvinna fick ta plats som hjältinna på jämställda premisser. He-Man och She-Ra fick även fira julen tillsammans i en julspecial med titeln “He-Man and She-Ra: A Christmas Special”.

Därefter året 1987 så satsade det på en live-action film med namnet “Master of the Universe”. Allt för att sälja in mer actionfigurer. Efter mycket velande så tackade Dolph Lundgren ja till att spela He-Man. På den tiden var det inte lika prestigefyllt som idag att medverka i en fantasyfilm. Tvärt om blev man lite utskrattad som manlig skådespelare om man medverkade i en sådan film. Men så blev det i alla fall. Vår svenska stolthet Dolph Lundgren fick i alla fall till slut den ikoniska rollen och som hans ärkefiende Skeletor fick vi se Frank Langella. Filmen tog många genvägar. Exempelvis utspelades den till största del i vår egen värld i New York. Det är bara i början och i slutet av filmen som det är scener ifrån planeten Eternia. Därav fanns en hel del besvikelser att hitta, men trots detta så känns filmen lite kult och nostalgieggande på ett annat sätt än de tecknade serierna om He-Man. Det man minns mest ifrån serien var hur bra och med vilken karisma Frank Langella gestaltade Skeletor. Men än idag längtar jag efter en live-action film som är mer trogen serien fast har ett lite mer vuxet mörker i sin utformning.

Live-action filmen blev inte den stora succé som Mattel Inc. hade hoppats på. Så då gjorde de istället ett desperat försök med ytterligare en ny tecknad serie. He-man fick alltså i serien “The New Adventures of He-Man" skickas in i framtiden där han och Skeletor utför en ny kamp. Serien överlevde bara i ett år. 1990 skapades den och dog ut efter 65 episoder. Serien var så tråkig att jag bara orkade ta mig igenom ca 20 avsnitt. Sedan gav jag upp. Serien hade urtråkiga karaktärer runtomkring He-Man och Skeletor. Dessutom hade hela serien en ful design i så väl världen den utspelade sig som i karaktärerna i serien. Det här blev med andra ord ett bottennapp. Den sämsta serien som Mattel Inc. har släppt ifrån sig.

Med den där 90-tals floppen i bagaget så återupplivades sedan He-Man i serien “He-Man and The Masters of the Universe” år 2002. Där förstod de en sak de inte hade förstått tidigare. Barnen idag är inte uppvuxna med He-Man som vi 80-talister är. Därför skapades en vuxnare ton. Visdomsorden i slutet slopades i princip. Och jag pustade ut då jag slapp moralpredikan i slutet av varje episod. Serien var till viss del en slags reboot som visade hur He-Man fick sina krafter. Med vad jag framfört blev glad över var att karaktärerna The Snake Men äntligen gjorde entré. De hade inte synts i någon serie. Men utöver Hordaks hantlangare ifrån She-Ra serien så var dessa figurer mina favoriter. De var ett reptilfolk som försökte att ta över makten i Eternia under ledningen av ormkonungen King Hiss. Jag blev fylld av nostalgi samtidigt som jag tyckte att serien kändes modern och designad som en fantasyserie för vuxna. Jag har även spelat spelversionen på Playstation 2 som jag har i min ägo. Inget superbra spel. Men serien gillade jag verkligen och håller den väldigt högt. Det är nog förmodligen den här serien jag skulle vilja att de plockade material ifrån om de skulle ge sig på en live-action version igen.

År 2018 var det dags för franchisen att få en nystart på Netflix. Då blev det She-Ra som fick serien “She-Ra and The Princess of Power”. En ny tappning av serien ifrån 1985. Dock en serie som riktade sig mer till barn. Karaktärerna gjordes om till tonåringar och själva upplägget var barnsligt för att återigen försöka att vinna tillbaks kidsen som målgrupp. Men personligen gillade inte jag serien. Det var också figurer ifrån den gamla versionen av serien som aldrig dök upp. Så She-Ra nyversionen och serien “The New Adventures of He-Man" blev därmed i mitt tycke de sämsta serierna.

År 2021 var det sedan dags för serienörden Kevin Smith att återuppliva He-Man igen. Med en stor lanseringskampanj så var det äntligen dags för Netflix serien “Masters of the Universe: Revelation”. Redan vid trailerns släpp kom det ut negativa kommentarer. Teela som tidigare var den kvinnliga hjältinnan som kämpade vid He-Mans sida fick för mycket fokus i trailern tyckte många. Hon var en krigare som var med i den gamla 80-tals serien. Men hon blev ofta räddad av He-Man och var därmed mer framställd som en kvinna i nöd. Men vi fick troget vänta tills 5 avsnitt kom ut på Netflix. Det visade sig att många friheter togs med karaktärerna. Teela tog i princip i de första episoderna över det rampljus som på 80-talet belyste He-Man. Jag själv var till början kritisk efter den cliffhanger som serien lämnade oss med innan ytterligare 5 avsnitt släpptes. Men jag tyckte att de sedan rodde serien i land bra. Många delar inte den uppfattningen. Men jag gillar att kvinnorna fick ta mer plats. Det var inte så att de på något vis fick mer fokus än He-Man. De stod mer jämställt vid hans sida då allt rättades till. De mötte gemensamma hot och kämpade tillsammans emot ondskan. Så personligen förstod jag inte jag vad folk hade svårt med. Är de barn fortfarande som inte kan överleva förändringar? Eller måste de bara kritisera det som är nytt? Det förtäljer inte historien. Men jag är nöjd så här långt. Men ovetskapen om huruvida det blir en fortsättning eller ej är lite oroväckande eftersom jag tycker att det blev en mer vuxen version av serien som tillförde lite nytt och har potential.

In the power of Greyskull så avslutar jag nu denna “Masters of the Universe” krönika. Sen får vi se hur framtiden blir. Får vi en live-action film? Kommer “Masters of the Universe: Reveletion” att fortsätta i det fan franchise baserade samhälle som lever i? Dessa svar får tiden utvisa. Jag är i alla fall nu lycklig över den långa nostalgiska resa jag har gjort och att jag känner mig nu väldigt bevandrad och något mer allmänbildad inom det här universumet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  BACK TO BLACK   Artisten och ikonen Amy Winehouse har nu fått sin historia berättad i filmen “Back To Black" som jag har var på bio och sett. Jag ska därmed berätta vad jag tyckte i denna recension. Men först lite om handlingen. Fil...

  GHOSTBUSTERS: FROZEN EMPIRE   Ghostbusters franchisen har efter framgången med den senaste delen “Ghostbusters: Afterlife” fått sin fortsättning med filmen “Ghosbusters: Frozen Empire”. Den filmen har jag varit och s...

  GODZILLA X KONG: THE NEW EMPIRE   MonsterVerse-franchisen om Godzilla och King Kong har nu fått sin fortsättning med filmen “Godzilla x Kong: The New Empire” som jag nu har varit sett på bio. Jag ska därmed berätta vad jag tyckt...

  MAY DECEMBER   Filmen “May December” som fick en Oscarsnominering i kategorin bästa originalmanus har jag nu varit och sett på bio. Jag ska därmed nu berätta med denna recension vad jag tyckte. Men först ska jag berätta lite om ...

  DEN SISTA RESAN   Radarparet Filip och Fredrik är högaktuella med en ny film som heter “Den Sista Resan”. Den filmen har jag varit och sett på bio och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen....