PET SEMATARY
AV STEPHEN KING

En ny filmatisering av Stephen Kings klassiska skräckroman "Pet Sematary" ifrån början 80-talet nalkas. Om en sådan behövs eftersom den första filmatiseringen var så bra är något jag ville ta reda på genom att läsa om romanen och samtidigt friska upp minnet lite. Det har jag under en period nu gjort och ska med denna bokrecension redogöra den saken. Men först lite om bokens handling.

Läkaren Louis Creed flyttar med sin familj till den lilla staden Ludlow i Maine. Det nya huset är fantastiskt; naturen är underbar och grannarna vänliga. Men i utkanten av idyllen lurar farorna. Det är något mystiskt med den gamla djurkyrkogården där traktens barn begraver sina husdjur. Bortom den ligger också en annan begravningsplats på marker där uråldriga förbannelser slumrar. När familjens katt återuppstår efter att ha blivit överkörd förstår Louis att mäktiga krafter satts i rörelse. Till det yttre är katten densamma, men något är ändå kusligt annorlunda. En stor tragedi inträffar, och familjen får ångra att de kallat på de döda.

"Pet Sematary" är inte en av de kopiöst tjocka och tusensidiga romanerna som Stephen King är känd för. Därmed går handlingen framåt något snabbare än vanligtvis i den här romanen. Stephen King visar i vanlig ordning sin kärlek för karaktärer och de får djupa presentationer där det blir många glimtar tillbaka i deras förflutna. Det finner jag positivt. För ska man kunna bli skrämd i en skräckroman som är det bra om man tycker om karaktärerna, får sympati för dem och bryr sig om hur det går för dem. Men det blir inga för utmålade karaktärsbeskrivningar. King balanserar det bra den här gången sätter fart på storyn ganska snabbt. Det dröjer bara kanske 90 sidor innan familjens katt blir överkörd och begravd på platsen bortom djurkyrkogården. Sedan rullar det på med de skräckelement som för historien framåt och detta varvas med inblickar i karaktärernas vardagsliv.

Man känner igen mycket likheter med den i nuläget enda släppta filmatiseringen och det är faktiskt väldigt lite som skiljer sig ifrån romanen jämfört med den filmatiseringen. Det som är det mest minnesvärda ifrån romanen är hur målande Stephen King beskriver färden till micmacindianernas uråldriga begravningsplats. På ett målande sätt beskrivs miljön och hur den kraft som platsen besitter påverkar människorna som känner till den. Det känns verkligen som att man är där när man läser boken. Det beskrivs mer detaljerat än vad man fick uppleva i filmen om förbannelsen som vilar över begravningsplatsen och att det är en kannibalisk demon med namnet Wendigo som styr över platsen och även besitter de som begravs på platsen. Den historien om demonen är något jag hoppas på att de lyfter fram mer den kommande filmatiseringen av "Pet Sematary".

Det finns absolut inget att klaga på med andra ord. Boken är lite mer utmålad än den första filmatiseringen och det finns en och annan karaktär som får mer utrymme i boken än i filmen. Det genomgående temat i boken är hur vi människor hanterar döden och att döden ibland kan vara att föredra. Samt att de enkla lösningarna på problem inte kanske alltid är de bästa genom flykt. Det är svårt att säga när jag ännu har läst ganska få av Stephen Kings böcker. Men jag tror att den här boken kommer att bli förevigad som en av mina favorit Stephen King romaner. En femma av fem möjliga får boken "Pet Sematary" av mig i betyg.